I den svenska skogspolitiken finns numera ett
produktionsmål och ett miljömål. Båda skall vara jämställda
och integreras med varandra. Produktionsmålet innebär att
skog och skogsmark skall utnyttjas så effektivt och
ansvarsfullt att de ger en uthålligt god avkastning. En kort tid
har gått sedan skogspolitiken ändrades i januari 1994.
Avreglering och förenkling var lagstiftarens budskap. Med
den ökade friheten följde också ett stort enskilt ägaransvar
för såväl produktion som miljö. Lagstiftarna gav ett stort
förtroende till skogsägaren.
Ganska snart efter det att den nya lagen trätt i kraft visade det sig att det
fanns brister och oklarheter i lagen. En utvärdering skall vara klar i januari
1998, men på grund av de problem som uppstått har regeringen gett
Skogsstyrelsen i uppdrag att tidigarelägga en del av utvärderingen. Det gäller
skogsvårdslagens ransoneringsregler för avverkningen, bestämmelserna om
återväxtåtgärder samt bevarandet av den biologiska mångfalden. Resultatet av
detta skall redovisas under innevarande år. Vi menar att hela utvärderingen
måste påskyndas. Att vänta till 1998 med utvärderingen innebär att åtgärder
för att rätta till felaktigheten inte kan börja få genomslag förrän efter
sekelskiftet.
Av vad som hittills skett sedan den nya lagen trädde ikraft kan vi
konstatera att åtminstone i det norrländska privatskogsbruket har det blivit
den kortsiktiga vinsten i den egna plånboken som styr. Avstyckningar och
slutavverkningar saboterar en långsiktig framförhållning. Röjningen har
minskat drastiskt sedan skyldigheten togs bort. Utebliven röjning och
förstagallring syftar till att minska antalet stammar per ha och ge sådan
tillväxt att timmerproduktionen upprätthålls och skogsbruket därmed kan bli
långsiktigt lönsamt. Utebliven röjning och förstagallring medför nu att en
mycket liten del blir timmer. Restskogsarealer som tidigare upprustats med
hjäp av bidrag hotar nu att helt spolieras.
Inom privatskogen sker vidare en kraftig minskning av skogsodling och
markberedning. Särskilt i områden med kärvt klimat får vi i framtiden räkna
med mycket glesa bestånd av skog vilket sannolikt leder till både sänkt
avverkningsvolym och sänkt kvalitet. Detta kan leda till en hårdare
avverkning på andra områden vilket också är ett hot mot miljömålen. Det
förefaller som om alltför många skogsägare inte bekymrar sig särskilt mycket
om vilken kvalitet skogen har om 100 år. Mängden trottoarbönder, dödsbon
och passiva skogsägare bidrar till den utvecklingen.
Den sänkta tillåtna slutavverkningsåldern har också utnyttjats hårt av
spekulanter som kort efter ägarbyten tagit ut stora avverkningsvolymer.
Därmed utnyttjas inte den fulla tillväxten i skogen vilket kan få negativa
konsekvenser.
Genom underlåtenheten att utföra rimlig skogsvård hotas inte bara
arbetstillfällena i framtidens skogsindustri där våra barnbarnsbarn ska arbeta,
utan tusentals heltidsarbeten blir inte utförda i dagens skogsbruk, därför att
ingen i det marknadsanpassade kortsiktiga snöda vinsttänkandet vill betala
lönen för dem som ska utföra skogsvården.
Inventera rotsnurrskadorna
Till de konsekvenser av felaktiga beslut som fattats kommer
också problemen med de stora misslyckade
contortaplanteringarna och användningen av plantmaterial
som orsakat s.k. rotsnurr. Enbart AssiDomän har 170 000
hektar med paperpotplanteringar i norra Sverige. Här behövs
en oberoende inventering av problemets omfattning.
Dessutom behövs ett klargörande av ansvarsfrågan för de
om- och kompletteringsplanteringar som behöver göras. På
många marker har tiotals år redan gått förlorade, vilket är en
samhällsekonomisk förlust och ett ekonomiskt bakslag för de
drabbade.
Intensifiera skogsvården
Som en följd av ändringarna i skogspolitiken har den
översiktliga planeringen och stödförmedlingen praktiskt
taget upphört vid Skogsvårdsstyrelsen. Möjligheten att stödja
skogsvårdsåtgärder och bygga skogsbilvägar har upphört.
Stöd kan bara utgå för natur- och kulturmiljövårdsåtgärder.
Istället för att som tidigare samordna anläggande av riktiga
skogsbilvägar bygger enskilda skogsägare egna vägar till
sina egna avverkningar, vilket snarast försämrar strukturen
på skogsbilvägnätet och miljöhänsynen. Ett stöd till
skogsbilvägar för att uppnå bättre samordning och
miljöhänsyn bör övervägas.
Den lokala förankringen för skogsvårdsstyrelsernas fackmän med den nära
kontakten med skogsägare är nödvändig för att rådgivning ska nå effekt. I
Norrland med dess långa avstånd borde målet vara ett kontor för
Skogsvårdsstyrelsen i varje kommun. Utvärderingen av hur 1993 års
skogspolitiska beslut har tillämpats skall redovisas först 1988. Detta arbete
bör som ovan sagts påskyndas.
För att stimulera röjning, gallring och skogsodling bör regeringen under-
söka möjligheten att återigen använda arbetsmarknadsmedel för att i sam-
finansiering med det privata skogsbruket få igång verksamhet med den
skogsvård som fortfarande är ett mål för skogspolitiken. Utökad
stamkvistning skulle också leda till en större timmerandel i framtiden, vilket
är eftersträvansvärt. Arbetsmarknadsmedel borde kunna användas även för att
stödja stamkvistning. Villkor för att få stödet borde vara att åtgärdsplaner
som givetvis inkluderar miljöhänsyn upprättas. En intensifierad skogsvård
skulle ge tiotusentals dagsverken.
Staten ska ta ansvar för
AssiDomäns skogsstrategi
Efter bolagiseringen av Domänverket har det nya bolaget
AssiDomän under perioden 1991-1995 sålt 225 000 ha
skogsmark varav 164 000 ha produktiv skogsmark. Särskilt
försäljningarna i Jämtlands och Västernorrlands län har
kritiserats eftersom de bidragit till ökat utboägande.
Jordförvärvslagens krav på sysselsättning och bosättning har
inte kunnat utnyttjas. Det är nödvändigt att lagen förändras
så att intentionerna om bosättningsplikt och brukande får
genomslag i tillämpningen.
AssiDomäns strategi är att köpa eller byta till sig skog i tre kärnområden
där företaget har huvuddelen av sin industri, d.v.s. i övre Norrland,
Bergslagen och småländska höglandet. Staten är fortfarande majoritetsägare i
AssiDomän och borde inte acceptera att skogen i stora regioner säljs ut.
Åtminstone borde en ordentlig konsekvensanalys vad gäller regionala
aspekter och sysselsättningsaspekter göras. Ett ökat utboägande bidrar
sannolikt till ett minskat engagemang för bygden och sämre
utvecklingsmöjligheter. Vänsterpartiet yrkade avslag på regeringens förslag
att bolagisera Domänverket.
Vänsterpartiet yrkade också avslag på förslaget att ge regeringen ett
bemyndigande som innebär att regeringen kan bli minoritetsägare i
AssiDomän. Riksdagen borde ge regeringen riktlinjer innebärande att statligt
majoritetsägande i AssiDomän bör kvarstå. I de flesta andra länder - även
borgerligt styrda - är man mycket försiktig med att sälja ut statligt ägda
nationella naturresurser. Denna inställning borde råda också i Sverige.
Biomassa i form av sågverksavfall, hyggesavfall, röjningsved och
klengallringsvirke skulle kunna spela en betydligt större roll för landets
energiproduktion och underlätta omställning från kärnkraft. I Norrlandslänen
finns miljontals ton biomassa att ta tillvara för pellettillverkning och
etanolproduktion. Som stor skogsägare bör staten driva på utvecklingen att ta
tillvara skogsbrukets energiresurser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidigareläggning av utvärderingen av den nya skogsvårdslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om oberoende inventering av av rotsnurrsproblemet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av jordförvärvslagen,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiskt stöd till skogsvård,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till skogsbilvägar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för AssiDomäns skogsstrategi.2