Hästens och den svenska hästnäringens betydelse för
Sveriges jordbruk har ökat betydligt under de senaste 20
åren. Detta som ett resultat av ett ökat intresse för
sporthästar, som på allvar tog fart i början av 1970-talet. I
nuläget finns det ungefär 185 000 hästar i Sverige och dessa
medverkar till att hålla ungefär lika många hektar åkermark
öppen och brukad. Uppfödarkåren har till stora delar sina
rötter på landsbygden och enligt SCB:s statistik finns det ca
85 000 hästar på landets gårdar.
Hästnäringen omsätter i nuläget ca 15 mdkr per år. Näringen skapar
sysselsättning för ca 10 000 personer på heltid och för ungefär lika många på
deltid. Till dessa siffror skall även adderas de uppfödare (ca 15 000) och
amatörtränare (ca 8 500) som är verksamma inom näringen.
Hästnäringen skapar betydande intäkter för de svenska bönderna. Statens
jordbruksverk bedömer att jordbrukssektorns intäkter från försäljning av
fodermedel (exkl. bete) uppgår till ca 550 mkr per år. Det skall poängteras att
hästarna till betydande del äter lokalt producerat foder. Med beaktande av
intäkter från inackorderingsverksamhet, försäljning av hästar etc. så är det
troligt att hästnäringen genererar intäkter till Sveriges jordbrukare i
storleksordning 1 mdkr per år. Detta gör näringen till jordbrukarnas femte
största inkomstkälla: åtta gånger större än får- och lammproduktion och något
större än ägg- respektive fjäderproduktion.
Den gemensamma jordbrukspolitiken har skapat möjligheter att utveckla
svenskt jordbruk. Det är dock nödvändigt att Sverige tar vara på de
möjligheter som ges, speciellt om övriga länder inom EU gör det. Annars ges
vår jordbruksnäring sämre förutsättningar, vilket på sikt kan leda till att den
konkurreras ut.
Hästen är idag en del i den gemensamma jordbrukspolitiken. Vad gäller
möjligheter att utveckla hästnäringen finns utrymme inom de direktiv som
reglerar bl.a. miljöstöd (2078/92/EEG) och stöd till mindre gynnade områden
(2328/91/EEG, 75/268/EEC). Många länder utnyttjar dessa på ett för häst-
näringen förtjänstfullt sätt. De studier som har gjorts, bl.a. utredningen
"Hästen i Sverige, Europa och jordbrukspolitiken" som presenterades vid
1996 års "Hästriksdag", visar på att bl.a. Finland, Tyskland, Frankrike och
Irland jämställer uppfödning av hästar med animalieproduktion i dessa
avseenden och betraktar hästnäringen som en del av jordbruket. Detta har haft
en mycket positiv effekt på respektive lands utveckling av hästnäringen.
I Sverige beaktas hästen endast delvis i nuläget inom ramen för
jordbrukspolitiken. Detta är djupt olyckligt då hästen har en stor betydelse för
att diversifiera jordbrukets produktion och medverka till att utveckla
landsbygden, såväl ekonomiskt som socialt. Turridning, uppfödning och
inackordering är några exempel på diversifiering av jordbrukets produktion
som har rönt ett ökat intresse under de senaste 10 åren. Dessutom har hästen
en mycket positiv inverkan på miljön, bl.a. som en följd av att den till
övervägande del äter lokalt producerat grovfoder. Det senare är även positivt
ur regleringsekonomisk synvinkel, då marken inte används för att producera
livsmedel som inte kan säljas till marknadsfastställda priser. Denna besparing
har för svenskt vidkommande beräknats uppgå till ca 1 mdkr per år.
Inom vissa områden har de nuvarande EU-ersättningarna till jordbruket
skapat en ogynnsam konkurrenssituation för hästnäringen, då ersättningarna
är villkorade till vissa produktionsgrenar. Som exempel kan nämnas det s.k.
LFA-stödet (mål 5a) och stöd för bevarande av ett öppet odlingslandskap
inom stödområdena 1-3, vilket till stora delar är fokuserat på norra Sverige.
Med nuvarande regelverk medför detta sålunda att hästhållningens relativa
konkurrenskraft missgynnas i jämförelse med vissa andra animalier.
Regelverket är att betrakta som djupt orättvis, då ingen ersättning ges till
hästhållning trots att en likartad prestation utförs ur miljösynpunkt. Det
nuvarande regelverket motverkar även att hästnäringen får en ökad betydelse
för att utveckla landsbygden i Norrlandsregionen, vilket gör att många
potentiella arbetstillfällen inte kommer till stånd. Hästhållning är med
beaktande av regionens specifika och naturgivna förhållanden vad avser såväl
geografi som klimat en väl lämpad produktionsgren och den kan utgöra ett
bra komplement till övrig jordbruksproduktion, vilket till stora delar i nuläget
utgörs av mjölkproduktion. Hästhållning utgör även ett värdefullt
komplement i anslutning till satsningar på turistnäringen.
Det skall framhållas att det är synnerligen positivt att hästen beaktas vid
införande av ett generellt vallstöd, då detta minskar risken för att vall-
produktion trängs undan, främst i slättbygder, på grund av spannmåls-
produktionens relativa konkurrensfördel i form av generella arealersättningar.
Dessutom minskar risken för kraftiga prishöjningar på grovfoder.
Vissa inhemska raser är idag att karakterisera som utrotningshotade i
enlighet med EU:s definition. Detta gäller den nordsvenska hästen inkl. den
kallblodiga travaren, gotlandsrusset och den svenska ardennern. Antalet
nordsvenska hästar har minskat kontinuerligt alltsedan lantbrukets
motorisering påbörjades efter 2:a världskrigets slut. Idag betäcks endast ca 1
500 nordsvenska ston. De senaste åren har antalet betäckta ston för rasen
minskat med ca 35 %. Rasen finns främst i områden som är att karakterisera
som glesbygd och människor som föder upp och arbetar med hästarna är ofta
brukare som driver mindre fastigheter. Vikten av att vidta åtgärder i god tid
skall poängteras. Likaså skall framhållas att raserna har betydande
kulturvärden samt utgör en del av den biologiska mångfalden. Det skall
framhållas att flera andra EU-länder, t.ex. Finland, Frankrike och Tyskland,
beviljar ersättning inom ramen för jordbrukspolitiken för att bevara inhemska
raser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att inlemma hästhållning inom ramen för stödet till
mindre gynnade områden, det s.k. LFA-stödet,
2. att riksdagen beslutar att hästhållning skall ingå som en
ersättningsberättigad produktionsgren inom ramen för programmet att bevara
ett öppet odlingslandskap inom stödområdena 1-3,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nordsvenska hästen skall omfattas av stöd till
utrotningshotade raser.