Bevarandet av fäbodmiljöerna måste ses som en särskild
fråga som inte blandas samman med vanlig svenskt jordbruk.
Inom fäbodområdet, Gävleborgs län, Kopparbergs län,
Jämtlands län, Värmlands län, Västernorrlands län, är
bevarandet av fäboddrift en angelägen fråga för natur- och
kulturmiljövården. Under drygt två decennier har man talat
om att bevara fäbodar som betas av tamdjur, s.k. levande
fäbodar. Under denna tid har antalet fäbodar med djur sjunkit
för varje år och av det antal betade fäbodar som då
betecknades som en spillra finns i dag endast ett fåtal kvar.
Denna spillra av det svenska kulturarvet är nu i en position
så nära det fullständiga försvinnandet att särskilda åtgärder är
motiverade.
I dag skall betespräglad skog skyddas som s.k. 19b-biotop enligt
Naturvårdsförordningen (NVF). Lämningar av äldre tiders näringsfång blir
fornlämningar enligt kulturminneslagen (KML) när de överges. Hela fäbodar
kan vara registrerade i fornlämningsregistret men oftare är vissa element i
fäbodmiljön registrerade som fornlämningar. Fäbodar har även avgränsats
som riksintressen, regionala eller lokala intressen enligt plan- och bygglagen
(PBL). Det bör även påpekas att ett antal fäbodbesättningar fungerar som en
levande genbank för äldre husdjursraser och utrotningshotade raser.
Kulturminneslagen utgår från att det är ett nationellt intresse att bevara
fornlämningar och att det allmänt sett inte är något riksintresse att ta bort
eller
exploatera dem. Kostnaden för exploatering av fornlämningar åvilar
exploatören och kräver tillstånd från Länsstyrelsen, där frågorna handläggs av
länsantikvarien. Kulturminneslagen reglerar även fastställande av
fornlämningsområde (det område som behövs för att bevara fornlämningen)
samt vård och bevarande av fornlämningar.
Biotopskyddet utgår från att den biologiska mångfalden skall upprätthållas
genom att särskilda biotoper skyddas. Den betespräglade skogen runt en
fäbod kan skyddas som 19b-biotop. Själva fäboden omfattas i dag inte av
biotopskydd i annan utsträckning än det generella biotopskyddet (19a-
biotoper). Stenmurar och odlingsrösen är 19a-biotoper som finns i fäbodmiljö
men hela fäbodinägan borde skyddas som 19a-biotop. På det sättet skulle hela
fäboden betraktas som biotop inte som förhållandet nu är att skogen runt
fäboden och vissa fläckar inom fäboden är lagskyddade. Betad mark är en
levande biotop som bäst bevaras genom att skötselregimen upprätthålls. I
fallet fäbodar går intresset att bevara den särskilda levande biotopen hand i
hand med kulturmiljövårdens intressen att bevara lämningar av äldre
näringsfång och bebyggelse.
Mot bakgrund av att ännu inga tillräckligt kraftfulla åtgärder vidtagits för
att bevara den levande biotopen vid fäbodarna bör en förordning för det
levande och traditionella kulturmiljöarvet utformas i överensstämmelse med
kulturminneslagens bestämmelser om exploaterande intressen. Biotopen
fäbod är en levande miljö som i utgångsläget skall betas av tamboskap. Den
eller de exploatörer som lokalt vill ändra förhållandena bör analogt med
kulturminneslagens bestämmelser åläggas kostnadsansvar för bevarandet
samt att åtgärderna först prövas av de regionala organen för natur- och
kulturmiljövården.
Ett klarläggande av fäboddriftens förutsättningar i överensstämmelse med
ovanstående är av grundläggande betydelse för deras användning i
kulturturistisk verksamhet, regional sysselsättning och som lokal livsform.
Utan dessa eller motsvarande åtgärder kommer inom en femårsperiod de enda
kvarvarande fäbodarna att vara de som finns på Skansen och i anslutning till
ett eller annat museum och hembygdsgård. Därmed utarmas både naturen på
en biotop och kulturen på en kulturmiljö.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om bevarandet av fäbodarna,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bevarande av fäbodarnas
natur under naturvårdslagen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bevarande av kulturmiljön
i en särskild förordning under kulturminneslagen.