Det är positivt att regeringen lyfter fram det svenska
jordbruket och livsmedelsindustrin som framtidsnäringar,
med betydelsefull roll för att nå viktiga politiska mål vad
avser hållbar tillväxt, regional balans, landsbygdsutveckling
och ökad sysselsättning. Det är mycket viktigt att ytterligare
utjämna kostnadsnackdelar för det norrländska jordbruket,
jämfört med den finländska jordbruksnäringen men även i
den interna svenska konkurrensen.
Det norrländska jordbruket har hamnat i kläm vid genomförandet av den
nya jordbrukspolitiken. I södra Sverige har nya regionala stödområden
införts medan norra Sveriges producenter erhållit nya krångliga former för att
möjligen kunna uppnå tidigare nivå. För många har omfördelningseffekterna
varit stora och negativa. De nya ersättningssystemen har inte varit anpassade
till norra Sveriges förhållanden, vilket gör att producenterna i många fall inte
kunnat uppnå den av riksdagen uttalade ambitionen om "oförändrad nivå".
Speciellt hårt har grisköttsproducenter i hela norra Sverige, mjölkproducenter
med mer än 20 mjölkkor i område 4 samt bönder i fjällnära område
drabbats.
Statens jordbruksverk (SJV) har även valt administrativa lösningar som
försämrar möjligheten att erhålla de politiskt beslutade ramarna. Ett exempel
som både ökar statens byråkrati och försämrat likviditeten hos bönderna är
att SJV beslutat utbetala nationella stöd direkt, med ökade byråkratiska
kostnader, trots att livsmedelsindustrin är villig att göra detta gratis åt
staten.
I Finland sker utbetalningen via livsmedelsföretagen. SJV har ännu inte fått
igång ett smidigt system. Utbetalningen av intransportstöd för mjölk fick mer
än ett års eftersläpning och grisproducenterna erhåller ersättningar med
alltför stor eftersläpning. Dessutom har SJV ej uppfyllt grundläggande
rättssäkerhetskrav, genom att beslut ej går att överklaga. Detta måste anses
som ett brott mot artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga fri- och
rättigheterna, vilket även ett domslut i Kammarrätten i Jönköping funnit och
hänvisar till att talan skall väckas i allmän förvaltningsdomstol. SJV bör
införa överklaganderätt i samtliga regionala stöd samt åläggas att utbetala
ersättningar till bönderna snabbt.
Det har under det första EU-året varit mycket besvärligt att erhålla statistik
från SJV som pekar på vilka resurser som utbetalts. SJV bör utforma
administrativa rutiner som klart skiljer utbetalningar i norra Sverige (stöd-
områderna 1-3 samt 4) från övriga Sverige, så att uppföljningar är möjliga.
De ej utbetalade ersättningarna i norrlandsstödet uppgår till mellan 90-95
milj kr, vilket innebär ett urholkande av den politiskt beslutade nivån på ca
10 %. Resultatet är helt oacceptabelt och det behövs en snabb utvärdering
som därtill bör ge förslag till förbättringar, så att norrlandsbönder faktiskt
kan sägas erhålla merkostnadsersättningarna. Näringen upplever en total
lönsamhetsförsämring. SJV bör få i uppdrag att i samarbete med näringen
utvärdera lönsamhetsutvecklingen för det norrländska jordbruket under 90-
talet. En jämförelse bör även göras med lantbrukarnas situation i Finland
och Norge.
Att budgetpropositionen i detta läge föreslår att 14 milj kr ska sparas på
LFA-stöd i norra Sverige är oacceptabelt. Norra Sveriges merkostnads-
kompensation urholkas ytterligare och den relativa konkurrenskraften
gentemot övriga svenska jordbrukare försämras. Regeringen motiverar sitt
förslag med att det är ett resultat av slutförhandlingar. Veterligen har inga
förhandlingar skett angående LFA-ersättningar (kompensationsbidrag) till
norra Sverige sedan förra budgeten lades - utan endast för södra LFA-
området, där bevisligen områden föll bort vid slutförhandlingen. För norra
Sverige har inte det område som förhandlingen omfattade på något sätt
minskats. Vi ställer oss synnerligen frågande till förslaget om inbesparing
inom kompensationsbidrag, i synnerhet som regeringen aviserat ambition att
utöka södra LFA-området.
Riksdagen bör uttala att SJV skall förändra hanteringen av svenska
bönders rättigheter i administrationen av EU:s jordbrukspolitik. Istället för
dagens hantering bör målet vara att erbjuda svenska bönder maximal
möjlighet att ta del av EU:s jordbrukspolitik.
Vallstöd
Ett vallstöd är synnerligen välkommet för norra Sveriges
bönder som har stort kunnande i vallproduktion. Vallstödet
bör användas till att lösa orättvisor som genomförandet av
den nya jordbrukspolitiken innebär. Framförallt stödområde
4 samt det fjällnära jordbruket bör få extra tilldelning. I
område 4 a bör stödet riktas till besättningar med mer än 20
kor för att erhålla 100 % träffbild och uppgå till ca 1 640
kr/mjölkko. I fjällnära jordbruk behöver ca
7 000 kr ytterligare utbetalas per mjölkko för att rimlig
lönsamhet ska uppnås så att inte odlingslandskapet hotas
ännu mer i dessa ytterst sköra områden.
Därutöver bör beloppet i det generella vallstödet vara generellt, dvs vara
lika stort i hela landet, samt i norra Sverige riktat till
animalieproducenterna.
Investeringsstöd
Det investeringsstöd för jordbruket som kommer att införas
är för norra Sverige en förlängning av befintligt
landsbygdsstöd, som utgått till jordbruksinvesteringar i de 7
nordliga länen. De ca 80 milj kr/år under 90-talet som utgått
till jordbruk i norra Sverige hör även i fortsättningen till
området. Ett lämpligt sätt att fördela resurserna är att tilldela
respektive länsstyrelse anslag, som länsstyrelsen sedan
fördelar inom länets olika områden, i linje med hur tidigare
landsbygdsstöd hanterades. 45 % investeringsbidrag bör
införas i mål 6-området samt 35 % i övriga delar av de 7
norrlandslänen. Inga begränsningar bör införas utöver de
krav som EU-reglerna ställer.
Hållandetider
EU:s regler angående kontroll av kompensationsersättning
(LFA) kräver att de djur som ersättning ansöks för hålls kvar
på gården i 2 mån efter ansökan (hållandetid).
Kontrollsystemet är uppbyggt efter länder med svagare
administrativa kontrollsystem. Regeringen måste med kraft
kräva att Sverige på grund av sitt mycket stora område med
LFA-ersättning får ett annat sätt att kontrollera djurantal för
erhållande av LFA-ersättning. Ett system som tidigare
använts, och som används i miljöstödet Öppet
odlingslandskap (även det en bit av norrlandsstödet), är 3
räkningar. Nuvarande system innebär att marknadstillförseln
av slakt minskar kraftigt under hållandeperioden, varvid
andra aktörer får fritt tillträde till den norrländska
livsmedelsindustrins hemmamarknad. Därefter skapas
mycket stort tryck på marknaden då ett uppdämt behov av
slakt uppstått. Vi förordar ett kontrollsystem med 3
räkningar.
Under tiden tills vi erhållit ett ändrat kontrollsystem krävs att nuvarande
system förbättras. Kontroll för LFA-ersättning för handjur bör kopplas till
slakt (ett system som Finland använder). Den kvalifikationsperiod som staten
infört för att djur skall få anmälas till LFA-ersättning bör räknas enligt det
tidigare fungerande systemet med att djur måste ha funnits i norra Sverige i 4
månader före ev. slakt för att erhålla regionala ersättningar (LFA-ersättning
samt öppet odlingslandskaps-ersättning). Genom att stalljournal är
obligatorisk på samtliga gårdar är kontrollen enkel att genomföra.
Mjölkproduktion
Norra Sverige, kvotregion 1 (vilket motsvarar
norrlandsstödsområdena 1, 2 a samt 2 b), erhöll rätt att
erhålla gårdskvoter motsvarande 400 milj kg i nationell
fetthalt (vilket motsvarar 392 milj kg i områdets
genomsnittliga fetthalt). Denna volym svarar väl mot
områdets andel av nationens produktion. Om kvotförsäljning
samt arrenderegler varit praktiskt hanterbara skulle områdets
mjölkproducenter utsättas för liten risk att överskrida sina
gårdskvoter. Nu är den dagsaktuella situationen klart oroande
då för närvarande 40 % av NNP:s och Norrmejeriers
leverantörer producerar mer än 10 % över sin gårdskvot.
Detta gör att de kommer att drabbas av superavgift om
Sverige överskrider landskvoten, vilket vi troligen gör
genom att mjölkproduktionen inom Arlas region ökat
kraftigt. Därtill tappar de nationellt stöd när gårdskvoten
överskrids.
Att Norrlands bönder hamnat i denna djupt olyckliga situation beror på att
tilldelade kvoter i stor utsträckning "hamnat fel" genom att norra Sverige
haft kraftig strukturutveckling under 90-talet och kvottilldelning sker efter
genomsnittlig produktion 1991-93. Därtill kommer SJV:s tillkorta-
kommanden angående administration av kvotförsäljning vilket gjorde
osäkerheten så stor att många inte kom sig för att sälja i vår. Reglerna
ändrades så att efter anmälan till försäljning erhöll mjölkproducenter utan
miljöintyg rätt att under 1996 års kvothandel få en säljkvot motsvarande 10
kor utan miljöintyg. Situationen försämrades ytterligare genom valda regler
angående möjlighet att arrendera kvot. Hanteringen av sidoarrenden slår
mycket hårt mot norra Sverige eftersom en mycket stor del av
mjölkproduktionen baseras på sidoarrenderad mark.
Riksdagen bör besluta att en extra kvotförsäljning skall ske som gäller för
1996. Behovet är störst i region 1, dvs stödområdena 1, 2 a samt 2 b,
eftersom problemen där är störst, genom att det nationella stödet utgör en
större andel. Försäljningen kan ske under början av 1997, men avse kvotår
1996.
Grisproduktionen
Lönsamheten för Norrlands grisproducenter har klart sänkts
sedan EU-inträdet. Detta orsakas både av att
marknadspriserna har sänkts drastiskt samt att
merkostnadskompensationen (Norrlandsstödet) för
grisproducenterna i norra Sverige fått en teoretisk beräkning.
I praktiken leder det till att i stort sett samtliga producenter
får sänkt norrlandsstöd. Det stora problemet är att
merkostnadskompensationen beräknas på att 2/3 av
spannmålsbehovet ska odlas på gården. Detta är inte
praktiskt möjligt på grund av norra Sveriges
klimatförutsättningar. I praktiken odlas ca 1/3 av
spannmålsbehovet på gårdarna. Merkostnadskompensationen
kan inte beräknas på mer än 1/3 av spannmålsbehovet för en
gård om grisbönderna ska erhålla någotsånär oförändrad
ersättning jämfört med situationen före EU-inträdet. Det är
ändå långt kvar till oförändrad lönsamhet, som förra
jordbruksministern skriftligen har lovat grisproducenterna.
Grisproducenterna behöver även justera vissa detaljer för
kalkylunderlaget i stödområde 3 och för samtliga suggor på
grund av att vissa ersättningar har fallit bort i
kalkylunderlaget när SJV beräknade ersättning vid EU-
inträdet. Detta innebär att ca 7 milj kr krävs till
grisproduktionen (suggor och slaktgrisar) vilket enklast
genomförs genom att höja det nationella stödet med detta
belopp. En möjlig väg är att använda en del av det belopp
som regeringen vill spara i LFA-systemet till att kompensera
grisarna.
Intransportstöd
Detta stöd bör återinföras för kött- och äggproduktion samt
återföras till tidigare nivå för mjölk. EU tillåter transportstöd
men Sverige har avböjt att utnyttja möjligheten. Det
nationella stödet behöver ökas med motsvarande ca 30 milj
kr för att uppnå tidigare ersättningar. Ett lämpligt sätt är att
låta eventuellt icke utnyttjade delar i politiskt beslutad
norrlandsstödsram (Öppet odlingslandskap,
Kompensationsbidrag-LFA samt nationellt stöd) årligen
användas till transportstöd som kan utbetalas vid årets slut.
Äggproduktionen
De norrländska äggproducenterna producerar ägg av mycket
hög kvalitet. Genom EU-inträdet öppnades den norrländska
marknaden för finska, kraftigt politiskt stöttade, ägg varvid
en mycket snedvriden priskonkurrens har uppstått.
Äggproducenterna i norra Sverige räds inte konkurrens på
lika villkor men så länge finska äggproducenter erhåller
kraftig politisk ersättning tvingas de svenska
äggproducenterna kräva likabehandling av den svenska
regeringen, varvid det nationella stödet till äggproduktionen i
norra Sverige behöver minst fördubblas samt
intransportstödet måste återinföras. Riksdagen bör hos
regeringen begära förslag om detta.
Potatisodling
I norra Sverige odlas viktiga arealer av utsädespotatis samt
högkvalitativ matpotatis. Näringen är högt specialiserad och
lever under stor ekonomisk press, där hotet från de, via
politiska ersättningar bättre försedda, finska producenterna är
stort. I Finland erhåller potatisodlare ett miljöstöd för odling
av potatis, vilket även de norrländska potatisodlarna är väl
motiverade att erhålla.
Miljöprogrammet
Det är viktigt att den svenska regeringen så fort som
budgetläget tillåter utnyttjar fullt den vid EU-anslutningen
framförhandlade ramen till miljöstöd. Det är angeläget att
miljönytta och enkla regler får prägla ramarna för ett utbyggt
miljöprogram och att även de norrländska landskapstyperna
synliggörs. Ett exempel på att norra Sveriges landskapstyper
ej beaktats är att i delprogram värdefulla natur- och
kulturvärden (KULT), vars snåriga och detaljerade regler inte
är anpassade för det norrländska kulturlandskapet och därtill
direkt diskriminerar mindre gårdar, står de 5 nordligaste
länen för endast 5 % av de ansökta resurserna medan Skåne
står för 21 % av ansökt belopp. De norrländska
foderarealerna raningar, myrslåtter och översilningsängar
erhåller inte ersättning samt därtill diskrimineras de
traditionella betesmarkerna i den brukade bondeskogen, som
inte kan erhålla ersättning med dagens regelverk.
En del av norrlandsstödet utgår via delprogrammet Öppet odlingslandskap.
Här skall på sikt arealkravet ökas, vilket leder till att ytterligare bönder
inte
klarar kraven och norrlandsstödet urholkas med ökad risk för att det öppna
odlingslandskapet hotas, om bondens svaga ekonomiska situation leder till
att produktionen läggs ner. Reglerna behöver ändras så att dagens arealkrav
inte skärps ytterligare.
Avbytartjänst och Skogs-
och lantbrukshälsan
Regeringens förslag innebär att praktiskt taget allt stöd
avvecklas och endast 13 milj kr anvisas. Det är synnerligen
angeläget att regeringen anvisar dessa medel till de mest
djurglesa områdena, som finns i norrlandslänen. I dessa
områden det är oerhört svårt att upprätthålla någon service
genom de mycket stora avstånden. Denna kraftiga
neddragning ökar kostnaderna kraftigt för producenterna om
oförändrad service skall köpas, vilket riskerar att kraftigt
urholka avbytarverksamhet och företagshälsovård. Den
jourdel som ingått i avbytarverksamheten är oerhört
angelägen både ur mänskliga men även ur
djurskyddsaspekter. Det bör undersökas om inte delar av
revalveringspengar går att använda till dessa för hela
näringen angelägna sociala verksamheter. Finansiering av de
åtgärder som angivits i motionen ska ske inom befintliga
anslag på jordbruksområdet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering och förslag till förbättringar av
lönsamhetsutvecklingen för Norrlandsjordbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om besparing i LFA-stöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om administrativ hantering och rättssäkerhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vallstöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hållandetider i LFA-systemet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om extra köp/säljomgång för mjölkproducenter i norra Sverige,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arrenderegler för mjölkkvotssystemet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grisproduktionen i norra Sverige,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intransportstöd till livsmedelsföretag i norra Sverige,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äggproduktionen i norra Sverige,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om potatisodling i norra Sverige,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av miljöprogrammet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om synliggörande av de norrländska landskapstyperna i
miljöprogrammet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behållande av dagens arealkrav i öppet odlingslandskap,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avbytartjänsten samt Skogs- och lantbrukshälsan,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsstöd.
Stockholm den 3 oktober 1996
Kjell Ericsson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Karin Israelsson (c)
Karin Starrin (c)