I Östersjön finns idag naturlaxbestånd i 20 vattendrag mot
tidigare ca 70. Mänsklig påverkan och då framför allt
vattenkraftsutbyggnad är orsak till denna minskning. Av de
kvarvarande bestånden finns 15 i Sverige och överlevnaden
för dessa är hotad. Problematiken har bl.a. uppmärksammats
och belysts i ett flertal utredningar, Lax 1984, Naturlax -94,
Östersjölaxen 1995 samt senast i Lax i Sikte.
Naturlaxen hotad
Laxen i naturen är helt beroende av rinnande vatten för lek
och yngeluppväxt medan själva tillväxten till vuxen fisk sker
i havet. För att kompensera de för laxlek förstörda utbyggda
vattendragen har laxungar odlats och planterats ut. Den
svenska s.k. kompensationsodlingen är idag 2 miljoner smolt
årligen. Laxbeståndet ute i Östersjön består därför numer
både av odlad och av naturligt reproducerad lax, naturlax.
Andelen naturlaxar minskar hela tiden och är nu endast 5 %
av bestånden. Om fisket på de blandade bestånden får fortgå
riskerar naturlaxen att försvinna inom en snar framtid, i
värsta fall bara några år. Ett alltför hårt kommersiellt fiske på
blandbestånd i södra Östersjön samt en hög yngeldödlighet i
sjukdomen M74 är orsak till att situationen nu bedöms så
allvarlig att Artdatabankens faunavårdskommitté i år har
tvingats ändra klassificeringen på naturlax från kategori 4
Hänsynskrävande till kategori 2 Sårbar.
Svenska fiskebiologer har hela tiden hävdat att laxbestånden skall beskattas
med hänsyn till vad beståndet tål. Detta innebär att fisket på blandbeståndet i
havet måste upphöra och i stället skall ett fiske vid kusten och i älvarna
utvecklas. Man skulle på så sätt ta av räntan och spara på kapitalet. Man
skulle även få ett fiske som tog tillvara den odlade laxen, men lät de vilda
laxarna gå upp i älvarna för lek. Det skulle gynna naturlaxen på den odlades
bekostnad, något som inte är möjligt vid fiske på blandat bestånd.
Sverige måste gå före
Den svenska linjen har hittills varit att verka för ett
internationellt minskande av fisket inom
fiskerikommissionen för Östersjön. Tyvärr har resultatet av
dessa ansträngningar på intet sätt förändrat laxens situation.
Den har tvärtom över tiden blivit värre. Socioekonomiska
argument har fått väga tyngre än de biologiska, och den
gemensamma laxkvoten som skall fiskas har för
naturbestånden blivit förödande hög. Som en följd av dessa
internationella misslyckanden har vissa nationella ensidiga
åtgärder vid kust och i älv vidtagits. Effekterna av dessa kan
dock närmast betraktas som kosmetiska.
Inför årets förhandlingar som nyligen avslutats föreslog ACFM,
Internationella havsforskningsrådet ICES rådgivande grupp, en nollkvot,
d.v.s. fiskestopp på lax i Östersjön under 1997. EU:s egen biologiska
sakkunskap föreslår detsamma i den s.k. Lassen-rapporten. Trots detta blev
resultatet att 410 000 laxar skall fiskas upp ur Östersjön 1997. Sveriges
regering föreslog nivån 300 000 laxar, trots att ansvarig myndighet,
Fiskeriverket, ville ha ett tak på 225 000 laxar, det vill säga en halvering av
fisket. Vidare beslutades att de inblandade länderna i februari 1997 skall
träffas för att utarbeta en aktionsplan för Östersjöns laxar.
Redan 1995 kallade länderna i EU till ett sådant möte i Sverige, där man
bl.a. kom fram till målsättningen "att öka produktionen av naturlax successivt
för att uppnå minst 50 % av den naturliga produktionskapaciteten i varje älv
före år 2010 och på så sätt uppnå en bättre balans mellan naturlig och odlad
lax". Denna målsättning som antagits av Fiskerikommissionen för Östersjön
är på intet sätt förenlig med ett fiske av 410 000 laxar, och under tiden som
förhandlingar hålls och utredningar skrivs så försvinner naturlaxen.
Agera nu innan det är för
sent!
Miljöpartiet de gröna anser att Sverige som nation inte längre
har tid att vänta på nya misslyckade förhandlingar utan måste
ställa frågan på sin spets. Är Sverige berett att leva upp till
det ansvar som vi iklätt oss via konventioner och
deklarationer inom naturvården? Menas allvar med talet att
bevara den biologiska mångfalden eller räknas inte
naturlaxen som viktig i det sammanhanget?
Om Sveriges regering fortfarande menar allvar med att rädda dessa
naturlaxstammar krävs agerande nationellt. Vi föreslår att Sverige avstår från
att fiska upp den svenska delen av 1997 års laxkvot så att mängden av
uppvandrade leklax till älvarna ökar.
Inför kommande förhandlingar måste den svenska linjen vara att fiske på
blandade bestånd av lax i Östersjön ska upphöra.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiske av lax i Östersjön under 1997,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges agerande i kommande förhandlingar rörande fiske på
blandbestånd av lax i Östersjön.