med anledning av prop. 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biologisk mångfald
Inledning
Under allmänna motionstiden hösten 1996 lämnade
Kristdemokraterna en omfattande motion om biologisk
mångfald, 1996/97:Jo779 Biologisk mångfald, som täcker
det mesta av de frågeställningar som aktualiseras i
föreliggande proposition. Det finns ett flertal förslag från
regeringen som är gamla krav ifrån Kristdemokraternas sida
och det är bra att regeringen nu anammar våra förslag. Vi
väljer att endast kortfattat kommentera en del av de förslag
som presenteras nu, antingen i form av att vi på några
punkter vill understryka regeringens inriktning eller att vi har
en avvikande uppfattning.
Kustbevakningen
Till att börja med vill vi markera ett bifall till regeringens
förslag att Kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning ändras så att Kustbevakningen får polisiära
befogenheter även när myndigheten bedriver verksamhet för
att förhindra brott mot föreskrifter i författningar som gäller
åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade
arter. Denna förändring har den fördelen att utöver att
myndigheten får ett spetsigare instrument så ger förslaget
rimligtvis inte några ökade kostnader som konsekvens.
Jordbrukslandskapet
När det gäller åtgärder i jordbrukslandskapet har arbetet med
att fasa in de natur- och kulturmiljövårdande åtgärder som
ingick i det tidigare stödet enligt NOLA och
Landskapsvården i det nya miljöersättningsprogrammet i
huvudsak nu genomförts.
Ett problem med NOLA-stödet är att det inte alltid kommit till rätt
användning. Med den byråkrati som har kännetecknat NOLA har de
jordbruksföretag där den administrativa kompetensen varit hög haft ett
försteg framför de aktörer som inte i samma utsträckning har denna
administrativa läggning, men vars naturvårdande betydelse kan ha varit väl
så stor som de som har förmågan att skriva bra ansökningar. Myndigheterna
måste ha tillräckligt stor kunskap om vilka marker som måste värnas för att
de ska kunna göra en självständig bedömning av inkomna ansökningar. Det
bör därför uppdras åt Jordbruksverket att göra en utvärdering av utbetalat
stöd i syfte att analysera om de naturvårdande ersättningarna har fördelats på
ett för naturvården optimalt sätt.
Som en konsekvens av proposition 1993/94:30 En strategi för biologisk
mångfald beslutade riksdagen att kampanjen Rikare skog som framgångsrikt
bedrivits inom skogsvårdsområdet skulle stå som förebild för en liknande
utbildningsverksamhet inom jordbrukssektorn. Det uppdrogs åt Jordbruks-
verket att i samarbete med Naturvårdsverket och företrädare för näringen
genomföra en informationskampanj i syfte att såväl öka kunskapen som
intresset och engagemanget och på så vis stimulera till ett ökat ansvars-
tagande för den biologiska mångfalden inom jordbruket i ett långsiktigt
perspektiv. Vi efterlyser hur detta beslut har uppfyllts och begär en redo-
visning ifrån regeringen i denna fråga.
Bevarandefrågor i
skogsbruket
Regeringen säger när det gäller bevarandefrågor i
skogsbruket att den avser att återkomma sedan givna
uppdrag slutredovisats till regeringen. I avvaktan på detta
nöjer vi oss med att hänvisa till vår tidigare motion där vi
bland annat aktualiserat behovet av att skydda produktiv
skog i framför allt södra Sverige och i Norrlands kustregion.
Nu avverkas de sista återstående naturskogarna i snabb takt.
Här handlar det om biotoper där det inte är realistiskt att tala
om möjligheten att ersätta med kompensationsbiotoper, och
vi vill i detta sammanhang påminna om målet att 5 % av
skogsmarken inom hela landet bör vara undantagen från
skogsbruk inom en period på 30 år. Frågan är akut och vi
förutsätter att regeringen inte dröjer med förslag till
framtidsstrategi.
Våra sjöar och vattendrag
I fråga om vår vattenförsörjning vill vi understryka värdet av
att det ska göras en nationell inventering av sjöar och
vattendrag. I det arbetet ska det ingå att göra en
naturvärdesbedömning samt att ta fram en plan för
områdesskydd. Detta ser vi som en prioriterad och angelägen
uppgift.
Vi måste däremot kritisera den passiva hållning regeringen visar när det
gäller försurning av våra sjöar och vattendrag. Vi har i flera sammanhang -
motioner, frågor, debatter etc - under det gångna året haft anledning att ta
upp frågan om kalkningsanslaget. Det är helt uppenbart att den nivå på
kalkningsanslaget som regeringen har beslutat om är helt otillräcklig. Detta
är något som man själv är medveten om, det skrivs rent ut. Men denna
kunskap leder tyvärr inte till den logiska slutledningen att insatserna inom
detta område måste öka.
Vi har nyligen fått rapporter om att fiskbestånden har minskat kraftigt eller
helt försvunnit i över 5 600 sjöar på grund av försurning. Allvarligast är
försurningen av sjöarna i Götaland, från västkusten och Värmland till
Småland. Där har mer än varannan sjö drabbats.
Av de drygt 50 fiskarter som lever i sötvatten har mört och abborre
drabbats hårdast. Men dessa mörka rapporter kan till viss del balanseras upp
av det faktum att kalkningen har räddat många hotade fiskbestånd, vi vet kort
sagt att insatserna verkligen gör nytta. På längre sikt måste naturligtvis de
försurande utsläppen upphöra, men i det korta perspektivet måste vi höja
ambitionsnivån på kalkningen. Vi hänvisar i övrigt till vår budgetmotion för
1997 där vi redovisar hur vi finansierar våra förslag.
Östersjön och Västerhavet
När det gäller Östersjön och Västerhavet så är det inte bara
övergödning och miljögifter som är problemet, utan också
våra fiskemetoder. Regeringen bör återkomma i frågan och
ge förslag på hur man avser att skydda den nu förekommande
variationen av fisk- och skaldjurssamhällen och bevara den
genetiska variationen inom dessa arter.
Det globala perspektivet
Ett perspektiv som saknas i propositionen är det globala. Det
finns ingen analys, beskrivning eller några förslag i frågan
om hur vår livsstil och våra beslut i Sverige påverkar den
biologiska mångfalden i andra länder, och vi tänker då
speciellt på situationen i Tredje världen.
Först och främst gäller det vår livsstil i Sverige. Vi konsumerar mycket
stora mängder kaffe, te, bananer, kakao etc. Produkter som i samtliga fall
innebär stora ingrepp i det lokala ekosystemet. De allra flesta medborgare i
Sverige äger inte kunskap om hur deras konsumtion påverkar livet och
miljön för andra människor i producentländerna. Vilka skador en
konventionell bananodling medför dels i form av utsläpp av miljöfarliga
gifter, dels i form av utarmning och enkelriktning av jordbrukslandskapet är
för de allra flesta helt obekant. Detta är en stor utmaning för de krafter som
vill verka för en social och ekologisk marknadsekonomi.
Det handlar också om de direkta insatser som Sverige gör inom bistånds-
sfären, antingen genom direkta bidrag eller genom företagsstöd. Det minsta
man kan begära i detta sammanhang är att den politik vi vill driva på hemma-
plan ska vara konsistent med den politik vi driver internationellt. Det bör
därför utarbetas naturvårdskriterier för de olika projekt som Sida är
engagerat i, där det självklara målet ska vara att medel ej satsas på
aktiviteter
som hotar den biologiska mångfalden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av de naturvårdande ersättningarna
inom jordbrukslandskapet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en redovisning av Jordbruksverkets informationskampanj om den
biologiska mångfalden i jordbruket,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarandefrågor i skogsbruket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kalkning av sjöar och vattendrag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fisket i Östersjön och Västerhavet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om naturvårdskriterier för projekt där Sida är engagerat.