Biodlingen i Sverige tillför nationalhushållet värden som har
beräknats till 600-1000 miljoner kronor per år. Pollineringen
av såväl den vilda som odlade floran har endast undantagsvis
(t.ex. kommersiell fruktodling) ett marknadsvärde som gör
det möjligt för biodlaren att få del av de värden biodlingen
skapar.
I en internationell jämförelse har svensk biodling ett mycket lågt stöd från
samhället.
Sedan 1980-talet har antalet biodlare successivt minskat från knappt
20 000 till drygt 12 000 stycken. Antalet bisamhällen är nu lägre än på flera
decennier.
Samhällets ersättning till biodlingen för de stora värden näringen tillför
samhället har hittills skett genom den s.k. bifonden som förvaltas av Statens
jordbruksverk för kollektiva åtgärder inom biodlingen. Fondens medel har
använts främst för utbildning, avelsverksamhet, sjukdomsbekämpning och
information i biodlingsfrågor.
När fonden infördes 1974 uppgick den till 500.000 kronor. 1986 höjdes
beloppet till 1 miljon kronor, vilket vid detta tillfälle innebar ett
återställande
till köpkraften i det ursprungliga beloppet.
Fonden finansierades fram till Sveriges inträde i EU dels med 500 miljoner
kronor från regleringskassan för socker och dels med 500 miljoner kronor
via budgetmedel. Vid EU-inträdet försvann halva finansieringen varför
fonden budgetåret 1995/96 halverades till 500 000 kronor. I årets anslags-
äskande från Statens jordbruksverk föreslås utan motivering en minskning av
fonden till 300 000 kronor. Totalt har alltså stödet till biodlingen minskats
med 70 % på två år.
Jag anser att bidraget till bifonden bör vara oförändrat, alltså 500 000 kro-
nor också för 1997. Detta bör kunna finansieras inom ramen för ifråga-
varande anslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidraget till bifonden.