Med nuvarande inriktning på den svenska kulturmiljövården
hotas en av de ur nationell och internationell synpunkt
värdefullaste delarna av det svenska kulturarvet.
Före vårt århundrade gav fäbodbruket en särprägel åt livet i de nordliga två
tredjedelarna av Sverige. All förståelse för historia och kultur i landet norr
om Bergslagen måste bygga på en kunskap om utmarksnäringar och
fäbodväsende. Fäbodkulturen är inte bara viktig utan också en mycket
folkkär del av det svenska kulturarvet. De ännu bevarade fäbodarna har
betydelse för framtida turism och sysselsättning. Därför är det utomordentligt
angeläget att åtgärder vidtas för att rädda de få fäbodar som ännu är i drift.
Under 1800-talet fanns det minst 20.000 fäbodar i drift i landet. Ännu i
slutet av 1960-taet var 206 i drift bara i Jämtlands län. Vid en ny inventering
1980 räknade man till ca 200 i hela landet, varav 80 i Jämtlands län. Vid den
senaste inventeringen 1990 fanns endast 139 fäbodar kvar i drift, varav 45 i
Jämtlands län och 78 i Kopparbergs.
Ändå har bevaringsinsatser under flera årtionden oupphörligt diskuterats,
men utan resultat. Svårigheterna beror dels på bristande engagemang från
berörda myndigheter, dels på att frågan berör flera olika samhällssektorer
och kräver samordnade insatser från Jordbruksverkets, Naturvårdsverkets
och Riksantikvarieämbetets sida.
Bevaringsinsatserna bör inriktas på att de fäbodar som ännu är i drift skall
kunna leva vidare. I ett inledningsskede kan det eventuellt vara lämpligt att
pröva åtgärder inom ett begränsat område, förslagsvis Klövsjö by i Bergs
kommun i Jämtland, där det inom ett avgränsat område kring en enda by
finns fungerande fäbodar och där kommunen har ett aktivt intresse att
medverka.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarande av svenska fäbodar.
Stockholm den 2 oktober 1996
Rune Berglund (s)
Berit Andnor (s)
Jörgen Persson (s)
Laila Bäck (s)