Det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin är
framtidsnäringar, som har och kommer att ha fortsatt stor
betydelse för regional balans, landsbygdens utveckling, ökad
sysselsättning och uthållig tillväxt.
Regeringens förslag om att i ökad utsträckning ta del av EU-avtalet
beträffande miljöprogram och investeringsstöd är nödvändiga steg i rätt
riktning. Förslaget, som är ett resultat av förhandlingar mellan Centerpartiet
och regeringen, innebär att ca 75 % av den framförhandlade totala miljö-
ramen utnyttjas från och med 1997.
Kalmar län - ett jord- och
skogsbrukslän
Kalmar län är ett jord- och skogsbrukslän. Mer än vart tredje
arbetstillfälle genereras ur lantbruket. På Öland emanerar
mer än 40 % av arbetstillfällena från jordbruket, som också
omfattar flera specialgrödor.
En jordbrukspolitik, som ger näringen förutsättningar till utvecklings- och
expansionsmöjligheter, kommer således att bidraga till fler arbetstillfällen
inom lantbruksnäringen, men även inom länets vidareförädlings-, transport-
och handelssektor.
Produktionen av svenskt kött brottas nu med stora problem. Inte minst i ett
animalieproducerande område som Kalmar län märks detta tydligt. Ekono-
min har kraftigt försämrats och produktionen krymps med ökat antal arbets-
lösa som följd. Medan exempelvis priset för fläskkotlett sedan 1990 sjunkit
från 49,00 till 29,90 kr/kg, för oxstek från 89,90 till 49,90 kr/kg och för
köttfärs från 59,90 till 38,90 kr/kg, så har under motsvarande tidsperiod
konsumentprisindex stigit från 125 till 165!
Siffrorna beskriver den positiva prisutvecklingen för konsumenterna, men
låter oss också ana de hårda konkurrensvillkor som producenterna idag
tvingas leva under. Svenskt lantbruk har i denna situation dessutom tagit på
sig att gå i spetsen för miljösatsning, djuromsorg, etik och kvalité.
När svinproducenter, äggproducenter m.fl. nu lägger ner verksamheten, till
stor del beroende på osund, statssubventionerad konkurrens från andra
länder, när slakterierna varslar om nedläggning av tusentals arbeten, varav ett
60-tal enbart i Kalmar, då är det hög tid att inse allvaret och att samlas till
konstruktiva åtgärder för en bättre jordbrukspolitik inom EU.
Svenskt jordbruk måste ges såväl förutsättningar som möjligheter att
vidareutveckla sin produktionsapparat. Vi får som land inte göra oss helt be-
roende av utländsk produktion. Svensk mat, och inte minst svenskt kött har,
under förutsättning av något så när lika konkurrensvillkor, en framtidsmark-
nad i Europa som det rena, det kemikalie- och medicinfria köttet. Alla ev.
tankar på att godkänna genmanipulerat kött i svensk produktion måste bl.a.
därför avvisas.
Miljöstödet viktigt
I denna situation måste de politiska medlen stärkas. Därför är
förslagen om vallstöd och investeringsstöd riktiga åtgärder.
Dessa stöd måste fördelas generellt över hela landet. Mer
slättbetonade områden som Kalmar kommun, Söderåkra och
Mörbylånga, som helt eller delvis saknar s.k. LFA-stöd och
med intensiv jordbruksproduktion, lever huvudsakligen på
marknadens villkor. Det är viktigt att utnyttja
miljöprogrammet inom ramen för EU-avtalet, men viktigt är
också att även de intensiva jordbruksbygderna får del av
kompensationen. Det är i dessa områden konkurrensen med
övriga EU-länder slår igenom tydligast och kraftigast.
I den konkurrenssituation som råder är konkurrensneutralitet viktig. I södra
Kalmar län med stor andel specialodlingar, vilka kräver många och täta
körningar, slår exempelvis den högre dieselskatten hårt mot odlarna. Men
även för norra länsdelens företrädesvis mindre enheter, med mer av skogs-
transporter, är detta märkbart. Högre energiskatter och avgifter på andra
nödvändiga produktionsmedel tynger kalkylen. En jämförelse mellan energi-
kostnader i Sverige och exempelvis Danmark visar med all önskvärd
tydlighet de stora skillnader som finns mellan dessa länders lantbruksföretag.
Det danska energiskattesystemet saknar dock miljöstyrande effekter.
Jämförelsen med Danmark visar att det svenska lantbrukets energibeskatt-
ning avsevärt försvagar konkurrenskraften gentemot vårt viktigaste konkur-
rentland.
En omformning av det svenska lantbrukets energibeskattning skulle
minska denna konkurrensnackdel, utan att den miljöstyrande effekten i det
svenska lantbruket skulle minska.
I det miljö- och näringsprogram för lantbruket som nu aviseras i rege-
ringens proposition, bör ingå att också belysa svenska lantbruks konkurrens-
situation inom EU. Ett samlat åtgärdsprogram bör sedan redovisas för
riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
Intensifiera
ursprungsmärkning och
innehållsredovisning
Arbetet för ursprungsmärkning och innehållsredovisning
måste intensifieras. Näringen och staten bör gemensamt ta
krafttag för att initiera märkning och innehållsredovisning
bl.a. genom att stödja frivilliga konsumentorganisationer och
nätverk av konsumenter och producenter. En stor andel av
det nötkött som idag konsumeras saknar tydlig avsändare.
Konsumenterna vilseleds att tro att det är svenskt. Den dåliga
lönsamheten inom hela slaktledet beror nu delvis på att
konsumtionen gått ned (BSE) men även på att stora volymer
utländskt kött "försvinner" i förädlingsindustrin. Att
gemensamt marknadsföra svenskt kött för att utveckla
näringen och bevara landskapet, betande djur och den
biologiska mångfalden är idag mycket viktigt.
Detta är av mycket stor betydelse för Kalmar län inklusive Öland.
Detta bör ges regeringen till känna.
Ölands särart
På Öland finns en unik kombination av olika
produktionsriktningar: mjölkproduktion, växtodling, odling
av sockerbetor och specialgrödor som lök och bruna bönor
och köttproduktion på naturliga strandängs- och alvarmarker.
Det är viktigt att se till denna helhet för att bevara de ursprungsmiljöer,
som nationen värnar om. Det är värden som finns över hela ön.
Öland intar en särställning i Sverige med en bofast befolkning som är
mycket, för att inte säga helt, beroende av jordbruket. Öns särart måste också
i fortsättningen beaktas för bevarande av bl.a. biologisk mångfald, inte bara
nationellt, utan även i ett europeiskt perspektiv. Detta bör ges regeringen till
känna.
Avbytartjänster
Avbytartjänsten ger lantbrukarna en ökad trygghet vid
sjukdom och en möjlighet att emellanåt få några dagar ledigt
från sin verksamhet. Avbytartjänsten är särskilt viktig i
Kalmar län, där jordbruken är små och drivs som
familjeföretag. På grund av nödvändiga sparåtgärder för att
pressa ner räntorna och få en stabil ekonomisk situation, som
är till fördel för lantbruket, kan inte längre statsstöd utgå på
samma nivå som tidigare. Den stödnivå som regeringen nu
föreslår syftar enbart till att avbytarföretagens
jourverksamhet skall kunna upprätthållas. En sådan kraftig
neddragning kan komma att leda till omställningsproblem.
Regeringen bör därför initiera samtal med näringen för att,
om möjligt, överbrygga dessa problem. En analys av de
samlade effekterna bör samtidigt göras. Det bör övervägas
om de kompensationsmedel som Sverige under en
övergångsperiod erhåller från EU, kan användas för att
ytterligare stödja avbytarverksamheten. Detta bör ges
regeringen till känna.
LFA-stödet
I Kalmar läns skogsbygder är LFA-stödet av stor betydelse.
För Kalmar läns del bör stödet också omfatta församlingar
som exempelvis Söderåkra och Kalmar kommun, som
uppvisar i stort sett samma betingelser som grannkommuner,
men ändå är undantagna från LFA-stöd.
En översyn av kriterier och gränsdragning för att uppnå mera rättvisa
förhållanden bör ske. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljöersättningsprogrammet måste mera ta hänsyn till lokala förhållanden,
ökad flexibilitet och en mera modifierad tillämpning.
Det är därför utomordentligt angeläget att inte riksdag och berörda
departement överlåter åt Statens jordbruksverk att ha ensamrätt på tolkning
av regelverket. Propåer i denna riktning finns. Det är nödvändigt att länssty-
relserna får behålla ett visst mått av suveränitet och tolkningsföreträde för
att
behålla kompetens, dialog med det praktiska lantbruket och en acceptans hos
bönderna. Detta bör ges regeringen till känna.
Exempelvis kan det genomslag och intresse som visats för stödet till biolo-
gisk mångfald och kulturvärden i odlingslandskapet hos bönderna i Kalmar
län, till stor del härledas till den positiva dialog som finns mellan läns-
myndighet och böndernas företrädare.
Mål 4-programmen
Det är angeläget, att de delar i Mål 4 Växtkraft-programmen
som avser mindre företag och ensamföretag, följs upp av
regering och departement. Det är särskilt viktigt att även
lantbruksföretagare får ta del av de möjligheter, som ges till
kompetensutveckling och utbildning inom Mål 4.
Lantbruksnäringen är endast representerad i ett fåtal regionala kommittéer,
d.v.s. den instans som svarar för de regionala Växtkraft-programmen. Om
det lokala nätverket saknas är det av största vikt att det finns politiskt
inflytande på den tillämpning som ytterst Svenska EU-programkontoret
svarar för. Av detta skäl föreslås att lantbruksföretagare och andra mindre
näringsidkare/egenföretagare ges konkreta möjligheter att ta del av Mål 4-
programmen, att dessa företag på ett aktivt sätt stimuleras att initiera
företagsanalys Steg 1, handlingsprogram Steg 2 och bilda nätverk.
Det bör således finnas klara direktiv från programkontoret till länens Mål
4-samordnare, att dessa tillsammans med näringen aktivt marknadsför och
positivt handlägger projekt och lokala företagsinitiativ från egenföretaga-
re/lantbrukare.
Detta bör ges regeringen till känna.
Veterinärsorganisationen
Den nya veterinärsorganisationen trädde i kraft den 1 juli
1995. Den nya organisationen har tagits emot positivt av
lantbrukets organisationer och enskilda lantbrukare.
Omstöpningen av veterinärsorganisationen ger utrymme till
både effektiviseringar och privata initiativ, som i längden
kommer både lantbrukarna och djurskyddet till del. Ca en
tredjedel av distriktsveterinärerna har nu övertgått till privat
verksamhet.
Idag finns således helt statliga, blandade och helt privata veterinärområ-
den.
Jordbruksverket har deklarerat att man avser att fullfölja riksdagsbeslutet
att genomföra en heltäckande statlig veterinärsorganisation. Samtidigt pågår
en utveckling som innebär att hälften av lantbrukets djur idag omfattas av
den privata veterinärsverksamheten, enskilda verksamma veterinärer eller
privata bolag/föreningar. Dessa veterinärer lyder under samma veterinärsför-
ordning och innehar motsvarande uppdrag gentemot lantbrukarna och juri-
diska och etiska skyldigheter mot samhället och konsumenterna vad avser sitt
veterinära uppdrag som sina statliga kollegor. Lika villkor bör gälla för de
olika veterinärsgrupperna, bl.a. för att kunna verka i glesbygd och upprätt-
hålla en adekvat jourverksamhet.
I södra Kalmar län har samtliga tidigare praktiserande distriktsveterinärer i
statlig tjänst tillsammans med Kalmar Husdjurstjänst bildat en ekonomisk
förening. Merparten av djuren i Kalmar län omfattas av privata veterinärs-
tjänster, och samarbetet med husdjursföreningen har skapat en stabil och
fungerande organisation. Veterinärsområdet i södra Kalmar län uppbär dock
inte några medel från Jordbruksverket, trots att man, med avseende på
jourverksamhet m.m., borde vara berättigad till detta.
Kalmar län har stor glesbygd och är ett animalieproducerande län, där
närmare 8 % av landets mjölkkor finns.
Inställningen från ansvarig myndighet i landet är till stor nackdel för
veterinärsverksamheten i Kalmar län.
En översyn av nuvarande regler kring fördelningen av medel till distrikts-
veterinärsorganisationerna bör göras samtidigt som Statens jordbruksverk
bör få i uppdrag att utforma sådana regler att konkurrensneutralitet uppnås
mellan de olika slagen av veterinärer.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt lantbruks konkurrenssituation och åtgärdsprogram vid
utformningen av det utökade miljöstödsprogrammet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ursprungsmärkning och innehållsredovisning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beaktande av Ölands särställning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avbytarverksamheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av kriterier och gränsdragning beträffande LFA-stöd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av hänsyn till lokala förhållanden, ökad flexibilitet och
en mera modifierad tillämpning beträffande miljöersättningsprogrammet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om egenföretagares/lantbruksföretagares delaktighet i mål 4
Växtkraft-programmen,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av nuvarande regler beträffande fördelningen av
medel till distriktsveterinärsorganisationerna, syftande till
konkurrensneutralitet mellan de olika slagen av veterinärer.