med anledning av prop. 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred
Ett grönt samhälle för
minskad sårbarhet
Det säkerhetspolitiska begreppet har vidgats från att omfatta
enbart traditionella militära hot, till att omfatta även andra
hot som t.ex. sårbarhet i samhället, resursutarmning och
miljöförstöring, ekonomisk fattigdom och sociala klyftor.
Det vidgade säkerhetspolitiska begreppet innehåller således
faktorer som redan i fredstid skapar instabilitet i samhället,
och som är en grogrund för konflikter såväl inom som mellan
stater.
Försvarsberedningen anförde i rapporten "Omvärldsförändringar och
svensk säkerhetspolitik" (Ds 1996:51) att världen har krympt "genom global-
isering av handel och samfärdsmedel, omfattande migration, fortgående
miljöförstöring etc. som skapar ett ömsesidigt beroende och en större
sårbarhet. Bestående aktualitet har också problemen kring brist på livsmedel
och färskvatten samt till exempel de kärnkrafts- och kärnvapenrelaterade
miljöhoten på Nordkalotten." Försvarsberedningen konstaterade också att
"Sveriges intressen främjas av ett brett fält av åtgärder och insatser för
fredlig
samlevnad, demokratisering och en hållbar utveckling i vår omvärld".
Från ord till handling
Nu gäller det att ta konsekvenserna av den vidgade hotbilden
så att de beslut som fattas på olika nivåer, kommunal,
regional och av regering och riksdag, medför ansvarstagande
för att investeringar som görs inte ökar sårbarhet, förstärker
klyftorna eller på annat sätt i realiteten ökar hoten och
minskar flexibiliteten i ett levande och dynamiskt samhälle.
Enligt Miljöpartiets mening är de viktigaste stegen som vi gemensamt skall
ta mot ett robust och ekologiskt hållbart samhälle bl.a. decentralisering för
minskad sårbarhet och högre självtillit, krafttag mot miljöförstöring genom
skärpt lagstiftning, ekonomiska styrmedel samt ökad medvetenhet och
kunskap hos befolkning och beslutsfattare. En ökad medvetenhet och kunskap
leder till attitydförändring som i sin tur gör att människor tar ansvar för
utvecklingen.
Ett robust samhälle med en hög självförsörjningsgrad av basförnödenheter
och låg sårbarhet, med människor som har en bra kunskap om hur man klarar
kriser och civilmotstånd, utgör redan idag ett avgörande komplement till det
militära försvaret i dagsläget. Men det är framför allt en viktig komponent för
att på sikt växla ut det militära försvaret mot ett starkt civilt försvar - det
vill
säga ett försvar som vi har glädje och nytta av även i fredstid.
Regeringen står inför ett viktigt vägval att nå minskad sårbarhet när det
gäller energisystem och avveckling av kärnkraften. Det är ett avgörande steg
för att minska sårbarheten i samhället. Sverige bör snarast ställa om till ett
ekologiskt hållbart och småskaligt energisystem!
Bättre tänka före
Forskare, politiker och beslutsfattare på olika nivåer kan
producera många och vackra ord i tal och skrift om det
sårbara samhället. Vi lär inte åtgärda fler hot och risker ju
mer det diskuteras, utan snarare tvärt om. Om vi inte tar
krafttag för att på ett effektivt sätt påverka utvecklingen kan
vi fortsätta i all oändlighet med att konstatera att samhället
blir mer och mer komplext, storskaligt och miljövidrigt.
Innan investeringar i strukturer genomförs måste ett sårbarhetsperspektiv
läggas.
De åtgärder för att minska sårbarheten och miljöpåverkan som man kan
göra redan på planerings- och genomförandestadiet av olika projekt blir
framför allt bättre, men också billigare.
Väga insatser mot varandra
I försvarsberedningens rapport "Totalförsvarets utveckling
och förnyelse" (Ds 1995:51) finns en central mening.
Beredningen skriver: "Efter bedömningen av den samlade
bilden av militära och icke-militära hot, skall totalförsvarets
närmare uppgifter och anslag prövas gentemot insatser för
säkerhet på andra samhällsområden, så att den samlade
positiva effekten blir den största möjliga. Därvid måste också
en avvägning ske såväl mellan det militära och det civila
försvaret som inom respektive del."
Miljöpartiet de gröna anser att det är självklart att uppgifter och anslag till
totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att
den samlade positiva effekten blir den största möjliga. Detta är viktigt inför
nästa försvarsbeslut, inte minst med tanke på sårbarheten i samhället. Det är
inte lätt för militären att försvara dem som lever i det sårbara samhälle vi
lever i. Frågan är då om vi skall lägga pengar på att bygga ett robust
samhälle, istället för att t.ex. investera i delserie tre av JAS-projektet?
Miljöpartiets svar är klart och entydigt: Självklart skall pengarna satsas där
de
bäst behövs och där de bäst kommer samhället till nytta!
Vad är sårbarhet?
"Det mest obegripliga med universum är att det går att
begripa."
Albert
Einstein
Komplicerade system är mer än summan av delarna.
Strukturen, komplexiteten och organisationen är själva bärare
av egenskaper. De sammansatta systemen bildar det
postindustriella samhället. Men vad är egentligen sårbarhet?
Det finns flera goda formella definitioner av begreppet sårbarhet, men det
väsentliga är att vi som diskuterar frågor om sårbarhet har en klar föreställ-
ning om vad sårbarhetsbegreppet innebär och medför, och att vi dessutom
klart redovisar denna föreställning. Tyvärr saknas en sådan redovisning i
propositionen.
Miljöpartiet anser att sårbarhet är ett symptom på fundamentala problem i
samhällsutvecklingen. Liksom symptom i medicinska sammanhang kan de
antingen lösas genom att behandla anledningen till symptomen ("roten till det
onda") eller enbart själva symptomen. Det är ett faktum att vi i dagens
samhälle inte har nått längre än till att sätta plåster på själva symptomen. Vi
lever i ett samhälle som överlever med konstgjord andning, när vi i själva
verket borde genomgå en lungtransplantation. Ett exempel på detta är att det
finns tillräckliga "bevis" på att utvecklingen i Sverige och i världen inte är
hållbar, rapporter produceras i en ständigt flödande ström, arbetsgrupper
tillsätts och löften om att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle ställs ut.
Ändå rullar utvecklingen på i samma traditionella riktning.
Det är inte många politiker och beslutsfattare som motsätter sig målet om
det uthålliga samhället. I alla fall definitionsmässigt. Innehållsmässigt,
förmodligen inte. Vi kan ändå enas om målet eftersom det är luddigt och icke
formulerat. Det i sin tur beror på att det knappast är någon som kan föreställa
sig vilka fundamentala förändringar av människans kunskaper, attityder, och
därigenom agerande som skulle krävas för att ett uthålligt samhälle skulle
vara möjligt i realiteten.
Okalkylerade risker
Miljöpartiet anser att sårbarhetsbegreppet på ett mycket
grundläggande plan är kopplat till begreppen risk och
risktagande. Samhällets sårbarhet har oftast ökat genom att vi
underlåtit att analysera konsekvenserna av olika
verksamheter. Vi har helt enkelt tagit okalkylerade risker.
Utvecklingen av den svenska kärnkraften är ett exempel.
Efterkrigstidens Sverige såg stora möjligheter till ekonomisk
tillväxt genom billig energi. Att denna form av
energiförsörjning var farlig visste man, men man underlät att
väga in riskerna för hälsa och miljö i den totala bilden.
Sårbarheten ökade väsentligt, och det var först i samband
med reaktorolyckorna i Harrisburg och Tjernobyl som
världens kärnkraftsländer på allvar insåg hur sårbara de var.
Den kanske viktigaste insikten för att förstå samhällets sårbarhetsproblem
är att inse kopplingen centralism och storskaliga system å ena sidan och
sårbarhet å andra. Detta är en koppling som allmänt erkänns i ord, men de
flesta beslut och samhällsutvecklingen i allmänhet går i rakt motsatt riktning.
Det saknas idag effektiva instrument för att kontinuerligt belysa det
sårbarhetsproblem som växer i takt med samhällets centralisering.
Sårbarhetsfrågorna kommer upp i dagen - som i detta sammanhang - i
skeden då vi endast kan konstatera fakta. De lösningar som då kan uppbådas
har karaktären av plåster på magsår, och det är också det som regeringens
proposition ger uttryck för.
Hot- och riskutredningen
Hot- och riskutredningen har i en utredning behandlat
sårbarheten i samhället genom att studera påfrestningar och
risker i det fredstida samhället och vissa frågor inom total-
försvarets civila del. Utredningens huvudbetänkande kom i
januari 1995.
Enligt Miljöpartiets mening gjorde utredningen ett viktigt arbete för att få
igång debatten om sårbarheten i samhället.
Vad föreslår regeringen?
Det enda förslaget som regeringen i propositionen vill att
riksdagen skall godkänna är att "åtgärder skall vidtas för att
minska risken för och konsekvenserna av svåra påfrestningar
på samhället i fred" och att om en sådan svår påfrestning
skulle inträffa "skall människornas liv, personliga säkerhet
och hälsa tryggas samt skador på miljö och egendom hindras
eller begränsas".
Det torde vara svårt att inte hålla med regeringen om detta! Men det krävs
konkreta beslut, inte bara vackert prat i allmänna ordalag.
Enligt regeringen är det nödvändigt att närmare precisera vilka slag av
svåra påfrestningar i fred som det skall finnas en särskilt hög beredskap mot,
ange vilken ambition som bör gälla för denna beredskap samt tillförsäkra att
en sådan beredskap kan uppnås och upprätthållas.
De svåra påfrestningar som regeringen anser att det bör finnas en särskilt
god beredskap mot är:
- Nedfall av radioaktiva ämnen,
-
- svåra störningar i viktiga infrastruktursystem (elförsörjning, telekom-
munikationer, hälso- och sjukvårdens el- och vattenförsörjning, radio och
TV samt försörjning med vatten),
-
- översvämningar och dammbrott,
-
- massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige,
-
- allvarlig smitta,
-
- terrorism,
-
- kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. och
-
- störningar av samhällsviktiga datasystem.
-
Förebyggande åtgärder
Enligt Miljöpartiets mening räcker det inte med en hög
beredskap "om det händer". Det bör också upprättas en lista
över de förebyggande åtgärder som skall prioriteras.
- Planlagstiftningen bör utvecklas så att sårbarhetsanalyser i högre
utsträckning ingår i den kommunala planeringen,
-
- behovet av en "sårbarhetsdelegation" måste övervägas. Denna delegation
ska utgöra ett från övriga myndigheter fristående remissorgan som
kontinuerligt utvärderar olika förslag på ett brett spektrum av
samhällsområden. Sårbarhetsdelegationen bör ha en övervägande icke-
militär och allsidig kompetens som täcker alla de påfrestningar som räknas
upp i propositionen (t.ex. miljökompetens, medicinsk kompetens,
toxikologisk kompentens),
-
- decentralisering på olika nivåer skall genomföras för att minska sårbar-
heten,
-
- sårbarhetsaspekter skall lyftas in vid beslut på olika nivåer,
-
- motverka miljöförstöring och resursutarmning,
-
- omställning till ekologiskt hållbart och småskaligt energisystem,
-
- internationellt samarbete samt
-
- aktivt arbete gentemot ungdomar för att öka medvetandet om sårbarheten i
samhället och vad man kan göra åt det.
-
Massflykt
Enligt Miljöpartiets uppfattning bör massflykt av asyl- och
hjälpsökande till Sverige inte betraktas som en svår
påfrestning som det bör finnas "en särskilt god beredskap
mot". En katastrofsituation av något slag som skulle få till
följd att människor sökte skydd eller asyl i Sverige skulle
naturligtvis vara en påfrestning på de myndigheter som
primärt har att handskas med situationen, men inte ett hot
eller risk för samhället. Det är en viktig skillnad!
Spridning av radioaktiva ämnen
Vad gäller nedfall av radioaktiva ämnen bör det vidgas till att
gälla "spridning av radioaktiva ämnen", eftersom det inte
bara är risk för radioaktiva utsläpp i luft (som i sin tur
påverkar vatten och land), utan också de aktuella oroshärdar i
form av kärnavfall som ligger och läcker till hav och land i
vårt närområde. Radioaktiv strålning utgör ett av de största
hoten mot livsförutsättningarna på Jorden. Människan och
andra livsformer har genom årmiljonerna anpassat sig till
radioaktiviteten som finns genom bakgrundsstrålningen. Till
bakgrundsstrålningen kommer den aktivitet som människan
själv framkallar på grund av hanteringen av kärnvapen och
kärnkraft. Samtidigt som den "nya bakgrundsstrålningen"
ökar finns hotet av en akut olycka i en kärnreaktor så länge
som kärnkraften består. Försvarsberedningen har i rapporten
"Omvärldsförändringar och svensk säkerhetspolitik" (Ds
1996:51) skrivit att "Andra riskmoment med potentiellt
mycket svåra konsekvenser för människor och miljö ryms i
bland annat olyckor i och attentat mot kemiska industrier
eller kärnkraftsverk".
Försvarsberedningen har också i rapporten pekat ut drift och förekomst av
kärnkraftverk som ett säkerhetspolitiskt hot, både med tanke på miljö och
sårbarhet.
Radioaktivt material sprids snabbt med vindar och vatten i naturen och
förblir i ekosystemen under mycket lång tid. Celler i människa, djur och
växter är anpassade till de livsförutsättningar som funnits i årmiljoner, när
förändringar sker snabbt skadas våra celler, vilket i sin tur innebär att våra
möjligheter att överleva på planeten minskar.
Försvarsberedningen konstaterade vidare i rapporten att "På Nordkalotten
finns sannolikt världens största ansamling av kärnvapen, uttjänta kärnkrafts-
reaktorer och annat nukleärt avfall tillsammans med stora lager av kärnvapen-
materiel som sammantaget utgör en betydande miljörisk, inte bara regionalt
utan även globalt". Vidare anför försvarsberedningen att "De potentiella
miljöproblemen i vårt närområde till följd av förekomsten av och bristande
kontroll över avfall från kärnvapenhantering och kärnkraftsverksamhet är
mycket stora".
Vi känner alla till atomubåtar som ligger och läcker radioaktivitet i Ishavet.
En annan aktuell kärnavfallsrelaterad fråga är de planer som UK Atomic
Energy Authorities (UKAEA) har på en utökad hantering av radioaktivt
avfall med ökade radioaktiva utsläpp som följd vid Dounreay på den skotska
nordkusten.
Utökningen kan bl.a. ske med avfall från Ryssland. Transporterna måste
ske med fartyg antingen via Östersjön eller Murmansk. Riskerna är
uppenbara. En olycka i Östersjön eller Kattegatt/Skagerrak/Nordsjön skulle
direkt utgöra hot mot svenskt kustvatten och den svenska kusten. Därför är
det viktigt, inte minst för folket utmed den svenska bohuskusten, att
regeringen klart markerar att vi inte över huvud accepterar några utsläpp från
verksamheten vid upparbetningsanläggningen i Dounreay (detta gäller förstås
även Sellafield). Just denna fråga tas upp i motion 1996/97:331 av Per Lager
(mp).
Enligt Miljöpartiets mening är den bästa åtgärden mot spridning av
radioaktiva ämnen att ställa om energisystemet till ett ekologiskt hållbart och
småskaligt energisystem, både ur miljö- säkerhetssynpunkt. Miljöpartiet
anser dessutom att kärnkraftsindustrin själv, som alla andra, skall betala sina
beredskapskostnader. Kostnaderna för bl.a. strålningsmätning och utrustning
skall därför inte belasta Räddningsverket, utan kärnkraftsindustrin.
Kemikalieolyckor och utsläpp av
farliga ämnen till sjöss
I propositionen lämnar regerigen en redogörelse för
nuvarande läge. Några förslag till åtgärder lämnas inte.
Miljöpartiet har vid ett flertal tillfällen påtalat att det snarast
bör vidtas åtgärder för att effektivisera det rättsliga
förfarandet när det gäller att beivra oljeutsläpp i bl.a.
Östersjön. Vi kan tyvärr konstatera att oljeutsläppen i
svenska farvatten ökat under senare tid och att havsmiljön
blivit allt sämre.
Regeringen nämner heller inte med ett ord i propositionen de fråge-
ställningar och problem som aktualiserades i samband med regeringens
proposition 1995/96:140 Havsrättskonventionen och tillämpningsavtalet.
Riksdagen antog FN:s Havsrättskonvention från 1982 våren 1996.
Havsrättskonventionen erbjuder ett i det närmaste heltäckande regelverk för
havens fredliga utnyttjande och inkluderar samtliga marina områden, havs-
botten och i viss mån även luftrummet över havsområdet. Konventionen
innehåller också ett omfattande regelverk med förpliktande bestämmelser till
skydd för den marina miljön. Reglerna inbegriper alla slags föroreningar från
fartyg, från landbaserad verksamhet, genom dumpning samt genom verksam-
het på havsbotten.
Miljöpartiet de gröna var det enda parti i riksdagen som väckte en motion
med anledning av regeringens proposition 1995/96:140 Havsrättskon-
ventionen, som behandlades av utrikesutskottet. I motionen uppmärksam-
mades bl.a. den konsekvens att Sverige genom sitt konventionsåtagande
förlorar domsrätten över vissa brott begångna utanför Sveriges territorium av
utländska fartyg.
Enligt den s.k. begränsningslagen gäller bestämmelser som begränsar
svensk lags tillämplighet i fråga om vissa miljöbrott när dessa begås på
utländska fartyg utanför svenskt inre vatten, d.v.s. i Sveriges territorialhav
eller bortom detta. För sådana brott skall inte vid svensk domstol få dömas
till strängare straff än böter, om det inte är fråga om en allvarlig och
uppsåtlig
gärning som avser förorening i territorialhavet.
Miljöpartiet föreslår att Miljöbalksutredningen skall undersöka olika
möjligheter på det straffrättsliga området för att komma till rätta med
föroreningen av den marina miljön. Såvitt kan förstås så har utredningen inte
fått några sådana direktiv från regeringen. Vi föreslår därför att regeringen
omgående beslutar om utvidgade direktiv i det pågående utredningsarbetet.
Miljöpartiet anser vidare att regeringen måste se över ifrågavarande regler i
10 kapitlet vattenföroreningslagen. Vi menar att kravet vad gäller uppsåtligt
handlande från ett fartyg som släpper ut olja i inom Sveriges sjöterritorium
och ekonomiska zon samt Östersjöområdet utanför dessa vattenområden
måste ändras på så sätt att det räcker att man kan visa att oljeutsläpp har
skett.
Vi föreslår att regeringen i samband härmed ser över ansvarsbestäm-
melserna i vattenföroreningslagen när det gäller brott mot 10 kapitlet. Det
måste står klart att det yttersta ansvaret för ett fartygs drift är ägaren
(rederiet). Inte endast befälhavaren skall kunna dömas till ansvar för brott
mot t.ex. 10 kap. 2 § vattenföroreningslagen utan även ägaren till fartyget. Ett
rederi skall inte kunna komma undan endast med en vattenföroreningsavgift.
Slutligen anser vi att regeringen måste se över de bevissvårigheter som
föreligger vid oljeutsläpp. När kustbevakning eller annan myndighet
upptäcker ett oljeutsläpp måste det finnas möjligheter till att ta upp bevisning
som håller i rätten. Det skall inte vara så som det är i dag att ett fartyg
måste
tas på bar gärning för att kunna åtalas. Kustbevakningen måste härvid ha
långt gående befogenheter till tvångsingripanden såsom bordning och
husrannsakan samt möjligheter att beordra ett fartyg till svensk hamn för
provtagning m.m. Detta gäller utländska fartyg som i dag undantas av
svenska bestämmelser och särbehandlas jämfört med svenska fartyg.
Regeringen bör uppmärksammas om problematiken kring bestämmelserna
om husrannsakan och de begränsade möjligheterna att företa en sådan på
utländska fartyg. Miljöpartiet diskuterar oljeutsläppen i en särskild motion
till
riksdagen av Kia Andreasson (mp) m.fl. där också hemställanspunkter tas
upp.
Samhällets instrument
Ett viktigt instrument samhället har för att "bygga in"
robusthet, stabilitet och långsiktighet är plan- och bygglagen.
Planlagstiftningen ger stöd för förebyggande insatser som
syftar till att minska riskerna i samhället, men enligt
Miljöpartiets mening bör en översyn göras av plan- och
bygglagen i syfte att stärka sårbarhetsaspekterna i den.
Forskning
Regeringen föreslår att en särskild arbetsgrupp inrättas för
samverkan kring forskning angående nya hot och risker. I
denna arbetsgrupp bör det enligt regeringen ingå
representanter för de funktionsansvariga myndigheterna
inom det civila försvaret, Försvarsmakten, blivande
Försvarshögskolan, Försvarets forskningsanstalt, Statens
naturvårdsverk m.fl. Enligt Miljöpartiets mening bör
Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier (fms) knytas
till arbetsgruppen.
Enligt regeringen skall denna arbetsgrupp vara ett forum för diskussion och
vägledning. Syftet skall vara att initiera gemensamma forskningssatsningar
samt åstadkomma förbättrad samverkan inom forskning om nya hot och
risker.
Miljöpartiet anser att idén om en arbetsgrupp för samverkan kring
forskning om nya hot och risker är bra, men uppdraget liksom problemet är
enligt vår mening inte tillräckligt preciserat. Regeringen lämnar i
propositionen frågan öppen om vilka kriterier som skall avgöra om en viss
företeelse är en risk eller ett hot, och som arbetsgruppen bör analysera och
värdera. Enligt Miljöpartiets mening skall arbetsgruppen utgå från hot och
risker i ett globalt perspektiv, genom de utvecklingstendenser som sker bl.a.
på miljöområdet, för att successivt snäva in till att behandla hot och risker
som primärt är potentiella eller reella i Sverige. Enligt Miljöpartiets åsikt
skall inga områden undantas från analys, varje försök till att risker inom
något ansvarsområde negligeras eller undanhålls skall motarbetas av
arbetsgruppen.
Konsekvensanalyser
Regeringen anför i propositionen att det är angeläget att
forskningsverksamhet som syftar till en ökad säkerhet och ett
bättre skydd inför fredstida hot och risker ökar och att
resultatet av sådan forskning kan nyttiggöras. Här vill
Miljöpartiet än en gång betona vikten av det förebyggande
arbetet. Verksamheten får inte koncentreras till att handla om
skydd för de hot som dyker upp, utan mer att föregripa hot
och risker genom att lägga tyngdpunkten på insatser för att
motverka att hoten uppstår.
Miljöpartiet anser mot bakgrund av detta att arbetsgruppen skall arbeta med
att utveckla frågan om konsekvensanalyser vid olika beslut som tas och som
påverkar sårbarheten både på kort och lång sikt.
Försvarets forskningsanstalt skall enligt regeringen ges i uppgift att inrätta
ett s.k. nätverk för samordning på forskarnivå. Ett ramprogram för forskning
och utveckling inom riskanalysområdet skall utvecklas. Kärnkraftsinspek-
tionen har i ett remissvar till regeringen ansett att kärnenergisektorn inte bör
inordnas i ett sådant ramprogram, då det redan finns nationella och inter-
nationella samverkansformer. Miljöpartiet anser att Kärnkraftsinspektionen
bör vara med i detta nätverk, inte minst med tanke på att Försvarsberedningen
konstaterade följande i rapporten "Omvärldsförändringar och svensk
säkerhetspolitik" (Ds 1996:51):
Andra riskmoment med potentiellt mycket svåra konsekvenser för människor
och miljö ryms i bland annat olyckor i och attentat mot kemiska industrier
eller kärnkraftsverk.
Transport av farligt gods
Regeringen anför i propositionen att man anser att frågan om
myndighetsansvaret för transport av farligt gods bör beredas
ytterligare. Denna uppfattning delar inte Miljöpartiet, frågan
har stötts och blötts så länge att det nu är dags att sätta ned
foten och ge myndighetsansvaret till Räddningsverket.
Räddningsverket bör naturligtvis samarbeta med bl.a.
Sjöfartsinspektionen med att t.ex. lägga upp riktlinjer för
transporter av farligt gods till sjöss.
Regeringen anför i propositionen att modifieringar i räddningstjänstlagen
som föreslås i översynen av inriktningen av det svenska marina oljeskyddet
skall övervägas. Miljöpartiet anser att riksdagen nu skall slå fast att
räddningslagen bör ses över av en parlamentarisk utredning. I detta
sammanhang anser vi också att en utvärdering av Rådet för räddningstjänst,
som inrättades år 1974, bör genomföras.
Ett stort problem med farliga transporter på väg är att tyngre fordon inom
åkerinäringen slits väldigt hårt. Av ekonomiska skäl är investeringsnivån i
nya fordon dessutom ganska låg, vilket innebär att de tunga fordonen inom
åkerinäringen utgör en ganska så gammal fordonspark i jämförelse med
personbilarna. Anmärkningsfrekvensen för tunga fordon vid de obligatoriska
fordonsbesiktningskontrollerna är dessutom mycket hög. Förra året offentlig-
gjordes statistik som visade att kring 40 % av de tunga fordonen hade
anmärkningar på bromsarna! Situationen har sedan dess förbättrats något.
Bromskontroller utförs regelmässigt vid varje obligatoriskt besiktnings-
tillfälle som inträffar en gång om året. Däremellan erbjuder Aktiebolaget
Svensk bilprovning frivilliga bromskontroller i intervall om sex månader.
Denna kontroll är dock avgiftsbelagd utöver den vanliga besiktningsavgiften.
De fordon som genomgår denna besiktning får rätten att bära en särskild skylt
där senaste bromskontrollstillfälle anges.
Många tunga fordon genomgår denna kontroll. Flera kommuner och
landsting kräver dessutom att skolskjutsar och bussar inom länstrafiken ska
ha genomgått denna extra kontroll för att överhuvudtaget få köra på deras
uppdrag.
Eftersom väl fungerande bromsar har en mycket stor betydelse för
trafiksäkerheten så borde halvårs bromskontroller vara obligatoriska för tunga
fordon som ska utföra särskilt känsliga frakter. För skolskjutsar bör denna
kontroll vara obligatorisk, likaså för de fordon som ska frakta miljöfarligt
gods. Man bör även överväga om denna kontroll på sikt inte borde bli
obligatorisk för alla tunga fordon om anmärkningsfrekvensen på just bromsar
inte sjunker kraftigt. Vägverket bör ges i uppdrag att nogsamt bevaka
utvecklingen och komma med förslag angående bromskontroller på tunga
fordon.
När det gäller transporter av farligt gods generellt är det viktigt med inter-
nationellt samarbete. Miljöpartiet vill även peka på säkerhetsproblem i
samband med omlastning av gods, där en bättre översyn krävs. Ansvars-
frågorna måste också lösas.
"Bits and bytes" istället för
stridsvagnar?
"Man kan inte påstå att civilisationen inte gör framsteg. I varje krig dödar
man på ett helt nytt sätt."
Will Rogers
I regeringens proposition finns det ett avsnitt om
informationskrigföring. Regeringen skriver att "IT-
utvecklingen möjliggör radikalt förändrade sätt att bedriva
traditionella militära verksamheter... Men även psykologiska
krigsföringsmetoder inom de militära operationernas ram...
kan genom den moderna teknikens tillämpningar ges
avsevärt mer sofistikerade former."
I Svenska Dagbladet kunde man den 20 maj läsa en artikel om
"datorsoldater" som på några sekunder kan ruinera en nation "sabotera
teletrafiken, få dammar att svämma över och kärnkraftverk att gå varma. Ett
land som anfalls kan inte säkert säga varifrån attacken kommer."
I Östgöta Correspondenten den 19 september kunde man läsa ett reportage
från Kungliga krigsvetenskapsakademiens 200-årsjubileum där den
amerikanske amiralen William Owens delgav sina tankar om framtiden. Han
uppmanade oss att glömma nya stridsflygplan, ubåtar, stridsvagnar och högre
försvarsanslag. "Låt oss inte hämta våra lärdomar från historien. Många av
oss är konservativa och vill inte gärna förändra oss. Vi vill bevara våra
försvarsgrenar som Gud en gång skapade dem", sade William Owens.
Ny Teknik (1996:40) citerade Owens:
Den kommersiella IT-tekniken kommer att innebära en revolution, inte bara
för krigstekniken utan också för dem som tar beslut om framtidens
försvarsbudgetar.
Ibland beskrivs IT-krigsföring som någonting nytt, men
historien är full av händelser då just påverkan med
information har inneburit stora konsekvenser. Det som är
nytt är den större betydelse som informationen får till följd
av teknikens utveckling. Högkvarterets definition på
informationskrigsföring är att det "innebär att utnyttja
information som en form av vapen för att tillkämpa sig makt
i en konflikt".
Följer regeringen riksdagsbeslut?
Miljöpartiet anser att regeringen borde ha lyft in lednings-
och informationskrigsföring i arbetet med
försvarspropositionen, eftersom detta i hög grad borde
påverka totalförsvarets utformning och organisation,
tillsammans med den vidgade hotbilden. Detta är viktigt inte
minst med tanke på att i kommande försvarsbeslut dessa
frågor torde få stor inverkan på det militära försvaret, i alla
fall om inte de traditionella och ur påtryckningssynpunkt
starka "organisationsivrarna" får härja fritt!
Just det senare är förmodligen en orsak till att dessa frågor inte
tillnärmelsevis har tillåtits påverka utformingen av det militära försvaret.
När riksdagen i våras behandlade IT-propositionen framhöll en enig
riksdag att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas
tydligare. Regeringen borde återkomma med en samlad strategi. Miljöpartiet
konstaterar att en sådan strategi saknas. Varken regeringens proposition
Totalförsvar i förnyelse (1996/97:4) eller proposition 1996/97:11 Bered-
skapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (som denna motion är ett
svar på) bär spår av riksdagens beslut.
Regeringen anmäler i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse att den
ämnar tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget att bl.a. följa utvecklingen av
hot och risker inom informationskrigsföring. Det framstår som att det skulle
vara en grupp som enbart sysslar med dessa frågor. Men i propositionen
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (1996/97:11) skriver
regeringen att informationskrigsföring faller väl inom ramen för det som den
arbetsgrupp för samverkan kring forskning angående nya hot och risker skall
göra (se ovan under "Forskning").
Enligt Miljöpartiets mening, vilket vi också framför i motion 1996/97:Fö42
med anledning av propositionen Totalförsvar i förnyelse, är detta
anmärkningsvärt med tanke på att såväl försvarsutskottet som trafikutskottet
ansåg att det var helt otillräckligt att tillsätta en arbetsgrupp. Riksdagen
efterlyste en samlad strategi och en mer samlad och samordnad ledning av
IT-säkerhetsfrågorna. Enligt vår mening är inte tillsättandet av en arbetsgrupp
en samlad strategi.
Är EU en säkerhetsrisk?
Grundläggande för ett robust samhälle är att människorna
som lever i det känner sig delaktiga och därigenom ansvariga
för det. Ett samhälle som är tillräckligt småskaligt för att
människorna som lever i det skall kunna omfatta det, är
betydligt mindre sårbart i och med att det är lättare att
överblicka - och förstå sammanhangen i - det småskaliga
samhället.
Om man känner sin egen miljö, det gäller allt från att kunna gå och klaga
på byggfirman som misslyckades, politikern som fattade "fel" beslut eller att
man vet vad man äter, leder till delaktighet och förståelse för hur saker och
ting hänger ihop. Det i sin tur genererar en förståelse för de stora
sammanhangen.
Genom EU-medlemskapet har en stor del av beslutsfattandet flyttat till en
överstatlig nivå. Avståndet mellan den lilla människan och rummen där
besluten fattas ökar. Människor känner sig distanserade från dem som
beslutar och intresset för samhällsutvecklingen och demokratins grundvalar
minskar därmed.
Detta sker parallellt med att den enskilda individen kontrolleras allt mer i
form av t.ex. dataregister och övervakningskameror.
EU-medlemskapet påverkar också på mer konkreta sätt: jordbrukspolitiken
är exempel på detta. Med storskalighet som ledord går jordbrukspolitiken
tvärt emot det decentraliserade jordbruket som medför högre
självförsörjningsgrad och ökad självtillit. Det är dags att genomföra en
riskanalys av EU-medlemskapet!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de viktigaste stegen som vi gemensamt skall ta mot ett robust
och ekologiskt hållbart samhälle bl.a. är decentralisering för minskad
sårbarhet och högre självtillit, krafttag mot miljöförstöring genom skärpt
lagstiftning, ekonomiska styrmedel samt ökad medvetenhet och kunskap hos
befolkning och beslutsfattare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot insatser
inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den
största möjliga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att att sårbarhet är ett symptom på fundamentala problem i
samhällsutvecklingen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kopplingen mellan centralism och storskaliga system och
sårbarheten i samhället,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att planlagstiftningen bör utvecklas så att sårbarhetsanalyser i
högre utsträckning ingår i den kommunala planeringen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att behovet av en "sårbarhetsdelegation" måste övervägas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att decentralisering på olika nivåer skall genomföras för att
minska sårbarheten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sårbarhetsaspekter skall lyftas in vid beslut på olika nivåer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att motverka miljöförstöring och resursutarmning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omställning till ekologiskt hållbart och småskaligt energisystem,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om aktivt arbete gentemot ungdomar för att öka medvetandet om
sårbarheten i samhället och vad man kan göra åt det,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige inte betraktas
som en svår påfrestning som det bör finnas "en särskilt god beredskap mot",
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nedfall av radioaktiva ämnen bör vidgas till att gälla spridning
av radioaktiva ämnen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kärnkraftsindustrin själva, som alla andra, skall betala sina
beredskapskostnader,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn bör göras av plan- och bygglagen i syfte att stärka
sårbarhetsaspekterna i den,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier (fms) bör
knytas till den av regeringen föreslagna arbetsgruppen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inga områden skall undantas från analys; varje försök till att
risker inom något ansvarsområde negligeras eller undanhålls skall motarbetas
av arbetsgruppen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsgruppen skall arbeta med att utveckla frågan om
konsekvensanalyser vid olika beslut som tas och som påverkar sårbarheten
både på kort och lång sikt,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Kärnkraftsinspektionen bör vara med i det nätverk för
samordning på forskarnivå som regeringen föreslår,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge myndighetsansvaret för transport av farligt gods till
Räddningsverket,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att räddningslagen bör ses över av en parlamentarisk utredning,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en utvärdering av Rådet för räddningstjänst bör genomföras,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en säkerhetsstrategi inom IT-området samt om en
offensivare ledning av säkerhetssamarbete än för närvarande,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en riskanalys bör genomföras av EU-medlemskapet.
Stockholm den 4 oktober 1996
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Peter Eriksson (mp)
Thomas Julin (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Ewa Larsson (mp)