Försurningen har drabbat vårt land mycket kraftigt, speciellt de södra delarna av Sverige. I Blekinge är exempelvis svavelnedfallet 3-4 gånger större än vad naturen kan klara. I Kalmar län, liksom på flera andra ställen i landet, finns en rad vattendrag med rik, ibland unik, flora och fauna, exempelvis Emån, Alsterån, Virån m.fl., vilket ger ett värdefullt arv att förvalta. I de allra flesta fall är dessa artrika områden beroende av fortsatt kalkning för bl.a. den biologiska mångfaldens överlevnad och för hushållningen med naturresurserna. Även skogskalkningen har betydelse för att minska försurningens påverkan på landets skogar.
Kontinuerliga kalkningsinsatser är i dagsläget en kompromisslös nödvän- dighet för att upprätthålla det ursprungliga livet i det stora antal sjöar och vattendrag, mer än 20 000 sjöar och 120 000 km rinnande vatten, som i landet drabbats av försurningen.
Det är av yttersta vikt att de kalkningsprogram som staten tagit ansvar för och som pågår, får fortsätta utan avbrott. Förhållandena i de kalkade vatten- dragen förbättras successivt. Växt- och djurlivet återhämtar sig och ställer in sig utifrån de betingelser som kalkningsinsatserna ger. Kalkningsverksam- heten måste genomföras på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt och ha hög prioritet även under ekonomiskt strama tider.
En minskning av kalkningsinsatserna till den nivå som regeringen föreslår i årets budgetproposition, kommer att få mycket allvarliga konsekvenser för den ekologiska balansen. Vägen öppnas för en biologisk utarmning av fisk och övrig fauna i sårbara sjöar. Våra vattendrag kommer åter att drabbas hårt av försurning. Den återhämtning som naturen under åren klarat med hjälp av tillräcklig kalkning kommer att förstöras. Utlakningen av metaller i vattendragen kommer att öka, vilket också i södra Sverige ökar belastningen på Östersjön. Därmed försämras den inom vissa områden av havet redan svåra miljösituationen. Möjligheterna för fiske- och turistnäringarna i Öster- sjöområdet försämras på sikt.
Det kan ta mer än ett årtionde av upprepade kalkningar att någorlunda reparera ett försurningsskadat vatten. Det dröjer inte mer än ett eller ett par år av utebliven kalkning för att rasera hela investeringen. Förutom ett förlorat naturvärde och ett urholkat nyttjandevärde har då stora summor pengar kastats bort till, i det närmaste, ingen nytta.
En sådan utveckling går stick i stäv med arbetet med att skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle, ett bevarande av den biologiska mångfalden och de intentioner som nu även från statligt håll finns att utveckla bl.a. fisketurismen till en betydande framtidsnäring i Sverige.
Regeringens avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en nationell plan för utformningen av fortsatta kalkningsinsatser är riktig. Med tanke på den betydelse en kontinuerlig kalkningsverksamhet ur flera syn- punkter har, måste dock denna verksamhet tillföras ytterligare medel. Finan- siering bör ske inom ramen för programmet för omställning till hållbar utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare medel till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering inom ramen för programmet för omställning till hållbar utveckling.
Stockholm den 7 oktober 1996
Sivert Carlsson (c)
Agne Hansson (c) Eskil Erlandsson (c) Margareta Andersson (c)