Sverige får svidande kritik för sitt dåliga skydd av sina sista
rester av naturskog eller urskog. Det är både en inhemsk
kritik och en internationell kritik som rimmar illa med
regeringens ambition att vara världssamvetet när det gäller
miljö.
En av de viktigaste deklarationerna vid den stora miljökonferensen i Rio
1992 behandlade biologisk mångfald. Sverige var ett av de drivande länderna
när det gällde att få fram radikala och bra texter. Det gör det extra
besvärande när det sedan visar sig att Sverige inte kan leva upp till de krav
man själv har drivit. Orden på papperen måste stämma överens med
verkligheten. Senaste rapporten i ämnet kom från OECD där man visar att
Sveriges skogsskydd är dåligt.
Verkligheten är att några av jordens allra fattigaste länder har kvar
betydligt större arealer orörd skog än Sverige. Detta kan exemplifieras på
många olika sätt. Det räcker med att konstatera att ca 95 % av Sveriges
skogar är kraftigt påverkade av mänskliga aktiviter och att endast några
promille av skogen i södra Sverige har någon form av skydd.
En samlad skara av miljöorganisationer och forskare på området är
bestörta över det som nu händer och har hänt de senaste åren. Svensk
naturvård i skogliga miljöer får heller inte bara vara defensiv genom att bara
försöka rädda objekt efter objekt från förstörelse. Utvecklingen måste vända
och bli något vi kan vara stolta över i internationella sammanhang.
Den nya lagstiftningen som rör skogen där miljö- och produktionsmål
likställs är ett steg framåt. Uppenbarligen ger inte lagen tillsammans med
föreskrifter och tillämpningsanvisningar ett tillräckligt rådrum för att
värdefulla skogsområden skall räddas. Att den nya skogsvårdslagen är
behäftad med brister visas också av att regeringen tidigarelagt utvärderingen
av delar av densamma. Trots att det knappast kan vara lagstiftarens ambition
lämnas fältet fritt för avverkningar av de sista skyddsvärda skogarna.
Sanningen är att urskogar avverkas i minst samma takt som förr.
Utvecklingen är skrämmande särskilt i kontrast till vad Sverige åtagit sig vid
t ex Rio-konferensen 1992. Då inte heller inventeringen av skyddsvärda
biotoper är genomförd krävs det att regeringen snarast vidtar åtgärder för att
skydda det som finns kvar. Lagen och dess föreskrifter måste stärkas så att
skyddet av unika biotoper blir effektivt.
Vänsterpartiet föreslår därför att skogsvårdslagen omedelbart skärps inom
följande typer av områden:
Nyckelbiotoper (skogar med rödlistade arter)
Fjällnära skogar
Övriga kvarvarande naturskogar genom att - krav på miljökonsekvens-
beskrivning (MKB) införs för avverkning. För avverkning utan MKB
införs tillståndsplikt - tidsramen från anmälan till avverkning förlängs, så
att kontroll av områdets naturvärde kan genomföras.
Den utarmning som sker genom avverkning är irreversibel -
naturvärdena kan inte återställas. Skogsnäringen måste därför
ta sitt sektorsansvar och undanta dessa skogar från
avverkning. Detta är inte tillräckligt för att säkra den
långsiktiga överlevnaden av alla arter men det är en viktig
första åtgärd.
Vänsterpartiet ser förlusten av biologisk mångfald i våra internationellt sett
unika skogar som ett av de allvarligaste miljöproblemen. Att förbättra
skyddet för unika skogsbiotoper måste vara en av regeringens prioriterade
uppgifter i miljöarbetet.
En enig forskarkår har hos skogsnäringen vädjat om ett moratorium -
d.v.s. ett frivilligt avverkningsstopp under fem år. Vänsterpartiet stödjer
forskarna och anser att skogsnäringen måste ta ett större ansvar för att leva
upp till den frihet som lagen ger. I annat fall kommer det att behövas
betydande skärpningar av lagen.
Ersättningsfrågan för dem som har värdefull mark som skall undantas från
skogsbruk måste lösas. Vänsterpartiet föreslår förvisso ett ökat (se
partimotion om miljö) anslag till köp av naturmark men inte ens vårt förslag
räcker till behoven. Ett förslag som måste undersökas är någon form av
naturvårdsavgift på skogsbruket eller dess produkter. Avgiften bör ge minst
500 miljoner kronor per år som ska användas till naturmarksköp och att
stödja ett naturanpassat skogsbruk. För en god styrande effekt kan avgiften
kopplas till miljöcertifieringen av skogsbruket så att certifierande skogsägare
får en reducerad avgift. Regeringen bör utarbeta ett förslag i samråd med
skogsnäringen.
Exportvärdet av svensk skogs- och skogsindustriprodukter var 1994 drygt
78,9 miljarder kronor. Under de senaste 14 åren har exportmedelvärdet varit
drygt 42 miljarder (Skogsstatistisk årsbok 1996). Det borde vara enkelt för
svensk skogsnäring att inse nödvändigheten av att lösa frågan om skyddet för
värdefull skogsmark och det borde gå att hitta en stor del av finansieringen
inom näringen.
Regeringen skriver i budgetpropositionen att man avser att under 1997
återkomma till de förslag som Naturvårdsverket, Boverket m.fl. lagt i sina
aktionsplaner för biologisk mångfald. Riksdagen bör ge regeringen till känna
att man i huvudsak ska följa dessa aktionsplaners utmärkta förslag när det
gäller den biologiska mångfalden i skogen.
Jordbrukslandskapets
mångfald minskar
Även jordbrukslandskapets biologiska mångfald minskar och
har gjort så under en längre tid. Vi har nu nya miljöstöd till
jordbruket som ska rädda den biologiska mångfalden och det
öppna landskapet. Problemet är att vi inte ännu vet effekten
av dessa stöd. Stöden ska utvärderas 1998.
I avvaktan på utvärderingen bör riksdagen uttala attt det ska vara en
prioriterad uppgift för berörda verk, myndigheter och kommuner att
vidmakthålla och återskapa jordbrukslandskapets mångfald.
Hoten mot vattendragens
och havens mångfald ökar
Människans aktiviteter skapar även kaos och leder till
förluster av biologisk mångfald i vattenmiljöer. Till skillnad
mot skogs- och jordbrukslandskapet är det inte själva bruket
- även om det också har stor påverkan - utan utsläpp som
har störst inverkan på vattenmiljöerna. Övergödning, gifter,
m.m. slår ut eller förändrar hela vattenlandskap. Till det
kommer också införsel av främmande arter som kan slå ut
den inhemska floran och faunan. Vi har tex den japanska
sargassotången på västkusten som nu snabbt breder ut sig
och konkurrerar ut den naturliga
undervattensfloran.Vänsterpartiet behandlar frågan om
främmande arter i en särskild motion.
Även här förutsätter Vänsterpartiet att aktionsplanerna för biologisk
mångfald kommer att styra regeringens åtgärder.
Övrigt
Riksdagen ska påminna regeringen om att åtgärder för att
öka - inte bara bevara det lilla som finns kvar - bör
prioriteras i arbetet inom alla naturtyper. Att skapa eller öka
den biologiska mångfalden är ett långsiktigt mål. Anlägger vi
en våtmark eller planterar en ädellövskog ska vi inte förlora
tålamodet även om resultatet kommer först efter några
hundra år.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpning av skogsvårdslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i samråd med näringen utreda en naturvårdsavgift i
skogsbruket eller på dess produkter,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att aktionsplanerna för biologisk mångfald skall vara vägledande
för det fortsatta arbetet med biologisk mångfald.
Stockholm den 6 oktober 1996
Maggi Mikaelsson (v)
Owe Hellberg (v)
Lennart Beijer (v)
Jan Jennehag (v)
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v)