Att den svenska skogen är en viktig råvaruresurs är ett känt
faktum. Lika oomtvistat är det att svenskt skogsbruk har en
stor betydelse för Sveriges möjligheter att bestå som ett
välfärdsland även i framtiden. Ur ett historiskt perspektiv har
också skogen betytt oerhört mycket när det gäller att ge
människor försörjning genom arbete. Så sent som 1960 var
ca 75.000 människor direkt sysselsatta i storskogsbruket.
Men redan 1989 hade denna siffra sjunkit till 13.500
personer. Föregående år, 1995, hade endast ca 4.000
personer i Sverige sin sysselsättning i storskogsbruket. Med
andra ord en oerhört snabb rationaliseringsutveckling. Trots
dagens låga sysselsättningsgrad utgör dessa arbetstillfällen
en viktig möjlighet för människor boende i glesbygd att
försörja sig i närheten av hemmet. För att denna siffra inte
skall sjunka ytterligare måste vi se till att skogen sköts på ett
sådant effektivt sätt att avverkningsnivån kan hållas så hög i
framtiden att industrin kan erhålla tillräcklig råvara för sin
produktion och på så sätt ge landet nödvändiga
exportinkomster. För att nå detta mål beträffande industrins
behov av fiberråvara måste vi som nation se till att Sverige
har en effektiv skogsvårdslag som ser till att nödvändiga
skogsvårdsinsatser som röjning och plantering utförs i tid
utan förluster av skogens optimala produktionsmöjligheter.
Skötsel av skogen
Alla idag berörda aktörer, från skogsvårdsorganisationen,
Skogsarbetareförbundet, skogsägarrörelsen till
skogsindustrin, är överens om att skogsvården har fallit ner
till oacceptabelt låg nivå. Detta särskilt med beaktande av att
avverkningarna legat på mycket höga nivåer 1994 och 1995.
En eftersatt och försummad skogsvård får inom en ganska
snar framtid minskad tillväxt i skogen som följd. Våra
inkomster för framtiden minskar också i detta perspektiv.
Minskad eller efterbliven skötsel av vårt gemensamma
kulturarv i skogsmiljön och i landskapet som helhet gör oss
fattigare, och vi överlämnar ett alltmer utarmat och
historielöst landskap åt kommande generationer.
För att öka aktiviteten när det gäller exempelvis skogsvården bör åtgärder
vidtagas inom ramen för näringspolitiken, varav en översyn av skogsvårds-
lagen är ett viktigt inslag.
Vi är dock medvetna om att en utvärdering av nu gällande lags effekter
kommer att vara klar under 1997, varför eventuella regeländringar inte är
möjliga att genomföra förrän under 1998.
Sysselsättning
Varje procents minskning av avverkningsmöjligheten
innebär att ca 2 000 arbetstillfällen försvinner i skogssektorn,
som innefattar även skogsindustrierna. Inkomstförlusten
uppgår till ca 1-1,5 miljarder kronor i lägre intäkt i dagens
prisnivå.
Erkänt arbetsvilliga människor hamnar i ett samhällsberoende och görs
inaktiva. Social utslagning och ökade samhällskostnader följer i spåren.
I det korta perspektivet bör det därför vara möjligt att via arbetsmarknads-
politiska insatser stödja dessa angelägna områden som skogsvården omfattar.
Motiven finns utifrån mänskliga, sociala och samhällsekonomiska grunder.
Det är ett stort slöseri med samhällsmedel att låta människor gå utan
sysselsättning och vara beroende av passivt stöd oavsett vem som finansierar
dessa, samtidigt som viktiga åtgärder inte blir utförda.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nogsamt följa skogsbrukets utveckling och möjligheter att
förse skogsindustrin med nödvändig skogsråvara,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa upp att skogsvårdslagen efterlevs i de krav som är
nödvändiga för att uppnå ett långsiktigt och uthålligt svenskt skogsbruk.