med anledning av skr. 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle
i visionernas väntrum
Inledning - en skrivelse i
visionernas väntrum
Miljöpartiet de gröna anser det mycket bra att regeringen
lämnar en skrivelse till riksdagen om miljön varje år. Det gör
att det i alla fall blir en miljödebatt i riksdagen årligen, en
debatt där miljön kan sättas in i ett större sammanhang.
Vi saknar i denna skrivelse en redovisning av miljötillståndet i landet så
som presenterats tidigare. Vi vill även ha redovisningar av den svenska
miljöbelastningen redovisade per capita för att kunna göra relevanta
internationella jämförelser. I det följande lyfts några områden som vi finner
det speciellt viktigt för regeringen att utveckla för att kunna anträda vägen
mot ett ekologiskt uthålligt samhälle. Än så länge anser vi att regeringen
befinner sig i visionernas väntrum.
På väg mot
Årets skrivelse om miljön har fått titeln På väg mot ett
ekologiskt hållbart samhälle, en titel som förpliktar. Vi i
Miljöpartiet anser att förutsättningarna för att lyckas ta steg
på denna väg är såväl en omläggning av den ekonomiska
politiken som statliga ekonomiska punktinsatser för att
komma till rätta med en del akuta problem. För att lyckas
måste också detta mål vara förhärskande vid beslut som
indirekt får konsekvenser för miljön. Miljöhänsyn måste
prägla alla beslut och konsekvenserna för miljön analyseras.
Som exempel på detta kan nämnas beskattningsregler för
förmånsbilar, där beslutet som togs 1996 kommer att leda till
ökad användning av stora bränsleslukande bilar och därmed
större utsläpp. Vi hoppas innerligt att denna På väg mot-
satsning kommer att vara betydligt mer framgångsrik än den
På väg mot-kampanj LRF driver och då för att skapa ett av
världens renaste jordbruk, en kampanj som tycks ha gjort
helt om och efter EU-inträdet mest handlar om att få lägre
miljöskatter på bekämpningsmedel och konstgödsel.
Redovisa per capita
I Sverige är vi ju få, vilket gör att utsläppen kan verka små.
Om mängderna skulle redovisas per capita, vilket
internationellt vore rättvisare, blir emellertid bilden en
annan. I dag utnyttjar 20 % av jordens befolkning 80 % av
resurserna. I årets upplaga av "Tillståndet i världen" finns
jämförelser mellan Brasilien och USA, som visar att en
nyfödd i USA kommer att förbruka dubbelt så mycket
spannmål och 10 gånger mer olja än en i Brasilien.
Samtidigt som Sverige deltar i internationella samarbeten sker ett
miljöarbete nationellt som inte i verklig mening tar hänsyn till det globala
miljöutrymmet, trots uttalade mål om att minska den globala påverkan.
I regeringens skrivelse 1996/97:50 redovisas ett flertal mål och ambitioner
samt bindningar till internationella avtal. Regeringen uttrycker även i
inledningen av skrivelsen att "de globala klimatförändringarna, hotet mot
ozonskiktet, spridningen av miljöfarliga ämnen, hoten mot den biologiska
mångfalden, försurningen av vatten- och markområden, övergödningen av
haven och en ojämn fördelning av jordens resurser är några exempel på akuta
problem. Allt tydligare framstår det att grunden till miljöproblemen ligger i
vår bristande förmåga att hushålla med och rätt använda våra naturresurser"
(s. 3). Formuleringarna uttrycker den medvetenhet som bör ligga till grund
för vårt miljöarbete. Inom dessa rader lämnas dock öppet för flera tolkningar.
Vilken är den egentliga ambitionsnivån - är regeringen beredd att på allvar
föra en diskussion kring den ojämna resursfördelningen?
Vid redovisning av de framsteg som görs i arbetet för att nå ett ekologiskt
hållbart samarbete är det lätt att det globala miljöansvaret försvinner.
Samtidigt som det hävdas att Sverige bör ta sin beskärda del av ansvaret och
att en ojämn fördelning av jordens resurser är ett exempel på akuta problem,
så stannar det globala tänkandet i visionernas väntrum. Ett tydligt exempel på
detta är att utsläppsnivåer och naturresursuttag redovisas på ett nationellt
plan. Vårt miljöutrymme ur ett globalt perspektiv är dock inte på nationell
utan på individuell nivå. En redovisning per capita skulle ge en riktigare bild
av den svenska miljöbelastningen. Om man till exempel gör en per capita-
redovisning av koldioxidutsläppen så ligger Sverige någonstans mellan 33:e
och 36:e plats i världen. Det vill säga att vi här får en betydligt mer rätt-
visande bild om hur pass stort miljöutrymme vi egentligen upptar.
Sverige bör som nation i framtiden även redovisa miljöbelastningen
(utsläppsnivåer etc.) per capita och jämföra detta med jordens övriga befolk-
ning. Regeringen bör även internationellt verka för att denna form av
redovisning tillämpas. Syftet med denna form av redovisning är givetvis att
det konkret ska leda till att måluppställningen och uppfyllelsen beträffande
miljöbelastning och hänsyn till miljöutrymme sker utifrån dessa premisser.
Vi kan konstatera att ingen sådan redovisning eller inga sådana mål finns
med i regeringens skrivelse. Trots att man i vissa avsnitt snuddar vid detta
resonemang så fullföljs det aldrig.
Växla till kretsloppsekonomi
Miljöpartiet har i flera sammanhang drivit åsikten att den
ekonomiska politiken måste användas för att skapa ett
ekologiskt hållbart samhälle. Vi är glada att våra idéer om
skatteväxling vunnit gehör i den parlamentariska kommitté,
som utrett detta, men anser att tiden är mogen att sätta i gång.
Vi föreslår en successiv växling av skatt på arbete mot höjda
miljöskatter. Fram till år 2010, då också kärnkraften
förutsätts ha helt avvecklats, föreslås totalt 100 miljarder ha
skatteväxlats. Dessa skatteförändringar medför
prisförändringar som gynnar miljöanpassat beteende hos
såväl enskilda som företag.
Miljöpartiet anser att miljöskuldsökningen ska upphöra senast 1999 och
därefter minskas. Det kräver långtgående miljökrav, miljöanpassning av
skattesystemet och betydande satsningar på miljön inom både offentlig och
privat sektor.
De övergripande ekologiska aspekterna på ekonomin måste ges betydligt
större tyngd i den ekonomiska politiken. Det är inte rimligt att förvänta sig
att miljöpolitiken ensam kan klara de mer grundläggande orsakerna till den
omfattande resursförstöringen, utarmningen och förgiftningen av miljön.
Miljöproblemen är inte marginella fenomen som kan fixas av någon efter-
släpande städpatrull. De är tvärtom grundläggande problem som handlar om
förutsättningarna för vår försörjning och ekonomi. Den ekonomiska politiken
måste därför läggas om till en långsiktigt hållbar kretsloppsekonomi.
Miljöanpassningen av ekonomin innebär emellertid inte bara begräns-
ningar. Tvärtom innebär den också stora möjligheter till fler arbetstillfällen
och på sikt bevarat välstånd. Det är t.o.m. så att utan en miljöanpassning av
ekonomin löper vi i Sverige mycket stor risk att på lång sikt rasera praktiskt
taget alla möjligheter till välstånd. Sverige måste sträva efter en kvalitativ
tillväxt som mål för den ekonomiska politiken.
Även på kort sikt öppnar en miljöanpassning av den ekonomiska politiken
stora möjligheter. Miljökraven måste vara en av de viktigaste drivkrafterna
för en hållbar ekonomisk utveckling. De skapar ett förändringstryck som
leder till effektivare och mer ekonomisk användning av både naturresurser
och arbetskraft. Miljöbranschen är i sig en viktig tillväxtbransch med stora
och växande möjligheter i framtiden. Genom en s.k. grön skatteväxling
skapas förutsättningar för minskad miljöskuld, ökad livskvalitet och fortsatt
välfärd.
Industriutsläppen kvar
I skrivelsen anges att industriutsläppen minskar. Miljöpartiet
de gröna menar att problemen till stor del kvarstår, men
utsläppen har ändrat karaktär och tar andra vägar. En mängd
gamla miljösynder finns som inte åtgärdats och där risken för
läckage ökar med tiden och i vissa fall med försurningen.
I många fall fortsätter industrier att sprida föroreningar och
man önskar också få öka mängderna. Medan föroreningarna
förr kom ur skorstenar och avloppsrör kommer de nu även ut
med varor via företagsgrinden. Även de kemikalier som
enligt skrivelsen beror på hushållen har sitt ursprung i
industrier, och det är först när kemikalierna i varor
försvinner, som många av dagens miljöproblem kan lösas.
Miljöskadade områden
Det finns många miljöskadade områden i Sverige, där gifter
läcker till naturen, ca 2 000 platser enligt Naturvårdsverkets
lista. Det finns kvicksilver och andra tungmetaller, kreosot
och stabila organiska kemikalier vi vet kommer att påverka
det levande och även oss själva. En förutsättning för att vara
på väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle måste vara att
eliminera de "miljöbomber", som i dag läcker gifter. Att
åtgärda dessa skulle inte bara vara bra för miljön, det skulle
dessutom ge nya jobb.
Industrins uppbyggnad i Sverige har satt spår, spår som vi, den generation
som kunnat leva gott på framsteg, måste åtgärda. Det kanske inte är så
glamouröst att städa, men mp anser att den vilja till ekologiska satsningar
som regeringen säger sig ha måste manifesteras i satsningar för att åtgärda de
miljöskadade områdena. Naturvårdsverket begärde 210 miljoner kronor för
år 1997. Regeringen och Centern anslog 19 (!) miljoner. Ingenstans i
budgeten är skillnaden mellan behov och anslag så stort som just på anslaget
Sanering och återställning av miljöskadade områden. Anslaget föreslås dess-
utom sjunka 1998 och 1999. Det finns möjligheter att få medel för sanering-
ar av gifter från EU. Förutsättningen är dock att Sverige delfinansierar
projekten.
Miljöpartiet de gröna förutsätter att satsningar för att åtgärda miljöskadade
områden kommer att finnas med i vårbudgeten då enligt uppgift regeringen
ska visa hur man vill ta sig framåt på den väg, som skrivelsen anger att man
vill anträda.
För att snabbt kunna komma i gång med nödvändiga insatser anser Miljö-
partiet de gröna att medel ur anslaget Program för omställning till hållbar
utveckling ska kunna anslås till rening av miljöskadade områden.
Industrins utsläpp inte under kontroll
I skrivelsen framhålls att problemen från de stora
punktkällorna, industrierna, är lösta. Tyvärr visar
verkligheten en annan bild. Låt oss ta några exempel:
Rönnskärsverken i Skelleftehamn står ensamt för en stor del av utsläppen
av metaller till luft, 24 ton koppar av totalt 30 ton i landet, 3,2 ton arsenik
av totalt 4 ton och 0,7 ton kadmium av totalt 1,3 ton. (Källa SNV)
Cementa i Slite på Gotland släpper varje år ut stora mängder
svaveldioxid och kväveoxider, föroreningar som på grund av de oftast
förhärskande västliga vindarna exporteras till Baltikum/Finland.
Kemiföretaget Perstorp i Klippan släpper ut 200 ton lösningsmedel till
luften.
Det är i dag mycket tveksamt om det verkligen är känt vad
som kommer ut till luft och vatten från landets industrier.
Någon grund för påståendet att industriernas miljöproblem är
lösta anser vi inte finns. Snarare finns misstanken att den
egenkontroll, som industrier gör i dag skulle behöva
kompletteras med oanmälda kontroller och mätningar från
tillsynsmyndigheten. Sådant sker inte, vilket många som
arbetar med tillsyn av stora industrier uttrycker en stor oro
för.
Allergierna fortsätter att
öka
Det finns i dag ungefär 15 000 kemiska ämnen på den
svenska marknaden och över 100 000 internationellt.
Strömmen av nya kemiska ämnen och produkter som
kommer är så strid att det är omöjligt att granska ens en
bråkdel av dem. Kemikaliesamhället sätter sina spår även för
människans hälsa. Allergier blir allt vanligare hos såväl
vuxna som barn i västvärlden. I vissa områden och åldrar är
det nästan normalare att vara allergisk eller överkänslig än att
inte vara det. Miljöpartiet har lyft allergifrågan i många olika
sammanhang. Vi menar att allergifrågan är en miljöfråga.
Det handlar om vems rättighet vi sätter först:
kemikalieindustrins eller barnens. Kommer det att bli en
rättighet i framtiden att slippa utsättas för kemikalier, som
skapar allergier eller är "marknaden" och den fria handeln
med kemikalier viktigast?
Ny forskning i de forna öststaterna visar klart att allergiförekomsten där
motsvarar vad Sverige hade på 50-talet. Även jämförelse med en så
miljöbelastad stad som Konin i Polen ger samma resultat. Ändå finns tre
brunkolsverk i stadens omedelbara närhet, vilka tillsammans släpper ut stora
mängder svaveldioxid.
Liknande jämförelser har gjorts mellan barn i den västtyska staden
München och den östtyska staden Leipzig med samma resultat. De väster-
ländska barnen är betydligt mer allergiska än de östtyska.
Dessa och ytterligare resultat redovisas i en artikel i tidskriften Forskning
och Framsteg nr 8/1995, Barn i Östeuropa tvingar allergiforskarna att tänka
om.
Trots den geografiska närheten är skillnaderna stora och lösningarna på
problemen står inte att finna i globala miljöproblem, utan i nationella och
lokala.
Kemikalieanvändningen
måste minska
Vi lever i kemikaliernas tidsålder. De ämnen vi naturligt
omger oss med har cellerna i olika djur- och växtarter haft
årmiljoner på sig att anpassa sig till. Det senaste seklet har
det spridits en mängd nya kemikalier i miljön, kemikalier
som ingen från början kunde tro skulle vara farliga. Nu är
spridningen och användningen av kemikalier vårt största
miljöproblem, ett miljöproblem som kräver politisk handling
såväl nationellt som internationellt för att vi ska komma till
rätta med det.
Det handlar ofta om fel ämne på fel plats och i fel koncentration. Att
allting sprider sig och att ingenting försvinner är sanningar som leder till
eftertanke.
En risk med medlemskapet i EU är att arbetet med att begränsa och
förbjuda användningen av för miljö och hälsa farliga kemikalier avstannar.
Sverige blir inte längre en nation som går före - vi blir en nation som i bästa
fall står still och väntar på att de andra inom EU ska hinna i kapp oss. Det
som under året skett med kemikalien trikloretylen, där länsrätten i Stockholm
upphävt användningsförbudet med hänvisning till EU-rätten, är allvarligt.
Det är dags att ta nya steg i avvecklingen av kemikalier vi inte vill ha i
ekosystemen. Den så kallade 13-listan, det vill säga de 13 kemikalier eller
grupper som Naturvårdsverket redovisade i Begränsningsuppdraget som
sådana som borde åtgärdas först, och som utgjorde ett av underlagen för
proposition 1990/91 En god livsmiljö, behöver utvecklas. På listan finns
metylenklorid, trikloretylen, tetrakloretylen, bly och blyföreningar, tenn-
organiska föreningar, kadmium och Cd-föreningar, kvicksilver och Hg-
föreningar, klorparaffiner, ftalater, nonylfenoletoxylater, kreosot, arsenik och
bromerade flamskyddsmedel. För vissa av dessa föreningar har vidtagits mer
eller mindre långt gående åtgärder. Flera av ämnena/grupperna är därför
sådana ämnen som finns på listan över de undantag vi fick vid EU-med-
lemskapet. Av dessa ämnen och ämnesgrupper har flera visat sig orsaka
störningar i hormonsystemen. De eller deras nedbrytningsprodukter påmin-
ner om hormoner och de visar sig bete sig på ett helt annat sätt än tidigare
miljögifter. Blotta misstanken att ett ämne har sådana egenskaper borde
enligt försiktighetsprincipen innebära att det förbjuds. Eftersom många av
dessa ämnen sprids globalt är det viktigt att agera nationellt, men även
internationellt.
Miljöpartiet de gröna anser att Sverige ska fortsätta en offensiv kemikalie-
politik. I första hand ska ämnen som visat sig vara toxiska, persistenta eller
bioackumulerande fasas ut. De ämnen som bör prioriteras är de som visat sig
störa hormonsystemets funktioner.
Vi anser vidare att de ämnen för vilka övergångstid finns ska beläggas med
miljöavgifter som är så höga att det lönar sig att finna alternativ. I Miljö-
avgiftberedningens förslag fanns sådana miljöavgifter för metylenklorid och
trikloretylen på 150 kr per kilogram. Dagens dispensavgift, 5 000 kr, lär
knappast få den effekt som miljöavgifter enligt förslaget skulle få.
Domen i länsrätten, då rätten upphävde förbudet för ett antal industrier att
använda trikloretylen, måste överklagas. Sverige måste även som EU-
medlem kunna förbjuda kemikalier som är så farliga för människor och miljö
att vi i landet inte vill använda dem. Det är också viktigt att Sverige vågar
fortsätta kampen mot onödiga och farliga kemikalier, att arbetet att fasa ut de
ovan nämnda kemikalierna fortsätter och att Kemikalieinspektionen fortsätter
att lista nästa grupp ämnen som ska bort ur hanteringen.
Kemikaliekontrollen otillräcklig
Den nuvarande kemikaliekontrollen är helt otillräcklig. Den
omfattande introduktionen av nya substanser i samhället,
kombinerat med det enorma antalet kemikalier som redan är
i omlopp, gör det omöjligt att förutsäga, än mindre
förebygga, framtida miljökatastrofer i stil med PCB och
DDT.
Reformera kemikaliekontrollen från
grunden
Den vetenskapliga osäkerhet som råder kring ämnens
farlighet måste tas på allvar. Vi kan inte acceptera att
människor och djur blir försökskaniner i kemikaliesamhället.
Riskabla kemikalier ska över huvud taget inte släppas ut på
marknaden.
Ett sådant tillvägagångssätt kräver att kemikaliekontrollen reformeras från
grunden. Ett viktigt steg är att kemikalier som har vissa farliga egenskaper
över huvud taget inte kommer i fråga för tillverkning och användning.
Substansens inneboende egenskaper ska med andra ord vara fullt tillräckliga
för att leda till förbud mot ämnet.
Som förebild för en sådan förbättrad kemikaliekontroll kan det svenska
systemet med förhandsgodkännande av bekämpningsmedel tjäna. Kontrollen
bygger på att bekämpningsmedel godkänds endast om de uppfyller vissa
minimikrav vad gäller hälso- och miljöaspekter.
"Cut-off-criterion"
Kemikalieinspektionen har utvecklat principerna för
godkännande av bekämpningsmedel. Metodiken finns
beskriven i bland annat rapporten "Principles for Identifying
Unacceptable Pesticides" (KemI 4/92) och bygger i stora
drag på följande:
1. Information om substansens kemiska och toxikologiska egenskaper
skaffas via analyser och referenslitteratur. Det gäller bl.a. akut och kronisk
giftighet, nedbrytbarhet, bioackumulation, mobilitet, effekter på arvsanlag
och reproduktion samt cancerframkallande förmåga.
2.
3. Därefter görs en jämförelse mot vissa givna farlighetsgränser ("Cut-off-
criterion"). Om någon av ämnets egenskaper överskrider en eller flera
farlighetsgränser, anses ämnet vara oacceptabelt farligt och godkännande
medges inte. Principen innebär att ett ämne kan förbjudas exempelvis på
grund av en alltför lång halveringstid i naturen, trots att ingen miljö- eller
hälsoeffekt har kunnat dokumenteras.
4.
Exempel på farlighetsgränser som används för
bekämpningsmedel är nedbrytbarhet vid 20 C
(halveringstiden ska här vara kortare än 26 veckor) och
bioackumulering i fisk (halten av ämnet i fisk får inte vara
mer än 2 000 gånger högre än halten i det omgivande
vattnet).
Det utmärkande med "cut-off"-kriterierna är att de inneboende egen-
skaperna hos en kemikalie i sig anses tillräckliga för totalförbud, även om
användningen av ämnet är mycket liten och noga relaterad. Motiveringen till
detta är att ett ämne med en särskilt farlig egenskap kan utgöra en stor risk
mot hälsa och miljö även i ytterst låga doser. Med vägledning av försiktig-
hetsprincipen väljer man alltså att förebygga skadan genom att inte släppa
ämnet fritt i miljön.
Bekämpningsmedel i jordbruket
Enligt skrivelsen kommer målet att mängd aktiv substans i
bekämpningsmedel ska reduceras med 75 % till 1996 att nås.
Miljöpartiet de gröna har i flera sammanhang yrkat att det
målet måste kopplas till antal giftdoser.
I Sverige användes under år 1995 1 224 ton bekämpningsmedel i det
konventionella lantbruket (källa Kemikalieinspektionen). Det börjar bli allt
uppenbarare att bekämpningsmedel läckert till grundvattnet. På södra Jylland
har man funnit giftrester i 25 % av vattentäkterna och Köpenhamns vatten-
verk har fått stänga två vattentäkter sedan rester av 41 olika preparat
konstaterats. EU har ett gränsvärde på 0,1 mikrogram per liter.
Även i Sverige ökar antal fynd. I ett fall återfanns 25 gånger mer atrazin än
tillåtet enligt EU:s regler i en brunn i Skåne. Många av ämnena som
återfinns, t.ex. atrazin, används inte längre i Sverige, men kan åter bli
tillåtna
om EU harmoniserar reglerna för vad som får användas enligt biociddirek-
tivet. I andra fall används medlen. Ett problem är att ämnena i många fall är
svåra att analysera och att analysgränsen ligger långt över den mängd som
enligt EU är tillåten i grundvattnet. Med förfinade ananlysmetoder återfinns
allt fler ämnen. Det är mycket skrämmande.
Även ett så vanligt bekämpningsmedel som Roundup återfinns i dricks-
vatten. Roundup tillhör den grupp ämnen som används allt mer och som är
skälet till att målet att minska användningen med 75 % kan nås. De brukar
kallas "lågdospreparat", men borde kallas "höggiftpreparat" eftersom de är
giftigare och därför kan nyttjas i betydligt mindre mängd än de gamla. Det
innebär också att de är svårare att analysera och återfinna i vatten och det
levande. Flera är dessutom vattenlösliga, vilket försvårar analysen.
Det har ansetts att Roundup bryts ner, men nu finns återfynd av glyfosat,
den aktiva substansen, i såväl grundvatten i Danmark som i ytvattentäkter i
England och Tyskland. Flera av de genmanipulerade grödor, som nu
kommer, är manipulerade för att tåla höga halter av Roundup, till exempel
sockerbeta och raps. Risken är uppenbar att det kan leda till ökad användning
av bekämpningsmedlet.
Med anledning av ovanstående anser Miljöpartiet de gröna att undersök-
ningar av bekämpningsmedelsrester i grundvattnet måste intensifieras och att
regeringen ska ges i uppdrag att ta fram en åtgärdsplan för att komma till
rätta med problemet.
Vi anser vidare att Roundup-resistenta genmanipulerade grödor inte ska
tillåtas för odling i Sverige.
Nordsjödeklarationen
Sverige har i och med undertecknandet av den fjärde
Nordsjödeklarationen i juni 1995 lämnat löfte om att införa
helt nya regler och metoder i kemikaliepolitiken. Enligt 17 §
i deklarationen råder enighet om målsättningen att
- - - säkerställa ett uthålligt och friskt ekosystem i Nordsjön. Den
vägledande principen för att nå detta mål är försiktighetsprincipen. Detta
kräver att förorening av Nordsjön förhindras genom att kontinuerligt minska
utsläpp, emissioner och förluster av farliga ämnen, så att de helt upphört
inom en generation (25 år). Det slutliga målet är att nivåerna av naturligt
förekommande ämnen i miljön skall vara nära bakgrundsvärden, och nära
nollkoncentrationer för av människan tillverkade syntetiska ämnen.
Det här beslutet utgör en milstolpe i den svenska
miljöpolitiken. För att nå målet att upphöra med utsläppen av
farliga ämnen måste naturligtvis gruppen "farliga ämnen"
definieras närmare. Enligt Nordsjödeklarationen är det
- - - ämnen, eller grupper av ämnen, som är toxiska, långlivade och bio-
ackumulerbara. I denna definition skall begreppet toxiska omfatta
cancerogena, mutagena och teratogena verkningar, samt påverkan på det
endokrina systemet.
Miljöpartiets förhoppning är att den kemikaliekommitté, vars
uppdrag ska vara slutfört 30 juni 1997, kommer att beröra de
områden vi ovan berört och att detta kommer att leda till en
kemikalieproposition från regeringen med avsikt att flytta
fram positionerna i Sverige på kemikaliepolitikens område.
Enligt Naturvårdsverkets rapport nr 4646 Nationella miljömål är inte
målen i Nordsjökonferensen likställda med de nationella miljömål som
riksdagen antagit. Eftersom vi anser att Nordsjökonferensens mål är viktiga
och bör ha samma status och utvärderas och följas upp på samma sätt som de
nationella miljömålen anser vi att riksdagen ska besluta att anta dem.
Hotet mot den biologiska
mångfalden
Antalet kända arter beräknas på jorden till ca 1 675 000 st.
Sverige hyser ca 55 000 av dem.
Artdatabanken, resultatet av ett samarbete mellan Naturvårdsverket och
Sveriges lantbruksuniversitet, klassificerar olika arter i skilda hotkategorier,
klass 0 - försvunna, klass 1 - akut hotade, klass 2 - sårbara, klass 3 - säll-
synta, klass 4 - hänsynskrävande. Hotklassificeringen utgör en god grund för
prioritering av insatser.
Även i Sverige hotas arter att utrotas. Ca 5 % av våra vilda arter hotas av
utrotning och ytterligare arter kräver stor hänsyn om de på sikt ska kunna
fortsätta existera. Bara av ryggradsdjuren finns 145 arter upptagna på
Artdatabankens listor över hotade arter, de så kallade Rödlistorna. Även
variationen och den genetiska mångfalden i och bland våra kulturväxter och
djur hotas i takt med att jordbruket förändras.
Att landet håller på att mista en viss art föranleder i dag inga omedelbara
åtgärder. Faktum är att det inte leder till några som helst praktiska
konsekvenser, trots att akuta insatser ofta krävs för att förhindra utrotning.
Det saknas med andra ord en process som kopplar ihop själva registreringen
av att utrotning av en art minskar i antal och åtgärder för att förhindra att
utvecklingen fortgår.
Eget kapitel i skrivelsen
I den årliga miljöredovisningen borde Biologisk mångfald
vara ett eget kapitel, inte som i dag kommentarer inom andra
områden. I det kapitlet anser vi att de hotade biotoperna och
arterna liksom planerade åtgärder för att vända utvecklingen
skulle finnas med. Här borde också finnas en redogörelse för
dagens situation för den biologiska mångfalden i andra
biotoper än de akut hotade. Redovisningar om olika arter
skulle ge viktig information om vad som händer i naturen
och kan också fungera som indikatorer på vilket håll
utvecklingen går åt. Minskar de hotade arterna och
biotoperna visar det att miljöpolitiken inte ger önskat resultat
och att åtgärder krävs. Ökar de hotade arterna vet vi att
utvecklingen går åt rätt håll.
Biologisk mångfald i jordbruket
I skrivelsen anges att bestånden av säl, utter och havsörn
tycks vara på väg att återhämta sig. Tyvärr finns arter som
inte har en lika positiv utveckling. Sveriges Ornitologiska
Förenings nu mer än 20-åriga häckfågeltaxeringar visar att
fåglar knutna till jordbrukslandskapet minskar. Sedan 70-
talet har var tredje sädesärla och mer än varannan ladusvala
och tofsvipa försvunnit. Även enkelbeckasin, gök,
buskskvätta, stenskvätta med flera arter knutna till
jordbrukslandskapet visar samma starka tillbakagång. Att
detta hänger samman med såväl brukningsmetoder med allt
större åkrar som med kemikalieanvändningen torde vara
klart. Många av de arter som minskar är insektsätare, vilket
tyder på att antalet insekter minskar, en annan grupp är de
många arter som behöver ett öppet och varierat landskap. Det
öppna landskapet tenderar att bli ett artfattigt landskap utan
den biologiska mångfald man säger sig vilja värna. Samtidigt
kan de brukare som går över till den ekologiska
brukningsmetoden bekräfta att antalet insekter, fåglar och
blommor ökar märkbart efter omläggningen.
Jakt på hotade arter
Jakt ses fortfarande i Sverige som en areell näring. Vi i
Miljöpartiet de gröna anser att det är fel. Jakten i dag är en
hobby, som förvisso kan ge kött i frysen, men för de flesta är
utgifterna för jakten större än köttvärdet. Jakten borde därför
ses som fråga i intim förening med biologisk mångfald och
därför behandlas på Miljödepartementet.
Jakten i Sverige borde i betydligt större utsträckning än i dag baseras på
inventering av de arter, som man vill jaga, och jakt i relation till detta. Det
borde vara självklart att inte tillåta jakt på de arter som finns i Artdata-
bankens lista över hotade arter, liksom att ta bort jakt på arter där popula-
tionerna minskar. Dessa frågor behandlas i olika motioner lagda under
allmänna motionstiden.
I detta sammanhang vill vi framhålla att jakten måste ses som något som
förändras över tiden på grund av förändringar i populationernas storlek.
Sådant borde redovisas i skrivelsen.
M74 - laxsjukan
Att i en skrivelse som ska beröra de viktiga miljöproblemen
i dag inte beröra sjukdomen M74 är en brist. En diskussion
om denna och vilka åtgärder regeringen avser vidta för att
lösa gåtan måste till ett kommande år finnas med i
skrivelsen. Den viltreproducerande laxen, dess hotade
existens och åtgärder för att bevara arten är också frågor som
borde belysas mer i skrivelsen. I såväl Riodeklarationen som
Bernkonventionen förbinder sig Sverige att bevara de vilda
populationerna i uthålliga bestånd. Så sker inte med
vildlaxen i dag. Den kan vara utrotad inom några år om inte
drivgarnsfisket på blandade bestånd i Östersjön upphör,
något som fått ICES att under flera år förorda att inget fiske
efter lax alls ska ske i södra Östersjön. Laxsjukan M74 utgör
ännu ett hot mot vildlaxen och gör situationen akut.
Sverige borde därför aktivt verka för att fisket av lax på blandade bestånd
upphör i Östersjön och gå före genom att utnyttja den kvot landet får till
fiske utefter Norrlandskusten, där fiske på blandbestånd lättare kan undvikas.
Skydd av urskogar
I dag är endast 0,5 % av den produktiva skogsmarken
nedanför skogsodlingsgränsen skyddad i reservat. För att
snabbt säkerställa de 5 % av skogen nedanför
skogsodlingsgränser som är ur- och naturskog måste
regeringen i kommande budget öka anslagen för detta
ändamål. På sikt behöver minst 10 % av den produktiva
skogsarealen skyddas. I dessa urskogar finns många av de
hotade arter, som i dag finns på Artdatabankens hotlistor, till
exempel 223 arter mossor, ungefär 20 % av Sveriges
samtliga mossor, 216 arter lavar, ungefär 10 % av Sveriges
lavar. Många områden med sådana hotade arter är dessutom
akut hotade av avverkning. Vi föreslår därför också ett
tillfälligt moratorium för avverkning av urskog.
I oktober 1996 presenterades "OECD Environmental Performance Review
of Sweden". Den i särklass hårdaste kritiken gällde vårt arbete för att skydda
den biologiska mångfalden. OECD konstaterar:
Pressures from forestry and agriculture have been the main sources of
threats to biodiversity; changing practices in both sectors have been
introduced recently and have yet to prove their effectiveness. The proportion
of land area set aside for nature protection is smaller and less representative
of the major biomes than in many OECD countries. While 6.6 per cent of
Sweden´s total territory is legally protected, only 0.5 per cent of productive
forest outside the mountain region is protected and relatively little attention
has been paid to the protection of freshwater and marine habitats. More
could be done to meet the parliamentary goal of preserving native species.
Considering the task ahead, overall spending on nature conservation appears
low, especially since a large part of present funding goes for compensation
payments. [OECD:s egen kurs.]
Miljöpartiet de gröna instämmer i OECD:s kritik.
I skrivelsen redovisas ingenting som gör att målet att den
biologiska mångfalden och genetiska variationen i skogen
säkras (ett av målen) eller att hotade arter och naturtyper
skyddas (ett av målen). I dag finns inte ens medel att avsätta
för de viktigaste nyckelbiotoperna.
Förbättra och verkställ
"Myrskyddsplan för Sverige"
Efter ett långvarigt utrednings- och beredningsarbete kom till
slut ett beslut om "Myrskyddsplan för Sverige" våren 1994.
Planen var inte komplett. Myrrika Norrbottens län saknades, information
om omgivande fastmarksskog var bristfällig eller inaktuell. Fortfarande
saknas konkreta åtgärdsprogram och skyddsplaner om rikkärr, sumpskogar,
mader och slättsjöar.
Frågan om "Myrskyddsplan för Sverige" behandlas närmare i vår motion
om biologisk mångfald till riksmötet 1996/97.
Utvidga skyddet av våra älvar
Älvsträckor och vattenområden som för närvarande är
skyddade enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen är bara skyddade
mot vattenkraftsutbyggnad. Detta är ett mycket trubbigt
skydd, speciellt med hänsyn till biologisk mångfald.
Miljöpartiet anser att skyddet av våra älvar ska ta sin utgångspunkt i en
samlad syn på hela älvekosystemet. Skyddet bör alltså utvidgas till att gälla
all exploatering av älvekosystemet, inte bara i själva älven, utan även i en väl
tilltagen skyddszon.
Inrätta marina reservat
Arbetet med inrättandet av marina reservat har pågått länge,
men har hittills inte lett till tillräckliga bevarandeinsatser.
Detta arbete måste fördjupas, konkretiseras och påskyndas.
Den nyligen presenterade planen "Marina reservat i Sverige"
måste skyndsamt realiseras men också kompletteras, speciellt
beträffande skyddet av grunda kustområden med exempelvis
mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar. Dessa områden
utsätts i dag för en omfattande exploatering i form av fiske.
Gamla köksväxtsorter riskeras på
grund av EU
Sedan Sverige blev medlem i EU gäller nya regler för vilka
fröer som får säljas. Reglerna har inneburit att tusentals
gamla sorter försvunnit i EU, och i Sverige riskeras samma
process. Eftersom det är speciella klimatiska förhållanden
här finns många gamla sorter, som fungerar bra här men inte
fått någon större spridning utanför Norden. Många av dessa
riskerar att försvinna för gott. Därmed skulle också många
gener, som visat sig väl anpassade för våra förhållanden, ofta
god resistens mot sjukdomar, inte längre finnas kvar. Vi
skulle bli biologiskt fattigare.
Det är främst två delar i de nya bestämmelserna, som ger förödande verk-
ningar för grönsaksodlingen, det genetiska arvet och den biologiska mång-
falden.
Det första är kravet på sortdokumentation och det andra kravet att allt frö
som säljs måste vara certifierat eller kontrollerat standardutsäde. Dessa krav
är mycket kostnadskrävande att tillfredsställa. Kontrollkostnaderna drabbar
alla fröfirmor lika. För mindre företag med hyggligt heltäckande sortiment av
köksväxter kan detta innebära nedläggning av verksamheten. Kostnaden för
att undersöka flera hundra partier varje år blir för dem helt orimlig. Kontroll-
kostnaderna kan överstiga försäljningsintäkterna. Kvar blir då några få stora
företag med ett likformigt och begränsat sortiment. För odlarna minskar
möjligheterna att välja från en mångfald sorter, som de mindre fröföretagen
har tillfört oss.
Vi måste rädda och bevara den biologiska mångfalden, det genetiska och
kulturella arvet. Köksväxterna är kulturväxter, ett resultat av många
människors djupa kunnande och strävan under generationer för att få fram
bra livsmedel för odling, som är anpassad till olika förhållanden. De är en del
av vårt kulturarv, som är minst lika skydds- och bevarandevärda, som
historiska byggnader, musikaliska och litterära verk.
Regeringen bör se till att det lämnas dispens i Sverige från EU:s regler för
gamla traditionella sorter och verka för att detta blir regel inom EU.
Aktualisera vattenfrågorna i
FN
Sverige är medlem i FN:s säkerhetsråd och blir i sommar,
den 1 juli, ordförande i rådet.
Från Miljöpartiets de grönas sida har vi hävdat, sedan inträdet i höstas, att
det är dags att ta in miljöfrågorna som ordinarie punkt på säkerhetsrådets
dagordning, med speciell fokusering på den globala vattentillgången och
vattenförsörjningen. Det är viktigt att Sverige sätter fokus på de miljöfrågor,
som i sin förlängning är ett hot mot den globala livsmedelsförsörjningen och
därmed också en konfliktrisk och ett hot mot världsfreden. Miljöpartiet
menar att en av Sveriges prioriteringar i säkerhetsrådsarbetet är att se till
att
världens vattenproblem får en egen permanent punkt på säkerhetsrådets
dagordning.
Vatten är människans viktigaste livsmedel. Länge har vatten betraktats
som en oändlig resurs, som aldrig kan ta slut. Det har alltmer framkommit,
att med det slöseri som förekommer överallt, från hygiensystem till
bevattningssystem och industrier, börjar vattnet bli en bristvara. Dricksvatten
förorenas, såväl av nitrat, bekämpningsmedel som industrikemikalier. Redan
i dag har mer än 20 av världens länder akut vattenbrist och även länder i
Europa använder mer än tre gånger mer vatten än vad som regenereras
naturligt.
I årets upplaga av Worldwatch Institutes bok "Tillståndet i världen" tas
vattenbristen upp som ett av mänsklighetens stora framtida problem.
Grundvattnet sjunker i många länder, t.ex. Indien och Kina. Som exempel
nämns att grundvattnet under Peking sjunkit från en nivå på 5 meter under
markytan 1950 till drygt 50 meter 1996. Gula floden når periodvis varje år
inte havet eftersom vattnet utnyttjats under vägen. För jordbruket vid kusten
är detta en katastrof. Amu-Darja, en av Aralsjöns största tillflöden, når heller
inte fram vilket innebär att sjön går mot en ekologisk kollaps. Fisket, som en
gång uppgick till 44 000 ton, håller på att försvinna.
Vatten är ett livsmedel utan vilket vi inte kan leva. Det finns en stor risk att
konflikter om vattentillgångar kan bli verklighet om inte vattenhanteringen
blir hållbar i framtiden. Det är därför en mycket viktig fråga för FN:s
säkerhetsråd, en fråga vi föreslår att Sverige ska prioritera i säkerhetsrådet.
Detta bör ges regeringen till känna.
Utbildning, forskning och
utveckling
Förskola, grundskola och gymnasium
Skolan ska vara en arbetsplats dit alla går med glädje, där det
är en lust att lära och arbeta och där alla känner ansvar för
varandra och för verksamheten. Skolan är landets största
arbetsplats. Eftersom barn arbetar där är det viktigt att ställa
särskilt höga krav på skolans arbetsmiljö, både den fysiska
och den psykosociala.
En demokratisk grundsyn som utgår från att människan till sin natur är
aktiv och vill vara deltagande ska enligt Miljöpartiets uppfattning prägla all
utbildning. För att överleva som art på jorden och rätt skydda jordens många
livsformer inför kommande generationer måste människan utveckla en
ekologisk förståelse. Det räcker inte bara att känna till. Vi måste också förstå
och respektera naturens lagar och värdesätta livets mångfald och livsformer.
Kunskap om och vördnad för livet i ett brett ekologiskt perspektiv är en
väsentlig del av det som eleverna ska bära med sig från skolan. Vi måste
också förstå vår kulturella särart och de historiska skeenden som format vårt
och andra människors olika samhällen. Barnen behöver insikt i sin egen
historia och vetskap om att de är med och formar framtiden.
Miljöpartiet anser att undervisningen ska bygga på en helhetssyn där
människan betraktas som en medvarelse i det stora ekologiska samspelet.
Detta ska gälla alla skolformer, från förskola till högskola och annan
vuxenutbildning. Kunskap och färdighet, teori och praktik är lika viktiga i en
sådan process. Eleverna ska uppmuntras att använda och utveckla sin
tankeförmåga, sina känslor, sin vilja, sin handlingskraft och sin fantasi.
Genom att ordnad tillsyn eller utvärdering av utformning och innehåll i
förskolornas pedagogiska verksamhet saknas är underlaget för en utvärdering
av miljökunskap i förskolan mycket svagt. För grundskolan och gymnasiet är
tillsyn, uppföljning och utvärdering stipulerad i lag men verkställan är helt
bristfällig, och inte heller där finns alltså något bra underlag för en bedöm-
ning. Flera exempel på skolor som framgångsrikt integrerat miljöfrågorna i
undervisningen finns dock, och detta kan kanske tas som en indikator på att
miljökunskapen ökar, framför allt inom grundskolan.
Genom bl.a. yrkesinspektionens och miljökontorens arbete finns goda
kartläggningar av miljön i själva skolan. Den visar att bristerna i arbetsmiljön
i skolorna är alarmerande dålig. Skolan hör utan tvekan till landets sämsta
arbetsplatser. Långt över hälften av skolor och förskolor har undermåliga
sanitära förhållanden, t.ex. vad gäller luften i klassrummen.
En särskild utredning av lärarutbildningen ska äga rum, och därvid bör
frågan om miljökunskapens plats och omfattning särskilt beaktas.
Yrkesutbildning
En yrkesgrupp som samhället i en snar framtid kommer att
efterfråga är ekotekniker, dvs. personer med utbildning inom
teknik och biologi, teknik och medicin, ekonomi och biologi
och med gedigen kunskap i ekologi. Personal som har
kunskap inom gränsområdet mellan biologi, ekologi,
ekonomi och teknik behövs i arbetet att anpassa byggnation,
sophantering, avloppsrening, energiproduktion,
varuproduktion och återvinning, dricksvattenhantering, osv.
till moderna krav. Denna personal behövs för att
miljövänligare alternativ ska kunna ersätta otidsenliga
lösningar som genom tradition har fäste i den nuvarande
verksamheten. Deras kunskap kan också bidra till att nu
verksamma, traditionellt utbildade ingenjörer och ekonomer
får lättare att ta till sig nya tekniker och nya synsätt.
Dylika utbildningar har införts i mindre skala och då ofta i speciella syften,
t.ex. utbildning av miljöskyddsinspektörer. Behovet av miljökunnig personal
inom olika sektorer (teknik, trafik, ekonomi, etc.) bör kartläggas. Det behövs
en ordnad utbildning i stor skala av de olika ekotekniker, miljöekonomer och
miljö- och hälsoskyddsinspektörer som behövs för att möjliggöra en effektiv
övergång till ett ekologiskt hållbart samhälle. Alla yrkesutbildningar ska ha
ett anpassat inslag av miljökunskap.
Utbildning i stället för arbetslöshet - i
utvecklingens tjänst
Miljöpartiet delar regeringens allmänna inställning vad gäller
arbetslöshetsåtgärder i form av utbildningsinsatser. Vi vill
dock särskilt poängtera att den ökade utbildningsresursen
innebär en unik möjlighet att skapa ett kunnande i landet
som gynnar omställningen av det svenska samhället till
långsiktig hållbarhet. En stor del av utbildningsinsatserna bör
inriktas på miljöfrågor, miljöteknik, ekologiskt jordbruk,
miljöanpassad energiproduktion, metoder för återvinning och
återanvändning etc. Vi föreslår att utbildningar med sådan
inriktning prioriteras så att Sverige står väl rustat att möta
framtidens stora problem. Vi förutsätter att riksdagen ges
tillfälle att delta i planeringen av den i dagens läge stora och
rörliga vuxenutbildningen så snart en utvärdering av redan
vidtagna åtgärder finns att tillgå.
Forskning
De miljöproblem som det moderna samhället står inför
kräver stora forskningsinsatser under de närmaste åren. Vi
föreslår att regeringen speciellt uppmärksammar behovet av
stöd till forskning inom naturskydd, miljöskydd, miljövänlig
produktion och varuhantering samt miljöbetingat hälsoskydd.
En rad åtgärder krävs för att inte Sverige ska halka efter i
miljöarbetet ytterligare. I det följande ges ett exempel på
insatser med god spridningseffekt - inrättande av ett
miljötekniskt institut.
Det är en brist att landet saknar ett större institut med inriktning på forsk-
ning och utveckling av teknik inom miljöskyddsområdet och naturvårds-
området. Ett sådant miljöteknikinstitut kan med fördel bildas i samverkan
mellan Kungliga Tekniska högskolan, Försvarets forskningsanstalt, Statens
naturvårdsverk och ett eller flera universitet. Verksamhetens samordning
med företagens intressen ska ske genom medverkan av NUTEK och företag
eller branschorganisationer. FRN föreslås få ansvaret för ledning av
planeringsarbetet som ska ske i samarbete mellan deltagande parter. Den
organisatoriska strukturen bör i relevanta delar utformas som VTT i Finland,
dvs. med laboratorie- och verkstadsresurser disponibla för institutet.
Möjligheterna att samordna denna del med existerande laboratorier vid KTH
eller någon universitetsinstitution ska om möjligt utnyttjas.
Det miljötekniska institutet kan utöver forskning och utveckling av
miljöanpassad teknik också fungera som referensorgan för övriga utveck-
lingsinstitut och produktutvecklande företag. I kraft av sin kompetens kan
institutet ha en rådgivande funktion vid extern produktutveckling så att man
på ett tidigt stadium i utvecklingsarbetet kan upptäcka miljömässiga
nackdelar med en produkt och välja alternativ som är bättre miljöanpassade.
Genom att miljöanpassade produkter kommer att ha ett konkurrensförsteg så
bör detta vid sidan av de positiva effekterna på miljön också generera
konkurrensfördelar för svensk industri.
Det är också viktigt att regeringen aktivt verkar för en omställning av vissa
forskningsverksamheter till miljöinriktad verksamhet. Försvarsforskningen är
ett gott exempel. Där finns god kompetens inom en rad forskningsområden
med beröring till miljöteknik som lätt kan ställas om till civil verksamhet.
Forskning och högre utbildning
Det är viktigt att alla medborgare som utbildar sig vid
universitet och högskolor får goda insikter i ekologi och de
grundläggande villkoren för liv på jorden. Inslag med
biologi, ekologi och miljökunskap bör vara obligatoriska i
alla utbildningar. Specialistens styrka ligger i det snäva
perspektivet. För en långsiktigt hållbar utveckling utgör det
snäva perspektivet inom olika grenar av teknik, fysik och
kemi ett av de största hoten. Särskilt viktigt är det därför att
alla forskarutbildningar inom dessa områden har ett gediget
inslag av biologi, ekologi och livskunskap. För att detta ska
kunna genomföras effektivt krävs genomgripande
förändringar i universitetens och högskolornas organisation,
t.ex. att fakultetsgränserna upplöses så att tvärvetenskaplig
forskning och undervisning underlättas.
Regeringen på väg?
När det gäller avsnittet om utbildning i "På väg mot ett
ekologiskt hållbart samhälle" så går det inte att dölja att
färden är minst sagt långsam och trevande. Det har nu gått
över halva mandatperioden och alltför mycket av innehållet i
avsnittet är formulerat enligt mallen: Regeringen aviserar sin
avsikt att ge XX i uppdrag att närmare utreda vilka insatser
YY ska kunna göra kring VV-frågor om bl.a. miljö. Det
saknas för närvarande konkreta förslag och exempel på
konkreta åtgärder. Arbetande utredningar berör endast
indirekt frågor kring det ekologiskt hållbara samhället och
ingen utredning fokuserar direkt på den fråga som skrivelsen
behandlar. En förmildrande omständighet kan vara att
mycket av planeringen av innehållet i utbildning och
forskning är decentraliserat till kommuner, universitet och
högskolor och olika forskningsråd. Därför är det angeläget
att ordentliga utvärderingar sker på centralt initiativ. Sådana
har inte gjorts.
OECD har gjort en översyn av Sveriges miljöarbete.
Resultatet presenterades hösten 1996 i boken
"Environmental Performance Reviews - Sweden".
Regeringen säger sig i skrivelsen "presentera ett antal åtgärder som baserar
sig på rekommendationerna [från OECD]" (s. 93).
Detta är inte en korrekt beskrivning av det material som redovisas för
respektive rekommendation från OECD. I stället kan det som regeringen
kallar "åtgärder" kategoriernas på följande sätt:
Verkliga åtgärder som vidtagits eller som i skrivelsen aviseras att de ska
vidtas ("Åtg." i tabellen nedan).
Utredningar som pågår eller som regeringen avser att sätta i gång
("Utred." i tabellen nedan).
Inga åtgärder vidtagna som baserar sig på OECD:s rekommendationer
("Ej åtg." i tabellen nedan).
OECD:s rekommendation
Åtg.
Utred.
Ej åtg.
Genomförd miljöpolitik
1. att de miljöregler som grundar sig på individuell
prövning av miljöfarlig verksamhet harmoniseras med
EU:s regelverk med kvalitets- eller utsläppsnormer
X
2. att harmonisera kontrollsystemet för utsläpp av
industriavfall
X
3. att använda en kombination av olika styrmedel för ökad
kostnadseffektivitet
X
Luft
4. att främja arbetet med att begränsa utsläppen av
kväveoxider, flyktiga organiska ämnen och stoft från
arbetsfordon och fartyg
X
X
5. att främja strängare krav för kväveoxider, flyktiga
organiska ämnen och stoft från motorfordon
X
6. att främja förbättrat energiutnyttjande och användning
av förnybara energikällor
X
X
7. att öka användningen av ekonomiska styrmedel
X
8. att skatteavdrag för pendling med bil också
fortsättningsvis i realiteten är begränsad till landsbygden
X
9. att ändra reglerna för förmånsbeskattning så att
privatkörning undantas
X
10. att utveckla och införa en riksomfattande strategi för att
begränsa ökningen av biltrafiken samt förstärka
trafikplaneringen och användningen av allmänna
transporter i tätorter
X
Kemiska produkter, avfall, återvinning
11. att utveckla ett systematiskt sätt att prioritera vid arbete
med riskreduktion
X
12. att utvärdera rapportsystemet till produktregistret
X
13. att förbättra skötseln av avfallsdeponier
X
OECD:s rekommendation
Åtg.
Utred.
Ej åtg.
14. att utveckla en strategi för att förbättra
omhändertagandet av industriavfall, bygg- och
rivningsavfall
X
15. att initiera producentansvar för flera avfallströmmar
X
16. att identifiera prioriterade produktgrupper och formulera
strategier med tydliga mål
X
17. att fortsätta ansträngningarna för att utveckla och
genomföra kostnadseffektiva modeller enligt kretslopps-
principen
X
Vatten
18. att formulera en strategi för att hantera miljöeffekterna
av intensivt jordbruk
X
19. att ägna fortsatt uppmärksamhet åt lämplig användning
och bortskaffande av slam från avloppsreningsverk
X
20. att göra riskbaserade prioriteringar för efterbearbetning
av mark vid gamla gruvor och andra förorenade platser
X
21. att öka ansträngningarna för att minska utsläppen av
kadmium i syfte att tillgodose miljömålen för Nordsjön
och Östersjön
X
22. att lägga större vikt vid vattenrecipienter och ekosystem
och anta ett avrinningsområdesperspektiv
X
23. att förbättra insynen vid genomförandet av
vattenpolitiken genom en tydlig rapportering av åtgärder
och deras resultat
X
Naturvård
24. att ge hög prioritet åt naturvården
X
25. att sätta upp kvantitativa mål för skyddade områden i
termer av total area, representativitet och minimistorlek
för enskilda parker och reservat och att öka
ansträngningarna att nå dessa mål
X
26. att skapa marina reservat i den svenska delen av
Östersjön
X
27. att genomföra aktionsplanen för biologisk mångfald och
göra skyddet av denna till en grundläggande princip i
den föreslagna miljöbalken
X
OECD:s rekommendation
Åtg.
Utred.
Ej åtg.
28. att ytterligare integrera miljöhänsyn i skogsvården och
säkerställa att skogsbruket alltmer utvecklas i riktning
mot ett hållbart och miljömedvetet synsätt med relevanta
mål och måluppföljning
X
Miljöanpassad samhällsutveckling
29. att fortsätta arbeta i riktning mot vidgad användning av
ekonomiska styrmedel
X
30. att integrera miljöfrågorna i alla statliga förberedande
processer och beslutsprocesser inkl. användning av
miljökonsekvensbeskrivningar
X
31. att i samband med de förslag som väntas från Energi-,
Transport- och Skatteväxlingskommittéerna sätta upp
mer precisa mål och tidpunkter för genomförandet
X
32. att ytterligare stärka länsstyrelsernas expertkunskap på
miljöområdet och strategiska kapacitet
X
33. att fullfölja arbetet med miljöbalken [ ]
X
Jordbruket
34. att stärka uppföljningen och genomförandet av åtgärder
om natur- och landskapsvård i jordbrukspolitiken
X
35. att stärka tillämpningen av föreskrifter om kväveläckage
X
36. att fortsätta ansträngningarna att reducera utsläppen av
ammoniak
X
37. att fortsätta övervaka effekterna av åtgärder för att
minska riskerna med kemiska bekämpningsmedel
X
38. att ägna större uppmärksamhet åt kostnadseffektiva
aspekter i utformning av åtgärderna (avser jordbruk)
X
39. att utveckla en nationell strategi för ett miljöanpassat
jordbruk och ta hänsyn till lokala kriterier vid
genomförandet
X
40. att förbättra integreringen av olika verksamhetsmål
X
OECD:s rekommendation
Åtg.
Utred.
Ej åtg.
Internationella frågor
41. att ratificera de avtal som Sverige nyligen undertecknat
X
42. att införa åtgärder för minskning av gränsöverskridande
föroreningar av svenskt ursprung och fortsätta ett aktivt
internationellt arbete för att reducera gränsöverskridande
luftföroreningar
X
43. att främja åtgärder för minskning av luftföroreningar
från fartyg på Östersjön
X
44. att stärka samarbetet inom ramen för
Helsingforskonventionen, HELCOM
X
45. att vara med och förebygga sjöfartsolyckor i Östersjön
X
46. att minska koldioxidutsläppen från transporter och
tillverkningsindustrier
X
47. att öka andelen miljöbistånd inom miljöbudgeten
X
48. att fortsätta med miljöbistånd till länderna i Central- och
Östeuropa
X
SUMMA
12
15
23
Slutsatser
Nära hälften av det som regeringen kallar "åtgärder" är i själva verket
inga åtgärder som baserar sig på rekommendationerna från OECD.
Bara en fjärdedel av "åtgärderna" har karaktär av verklig åtgärd som inte
innebär pågående eller kommande utredning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning i kommande miljöskrivelser av miljöbelastningar
(utsläppsnivåer etc.) i landet per capita och med internationella jämförelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige internationellt skall verka för att miljöbelastningen
redovisas per capita,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att medel ur anslaget Program för omställning till hållbar
utveckling skall kunna anslås till sanering av miljöskadade områden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att skärpa kontrollen av industrins utsläpp med bl a
oanmälda besök och mätningar gjorda av tillsynsmyndigheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall fortsätta att avveckla farliga ämnen, i första hand
genom utfasning av ämnen som visat sig vara toxiska, persistenta eller
bioackumulerande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ämnen som visat sig störa hormonsystemets funktioner
förbjuds i Sverige,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige internationellt skall verka för att ämnen som visat sig
störa hormonsystemets funktioner förbjuds,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att redovisning av jordbrukets användning av bekämpningsmedel
skall ske som antal giftdoser och inte som mängd aktiv substans,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bekämpningsmedelsrester i grundvatten,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud i landet mot att odla Roundup-resistenta genmanipulerade
grödor,
11. att riksdagen beslutar att anta den fjärde Nordsjödeklarationens
miljömål som nationella miljömål,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att området biologisk mångfald skall redovisas som eget kapitel i
kommande års miljöskrivelser,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vad som bör finnas med i kapitlet Biologisk mångfald,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiske av lax på blandade bestånd i Östersjön,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dispens från EU:s regler för gamla traditionella köksväxtsorter,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för att gamla traditionella köksväxtfröer
undantas från EU:s regler för fröer,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd bör prioritera de
globala miljöfrågorna,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att vattenproblemen förs upp som
permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka miljökunskapens ställning inom utbildning och
forskning.
Stockholm den 17 februari 1997
Gudrun Lindvall (mp)
Roy Ottosson (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Per Lager (mp)
Eva Goës (mp)
Gunnar Goude (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Kia Andreasson (mp)