Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Utan mat kan vi inte leva
Sammanfattning
I motionen föreslås 100 miljoner kronor till programmet för
miljöersättningar utöver regeringens förslag. Inom den
utökade ramen för miljöersättning föreslås bland annat ett
särskilt fjällmiljöprogram, som tar hänsyn till fjäll- och
inlandsjordbrukets speciella förutsättningar, kompensation
till område 4 samt att rovdjursersättning också skall gälla
rovdjursrivna tamdjur. Vidare anslås 35 miljoner kronor
utöver regeringens förslag till en avtrappning av
avbytarstödet och ytterligare 20 miljoner kronor till
fiskevård.
Jordbruk och
trädgårdsnäring
Inledning
Det är mycket enkelt - utan mat kan vi inte leva. Att
tillfredsställa hunger tillhör livets allra ursprungligaste
behov. Därför blir också reaktionerna våldsamma när det
kommer larmrapporter om att den mat vi äter är farlig. Som
exempel kan nämnas BSE-sjukan hos nötboskap i England.
Idag hotas världens livsmedelsförsörjning på flera sätt. Enligt World
Watch Institute är jordens biologiska produktionssystem på väg att
överbelastas. Tre exempel på detta är
1) att alla de viktigaste fiskevattnen i världshaven utnyttjas maximalt eller
överexploateras,
2) att grundvattennivåerna stadigt sjunker samtidigt som två tredjedelar av
allt vatten som tas från floder och grundvatten används till konstbevattning
och
3) att den tillgängliga jordbruksmarken minskar på grund av urbanisering
och jordförstörelse.
De hot mot jordens långsiktiga produktionsförmåga som
ovanstående exempel redovisar kan inte lösas med en ökad
marknadsorientering av livsmedelsproduktionen. Istället
måste lösningen sökas i ökad regional självförsörjning av
baslivsmedel, ändrade produktionsmetoder och ett mer
extensivt jordbruk.
Det behövs mer än någonsin tidigare en ny ekonomisk världsordning som
inte tvingar jordens fattiga länder att producera livsmedel för västvärldens
överkonsumtion.
Det är med andra ord livsviktigt att producera hälsosamma livsmedel. Av
miljöskäl och av globala rättviseskäl måste dessa livsmedel dessutom
produceras på ett sådant sätt så att inte jordens långsiktiga
produktionsförmåga hotas. För Sveriges del måste det betyda att det ska
finnas ett livskraftigt jordbruk och en livsmedelsproduktion i hela landet.
Det är positivt att regeringen i budgetpropositionen skriver att det svenska
jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin är framtidsnäringar.
Vänsterpartiet delar regeringens ståndpunkt att dessa näringars villkor har
stor betydelse för möjligheten att nå viktiga politiska mål som uthållig
tillväxt, regional balans, landsbygdsutveckling och ökad sysselsättning.
Detsamma gäller regeringens uppfattning om att jordbruket utgör en viktig
faktor i ambitionen att skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle.
Det är kanske rent av så att det är landsbygdsutvecklingen som måste vara
utgångspunkten. De areella näringarna jord- och skogsbruk svarar för
betydelsefulla områden i svenskt näringsliv. Jordbruket producerar livsmedel
och ett öppet landskap och skogsnäringen står för en stor del av Sveriges
exportöverskott. Antalet jordbrukare minskar. I många byar finns nu bara en
enda bonde kvar. Jordbruksproduktionen har av lönsamhetsskäl och
stödformer tvingats in i ett stordriftstänkande som lett till allt större
produktionsenheter. De små och medelstora gårdarna försvinner, åkrar och
ängar växer igen, bygder blir öde. Denna utveckling måste brytas. All
åkermark i Sverige måste brukas.
En satsning på landsbygdsutveckling och jord- och skogsbruk är ett sätt att
skapa många nya arbetstillfällen, spridda över hela landet. Det är också ett
steg på vägen mot den nödvändiga miljöomställningen.
EU bromskloss
Sveriges medlemskap i EU har förändrat förutsättningarna
för jordbruket. En kraftigt ökad byråkrati, snåriga regelverk
och inflytande av starka särintressen har skapat både
irritation och missmod i delar av näringen. Trots att
jordbrukssektorn som helhet har fått ett ekonomiskt
överskott har inordnandet i EU:s regelverk också skapat
regionala obalanser och försämrad lönsamhet inom vissa
sektorer. I bland annat norra Sverige och i stödområde 4
krävs att regeringen tar initiativ till ändrade regelverk, så att
framtidstron kan återvända.
Utgångspunkter för Vänsterpartiets
jordbrukspolitik
Vänsterpartiets övergripande målsättning när det gäller
livsmedelsproduktion är att alla människor ska ha tillgång till
hälsosamma livsmedel, producerade med minsta möjliga
miljöpåverkan och med ett minimum av transporter.
Regeringen skriver att många av de problem som världen står inför idag
enbart kan bemötas på global nivå. Som exempel nämns just globala
livsmedelsförsörjningsfrågor. Vänsterpartiet delar inte den uppfattningen.
Varje land har ett ansvar för sin egen livsmedelsproduktion och det finns
alltid åtgärder att vidta på hemmaplan. Ett exempel kan vara att utnyttja den
svenska jordbruksarealen på ett sådant sätt att vi kan öka självförsörjnings-
graden och minska behovet av långväga livsmedelstransporter. Att skapa
ökad medvetenhet om tillståndet i världen och att driva en progressiv politik
i EU är också medel som kan användas på hemmaplan.
På flera områden har regeringen en bra inriktning i arbetet med att
förändra EU:s jordbrukspolitik. Det gäller framför allt synen på miljö-
anpassning och kraven på djurskyddsområdet. När det däremot gäller den
övergripande målsättningen med marknadsorientering och ökad konkurrens-
kraft finns det dock svårigheter som regeringen inte tar upp. Det finns en klar
målkonflikt i att öka livsmedelsexporten och marknadsorienteringen om man
också ska ta hänsyn till globala livsmedelsfrågor, miljöproblemen och
övergripande hälsofrågor. Därför är det heller inte självklart att ökad
konkurrens och ökad export är förenligt med en hållbar global
livsmedelsproduktion eller med övergripande hälsofrågor. Det är uppenbart
så att BSE-utbrotten i Storbritannien och den ökande mängden
salmonellainfekterade livsmedel som kommer till Sverige har en direkt
koppling till en ökande handel på livsmedelsområdet. Det handlar dessutom
om riskerna med spridning av biologiska organismer mellan kontinenterna.
Frågan om vilken strategi Sverige och EU skall driva för att också ta ett
globalt ansvar är inte enkel, men regeringen har ett ansvar för att debatten
lyfts upp på dagordningen och får föras förutsättningslöst.
B 3 Lantbrukets avbytartjänst
Regeringen föreslår att det statliga stödet till avbytartjänsten
i princip avvecklas fr.o.m. 1997. Kvar blir viss
jourverksamhet samt reseersättningar. Vänsterpartiet anser
att stödet till avbytartjänsten inte kan avbrytas så abrupt som
nu föreslås. Under de två år som stödet har avtrappats har 22
% av de ca 1 700 anställda förlorat sina arbeten. Med nu
föreslagen ram kommer ytterligare uppskattningsvis 400
avbytare att mista jobbet. Vi föreslår istället att stödet
avvecklas under t ex tre år och att ramen för 1997 höjs med
35 miljoner kronor.
B 6 Miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket
Det är positivt att det i årets budgetproposition finns ett
anslag för försöks- och utvecklingsverksamhet samt
marknadsstödjande åtgärder inom ekologisk produktion. Det
är dock viktigt att påpeka att de 15 miljoner kronor som
regeringen anvisar inte får omdisponeras till annan
verksamhet. Det är också viktigt att påpeka att 15 miljoner
kronor inte räcker. Det krävs också aktiva bidrag från flera
aktörer, såsom SJFR, SLU, Stiftelsen Lantbruksforskning
och den rena branschforskningen. Vänsterpartiet föreslår
dessutom att regeringen inför kommande budgetår prövar om
inte verksamheten under anslaget B 6 kan samordnas med
den försöks- och utvecklingsverksamhet som bedrivs vid
SLU.
B 8 Strukturstöd inom
livsmedelssektorn
Det är positivt att det blir ett investeringsstöd till jordbruket
och att det i huvudsak skall lämnas till
jordbruksinvesteringar i de sju nordligaste länen.
Vänsterpartiet förutsätter att det innebär att den totala ramen
till Norrlandslänen inte blir mindre än det tidigare
landsbygdsstödet.
B 10 Regionala stöd till jordbruket
I överenskommelsen mellan Centern och regeringen i
föregående budgetproposition överfördes 280 000 kr från det
nationella stödet till miljöprogrammet. Klart uttalat var också
att det norrländska jordbruket skulle garanteras i stort sett
samma kostnadstäckningsgrad jämfört med 1990 års
situation. I förhållande till de framförhandlade ramarna ligger
utbetalningarna ca 90-95 miljoner kronor kronor lägre. I
budgetpropositionen har ramen för LFA-stödet totalt
minskats med 21 miljoner kronor med hänvisning till att den
slutliga omfattningen av LFA-områden nu är slutförhandlad.
Av tabellen i propositionen framgår det att stödet till Norrland minskats
med 14 miljoner kronor trots att omförhandlingarna inte berört detta
område. Med hänvisning till att förändringarna gjorts i det södra LFA-
området föreslås att neddragningen sker där och att det är de
framförhandlade nivåerna som skall gälla för LFA-stödet till område 1-4
samt mål 6-området. Vidare bör det nationella stödet snarast utbetalas i sin
helhet.
B 12 Kompletterande åtgärder
Under detta anslag döljer sig den utökning av
miljöprogrammet i form av ett vallstöd till det
konventionella jordbruket som regeringen gör. Även om
målet om 10 % ekologiskt jordbruk överträffas till år 2000 så
kommer det konventionella jordbruket att dominera under
överskådlig tid. Ökade satsningar på miljöåtgärder i det
konventionella jordbruket var därför något som
Vänsterpartiet krävde när föregående budget lades. Det är
positivt att regeringen nu ökar ramarna och inför ett vallstöd,
men för att uppnå dels de miljöeffekter som ökad vallodling
medför och för att förbättra lönsamheten framförallt i
glesbygd föreslår Vänsterpartiet att ramen höjs med
ytterligare 100 miljoner kronor. Vänsterpartiet delar
regeringens målsättning med vallstödet; att det skall stödja
och stimulera vallproduktionens fördelar med avseende på
bland annat växtnäringsläckage och kretsloppsanpassning av
jordbrukets driftsformer. Detta förutsätter att stödet kopplas
till tydliga miljökriterier som premierar en anpassning av
produktionsmetoderna. Vallstödet bör dessutom utformas så
att det kan bidra till att lösa de obalanser som uppstått i
framför allt stödområde 4 som ej kan få del av det nationella
stödet samt i det fjällnära jordbruket. Därutöver bör
vallstödet vara generellt.
Ett särskilt miljöprogram för fjäll-
och inlandsjordbruket
Enligt budgetpropositionen tyder preliminära resultat på att
det hittills framförhandlade miljöprogrammet rönt stort
intresse och fått god anslutning bland jordbrukarna.
Dessvärre gäller det inte i hela landet. I Norrlands inland är
jordbruksnäringen starkt hotad och de olika framförhandlade
EU-stöden har inte kunnat kompensera detta. Delvis beror
detta på att de fjällnära områdena varit underkompenserade
redan före EU-inträdet och delvis beror det på den
annorlunda struktur och de olika förutsättningar som finns
för att bedriva jordbruk i Norrlands inland. Som exempel på
att norra Sveriges landskapstyper ej beaktats i det
framförhandlade delprogrammet värdefulla natur- och
kulturvärden är att de fem nordligaste länen står för endast 5
% av de ansökta resurserna, medan Skåne står för 21 % av
beloppet. Det som är unikt för kulturlandskapet i norra
Sverige och för inlandsjordbruket: små enheter, långa
avstånd, små förutsättningar att odla spannmål, brist på
rationaliseringsmöjligheter och sämre förutsättningar att få
del av det nya programmet för landskapsvårdsersättning
motiverar införandet av en särskild fjällmiljöersättning.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen får i uppdrag att ta upp
diskussionen om ett fjällmiljöprogram för jordbruket i
Norrlands inland. Förutom ovan redovisade faktorer bör ett
sådant program också omfatta möjligheter till
intransportstöd. Finansiering kan ske genom att en del av den
utökade ramen - förslagsvis ca 25 miljoner kronor + 25
miljoner kronor från EU- avsätts till detta.
Övrigt på jordbruksområdet
Regeringen anger att miljöprogrammet kommer att
utvärderas under 1997. Vänsterpartiet anser att samtliga stöd
skall utvärderas och redovisas. Dels bör uppnådda
miljöeffekter bedömas och dels bör strukturförändringarna
inom jordbruket redovisas. Därvid är det viktigt att
särredovisa utbetalningar i norra Sverige (stödområde 1-3
samt 4) från övriga Sverige så att uppföljningar är möjliga.
Fiske
Vänsterpartiet delar regeringens övergripande mål för
fiskeripolitiken vad gäller ansvarsfull hushållning med
fiskresurserna, bland annat så att den biologiska mångfalden
och tillgång på fisk av god kvalitet bevaras.
Beträffande målet om konkurrenskraftiga företag vill vi understryka att
detta mål måste vara underordnat målet om ansvarsfull hushållning.
För att leva upp till målsättningarna föreslår Vänsterpartiet att Sverige dels
förbjuder användning av drivgarn i Östersjön, i internationella fora verkar för
att förbudet ska gälla allt fiske i Östersjön samt att Sverige avstår från
laxfiske i egentliga Östersjön. Det är allmänt känt att det enda sättet att få
den naturreproducerande laxen att överleva är att under några år stoppa allt
laxfiske i Östersjön. Eftersom årets förhandlingar resulterade i en laxkvot på
410 000 laxar borde Sverige åtminstone kunna gå före och endast ta upp den
del som motsvarar den totala nivå på ca 200 000 laxar som Fiskeriverket
föreslagit.
Ett förbud mot drivgarn i Östersjön skulle också bidra till att rädda
tumlaren. Beståndet av tumlare i Östersjön, som är genetiskt skilt från de
bestånd som finns i Skagerrak och Kattegatt uppgår bara till ca 1 000
individer. Den är således allvarligt hotad och ett av hoten är just fiske med
drivgarn där tumlaren fastnar och drunknar.
C 4 Fiskevård
För ett drygt år sedan drog regeringen tillbaks propositionen
om allmän fiskevårdsavgift med motiveringen att
fiskevården skulle finansieras över budgeten. Detta löfte har
inte följts upp i budgetmotionen. I motionen till den
tillbakadragna propositionen skrev Vänsterpartiet att en rik
tillgång på fisk av olika arter och i alla Sveriges vatten är en
viktig del av den biologiska mångfalden. Att skapa och
återskapa biotoper som ger förutsättningar för detta är en
viktig uppgift. Fiskar utgör en viktig del i näringskedjan och
fisken bidrar också till att upprätthålla en ömtålig ekologisk
balans i sjöar och vattendrag.
Fisk och fiske utgör dessutom ett viktigt och betydelsefullt livsmedel, en
liten men betydelsefull näring samt en källa till rekreation och
fritidssysselsättning och en viktig del av turistnäringen.
Det finns många hot mot fiskens biotoper. Det handlar om hoten från
försurningen, dels de direkta försurande nedfallen, dels konsekvenserna av
dagens jord- och skogsbruk, med läckage av näringsämnen och risk för
utlakning och utfällning av tungmetaller. Det gäller utsläpp från industrier
och det gäller konsekvenser av vattenkraftsutbyggnad och längre tillbaks
konsekvenser från flottningsepoken.
Detta sammantaget gör att det idag finns stora behov av medel för att
återskapa och upprätthålla livskraftiga miljöer för fisken. Det finns också
behov av andra fiskevårdande åtgärder såsom att fortsätta att skapa
fiskevårdsområden, odling och utplantering av fisk. Det är dessutom
nödvändigt att det finns tillräckligt med medel för fiskforskning.
Vänsterpartiet anser att fiskevården skall finansieras på olika sätt, där
samhället har ett övergripande ansvar för den biologiska mångfalden, där
principen "förorenaren betalar" skall gälla för att återställa förstörda
fiskevatten och där den enskilde fiskaren bidrar med "sin" del för rätten och
möjligheten att kunna fiska.
Vänsterpartiet menar att fiskevård, som en del av vården av
naturresurserna, även i fortsättningen till viss del bör finansieras via
statsbudgeten. Fiske ingår inte som en del i allemansrätten, men ansvar för
fiske och fiskevård ingår som en del av ansvaret för naturresurserna.
Fiskeriverket uppskattar behovet av resurser för fiskevård till 60 miljoner
kronor per år.
Vänsterpartiet föreslår att anslaget till fiskevård ökas med 20 miljoner
kronor för 1997 och att regeringen får i uppdrag att återkomma med ett
samlat förslag i enlighet med Vänsterpartiets intentioner för hur fiskevården
skall finansieras i framtiden. Det kan lämpligen ske i samband med att
regeringen redovisar sina planer med anledning av Fiskeriverkets förslag till
aktionsplan för biologisk mångfald.
Rennäring
Prisstöd till rennäringen
I propositionen föreslår regeringen ett sänkt prisstöd med
hänvisning till den kraftiga ökningen av avräkningspriset
under de två senaste åren. Vänsterpartiet kan inte godta den
sänkningen. Det kan inte anses rimligt att nu sänka prisstödet
utan att analysera konsekvenserna av detta. Räknat över en
längre period än två år visar det sig också att
avräkningspriset inte har följt prisutvecklingen i stort.
Eftersom den totala slakten har minskat på grund av att
renantalet har minskat, vilket har lett till att
budgetbelastningen också minskat bedömer vi att ett
oförändrat prisstöd ryms inom den totala ramen.
Rovdjursrivna renar
Det är positivt att det nu införs ett miljömål för rennäringen
liksom att det införs ett miljöersättningsprogram för
bevarande av rovdjur i renskötselområdet. Det framgår inte
av regeringens redovisning på vilket sätt samråd om
programmets utformning sker med företrädare för samerna,
vilket är en brist. I propositionen beräknar regeringen att
programmet skall omfatta ca 30 miljoner kronor, varav EU
förutsätts stå för halva beloppet. Det är viktigt att framhålla
att ett miljöersättningsprogram mot rovdjursrivna renar
måste bygga på den överenskommelse som gjorts med
Naturvårdsverket och Sametinget. Enligt Sametingets
beräkningar, som bygger på den inventering som gjorts under
våren 1996, kommer en totalram om 30 miljoner kronor att
innebära att det kommer att finnas behov av skyddsjakt i
vissa samebyar. Detta visar tydligt att det saknas en
övergripande statlig rovdjurspolitik. Sverige har förbundit
sig att bevara livskraftiga stammar av de stora rovdjuren,
vilket innebär att det är ett samhällsansvar att se till att
rennäringen kompenseras för den skada som uppstår. Inom
ramen för det miljöersättningsprogrammet bör också medel
avsättas för inventering av rovdjursstammarna. För
föregående inventering beräknades kostnaden uppgå till ca 4
miljoner kronor som delades mellan länsstyrelse och sameby.
I avvaktan på att miljöprogrammet för rovdjursrivna renar
godkänts i Bryssel föreslår Vänsterpartiet att anslaget görs
till ett reservationsanslag. Detta för att garantera att
tillräckliga medel kan avsättas för rovdjursrivet vilt i enlighet
med den överenskommelse som finns. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med redovisning av hur målen för
rovdjurspolitiken ska kombineras med målen för
rennäringen.
D 2 Ersättning för viltskador
Anslaget omfattar skador på annat än ren och används
framför allt till ersättning för skador orsakade av säl, tranor
och vissa arter av gäss. Däremot ersätts ej rovdjursskador på
"försäkringsbara" husdjur. Vänsterpartiet föreslår att denna
begränsning av användningen upphör. I takt med att de fyra
stora rovdjursstammarna växer ökar också skador på
tamboskap i vissa områden. Det är högst rimligt att
ersättning ska kunna utgå även för dessa djur. Vänsterpartiet
föreslår att regeringen tar initiativ i EU till en
viltskadeersättning för husdjur motsvarande den som ska
gälla för renar. Vi föreslår att anslaget ökas med 6 miljoner
kronor vilket borde kunna ge motsvarande EU-stöd.
Djurskydd och
djurhälsovård
Medlemskapet i EU har lett till inskränkningar i Sveriges
möjligheter till livsmedelskontroll, djurskydd och
djurhälsovård. Det har bland annat resulterat i att stora
mängder salmonellainfekterade livsmedel nu kommer in i
landet, att införsel och seminering av sperma från Belgisk blå
nötboskap genomförts och att svenska grisar för första
gången på 25 år transporterats till Tyskland för slakt.
Vänsterpartiet återkommer i särskilda motioner vad gäller djurskydd, men
har följande synpunkter på budgeten.
E 1 Statens veterinärmedicinska
anstalt
Arbetet på SVA har ökat kraftigt på grund av EU-
medlemskapet. Regeringen redovisar i budgetpropositionen
att antalet heltidstjänster ökat under föregående budgetår och
att ökningen ligger inom hela verksamhetsfältet. I sina
anslagsäskanden begär SVA resursförstärkning med 11,5
miljoner kronor. Regeringen beviljar 3,7. Vänsterpartiet
anser att det är särskilt angeläget att SVA har tillräckliga
resurser att bedriva sin verksamhet och föreslår att anslaget
räknas upp med 7,8 miljoner kronor.
E 2 Distriktsveterinärsorganisationen
Den omorganisation av distriktsveterinärsorganisationen som
genomförts har fått mycket kritik. Bland annat från
djurägarhåll där kritiken gällt höga veterinärtaxor. Ca 90
veterinärer som tidigare arbetat inom
distriktsveterinärsorganisationen har valt att stå utanför den
nya organisationen. Anslagen har överskridits under
föregående år vilket bland annat berott på en ökning under
anslaget bidrag till avlägset boende djurägare.
Mot bakgrund av kritiken, de överskridanden som gjorts samt för att utreda
vilka konsekvenser den nya jordbrukspolitiken fått för djurskydds- och
djurhälsofrågor bör regeringen utvärdera den nya organisationen och
återkomma till riksdagen med förslag på eventuella förändringar.
E 3 Djurhälsovård
Under anslaget anvisas medel för kostnader för prövning från
djurskyddssynpunkt av djurhållningsmetoder,
inredningsdetaljer i stallar m.m. De nya krav som ställs på
kontroll och uppföljning och som sammanhänger med
inträdet i EU har lett till en ökad belastning på kommunernas
hälsoskyddsverksamhet. Det visar sig också att
bedömningarna skiljer sig åt mellan olika kommuner, något
som kan komma att få negativa konsekvenser för den
enskilde jordbrukaren. En ökad satsning på utbildning och
kompetenshöjning är därför viktig och nödvändig, men lika
viktigt är att kommunerna har ekonomiska resurser att hålla
en nödvändig nivå på miljö- och djurskyddskontroll. På
statlig och länsnivå har medlemskapet i EU inneburit att
ökade ekonomiska resurser fått läggas på administration och
kontroll. På kommunsektorn har inte motsvarande tillskott
skett. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen ges
uppdraget att göra en genomgång och uppföljning av hur
kommunerna hanterat sina åtaganden, dels med hänsyn till
likhet i bedömningar, dels till hur man klarat av de utökade
kraven.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av anslaget för ekologisk produktion under
anslaget B 6,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning av insatserna under anslaget B 6 med SLU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det är de framförhandlade nivåerna som skall gälla för LFA-
stödet till områdena 1-4 samt mål 6-området,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det nationella stödet snarast bör utbetalas i dess helhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av det s.k. vallstödet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrätta ett särskilt fjällmiljöprogram för jordbruket i Norrlands
inland,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärderingen av miljöstödsprogrammen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiske och laxfiske i Östersjön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot fiske med drivgarn i Östersjön,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma med ett samlat förslag om
fiskevårdens finansiering,
11. att riksdagen avslår förslaget om sänkt prisstöd till rennäringen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en statlig rovdjurspolitik,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljöersättningsprogram för rovdjursrivna renar måste bygga
på den överenskommelse som gjorts med Naturvårdsverket och Sametinget,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslaget för rovdjursrivna renar bör vara ett
reservationsanslag,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ersättning för rovdjursrivna tamdjur skall kunna utgå,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör ta initiativ i EU till en viltskadeersättning för
husdjur motsvarande den som skall gälla för renar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av distriktsveterinärsorganisationen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en genomgång och uppföljning av hur kommunerna hanterat sina
åtaganden vad gäller djurhälsovård.
Stockholm den 5 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)