med anledning av skr. 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle
Allmänt
Regeringen har i sin skrivelse På väg mot ett hållbart
samhälle, spänt över många olika samhällssektorer. Detta har
lett till tämligen översiktliga redovisningar med låg
konkretionsgrad. I stort delar Vänsterpartiet de
sammanfattningar regeringen presenterar. Det som saknas är
en helhetsstrategi och tydliga styrmedel. Det kommer att ta
tid att reparera tidigare miljöförsyndelser. En viktig
målsättning måste därför vara att förebygga miljöskador.
Försiktighetsprincipen måste gälla på alla samhällsområden
och all produktion bör analyseras ur ett livscykelperspektiv.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning om att den ekonomiska poli-
tiken kan påverka miljön i både positiv och negativ riktning. Desto viktigare
är det därför att regeringens olika förslag innehåller noggranna miljö-
konsekvensanalyser. Vänsterpartiet anser inte att detta sker i tillräcklig
omfattning. Det arbete som pågår för att väga in miljövärden i national-
räkenskaperna har dragit ut på tiden och måste skyndas på. Regeringen
skriver också att miljöpolitiken bör utformas så kostnadseffektivt som
möjligt. Vänsterpartiet delar den uppfattningen under förutsättning att den
inte tas till intäkt för att sänka ambitionerna för den svenska miljöpolitiken.
En av de viktigaste uppgifterna för Sverige är att bli ett föregångsland på
miljöområdet. Tillsammans med övriga i-länder måste Sverige ta ansvar för
det orättfärdiga utnyttjande av de globala naturresurserna som vi också deltar
i.
Under energiavsnittet i regeringens skrivelse redovisas att man utvecklat ny
teknik med mindre skadlig påverkan på miljön. Det tycker vi är en bra
utveckling. Samtidigt ser vi en fara i att målet för vår verksamhet inte
uttrycks som eliminering av skadlig påverkan på miljön. De negativa netto-
effekterna måste försvinna i det ekologiskt hållbara samhället.
Vänsterpartiet anser också att beskrivningen av 1990/91 års skattereform
som en grön skatteväxling är en efterhandskonstruktion. Visserligen ökade
miljöskatterna och sänktes skatten på arbete, men grunden för skatteomlägg-
ningen var inte i först hand ett led i en medveten grön skatteväxling.
Det är bra att regeringen i olika sammanhang lyfter fram nödvändigheten
av en ekologiskt hållbar utveckling och det tas också steg på vägen. Ett
sådant exempel är den energiöverenskommelse som gjorts mellan regeringen,
Centern och Vänsterpartiet. Överenskommelsen är historisk och ger
möjlighet att under ordnade former ställa om det svenska energisystemet.
Takten och intensiteten i omställningen är beroende av de konkreta förslag
som riksdagen kommer att besluta om. Det behövs tydliga politiska och
ekonomiska styrmedel för att energiomställningen skall komma i gång. Vid
en omställning av energisystemen måste också energihushållning och
energieffektivisering vara viktiga inslag.
Regeringens och riksdagens förmåga att utforma ekonomiska och politiska
styrmedel är avgörande också för den nödvändiga miljöomställningen av hela
samhället. Det handlar om ett helt nytt förhållningssätt, där helhetssyn och
kretslopp måste vara nyckelbegrepp.
Det kan gälla livsmedlens kretslopp från fröets sådd till dess att näringen
återförs till jorden efter att ha passerat hela näringskedjan. Eller att det kan
gälla avvägningen mellan trafikens miljöpåverkan i förhållande till de
nödvändiga transporterna.
Sett ur ett globalt perspektiv kommer jordbrukets och livsmedelsproduk-
tionens utveckling att bli avgörande för omställningen till ett hållbart sam-
hälle. Fortfarande hindrar i-ländernas jordbruksstruktur och konsumtions-
mönster tredje världens befolkning från att bygga upp en egen hållbar
livsmedelsförsörjning. 1900-talets livsmedelssituation har alltmer kommit att
handla om transporter av råvaror, foder, insatsmedel och djur. Ur svenskt
perspektiv är det den kommande förändringen av CAP - EU:s jordbruks-
politik - och de kommande WTO-förhandlingarna, som kommer att styra
utvecklingen. En svensk utgångspunkt bör därför vara att miljöhänsyn,
minskade transporter och slutna kretslopp skall vara viktiga kriterier i en
strategi för ett hållbart jordbruk.
Samhällsplanering
Sett ur ett svenskt perspektiv är samhällsplaneringen ett
strategiskt område för miljöomställning. I PBL (plan- och
bygglagen) slås fast, att med beaktande av den enskilda
människans frihet, skall en samhällsutveckling med jämlika
och goda levnadsförhållanden främjas, i en god och
långsiktigt hållbar livsmiljö. Denna planering kommer till
uttryck i kommunernas översikts- och detaljplaner, liksom i
de övergripande lagar, som bevakar riksintressen. Tyvärr
kommer inte den ekonomiska och sociala planeringen till
uttryck i dessa sammanhang. Detta är en brist, som måste ses
över.
Översiktsplanearbetet bör utvecklas i sådan riktning att man har en hel-
hetssyn i tänkandet när man planerar för användandet av den fysiska miljön. I
samband med planarbetet bör kommunerna upprätta boendeplanerings-
program för att motverka boendesegregation samt skapa ekologiskt hållbara
livsmiljöer med närhet till arbetsplatser och service. Först då kan man
utveckla jämlika och goda sociala levnadsförhållanden. Det bör också vara
lika självklart med ekonomiska konsekvensbeskrivningar som med miljö-
konsekvensbeskrivningar.
I skrivelsen lyfts frågan upp om bättre samarbete mellan olika planerings-
nivåer och en ökad samordning av sektorsplaneringen. Det är bra, men här
måste regeringen bestämma sig för vilken handlingslinje som skall råda. I dag
pågår en centralisering och omorganisation av statlig verksamhet, som inte
alls kommer att stämma överens med de planeringsnivåer som finns på det
politiska området, kommunerna landstingen och länen. Detta försvårar
genomförandet av planeringsstrategier och ibland motverkas strategierna helt
och hållet. Nödvändig samhällsservice dras in och försvårar den regionala
utvecklingen.
Ägardirektiv, som i första hand går ut på att leverera in medel till stats-
kassan, rimmar illa med plan- och bygglagens skrivningar. Den regionala
nivån måste utvecklas demokratiskt. De försök som nu genomförs i flera län,
med ett större regionalt ansvarstagande, kan med fördel utökas och då med
den form som inriktar sig på att utveckla direktvalda länsparlament och där
länsstyrelsen i fortsättningen blir enbart en myndighetsutövare.
Byggande och bostäder
Kraven på ett ekologiskt hållbart byggande måste skärpas
och förstärkas på olika sätt. Lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnader, BVL, bör utökas med en
paragraf om att allt byggande skall vara kretsloppsanpassat,
det räcker inte med kravet om hushållning.
Vänsterpartiet har föreslagit en sådan lagändring. Bostadskonsumenterna
bör få en bättre information om bostadens utformning och materialinnehåll.
Ett införande av kvalitetsdeklaration av bostäder, skulle göra den situationen
mycket bättre. Diskussion mellan parterna på bostadsmarknaden pågår, men
här måste regeringen ta ett större ansvar för det utvecklingsarbetet. Vänster-
partiet har också föreslagit att hyresgäster vid ombyggnation skall få rätt att
ställa krav på miljöriktiga byggmaterial, för att godkänna ombyggnationen.
Regeringen påpekar i skrivelsen att allergier och överkänslighet har ökat och
inomhusmiljöns bidrag till detta måste undanröjas. Det är riktigt och
Vänsterpartiet har föreslagit åtgärder mot detta.
Ytterligare en åtgärd som måste till är att fortsätta den sanering av inom-
husmiljön i skolor, daghem och bostäder, som påbörjades, men där bidrags-
givningen först minskade utifrån den beslutade bidragsramen och sedan
upphört. Inga nya medel för detta tillkom i 1997 års budget. Vänsterpartiet
avsatte ytterligare 600 miljoner kr för detta och kräver att regeringen skall
fortsätta och fullfölja saneringsprogrammet.
Bland de utredningar som nämns när det gäller byggandet, så glöms en
bort. Det gäller tillgängligheten på allmän plats och i offentliga miljöer. Den
berör ett större område, men gäller naturligtvis i högsta grad byggsidan.
Regeringen drog tillbaka ett utarbetat lagförslag om att enkla tillgänglighets-
skapande åtgärder skulle vara genomförda till år 2005. Orsaken vare att det
saknades ekonomiska konsekvensanalyser och Boverket fick i uppdrag att
utreda. Riksdagen har beslutat att regeringen utan tidsspillan skulle åter-
komma till riksdagen i frågan, men trots att utredningen var klar i juni 1996,
så har inget hänt. Detta är beklagligt, eftersom utredningen kommer fram till
att det är fullt möjligt att genomföra åtgärderna och att kostnaderna för
samhället skulle vara mycket små, eftersom byggarbetslösheten är betydande.
Regeringen bör komma med förslag redan i vårpropositionen 1997 om vad
som skall göras.
Agenda 21-arbetet
I många kommuner har Agenda 21-arbetet tagit fart och lett
till nytänkande och en ökad medvetenhet om kretsloppets
principer såväl som det moderna samhällets sårbarhet.
Avsaknaden av centrala styrmedel och en kraftfull nationell
miljöpolitik upplevs dock som ett hinder för fortsatt
utveckling av dem som arbetar på den lokala nivån. Exempel
på områden där det lokala miljöarbetet går i otakt med
nationella mål är producentansvaret. Det finns alltför många
barnsjukdomar i samspelet mellan konsumenter och
producenter. Det är av yttersta vikt att det miljöengagemang
som finns hos gemene man inte raseras av dåligt fungerande
avfallshantering, missvisande konsumentinformation och
brist på helhetsperspektiv. Vänsterpartiet har föreslagit att
det skall finnas kommunala Agenda-21-samordnare i alla
kommuner, vilket inte är fallet i dag.
Sammantaget kan en medveten miljöomställning av hela samhället bidra
till att skapa många "gröna arbetstillfällen".
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det behövs tydliga politiska och ekonomiska styrmedel för att
energiomställningen skall komma i gång,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att översiktsplanearbetet bör utvecklas mot en helhetssyn i
planeringen av den fysiska miljön,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bättre samordning mellan olika planeringsnivåer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att allt byggande skall vara kretsloppsanpassat,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av centrala styrmedel och en kraftfull nationell
miljöpolitik i Agenda 21-arbetet.