För 10-15 år sedan bildades fiskevårdsområden innebärande att fiskevattenägarna överlät förvaltningen av sitt fiske. Den äganderättsliga situationen blev otydlig och oklar. I och med att Fiskeriverkets standardstadgar anammades av flertalet nybildade fiskevårdsområden så kom ett antal områden att erhålla ett system där en röst, oavsett ägarandel i fiskevårdsområdet, alltid var värd lika mycket. Det blev härigenom möjligt att utnyttja fiskevårdsföreningarna som ett instrument för att omfördela det redan befintliga ägandet till fisket. Med andra ord har stora vattenägare inte större rätt till vattnet i fiskevårdsområdet än de som äger en mindre del i området. Särskilt med tanke på den alltmer utvecklade fisketurismen kan detta innebära problem. Det är desssutom mycket betänkligt ur äganderättshänseende.
Enligt min mening bör äganderätten vara rättesnöret när det gäller ut- formandet av fiskevårdsområden. Lagen om förvaltning av fiskevårdsområ- den bör utformas så att den står i överensstämmelse med äganderättskyddet i grundlagen och Europakonventionen. En utredning bör, enligt min mening, tillsättas för att utforma lagen om förvaltning av fiskevårdsområden i enlighet med ovan nämnda lagstiftning. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående lagen om fiskevårdsområden.
Stockholm den 7 oktober 1996
Anders Svärd (c)