Renar som är det djurslag bland lantbrukets djur som lever friast under sin tillvaro fram till slakt har under senare år slaktats på särskilda slakterier, ofta långt ifrån insamlings- platsen. Transporter som tagit 8 timmar eller mer har rapporterats och polisanmälningar skett i ett antal fall; senast gällde det ett fall med transporter mellan Härjedalen och Övre Soppero, där ett antal renar var döda vid framkomsten och andra skadade.
Transport av renar till slakt är en mycket tveksam företeelse från djurskyddssynpunkt, även om transporten skulle genomföras på kort tid. Renarna kan på grund av sina stora horn inte stå upp utan att fastna i varandra, och tvingas alltså ligga ner hela tiden om tillräckligt många renar transporteras samtidigt. Stark kritik har riktats mot transporterna av renar till slakt från veterinärer i Norrland. Någon tillsyn sker knappast alls, eftersom de flesta kommuner i Norrbotten endast utövar tillsyn av djurtransporter efter anmälan. Det innebär att djurens rättsskydd är starkt urholkat.
Mobila slakterier har byggts upp, men används bara i liten utsträckning, antagligen på grund av ekonomiska skäl. Det enda rimliga vid renslakt vore att använda mobila slakterier för att undvika transport av dessa halvtama djur.
Renslakten är ett stort djurskyddsproblem. Nuvarande förhållanden är oacceptabla. Regeringen bör därför tillsätta en utredning som ska lämna förslag om vad som krävs för att mobila slakterier ska kunna användas i stället för att renarna transporteras till slakt på annat ställe.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som skall lämna förslag om vilka åtgärder som behöver vidtas för att mobila renslakterier skall kunna tas i bruk och transporter av renar till slakt därmed undvikas.
Stockholm den 2 oktober 1996
Gudrun Lindvall (mp) Siw Persson (fp)
Gotab, Stockholm 1996