med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald
I propositionen föreslås bl.a. vissa ändringar i lagen om
åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade
arter. Förslaget innebär att lagens bestämmelser om tillsyn,
straff och förverkande även blir tillämpligt vid
genomförandet av EU:s nya förordning om skyddet av vilda
djur och växter genom kontroll av handeln med dem.
Dessutom föreslås ett antal lagändringar som följd av
genomförandet av bestämmelser rörande artskydd och
områdesskydd i EU:s naturvårdsrättsakter. I propositionen
redovisas även regeringens ställningstaganden till de åtgärder
och åtgärdsförslag som Naturvårdsverket och Boverket
presenterat i sina aktionsplaner för att bevara den biologiska
mångfalden.
I denna motion framförs synpunkter på regeringens ställningstaganden
rörande de ovan nämnda aktionsplanerna.
Mål och program för
bevarande och hållbart
nyttjande av biologisk
mångfald
Regeringen gör bedömningen att arbetet med att utveckla
uppföljningsbara mål och åtgärdsprogram för biologisk
mångfald på nationell, regional och lokal nivå bör fortsätta
och bör kunna ta stöd i den systematik som beskrivs i
Naturvårdsverkets aktionsplan. Företrädare för jord- och
skogsbruksnäringarna har framfört kritik mot att
utformningen av mål inom dessa sektorer görs av
Naturvårdsverket, länsstyrelserna och kommuner istället för
av berörda sektorsmyndigheter i samråd med näringarna. Det
finns enligt vår mening anledning att ta den framförda
kritiken på allvar. På skogsområdet har den nya
skogsvårdslagstiftningen medfört att naturvården har fått en
mer framskjuten position. Det skogspolitiska beslutet 1993
innebar bl.a. att ett miljömål och ett produktionsmål
jämställdes. Sektorsansvaret för skogsbruket förtydligades
och ett antal förändringar i 1979 års skogsvårdslag gjordes.
Sedan 1993 har även ett omfattande arbete med biotopskydd
och naturvårdsavtal pågått. Samarbete mellan myndigheter
och skogsägare har skapat möjligheter att kombinera
frivillighet med beslut om skydd och ekonomisk ersättning.
Det finns följaktligen, enligt vår mening, anledning att i
större grad involvera berörda sektorsmyndigheter i arbetet
med att utforma mål inom sektorerna som grundar sig på
övergripande politiska mål. I detta arbete bör även samråd
ske med såväl företrädare för olika naturvårdsintressen samt
näringarna, då dessa ofta har praktiska erfarenheter av
betydelse för arbetet med att utforma målen. Detta bör ges
regeringen till känna.
Åtgärder i
jordbrukslandskapet
För att den biologiska mångfalden ska kunna tryggas i
odlingslandskapet är det av största vikt att det skapas
förutsättningar för ett varierat odlingslandskap med en
mångfald av vegetationstyper och olika typer av mark. Det
av EU medfinansierade miljöstödsprogrammet har stor
betydelse för att denna variation ska kunna bibehållas. Inom
miljöstödsramen finns stöd för natur- och kulturmiljöer. Det
är av största vikt att detta stöd förenklas administrativt. De
krångliga reglerna medför en stor osäkerhet för den enskilde
brukaren om denne gör rätt eller fel. Dessutom gör t.ex.
poängsystemets minimiregler att små fastigheter med
skyddsvärda objekt har svårt att kvalificera sig för ersättning.
Från jordbruket har det kommit signaler att systemet är
administrativt svårhanterligt och att en förenkling av
regelverket borde komma till stånd. Vi delar denna
uppfattning. Jordbruksverket har i samråd med
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet gjort en översyn
av det svenska natur- och kulturmiljöstödet som
presenterades den 1 april i år. I den föreslås att inga större
förändringar ska genomföras i programmet för programåren
1998 och 1999. Däremot föreslår man att mer
genomgripande förändringar bör övervägas inför en ny
programperiod med start år 2000. Enligt vår mening bör
regeringen överväga att vidta förenklingar i regelsystemet
redan under innevarande programperiod. Annars finns det en
uppenbar risk för att intresset för att söka dessa stöd kommer
att minska från näringens sida. Detta bör ges regeringen till
känna.
I jordbruksverkets rapport föreslås att Sverige ska verka för att EU
accepterar kortare beslutsperioder än fem år för vissa miljöstödsåtaganden.
Detta är enligt vår mening mycket angeläget. Särskilt arrendatorer kan tveka
att söka miljöstöd om arrendeavtalen upphör innan programperioden för
miljöstödet är slut. Därigenom finns det en risk för att värdefulla naturtyper
inte brukas på ett sätt som gör att de kan bevaras. Regeringen bör följaktligen
initiera överläggningar med EU i syfte att åstadkomma mer flexibla tidsramar
vad gäller beslutsperioder för vissa miljöstödsåtaganden. Detta bör ges
regeringen till känna.
Kalkning och biologisk
mångfald
Försurningen har drabbat Sverige mycket kraftigt. Över 20
000 sjöar och 120 000 km rinnande vatten är kraftigt
påverkade av försurningen. Genom kalkningsverksamheten
avgiftas våra sjöar och vattendrag så att en normal flora och
fauna kan återskapas. Även skogsmarkskalkningen har
betydelse för att minska försurningens påverkan på landets
skogar. Kalkningen är en del av det arbete, som Sverige
bedrivit för att ta såväl nationellt som internationellt ansvar
för bevarandet av den biologiska mångfalden och
hushållningen med naturresurserna. De nuvarande medlen
till kalkning täcker inte de totala behoven för att både
återställa försurade områden och underhållskalka
vattenområden. Regeringen har gett Naturvårdsverket i
uppdrag att utarbeta en nationell plan för den statligt
finansierade kalkningsverksamheten. Det är bra att denna
utredning ska överväga möjligheterna att samordna
kalkningen av sjöar och vattendrag med skogskalkningen.
Samtidigt bör regeringen enligt vår mening överväga hur en
långsiktigt hållbar finansiering av såväl vatten- som
skogsmarkskalkning bör se ut. Det är av största vikt att
medelstilldelningen till denna verksamhet är långsiktig då
kalkningsverksamhet måste ske under många år för att vara
verkningsfull. Anslagen i nuvarande budget är troligen inte
tillräckliga för att klara en tillräcklig nivå på denna
verksamhet. Centerpartiet har tidigare föreslagit att en
särskild kväveoxidskatt skulle införas för att klara den
långsiktiga finansieringen. Vad som ovan sagts om
utarbetande av en strategi för långsiktig finansiering av
kalkningsverksamheten bör ges regeringen till känna.
Riskbedömning vid införsel
av främmande arter och
genetiskt material
Införsel och spridning av främmande arter och genetiskt
material är ett mångfacetterat problemområde. Möjligheterna
till nationella särbestämmelser för införsel begränsas till viss
del genom EU-medlemskapet och avtal som rör frihandel.
Det är bra att Centrum för biologisk mångfald ges i uppdrag
att arbeta fram ett förbättrat underlag och rutiner för
riskbedömning beträffande införsel av främmande arter och
genetiskt material. I detta arbete bör enligt vår mening även
ingå att lämna konkreta förslag till det svenska agerandet vad
gäller genmodifierade jordbruksgrödor och införsel av dessa
till landet. Den introduktion av genmodifierade
jordbruksgrödor som nu är aktuell, där nyttoväxten görs
tolerant mot vissa bekämpningsmedel är enligt vår mening
ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Om
användningen av denna typ av genmodifierade växter blir
omfattande finns det en uppenbar risk för att
giftanvändningen ökar och blir än mer effektiv.
Sortmaterialet inom nyttoväxtfloran kommer att bli mycket
ensidigt och därmed sårbart. Redan idag är troligen
variationen av dessa växter för liten, men med denna
utveckling kommer den att bli ännu mindre. Att använda
växtsorter som är herbicidresistenta strider dessutom mot de
miljömål som riksdagen ställt upp och mot de mål som det
svenska lantbruket har ställt upp. Vi anser att regeringen inte
har tagit problemen med genmodifierade växter på
tillräckligt stort allvar. Försiktighetsprincipen bör enligt vår
mening vara utgångspunkten för det svenska agerandet i
denna fråga, såväl nationellt som inom EU. Vad som ovan
sagts om genmodifierade jordbruksgrödor bör ges regeringen
till känna.
En sammanhållen
rovdjurspolitik
Riksdagen har i samband med behandlingen av 1997 års
budget uttalat att regeringen bör utarbeta en sammanhållen
rovdjurspolitik som möjliggör en helhetssyn på de
biologiska, jaktliga och näringsmässiga frågorna.
Jordbruksutskottet har anfört att ett lämpligt tillfälle för
regeringens redovisning av förslag på området är i samband
med budgetpropositionen för år 1998. Det är mycket
angeläget att förslag inom detta område verkligen föreläggs
riksdagen i samband med budgetbehandlingen inför 1998 års
budget. I takt med att de svenska rovdjursstammarna stärks
finns det en uppenbar risk för allt mer omfattande konflikter
mellan rovdjurspolitiken och t.ex. rennäringen. I vissa delar
av landet förekommer också konflikter mellan
tamdjursuppfödning och rovdjur. Det är därför angeläget att
det skyndsamt läggs förslag till en sammanhållen
rovdjurspolitik som kan sammanjämka såväl biologiska,
jaktliga som näringsmässiga frågor. Detta bör ges regeringen
till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål för bevarande av biologisk mångfald,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av regelverket kring miljöstödsprogrammet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överläggningar med EU för att åstadkomma mer flexibla
tidsramar vad gäller beslutsperioder för vissa miljöstödsåtaganden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om långsiktig finansiering av kalkningsverksamheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genmodifierade jordbruksgrödor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till en sammanhållen rovdjurspolitik.
Stockholm den 7 april 1997
Lennart Brunander (c)
Kjell Ericsson (c)
Lennart Daléus (c)
Marie Wilén (c)
Birgitta Carlsson (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Roland Larsson (c)