Laxfisket i Norrbotten är trots sin begränsade omfattning av
mycket stor betydelse för yrkesutövare, industri och
konsumenter. I generationer har utövare av fiske livnärt sig
och sina familjer på råvara från Bottenviken.
Det är viktigt att ge yrkesfiskarna goda förutsättningar för att kunna leva på
sitt yrke och dessutom upprätthålla ett aktivt kust- och skärgårdsliv.
Fiskeriverkets ensidiga fiskeförbud har drabbat Norrbottens yrkesfiskare hårt.
Sedan 1983 har restriktioner skett utanför de outbyggda Norrlandsälvarna:
1983 - 1986
förbud till 15 juni
1987 - 1992
förbud till 20 juni
1993
förbud till 15 juni
1994 - 1995
förbud till 30 juni
1996 - 1997
totalförbud
Om Fiskeriverket måste reglera laxfisket för att säkerställa
en långsiktig överlevnad av laxbestånden måste det ske där
drygt 90 procent av laxfångsten sker, nämligen i Östersjön.
De fåtal fiskare som finns kvar i Kalix och Haparanda
skärgårdar har en mycket marginell påverkan på det totala
laxbeståndet och bör ej ensidigt bestraffas.
Fortsätter denna förbudspolitik riskerar denna del av landet att bli av med
hela den reguljära fiskerinäringen. Investeringarna i redskap, båtar, stugor,
magasin och kylanläggningar blir värdelösa och många familjers existens
hotas. Alternativet till nuvarande restriktioner kunde vara att fördela
laxfiskekvoten så att alla fiskare har möjlighet att utöva sitt yrke.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fredningstider och förbud ej ensidigt får drabba yrkesfiskarna i
norra Sverige.