EU-inträdet pressar produktionspriserna på mjölk och kött, men har samtidigt medfört nya stöd till skogsbygdsjordbruket i södra Sverige. Detta senare är positivt och är en nödvändig förutsättning för en fortsatt levande landsbygd i dessa stora områden.
Stödet kan uppgå till betydande belopp för en normalgård, men varierar kraftigt mellan det högsta stödområdet (a) och det lägsta (c). Stödområdes- indelningen ska spegla de faktiska kostnadsnackdelar som jordbruket i respektive bygder har, relativt slättbygderna.
Det är mycket viktigt att områdesindelningen är korrekt utförd, så att den speglar de verkliga kostnadsnackdelarna i området.
När Jordbruksverket i stor tidsnöd gjorde indelningen tillgrep man varia- beln kornskördens hektaravkastning: ju lägre medelskörd i våra nuvarande mycket stora skördeområden, ju högre 5 A-klassning.
Det är möjligt att detta samband mellan kornskörd och faktiska kostnads- nackdelar (små, många och oregelbundna åkrar, liten andel öppen mark, långa inom- och utomgårdstransporter etc) gäller i större delen av södra Sveriges skogsbygder.
För de stora delarna av södra och norra Östergötland som är av höglands- karaktär och starkt skogsdominerade blir dock den gjorda klassindelningen inte rimlig, vilket både länsstyrelsen och jordbruksnäringen övertygande visat. En rundresa i kommuner som Ydre och Kinda, Åtvidaberg, Finspång och norra Motala visar klart att dessa bygder omotiverat har klassats lägre än motsvarande områden i angränsande län.
Åkermarkens taxeringsvärden, som i sig är ett försök att värdera kostnads- nackdelarna, är t ex bara mellan 6 000 och 7 000 kr i Östergötlands skogs- bygder, medan åkermark på andra håll givits samma 5 A-klass trots taxe- ringsvärden på 10 000, 12 000 och 14 000 kr per ha. Den helt dominerande huvudgrödan i skogsbygderna - vallen - ger därtill i Östergötland snarast lägre avkastning än längre västerut. Trots detta har ingen av länets skogsbygder erhållit 5 A-a-klassning och endast begränsade områden 5 A-b- klass.
Vid den översyn av de nya stödens utformning och indelning som ska göras är det viktigt att ovan anförda aspekter beaktas, så att behövliga justeringar i områdesgränserna kan göras. Avgörande kan inte vara en snabbindelning under stor tidspress utan hur stora de faktiska kostnadsnackdelarna i resp område är! Det vore orimligt att för lång tid framåt låsa fast en klassindelning som ger stora skillnader i villkor till likvärdiga jordbruksområden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödområdesindelning.
Stockholm den 3 oktober 1996
Roland Larsson (c)
Gotab, Stockholm 1996