Jordbruk bedrivs över stora delar av vårt vidsträckta land.
Den spridda produktionen medför öppningar i det i övrigt
skogsdominerade landskapet och bidrar därmed till landets
attraktionskraft på människor från andra, mer tätbefolkade
länder.
Den utspridda produktionen medför stora kostnader för hopsamling av
jordbrukets produkter och transport till förädlingsindustrin. Mest uttalat är
detta naturligtvis i norra Sverige med industrierna i de stora konsumtions-
orterna vid kusten och produktion över hela ytan. Detta medför ibland
transportavstånd på över trettio mil och därmed höga intransportkostnader.
För att möjliggöra jorbruksproduktion i de mer perifera områdena, sett från
industriorternas horisont, har nationellt intransportstöd utgått, med EU:s goda
minne. Stöden har dock skurits ned för mjölken och tagits bort för kött och
ägg. Konsekvenserna har blivit att nedläggningstakten och därmed
igenväxningen ånyo tagit fart. Bygdernas fortbestånd undermineras och
landet går miste om en turistpotential. Hur var det, skulle hela Sverige leva?
Det nationella stödet för intransporter behöver ökas med c:a 30 miljoner kr
per år, som kan tas inom ramen för redan beslutat norrlandsstöd.
Äggproduktionen kämpar dessutom mot en osund konkurrens från finska
ägg, som dumpas med statliga subventioner. Detta förhållande kräver svenska
motåtgärder.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intransportstöd för jordbruksprodukter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot osund konkurrens från finska ägg.