Getnäringen är en liten nisch i det svenska jordbruket som
förtjänar större uppmärksamhet. Enligt Jordbruksverkets
statistik fanns det 2 440 bidragsberättigade getter år 1995.
Getter har ingen egen kvot i EU:s regelverk utan räknas in i
fårkvoten som är 180 000 tackor.
Getnäringen ger förutom getost och mese också kött och ett mycket
slitstarkt skinn (getnappa). Getskötsel passar utmärkt att bedriva småskaligt
och extensivt eftersom getter har små krav på foder. Ett ökat inslag av getter
bidrar också till att behålla och återställa biologisk mångfald eftersom getter
delvis föredrar andra örter och gräs än t. ex. får. För att öka lönsamheten och
möjliggöra en mer extensiv djurhållning skulle djurbidraget behöva höjas. I
samband med utvärderingen och omförhandlingen av EU:s miljöstöd bör
getnäringen ges en egen plats.
Det behövs riktade och bättre marknadsföringsåtgärder för att sprida
getosten som fortfarande är tämligen okänd i södra delarna av Sverige.
Svensk getost är en minst lika stor delikatess som fransk, men alldeles för
okänd.
Det finns behov av ökad kunskap om getter både vad gäller kost, skötsel
och sjukdomar. För att bekämpa det mycket smittosamma CAE-viruset bör
getterna finnas med i den svenska djurhälsovårdens program. Vidare bör
lantbruksskolor i högre utsträckning än i dag erbjuda kurser i getskötsel.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att getnäringen bör ges ett eget utrymme inom ramen för EU:s
miljöstöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökad kunskap om getter.