Sverige har sedan länge varit utsatt för långtgående försurning. Effekterna av detta är påtagliga. Där det märktes först var i våra sjöar där det är mer synligt genom påverkan på t.ex. siktdjup, bottenvegetation, fisk m.m. Lika tydligt syns det inte i våra marker men vi kan i andra länder se att det kan få förödande effekter på våra skogar.
Effekterna av försurningen av våra marker måste därför ges betydligt större uppmärksamhet och prioritet. Redan nu är situationen i södra Sverige mycket allvarlig och behovet av kompensationsgödsling och markkalkning finns redan.
I internationella förhandlingar som förts för att åstadkomma utsläpps- reduktioner har frågan om hur man kan identifiera kritiska belastningsgränser, dvs. för hur stor deposition av försurande ämne olika skogsmarker tål, varit central.
Modeller finns idag för att göra sådana identifikationer som kan användas både nationellt, regionalt och lokalt. Det finns dock en fördel med att göra en sådan identifikation så lokalt som möjligt eftersom resultaten då blir mer tillförlitliga. För att kunna göra identifikationer av det här slaget krävs det att man har kunskaper om de olika områdenas topografiska höjd, skogstyp, nederbördsdata, torrdeposition samt jordartsförhållande inklusive mineralogi.
För att finna lösningar på problemet har en markkemisk analys gjorts på ett avgränsat område i Skåne, nämligen i Svalövs kommun. I norra delarna av kommunen finns Söderåsen med både löv- och barrskogsplanteringar, och man har där kunnat identifiera de skogsområden som är utsatta för en deposition av försurande ämnen som överskrider vad skogsmarken långsiktigt tål.
Man har där använt sig av modellen som kort beskrivs ovan och resultatet visar att löv- och barrskog tydligt kan särskiljas när det gäller överskridande av den kritiska belastningsgränsen. Generellt sett visar lövskog inget överskridande medan barrskog vanligen överskrider den kritiska belastningsgränsen. Denna undersökning identifierar de bestånd som är mest utsatta för en alltför hög deposition av försurande ämnen, medan att särskilja olika grader av överskridande inom olika löv- respektive barrskogsbestånd är svårare. Denna modell stärker dock de rekommendationer och praktiska råd som ges till skogsägare, nämligen att plantera lövskog istället för barrskog i utsatta områden.
Problemen i framförallt södra Sverige är dock så stora nu att det krävs betydligt kraftigare åtgärder än rekommendationer och praktiska råd. Vi måste se till att styra upp detta och då krävs det ekonomiska styrmedel för att hjälpa till så att vi även i framtiden får en fin och levande skog.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lövskogsplanteringar.
Stockholm den 1 oktober 1996
Christin Nilsson (s)