Allt eftersom vi bygger ut våra bil- och tågförbindelser i
Sverige ökar antalet bil- och tågtunnlar. Innan dessa projekt
blir verklighet genomförs noggranna analyser bland annat av
hur miljön och stadsbilden kommer att påverkas av ett
tunnelbygge.
En viktig faktor är säkerheten. Ser man till tågtrafiken färdas tusentals
människor dagligen genom dessa tunnlar och en eventuell olycka kan få
allvarliga konsekvenser.
Vid tunnelprojekt, framför allt i Stockholmsregionen, har det framkommit
juridiska tvister om hur en hög säkerhet skall kunna uppnås vid en eventuell
brand.
Det är i första hand kommunernas räddningstjänst som har ansett att
nödutgångar skall finnas i tunnlar som har en viss längd, men där anser
Banverket att "tvärslag" skall räcka för att fylla kraven om en god säkerhet.
Banverket har för sitt säkerhetsarbete en handbok (BVH 541:3) som graderar
säkerheten i två klasser, en normal- och en tilläggsstandard.
I tilläggsstandarden finns anvisningar om hur enkel- och dubbelspåriga
tunnlar skall klara av en eventuell brand, i första hand med förbindnings-
tunnlar under jord som skall vara röktäta och motsvara 60 minuters
brandklass. Det är vid enkelspåriga tunnelbyggen som Banverket endast i sitt
tilläggsalternativ påtalar att en särskild utrymningstunnel till utrymmen i
närheten, under jord eller upp till det fria bör övervägas. Handboken, som
skall vägleda till rätt säkerhetsnivå, bidrar till att olika uppfattningar kan
uppstå mellan räddningstjänsten och Banverket. Det på grund av att särskilda
utrymningstunnlar och utsprängda uppehållsrum, som tidigare nämnts, enbart
anses vara tilläggsstandard i Banverkets handbok.
Enligt vår information har även Vägverket en handbok av samma typ som
Banverkets.
Varför behövs ett klarare regelverk?
- Det byggs fler och fler väg- och järnvägstunnlar i Sverige.
-
- Generellt kan man säga att tunnlarna i storstadsregionerna är säkrare än
i mindre kommuner på grund av att de mindre brandförsvaren inte har
tillgång till brandingenjörer som i ett tidigt skede kan granska
tunnelprojekten. De är sålunda i händerna på Vägverkets och
Banverkets tolkningar av godtagbar säkerhet.
-
Av ekonomiska skäl väljer man ofta att prioritera bort
säkerhetsskydd som skulle underlätta räddningsarbetet för
räddningstjänsten och då också möjligheten att fler liv kan
räddas.
En acceptabel lägsta säkerhetsnivå måste slås fast mellan de olika
aktörerna som i detta fall är Banverket, Vägverket, Räddningsverket,
Boverket och Kommunförbundet. Därför bör en gemensam översyn av
reglerna göras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av översyn och samordning av säkerhetsreglerna i bil-
och järnvägstunnlar.