Skaraborg, länet mellan de två största sjöarna Vänern och
Vättern, är ett naturligt centrum för såväl yrkesmässigt
insjöfiske som sport- och fritidsfiske. Länet är landets största
och viktigaste område för insjöfiske. Fisket bedrivs framför
allt i Vänern och Vättern men också i sjöarna Ymsen, Viken
och Bottensjön. Fisket utövas antingen på heltid eller som
binäring.
Den totala fångsten av det yrkesmässiga fisket uppgår till ca 800 ton och
motsvarar ett värde i första ledet på ca 13 miljoner kronor per år. De
ekonomiskt mest betydelsefulla fiskarterna är: siklöja (löjrom) som svarar för
45 % av värdet samt gös, sik, röding, lax/öring, ål, abborre och gädda.
Fiskindustrin i länet är småskalig. Koncentrationen av fiskande företagare i
de olika hamnarna varierar från den allra största, Spikens fiskehamn med 17
licensierade yrkesfiskare, ner till den privata bryggan som utgör hemmahamn
för endast 1 yrkesfiskare.
Förutsättningar för fiskodling i kassar och större landbaserade odlingar
begränsas till de öppna vattnen i Vänern och Vättern.
Skaraborgs breda och varierande utbud av fiskevatten med mycket hög
kvalitet gör länet till ett av Sveriges attraktivaste områden för sportfiske-
turism. I Vänern och Vättern bedrivs ett mycket omfattande och intensivt
husbehovs-, fritids- och sportfiske. Fångsten uppgår till ca 500 ton per år.
Trollingfisket i de stora sjöarna har till följd av stora utplanteringar av lax
och
öring expanderat kraftigt och bedöms som ett av landets bästa.
I länet har bildats 57 fiskevårdsområden omfattande 26.000 av länets totala
sjöyta på 28.000 hektar. De flesta områdena upplåter fisket till allmänheten
genom försäljning av fiskekort.
Behov av fiskevårdsåtgärder
i Vänern
Lax
Under 1960-talet påbörjades odling och utsättning av lax och
öring i Klarälven som kompensation för
reproduktionsskador. Under senare år har totalt ca 300.000
smolt satts ut per år. Laxfonden som ansvarar för
utsättningarna räknar med en återfångst på 400 kg/1.000
utsatta smolt. En sammanlagd utsättningsmängd på 500.000
smolt/år skulle ge en avkastning på 200 ton/år, vilket är
Laxfondens mål.
Det viktigaste målet för laxfiskevården är att bibehålla den genetiska resurs
som lax- och öringstammarna i Vänern representerar. För att nå detta måste
åtgärder vidtagas både i Gullspångsälven och i andra rinnande vattendrag
med möjlighet att bli rekryteringsområden för lax och öring.
Reglering av fisket för att skydda vissa utsatta arter är ett annat viktigt
inslag i fiskevårdsarbetet.
Ål
Under senare år har ålutsättningar gjorts för
prisregleringsmedel. Dessa medel avskaffades 1995.
Utsättningarna är angelägna för ålfiskets bestånd.
Gös
Gösen är mycket eftertraktad såväl i yrkesfisket som vid alla
former av fritidsfiske. Gösens lek- och uppväxtområden i
Vänern är begränsade till grunda och varma vikar. Många av
dessa hotas av igenväxning med försämrad vattenomsättning
och gösrekrytering som följd. Behov av medel för
vegetationsbekämpning föreligger. Utsättning av gösyngel
kan också vara mycket lönsamt.
Kräftor
Signalkräftor har satts ut på vissa platser i sjön och utsättning
av signalkräfta är en fiskevårdsåtgärd som bör på nytt
övervägas.
Serviceåtgärder
Med anledning av det allt mer ökande fritidsfisket är det
nödvändigt att skapa bättre kunskap om fiske och vattenbruk
genom utbildnings- och informationsaktiviteter med
anknytning till vatten, fiske, redskap och regleringar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att följa upp vidtagna fiskevårdsåtgärder samt att
ytterligare åtgärder i syfte att främja fisket i Vänern genomförs, för att
garantera fisket också för kommande generation.