med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Ett grönt försvarsbeslut
Grön försvars- och
säkerhetspolitik
Fred är inte bara målet, utan också vägen.
Miljöpartiet de grönas vision är en global militär nedrustning. Vi menar att
världssamfundet inte längre får acceptera att astronomiska summor satsas på
militära försvar och rustningar runt om i världen. De gemensamma resurserna
bör istället användas för att lösa miljöproblem, fattigdom och social misär.
Säkerhets- och försvarspolitik måste ses i ett helhetsperspektiv. Hur vi
agerar i Sverige och hur Sverige agerar i olika internationella sammanhang
bör rimligen hänga ihop. Trovärdighet och tyngd åt de förslag Sverige för
fram internationellt får vi först om vi sopar framför egen dörr. I regerings-
förklaringen 1996 står det att "Arbetet för internationell nedrustning skall
drivas vidare." Frågan är med vilken trovärdighet Sverige kan driva detta
internationellt, när vi själva, enligt försvarsministern i riksdagen den 26
september säger att vi har "...ett starkt och modernt försvar, och det skall vi
ha i fortsättningen också".
Försvarsministern hävdade också att "I den här situationen förser vi
flygvapnet med ett eget flygplan för flera tiotals miljarder. Den svenska
kustflottan har inte varit bättre utrustad än vad den är idag. I morgon tar vi
emot den tredje nya ubåten i Gotlandsklassen. Vi beställer nya ytstridsfartyg i
miljardklassen. Armén förses med nya stridsvagnar, hemvärnet skall
moderniseras, och mycket mer."
Allt detta sker i en tid då en enig riksdag säger att det inte föreligger något
som helst militärt hot mot Sverige.
Frågan är om det verkligen är den säkerhetspolitiska situationen som styr
det militära försvarets utformning och omfattning, eller om det är gamla
traditioner och osäkerhet om hur man skall möta de hot som inte kan räknas
lätt (t.ex. antal stridsvagnar på andra sidan gränsen) eller som inte är synlig
för nya och dyra radarsystem (som försurning och den kemiska krigföring
som pågår mot våra celler på grund av miljöförstöring)?
Den fundamentala skillnaden mellan grön och traditionell säkerhetspolitik
är att den traditionella talar om militär säkerhet i form av att vi måste ha ett
starkt militärt försvar medan den gröna istället talar för en säkerhet i vidgad
mening:
Först om det föreligger en global ekologiskt och socialt hållbar utveckling
kan ett land trygga sin egen säkerhet.
Säkerhetspolitiken, i dess vida mening, är allas gemensamma ansvar och
därigenom bör det vara i allas gemensamma intresse. Men militarism, eller
den traditionella synen på militära hot som de enda hot som skall beaktas
säkerhetspolitiskt, är djupt förankrad i länder styrda av olika politiska
ideologier, från höger till vänster. Staterna har dessutom traditionellt varit
styrda av män. Därigenom har det blivit till en slags universell manlig
"superideologi" som har fått vara den allmänt giltiga.
Avskräckning som metod för att hålla krig borta bygger på att en nedrust-
ning aldrig kan ske. Varje lands försök att öka den egna säkerheten genom
militära investeringar följs ofta av en motsvarande satsning i omvärlden.
Detta får till följd att försöken att uppnå en ökad säkerhet mot militära hot
uteblir och istället ökar hotet. För stora kostnader blir inte säkerheten
bättre,
kanske rent av sämre.
Attityder måste ändras i grunden. Den gamla "sanningen" om att det som
skyddar oss bäst mot "hot" är ett militärt försvar måste förkastas.
En vidgad hotbild
I slutet av 60-talet togs det berömda fotografiet av jorden,
sedd över månens horisont, från Apollo 8. Med det
fotografiet förstärktes medvetenhet om sårbarheten och
utsattheten för jorden och dess invånare. Vi blev betraktade
utifrån, av oss själva. Det skulle dock ta många år innan
icke-militära hot skulle omfattas av säkerhetspolitiken. För
Sveriges del togs det avgörande steget i december förra året.
Nu är det säkerhetspolitiska begreppet genom ett
riksdagsbeslut vidgat till att inte bara gälla militära hot -
åtminstone i teorin. Hotbilden inom det säkerhetspolitiska
området innefattar således bland annat miljöförstöring,
resursutarmning, ökande sociala och ekonomiska klyftor.
Regeringen och politiker från olika partier talar sig nu varma för det
vidgade säkerhetspolitiska begreppet. Men man använder tyvärr begreppet
"vidgad hotbild" mer som ett slagord än att låta det genomsyra besluts-
fattandet i realiteten. Skillnaden mellan teori och praktik leder till
förvirring
över vad man egentligen menar med säkerhet. Begreppsförvirringen skär inte
bara mellan gröna och traditionella politiker utan också mellan könen och
generationerna. Framför allt kvinnor och ungdomar upplever att de stora
hoten är miljöförstöring, utarmning av naturresurser, ökande klyftor i
samhället, en känsla av utanförtskap, icke-delaktighet och bristande insikt hos
beslutsfattare.
Riksdagen har enhälligt fattat beslut om att vidga det säkerhetspolitiska
begreppet, från att gälla enbart militära hot, till att omfatta icke-militära
hot
som t.ex. miljöförstöring, vatten- och livsmedelsbrist och ökande sociala och
ekonomiska klyftor. Det föreligger inget militärt hot mot Sverige. Däremot är
de icke-militära hoten stora och allvarliga.
Försvarsberedningen konstaterar bl.a. att
Ett antal långtidsverkande faktorer har inflytande över den säkerhetspolitiska
utvecklingen. Bland dessa kan nämnas miljöförstöring, färskvattenbrist och
livsmedelsbrist. I vissa fall kan miljöfaktorer komma att få globala konse-
kvenser. På Nordkalotten finns sannolikt världens största ansamling av
kärnvapen, uttjänta kärnkraftsreaktorer och annat nukleärt avfall tillsammans
med stora lager av kärnvapenmateriel som sammantaget utgör en betydande
miljörisk inte bara regionalt utan även globalt.
Mot dessa hot hjälper inte investeringar i militära vapen.
Mot dessa hot kan inte militära maktmedel ens i teorin utgöra en lösning.
Det krävs istället en överföring från det militära försvaret till investeringar
i
verklig säkerhet, bl.a. för bättre miljö och minskade sociala klyftor, för att
motverka sårbarhet och öka självtillit och robusthet.
Bistånd som
säkerhetspolitisk investering
Det finns inga politiska och militära förutsättningar för ett
världskrig i dag. Hotbilden har förändrats. Det är inte starka
militära försvar som skapar stabila trygga länder, utan det
åstadkomms genom en framgångsrik kamp mot fattigdom
och sociala orättvisor och mot problem som har med jordens
överbefolkning, överutnyttjande av naturresurser och med
förstöring av natur och miljö att göra. Det s.k. demokratiska
underskottet och mänskliga rättigheter är också av stor
betydelse för den säkerhetspolitiska utvecklingen.
Hotbilden för Sverige, för Europa och de flesta länder i världen domineras
inte längre av vapen och arméer. Större hot är att klyftan mellan fattiga och
rika ökar - fattigdomen breder ut sig i de redan fattiga länderna -
befolkningsantalet ökar samtidigt som naturresurserna krymper. Det är här
biståndet kommer in och får en ny och annorlunda betydelse. Rätt bistånd är
ett konfliktförebyggande säkerhetspolitiskt instrument, som har stor betydelse
för global stabilitet och internationella fredssträvanden.
Tre globala
utvecklingstendenser
För att ge exempel på några utvecklingstendenser som är
relevanta ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv vill Miljöpartiet
här speciellt ta upp tre områden. Det gäller livsmedelskrisen,
klimatförändringar och vattenförsörjningen. Dessa beskrivs
på ett utförligt sätt i bl.a. miljörapporten Tillståndet i världen
96 från Worldwatch Institute. Naturligtvis är det svårt att
peka ut några områden som är mer oroande än andra. Det går
inte att slå isär helheten för att betrakta delarna. Allt
samverkar och påverkar vartannat. Kriminalitet uppstår ofta
till följd av utanförskap och alienering gentemot samhället,
demokratin urholkas t.ex. genom ökande valutaflöden utom
politisk kontroll, sjukdomar sprids och immunförsvaret
drabbas på grund av miljögifter. Oroväckande är också den
uppdelning av världen i stormaktsblock, t.ex. EU, vars syfte
är att ta vara på sina egna intressen. Detta ökar klyftorna
mellan nord och syd.
Radioaktiv strålning utgör ett av de största hoten mot livsförutsättningarna
på jorden. Människan och andra livsformer har genom årmiljonerna anpassat
sig till den naturliga radioaktiviteten som finns genom bakgrundsstrålningen.
Till bakgrundsstrålningen kommer den aktivitet som människan själv
framkallar på grund av hanteringen av kärnvapen och kärnkraft. Samtidigt
som den "nya bakgrundsstrålningen" ökar finns hotet av en akut olycka i en
kärnreaktor så länge som kärnkraften består. Försvarsberedningen har pekat
ut drift och förekomst av kärnkraftverk som ett säkerhetspolitiskt hot, både
med tanke på miljö och sårbarhet. Radioaktivt material sprids snabbt med
vindar och vatten i naturen och förblir i ekosystemen under mycket lång tid.
Celler på människa och djur är anpassade till de livsförutsättningar som
funnits i årmiljoner, när förändringar sker snabbt skadas våra celler, vilket i
sin tur innebär att våra möjligheter att överleva på planeten minskar.
Livsmedelskrisen
Befolkningsutvecklingen och miljöförstöringen är den
globala orsaken till livsmedelskrisen. Världens samlade
spannmålsförråd, som skall räcka till nästa års skörd, väntas
minska från 294 miljoner ton 1995 till 245 miljoner ton
1996. Det är tredje året i rad som spannmålsförråden sjunker.
Under 1995 steg priset på vete, ris och majs och andra
spannmål med en tredjedel. Spannmålsskördarna ökar inte
längre som tidigare, samtidigt som fiskfångsterna ligger
stilla.
Jordbruksarealen har minskat (i forna Sovjetunionen har svårt eroderad
jordbruksmark lagts ned, i Asien har jordbruksmark ställts om till annan
produktion genom industrialiseringen och i Förenta Staterna har erosions-
känslig åkermark ställts om till betesmark). Den bevattnade arealen har
knappast ökat alls sedan 1990. Det blir inte lättare i framtiden att öka
bevattningen eftersom vattentillgångarna krymper (se nedan), floder sinar,
vattenreservoarer fylls med sediment p.g.a. avskogning och jorderosion osv.
Klimatförändring
Klimatfrågan hamnade på världspolitikens dagordning för
åtta år sedan. Forskningen har sedan dess satt fart och snabba
framsteg under 1995 har ökat den vetenskapliga kunskapen
om klimatet. Under 1995 nådde koldioxidhalten i atmosfären
360 ppm, en högre halt än någon gång tidigare under de
senaste 150 000 åren, och betydligt högre än de 280 ppm
som fanns i atmosfären när fossila bränslen började
användas. Tecken på klimatförändringar har påvisats. T.ex.
har en satellitburen radar visat att havsnivån har stigit med
tre millimeter under de senaste tre åren. 1995 drog IPCC den
epokgörande slutsatsen att den senaste tidens förändringar i
klimatet "sannolikt inte enbart har naturliga orsaker". Det är
dock inte den blygsamma höjningen av jordens medel-
temperatur som oroar forskarna mest, utan risken för att de
system i atmosfären och världshaven som reglerar klimatet
skall rubbas. Nya undersökningar tyder på att en global
uppvärmning kan leda till att extrema klimatförhållanden blir
vanligare. Det kommer att utsätta naturliga ekosystem för
stora påfrestningar. Enligt 1995 års rapport från IPCC
"väntas översvämningar, torka, bränder och värmeböljor öka
i vissa områden" när temperaturen stiger. Åttio länder med
40 % av jordens befolkning lider redan idag av kronisk
vattenbrist och det hämmar den ekonomiska utvecklingen i
många länder, enligt Världsbanken. Vissa områden som idag
får mycket nederbörd kan bli torrare, medan andra områden
kan få mera regn. I regioner som Syd- och Sydostasien,
tropiska delar av Latinamerika och Afrika söder om Sahara,
kommer skördarna förmodligen att minska.
Vattenförsörjning
Potentiella (och i vissa fall reella) oroshärdar växer fram
allteftersom konkurrensen om vattnet ökar både inom och
mellan länder och efterfrågan alltmer överstiger tillgången.
Tre olika faktorer bidrar till att skapa vattenbrist:
Resursförstörelse, befolkningsökning och orättvis fördelning
och tillgång, vilket betyder att vissa får större andel än andra.
(Några exempel på vattentillgångens betydelse i konflikter är
det sätt på vilket Israel begränsat av arabernas tillgång till
vatten på Västbanken, Senegalflodens källområden
(Manantalidammen) samt det vattenfattiga Jodphurdistriktet i
Rajasthan i Indien.
Egypten är kanske mer än något annat land sårbart när det gäller minskad
tillgång till vatten. En liknande situation hittar man i Aralsjöns upprinnings-
område. Afghanistan, Iran, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan,
Turkmenistan och Uzbekistan utgör källområdet och delar på vattnet från
Amu-Darya och Sur-Darya. Eftersom dessa länder har tvingats ta hand om
Aralsjöns förstörda ekosystem och konsekvenserna därav står de inför en
ödesdiger utmaning - att hushålla med vattnet eftersom det inte finns så
mycket som krävs. Redan nu är fördelningen av vattnet en oroshärd.
FN
"Vi, de förenade nationernas folk, beslutna att rädda
kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger
under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga
lidanden."
Så lyder de första orden i FN-stadgan som slutförhandlades och godkändes
i San Francisco för ett halvsekel sedan. Men sedan 1945 har det aldrig rått
fullständig fred. 20 miljoner människor har dödats i över hundra större
konflikter.
Efter det kalla kriget såg optimisterna ljust på tillvaron. Man trodde att FN
efter den stormaktsrivalitet och vetoanvändning som hade präglat arbetet, nu
skulle börja fungera som FN-stadgan menade. Då kom t.ex. Somalia, Bosnien
och Rwanda. Och optimismen förvandlades till maktlöshet och famlande
efter lösningar.
Om världen är i kris, återspeglas krisen i FN.
Idag dignar FN under en enorm skuldbörda. Generalsekreterare Boutros-
Ghali har förklarat att "FN är bankrutt". Som jämförelse kan nämnas att FN:s
reguljära budget, som t.ex. för 1994 och 1995 var 2,5 miljarder dollar, är lika
stor som vad renhållningen kostar i Paris, på ett år.
Det är många experter som talar om att det viktigaste inslaget i FN:s
framtida fredsbevarande arbete är att agera preventivt innan konflikten har
brutit ut. Problemet är att detta arbete aldrig kan mätas, det kan aldrig
användas av politiker för att vinna röster och prestige och därför är den
preventiva diplomatin inte så populär.
Hur mycket skrivs det till exempel om det förebyggande arbete som
bedrivs i Makedonien? Eller i Burundi?
FN är den enda universella organisationen som kan agera globalt genom
mandat till fredsfrämjande insatser. Förväntningarna på FN har varit stora.
Kritiken när resultaten inte visar sig är i samma storleksklass, och man
glömmer, att kraven inte får vara större än motsvarande resurser, som
medlemsländerna står för tillsammans. Det är deras ansvar helt och hållet.
Det är medlemmarna som driver FN:s verksamhet. Det är medlemmarna som
håller inne eller betalar ekonomiska avgifter och bidrag, och det är
medlemmarna som genom säkerhetsrådet ger FN order om krig eller fred.
FN blir inte bättre än vad medlemsländerna gör det till.
Tyvärr brister medlemmarna i ansvar för att förse FN med resurser och
befogenheter för att organisationen skall kunna agera på ett kraftfullt sätt.
Länder betalar inte ut sina bidrag, t.ex. USA som också är medlem av
säkerhetsrådet, och undergräver på detta sätt FN, samtidigt som man
kritiserar organisationen för bristande förmåga. Miljöpartiet anser att Sverige
skall bidra till att betona vikten av fredsförebyggande arbete i FN, speciellt
orsaker till konflikter, utvecklingen av inomstatliga konflikter och
miljöfrågornas koppling till säkerhetspolitiken. Sverige bör inte heller bidra
till FN:s underminering genom att förespråka militära muskler till VEU (se
vidare under detta avsnitt) och regionalisering av fredsfrämjande insatser.
Miljöpartiet anser att ansträngningar för att skapa en bra fredsfrämjande
kapacitet bör genom bl.a. Sveriges försorg koncentreras till FN, istället för
att
undergräva FN än mer genom regionala maktstrukturer som aldrig kommer
att agera för det globalas bästa, utan från egenintresse.
FN är inte bara en organisation för ett otal arbetsuppgifter, ekonomiska,
sociala, diplomatiska, konfliktförebyggande och fredsfrämjande. FN har
blivit ett naturligt forum, där länder från nord och syd, öst och väst kan
mötas, och det är minst lika viktigt.
OSSE
OSSE är en betydelsefull regional organisation med tydliga
preventiva och konfliktförebyggande uppgifter. Följande
områden skall Sverige verka för att stärkas:
- demokratisk utveckling, marknadsekonomi och rättssamhälle,
-
- konfliktförebyggande insatser,
-
- konflikthantering och konfliktlösning,
-
- återuppbyggnad, i synnerhet av det civila samhället, efter en konflikt,
-
- europeisk rustningskontroll och nedrustning samt
-
- förtroendeskapande åtgärder, militärpolitisk öppenhet och förutsägbarhet.
-
Miljöpartiet anser att Sverige bör vara drivande när det gäller
den vidgade hotbilden i OSSE-samarbetet. Miljöfrågornas
betydelse för regionens säkerhetspolitiska utveckling måste
föras upp på dagordningen, liksom bl.a. kopplingen mellan
den säkerhetspolitiska utvecklingen och ökande ekonomiska
och sociala klyftor.
EU
I propositionen framstår EU-medlemskapet som det
fundamentalt viktigaste för vår säkerhet. Regeringen skriver
också att "Det är ett svenskt intresse att EU:s förmåga att
föra en kraftfull gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
utvecklas."
Denna syn delar inte Miljöpartiet. Miljöpartiet har tidigare i särskilda
yttranden till försvarsberedningens rapporter framfört att EU snarare är en
säkerhetsrisk än en säkerhetsvinst. EU:s allt tätare samarbete, trots avsaknad
av folklig förankring i medlemsländerna och interna spänningar kring viktiga
frågor, bygger enligt vår mening in konfliktrisker. Dessutom inskränker EU
handlingsmöjligheterna att möta de hot som ryms inom det vidgade
säkerhetsbegreppet.
I propositionen framförs att det är viktigt att EU:s förmåga när det gäller
konfliktförebyggande och fredsfrämjande insatser utvecklas. Regeringen har
genom utrikesministern tidigare tagit ställning för en tydligare institutionell
länk mellan EU och VEU gällande de s.k. Petersberg-uppgifterna. Detta i ett
gemensamt initiativ med Finland. Med andra ord vill man ge EU militära
muskler för att kunna genomföra fredsbevarande åtgärder. Detta harmoniserar
inte, enligt vår mening, med vad regeringen skriver i avsnittet om FN där det
står att "Det finns en bristande politisk vilja att förse FN med tillräckliga
befogenheter och resurser för att kunna agera kraftfullt" (se vidare under
avsnittet om FN).
VEU
Försvars- och utrikesministrarna från VEU-länderna
sammanträde i Birmingham i maj 1996. Vid mötet antogs
den sk. Birmingham-deklarationen, som borde vara föremål
för mycket eftertanke i Sverige. Ministrarna hänvisade till
sin förpliktelse att skapa en europeisk säkerhets- och
försvarsidentitet med effektiva politiska medel och militära
möjligheter. VEU kommer, enligt deklarationen, att ta
ytterligare steg för att skapa närmare institutionella och
operationella förbindelser till EU, stärka banden till NATO i
syfte att stärka Atlantpaktens europeiska pelare, stärka sin
operationella kapacitet och utveckla de politisk-militära
verktygen för beslutsfattande så att VEU kan ta på sig
utförandet av fredsfrämjande operationer. Man vill också
säkra den påbörjade politiken på områdena rymdaktiviteter
och rustning.
Tidigare har VEU:s parlamentarikerförsamling antagit en rekommendation
(564) baserad på dokument 1420 om kärnvapnens roll i ett framtida EU-
försvar. I denna rekommendation slås fast att alla länder som deltar i
försvarssamarbetet kommer att bli ekonomiskt ansvariga för ett avskräckande
kärnvapenförsvar.
Sverige är aktiv observatör i VEU (Västeuropeiska unionen). Miljöpartiet
anser inte att det är förenligt med en militärt alliansfri politik, därför anser
vi
att Sverige genast bör lämna observatörsposten och försöka återskapa
förtroendet för en militärt alliansfri politik.
WEAG
Den militära förbrukningen av resurser förlänger och
understödjer den orättvisa fördelningen av jordens tillgångar
och regeringarna stödjer denna verksamhet.
Rustningsspiraler slukar stora pengar. Pengar som skulle kunna minska
klyftorna mellan fattiga och rika, friska och sjuka, välutbildade och
analfabeter, bostadsinnehavare och bostadslösa samt ge möjligheter för en
långsiktigt hållbar utveckling genom en god miljö.
Vapen dödar, även om de inte används.
När det gäller försvarsindustrisamarbete tar regeringen klara steg mot en
harmoniserad vapenmarknad inom EU. Detta uttrycks i klartext i följande
rader "...att vi medverkar till harmonisering mellan EU-länderna av regler för
försvarsupphandling m.m." Man skriver också i propositionen att "EU:s roll
inom försvarsmaterielområdet är alltjämt utomordentligt begränsad. En
vidgad roll för EU skulle ge större möjligheter för Sverige att delta i
samarbetet och skapa bättre möjligheter till harmonisering."
Regeringen anser att ett medlemskap i WEAG (Western European
Armaments Group) är eftersträvansvärt.
Allt detta skall ske "...inom gällande lag om krigsmateriel". Miljöpartiet
anser inte att detta är möjligt, varför regeringens förslag måste stoppas! Hur
skall man t.ex. kunna samarbeta om materielprojekt om man inte får
exportera till samma länder?
Sverige borde istället för att på alla sätt hålla krigsmaterielindustrin under
armarna koncentrera ansträngningarna till stöd för att ställa om
krigsmaterielindustrin till civil produktion och "avrustningsindustri" för
destruktion av t.ex. anti-personella minor, vilket också kan ses som en
säkerhetspolitisk investering.
Ett medlemskap i WEAG är inte heller förenligt med en trovärdig militär
alliansfrihet.
NATO
NATO genomgår en identitetskris. Efter kalla krigets slut har
man ingen fiende att rusta sig emot, såväl Warszawapakten
som Sovjetunionen är upplösta. Men istället för att diskutera
huruvida NATO också borde förpassas till historien försöker
nu debattörer ge legitimitet åt NATO. Man hänger sig åt
förhoppningar om ett "nytt" och utökat NATO genom byte
av doktrin och kanske t.o.m. namn. Vid granskning av fakta
inser man snart att denna argumentation bara ger falsk
legitimitet åt NATO. De ömsesidiga försvarsgarantierna
består. Hotet om kärnvapenanvändning består. Det enda som
inte består är fienden. Det är inget nytt fenomen att en
myndighet eller organisation skapas för att möta ett problem,
eller hot. När sedan anledningen till upprättandet av
myndigheten eller organisationen upphör så övergår
verksamheten till att bevara sig själv. Sverige måste
naturligtvis i alla sammanhang påtala detta faktum, och slå
fast att vi inte vare sig vill närma oss eller söka medlemskap
i NATO.
PFF
Sverige anslöt sig till NATO:s inbjudan om PFF i maj 1994.
I samband med undertecknandet av ramdokumentet överlämnades det så
kallade presentationsdokument, där Sverige redovisar vilka former av
samarbete vi vill medverka i och vilka resurser vi ställer till förfogande.
Sverige har i sitt presentationsdokument sagt att ett övergripande och
långsiktigt mål för Sveriges deltagande i PFF är att bidra till skapande av en
ny säkerhetsordning i Europa. Enligt detta dokument är Sverige berett att
bidra med sin erfarenhet på det fredsbevarande området och andra områden
som t.ex. räddningstjänstverksamhet.
"När detta samråd fullföljts kommer sedan det för det enskilda
deltagarlandet bindande steget i form av en bilateral överenskommelse mellan
landet ifråga och NATO om ett partnerskapsprogram" (skr. 1993/94:207).
Detta innehåller samtliga aktiviteter som NATO erbjuder, samt samtliga
aktiviteter som medlemsstaterna erbjuder. Slutligen samråder NATO-staterna
med respektive medlemsstat för att enas om ett Individuellt
partnerskapsprogram (IPP). Här framgår målet för samarbetet under de
kommande två åren, vad landet utfäster sig och deltar i, samt vilka resurser
det ställer till förfogande. Denna IPP uppdateras årligen.
Uppgiften att företräda Sverige i internationella förhandlingar ankommer
på regeringen (1 kap 6 § regeringsformen). Men genom reglerna i 10 kap. RF
garanteras riksdagens inflytande över viktigare utrikespolitiska avgöranden.
Flera av bestämmelserna i kapitlet är inriktade på att regeringen skall vara
förhindrad att ställa riksdagen inför fullbordat faktum i detta avseende. Enligt
2 § i detta kapitel får regeringen inte ingå en bindande internationell
överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskom-
melsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller
om
den i övrigt gäller ett ämne som riksdagen skall besluta om, exempelvis
genom att bevilja nya anslag. Också en överenskommelse som är av större
vikt skall godkännas av riksdagen. - Partnerskap för fred (PFP) spelar en
viktig roll i utvidgningsarbetet och det är viktigt att detta samarbete byggs ut
och ges ett nytt innehåll, sade nyligen USA:s försvarsminister William Perry
då NATO-ländernas försvarsministrar träffades i Norge för att bland annat
diskutera NATO:s framtida befälsstruktur.
Miljöpartiet anser att riksdagen skall avgöra vad Sverige skall medverka i
och vår viljeinriktning inom PFF-samarbetet. Därför borde det vara självklart
att förelägga det dokument som lägger fast detta, den s.k. IPP:n, för
riksdagen. Därigenom säkras riksdagens inflytande över det svenska
deltagandet i PFF. Speciellt viktigt är detta när det aviseras att PFF-
samarbetet skall byggas ut och ges nytt innehåll.
Stöd till Baltikum
Regeringen anser att det svenska säkerhetsfrämjande stödet
särskilt bör uppmärksamma stärkandet av de baltiska
ländernas gräns/kustbevakning och uppbyggandet av baltiska
försvarsmakter under demokratisk kontroll. Enligt regeringen
verkar det som om det bästa sättet för de baltiska länderna att
uppnå en ökad säkerhet är att hjälpa dem bygga upp militära
försvar. Denna syn delar inte Miljöpartiet. Vi anser att
Sverige borde inrikta stödet till Baltikum med bl.a. insatser
för en omställning av energisystem till förnyelsebara
energikällor, demokratiutveckling, minskad sårbarhet i
samhällen (redan på planeringsstadiet) och utbildning i icke-
våld och civilt motstånd. Detta vore en bättre investering i
säkerhet, än att försöka bygga upp militär förmåga som för
att få reell önskad avskräckningseffekt tungt skulle belasta de
respektive ländernas budgetar. Dessutom befäster denna
satsning militära lösningar och avskräckning som metod att
lösa konflikter. Detta tankesätt konserverar militarism och
gör att den globala nedrustning, som vi alla önskar,
motverkas. Varje lands försök att öka den egna säkerheten
genom militära investeringar, följs ofta av en motsvarande
satsning i omvärlden. Detta får till följd att försöken att
uppnå en ökad säkerhet mot militära hot blir tvärt emot vad
det är tänkt. För en hög kostnad blir inte säkerheten bättre,
kanske rent av sämre.
Helhetssyn
I regeringens proposition hävdas att en vidgad säkerhetssyn
bör leda till att en helhetssyn skall prägla samhällets
satsningar och åtgärder för att förebygga och hantera hot och
risker i såväl fredstid som krig.
Miljöpartiet menar att det viktigaste för att stärka samhällets robusthet är
omställningen till ett ekologiskt hållbart, småskaligt och decentraliserat
samhälle. De största vinsterna görs när inte investeringar för ökad säkerhet
behöver vidtas i efterhand, utan genast vid planeringsstadiet. Det gäller allt,
såväl energisystem som traditionell infrastruktur. Analyser utifrån
säkerhetssynpunkt borde göras av alla relevanta förslag som regeringen
ställer. På kommunal och regional nivå är det också viktigt att undvika att vi
investerar fast oss i projekt som ökar sårbarheten.
Totalförsvarsbegreppet
Regeringen föreslår att begreppet totalförsvar definieras i
lagen (1992:1403) om höjd beredskap. I prop. 1995/96:12
Totalförsvar i förnyelse anges att "Totalförsvaret innefattar
den verksamhet som är nödvändig för att förbereda samhället
inför yttre hot och för att ställa om samhället till
krigförhållanden". Detta ställde sig också riksdagen bakom.
Man har också klart uttalat att totalförsvarets resurser
(materiel och personal) skall kunna användas vid svåra
påfrestningar på samhället och vid internationella insatser.
Detta uttrycks också i uppgifterna för det militära och civila
försvaret:
Det militära försvaret skall
- försvara landet mot väpnade angrepp
-
- hävda vår territoriella integritet
-
- kunna genomföra internationella fredsfrämjande insatser och
-
- kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
-
Det civila försvaret skall
- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa
de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga
till väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld
-
- kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser
och
-
- stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrestningar
i fred.
-
(Regeringen föreslår i propositionen att begreppet "svåra
nationella påfrestningar" skall bytas mot "svåra påfrestningar
på samhället".)
Därför är det enligt vår mening en alltför snäv formulering som regeringen
vill lagfästa. Nuvarande formulering i lag (1992:1403) om höjd beredskap,
1 § lyder:
"För att stärka totalförsvaret kan beredskapen i Sverige höjas. Höjd
beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap..." Den av
regeringen nu föreslagna lydelsen är "Totalförsvar är verksamhet som behövs
för att förbereda Sverige för krig."
Miljöpartiet anser att formuleringen istället bör vara: Totalförsvar är
verksamhet som behövs för att förebygga och avvärja hot mot Sverige.
Målet för säkerhetspolitiken
Sveriges säkerhetspolitiska mål, så som en majoritet i
riksdagen har formulerat den, lyder som följer:
Svensk säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och
oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi
själva väljer trygga en handlingsfrihet att - såsom enskild nation och i
samverkan - kunna utveckla vårt samhälle.
Denna skrivning bortser helt från att Sverige är en delstat i
den europeiska unionen. Att säkerhetspolitiken ytterst syftar
till att bevara vårt lands frihet och oberoende ter sig omöjligt
eftersom vi ingår i en union. Speciellt som EU både har en
säkerhetspolitisk och försvarspolitisk dimension.
Sverige måste vidga det säkerhetspolitiska målet. Det bör innehålla
levnadsvillkor, mänskliga rättigheter och en långsiktigt hållbar utveckling i
Sverige och i vår omvärld.
Detta är i linje med vad Kommissionen för globalt samarbete (ledd av
Ingvar Carlsson och Shridath Ramphal) har skrivit i rapporten "Our Global
Neighbourhood". I rapporten föreslås bl.a. att synen på den globala
säkerheten bör vidgas till att omfatta inte bara staters rätt till säkerhet,
utan
även individers rätt till säkerhet.
Sveriges säkerhetspolitiska mål bör helt enkelt vara fred. Fred är inte bara
avsaknad av krig. Fred förutsätter en långsiktigt hållbar utveckling.
Organisations- och
styrningsfrågor
Den 1 juli 1994 bildades myndigheten Försvarsmakten
genom en sammanslagning av knappt 100 myndigheter och
ombildning eller nedläggning av ytterligare ett tiotal
myndigheter. 1995 tillkallade försvarsministern en särskild
utredare för att genomföra en uppföljning och utvärdering av
genomförda och pågående strukturförändringar inom
Försvarsmaktens verksamhetsområde. Utredningen har
antagit namnet Utredningen för utvärdering av försvarets
ledning och struktur (UTFÖR). Enligt utredningen har
politiker, Försvarsdepartementet och Försvarsmakten olika
uppfattningar om vad för mål man vill uppnå. Utredningen
konstaterar också bl.a. att utvärderings- och insynsverktyg
fattas och att mycket få västländer har en ÖB med så stora
befogenheter i fredstid som den svenska.
Uppseendeväckande nog konstaterar UTFÖR-utredningen att
kostnadsminskningarna inom Försvarsmaktens
ledningsorganisation i fred m.m. som statsmakterna beslutat
om inte har genomförts av Försvarsmakten. Utredningen
konstaterar att myndigheternas respekt för statsmakternas
beslut måste skärpas. Styrmedlen och redovisningssystemet
bör enligt utredningens mening utvecklas så att en säkrare
uppföljning blir möjlig. UTFÖR betonar också vikten av
tydligare krav på återrapportering.
Utredningen ställer frågan om politikerna egentligen vill styra försvaret?
Svaret på den frågan borde enligt Miljöpartiets uppfattning vara ja. Tyvärr ser
verkligheten annorlunda ut. Riksdagen är idag alltför mycket i händerna på
regeringen.
Miljöpartiet har med intresse tagit del av det material som utredningen har
presenterat.
Det väcker många funderingar, krav på reaktion och handling.
Styrningsfrågorna borde vara ett väl utvecklat avsnitt av propositionen. Så är
nu tyvärr inte fallet, regeringen vill få fria händer att behandla utredningen
som den vill. Regeringen skriver i propositionen att det bör ankomma på
regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att åstadkomma en ökad grad av
måluppfyllnad, samt att kontinuerligt följa upp resultatet.
Regeringen anför i propositionen att regeringen avser att hålla riksdagen
informerad om hur utvecklingen av mål- och resultatstyrningen av
Försvarsmakten fortskrider. Detta räcker naturligtvis inte. Det är enligt
Miljöpartiets uppfattning riksdagen som skall avgöra vad som är viktiga
frågor och i vilken utsträckning riksdagen skall utöva beslutanderätt i dessa.
Det bör vara riksdagen som definierar sin roll och regeringens roll när det
gäller att fördela ansvaret för styrning och uppföljning av försvaret.
Miljöpartiet anser att försvarsutskottet måste fördjupa sitt arbete när det
gäller att behandla de frågor som UTFÖR-utredningen reser. Särskild vikt bör
läggas vid reglering av när regeringen måste höra riksdagen beträffande t.ex.
materielbeställningar och vilket underlag till beslut som krävs. Detta kan
exemplifieras genom att regeringen i budgetpropositionen hemställer att
riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst
66 607 000 000 kronor för tiden efter budgetåret 1997. Detta motsätter sig
Miljöpartiet bestämt. Regeringen bör istället fortlöpande återkomma till
riksdagen med förslag till beslut rörande materiel och utvecklingsarbete, så
att riksdagen får en större möjlighet att påverka till vad pengarna går, och om
det överhuvudtaget är rimligt att beställningen eller inköpet skall göras.
Riksdagen bör enligt vår mening genom ett initiativ besluta om riktlinjer för
när regeringen skall förankra beslut om utveckling och beställning av
materiel i riksdagen. Detta med syfte att säkra riksdagens inflytande över
materielbeställningar och utvecklingsarbeten.
Internationella utbildnings-
och rekryteringsfrågor
Regeringen aviserar att man avser att utse en särskild
utredare för att bl.a. föreslå former för samordning av
utbildning för internationell verksamhet. Speciellt intressant
är enligt Miljöpartiets mening tankarna på möjligheter för en
framtida samordnad utbildning av militär och civil personal
inför internationella insatser. Erfarenheter från de
genomförda och pågående internationella insatserna har visat
på behovet av detta.
Enligt Miljöpartiets mening är också frågan om hur rekrytering till
internationella uppdrag går till och behandling av posttraumatiskt
stressyndrom efter genomförd tjänstgöring.
Situationen för FN- eller IFOR-soldaterna när de kommit hem kan ofta
vara svår. De bär ofta på krigsminnen och möter arbetslöshet, utanförtskap
och en känsla av att ingen förstår deras situation. Miljöpartiet anser att de
hemvändande soldaterna skall mötas på ett sådant sätt att de kan använda sina
erfarenheter på ett konstruktivt sätt både för det civila samhället och
individen. Därför föreslår Miljöpartiet ett frivilligt samarbetsprogram med
fredsorganisationer samt inrättandet av speciella "efteruppdragsplatser" på
arbetsplatser där de kan få ta del av andra villkor än krigets, få ansvarsfyllda
uppgifter och integrera sig. Erfarenheterna är också viktiga att föra ut i t.ex.
skolornas fredsutbildning. Med tanke på den våldsromantik som sprider sig i
Sverige kan den motbild som de hemkomna FN- eller IFOR-soldaterna kan
ge vara ett värdefullt bidrag i kampen mot våldsförhärligande, vapendyrkan
och brist på empati.
Viktig är också den utbildning som sker av befäl och frivilliga inför
uppdraget.
På uppdrag av Högkvarteret har Militärhögskolan genomfört en
enkätundersökning bland FN-soldater som tjänstgjort i de nordiska
bataljonerna i Bosnien. Av undersökningen framgår det att en majoritet av
soldaterna efterlyser bättre utbildning inför tjänstgöringen. Det är inte
kunskaper i vapenhantering eller teknik som efterlyses, utan kunskaper om
lokalbefolkningen, den politiska situationen i området och bättre språk-
kunskaper. Denna undersökning måste ligga till grund för hur utbildningen
genomförs i framtiden.
När det gäller rekryteringen till internationella uppdrag har det framförts
klagomål i bl.a. pressen beträffande att personer med rasistiska eller
främlingsfientliga åsikter har tagits ut till internationell tjänst (se vidare
avsnittet om rasism). Enligt vår uppfattning borde det vara föremål för
utredning, liksom hur uppföljning, hjälp och stöd till de personer som har
varit ute på internationella uppdrag har fungerat. I det sammanhanget vore det
också värt att lyfta fram frågan om hur ofta det är lämpligt att samma person
upprepade gånger rekryteras med korta uppehåll mellan uppdragen till
internationella uppdrag. Regeringen bör enligt vår mening överväga en
"uppehållstid" mellan uppdragen så att möjlighet till ordentlig behandling
mot posttraumatiskt stressyndrom finns.
Forskning
Det är enligt Miljöpartiets mening viktigt att en samordning
av försvarsforskningen i Sverige sker av det militära och det
civila försvaret, samt att internationella erfarenheter tas
tillvara. Miljöpartiets åsikter om försvarsforskningen
redovisas i motioner med anledning av regeringens
proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle.
Lednings- och
informationskrigföring
I regeringens proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred finns det ett avsnitt om
informationskrigföring. I denna proposition skriver
regeringen att "IT-utvecklingen möjliggör radikalt
förändrade sätt att bedriva traditionella militära
verksamheter... Men även psykologiska krigföringsmetoder
inom de militära operationernas ram...kan genom den
moderna teknikens tillämpningar ges avsevärt mer
sofistikerade former."
I Svenska Dagbladet kunde man den 20 maj läsa en artikel om
"datorsoldater" som på några sekunder kan ruinera en nation "sabotera
teletrafiken, få dammar att svämma över och kärnkraftverk att gå varma. Ett
land som anfalls kan inte säkert säga varifrån attacken kommer."
Ibland beskrivs IT-krigföring som någonting nytt, men historien är full av
händelser då just påverkan med information har inneburit stora konsekvenser.
Det som är nytt är den större betydelse som informationen får till följd av
teknikens utveckling. Högkvarterets definition på informationskrigföring är
att det "innebär att utnyttja information som en form av vapen för att
tillkämpa sig makt i en konflikt".
Det finns många exempel på offensiv informationskrigföringsteknik, bland
annat:
- angrepp på informationssystem i samhället,
-
- programmerbar ammunition avsedd för informationssystem och
informationsprocesser,
-
- elektromagnetiska pulsvapen (datorerna i riksdagen, på Riksbanken eller
på börsen kan slås ut av en bomb, som inte skadar människor och som inte
är större än en resväska),
-
- programvara i form av virus och logiska bomber,
-
- datamanipulation och utrustning för att ta över TV- och radionät som i sin
tur kan leda till falska meddelanden och desinformation.
-
I Östgöta Correspondenten den 19 september kunde man läsa ett reportage
från Kungliga Krigsvetenskapsakademiens 200-årsjubileum där den
amerikanske amiralen William Owens delgav sina tankar om framtiden. Han
uppmanade oss att glömma nya stridsflygplan, ubåtar, stridsvagnar och högre
försvaranslag. "Låt oss inte hämta våra lärdomar från historien. Många av oss
är konservativa och vill inte gärna förändra oss. Vi vill bevara våra
försvarsgrenar som Gud en gång skapade dem", sade William Owens.
Miljöpartiet anser att regeringen borde ha lyft in lednings- och
informationskrigföring i arbetet med försvarspropositionen, eftersom detta i
hög grad borde påverka totalförsvarets utformning och organisation,
tillsammans med den vidgade hotbilden. Detta är viktigt inte minst med tanke
på att i kommande försvarsbeslut dessa frågor torde få stor inverkan på det
militära försvaret, i alla fall om inte de traditionella och ur
påtryckningssynpunkt starka organisationsivrarna får härja fritt!
Just det senare är förmodligen en orsak till att dessa frågor inte
tillnärmelsevis har tillåtits påverka utformingen av det militära försvaret.
När riksdagen i våras behandlade IT-propositionen framhöll en enig
riksdag att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas
tydligare. Regeringen borde återkomma med en samlad strategi. Miljöpartiet
konstaterar att en sådan strategi saknas, regeringens proposition bär inte ett
spår av riksdagens beslut. Det är enligt vår mening en brist att inte förslaget
till försvarsbeslut innehåller en sådan strategi.
Regeringen anmäler att den ämnar tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget
att bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföring.
Detta finner Miljöpartiet högst märkligt! Såväl försvarsutskottet som
trafikutskottet ansåg att det var helt otillräckligt att tillsätta en
arbetsgrupp.
Trots ett särskilt till kännagivande från riksdagen i frågan saknas en samlad
strategi och den mer samlade och samordnade ledning av IT-säkerhets-
frågorna som riksdagen efterlyste.
Miljöpartiet finner det anmärkningsvärt att regeringen - trots till-
kännagivandet - inte tagit med säkerhets- och sårbarhetsfrågorna på ett sätt
som rimligen svarar mot riksdagens krav.
Icke-dödliga vapen
På många håll i världen diskuteras en ny form av vapen som
har potential att kasta omkull vedertagen krigföring. Det är
"massbeskyddsvapen" (weapons of mass protection) och
icke-dödlig/antidödande krigföring som diskuteras. I USA
sker utvecklingen i en snabb takt, US Army och US Marine
Corps bedriver experiment, och flygvapnets interna tidskrift
Airpower har ägnat ett temanummer åt dessa begrepp. Några
exempel på icke-dödliga vapen kan vara akustiska, laser,
mikrovågor och radiostörning. Antidödliga vapen är de som
slår ut målsökningssystem och missiler.
FOA har forskat på området och de har presenterat intressanta resultat
inom ramen för projektet "Teknik för internationella insatser". Man har t.ex.
lyckats stoppa fordon med hjälp av mikrovågor. Tyvärr har Försvarsmakten
inte prioriterat denna forskning i årets Försvarsmaktsplan. Miljöpartiet anser
att denna forskning är viktig och bör prioriteras.
Antipersonella minor
Användandet av så kallade antipersonella minor orsakar ett
gigantiskt mänskligt lidande i konflikthärdar världen över.
Värst drabbade är u-länderna där minor, utspridda på jord
som annars hade kunnat brukas för odling, omöjliggör ett
normalt liv för miljontals människor.
I Sverige har vi insett vilka konsekvenser bruket av antipersonella minor
får för civilbefolkning och ekologi. Därför verkar Sverige för ett
internationellt totalförbud mot antipersonella minor. Den svenska regeringen
har genom försvarsminister Thage G Peterson i riksdagen tidigare försvarat
det faktum att minor ingår i det svenska försvaret genom att säga att "ett
ensidigt svenskt avskaffande av antipersonella minor inte har någon
betydelse". Tack och lov är nu denna inställning förkastad och regeringen
föreslår nu ett förbud mot minor i det svenska försvaret. Detta beslut hälsar
naturligtvis Miljöpartiet med glädje. Miljöpartiet anser att inte minorna skall
erättas med något annat vapen och att förbudet mot trampminor i det svenska
försvaret skrivs in i lag. Miljöpartiet förutsätter också att regeringen är
starkt
pådrivande i fråga om ett internationellt förbud mot antipersonella minor.
Miljöfrågor
Riksdagen har beslutat om att vidga säkerhetsbegreppet till
att gälla även andra hot än militära. Ett av dessa reella hot är
den pågående miljöförstöringen. Försvarsberedningen skriver
i sin rapport Omvärldsförändringar och svensk
säkerhetspolitik (Ds 1996:51) bland annat att hotbilden
sträcker sig "över klassiska maktkonflikter till
försörjningskriser, ekologiska obalanser, migrationsrörelser,
nationalism, etniska och kulturella konflikter och terrorism
till det postindustriella samhällets sårbarhet t.ex. genom
specialisering och komplexa beroenden och beroendet av en
väl fungerande infrastruktur".
Vidare skriver försvarsberedningen att "de potentiella miljöproblemen i
vårt närområde till följd av förekomsten av och bristande kontroll över avfall
från kärnvapenhantering och kärnkraftsverksamhet är mycket stora".
Beredningen anser att potentiellt mycket svåra konsekvenser för människor
och miljö ryms i bland annat olyckor och attentat mot kemiska industrier och
kärnkraftverk. Ett antal långtidsverkande faktorer som inverkar på den
säkerhetspolitiska utvecklingen räknas upp "bland dessa kan nämnas
miljöförstöring, färskvattenbrist och livsmedelsbrist".
Totalförsvaret måste enligt Miljöpartiets uppfattning ligga i täten när det
gäller miljöfrågorna, särskilt nu när miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska
begreppet. Försvarets miljöengagemang, i teori men framför allt i praktik, har
givetvis betydelse både för folkförankringen och för trovärdigheten i och med
att miljöförstöring är ett säkerhetspolitiskt problem.
Miljöpartiets förslag på miljöområdet redovisas i en särskild motion,
Givakt för miljön, 1996/97:Fö2.
Stölder av militära vapen
Miljöpartiet har vid ett flertal tillfällen motionerat om
allvaret i att militära skjutvapen förloras i en oacceptabel
omfattning. För inte så länge sedan var det inbrott i Svea
livgarde. Ett stort antal vapen, ett säkerhetsskåp med
slutstycken till dessa vapen samt ammunition stals. Sedan
dess har Försvarsmakten genomfört ett antal åtgärder. Men
enligt vår mening måste en tät och återkommande
rapportering till riksdagen ske över arbetet med åtgärder för
att nedbringa antalet förluster till noll. Detta mål har
regeringen och det delar naturligtvis Miljöpartiet.
Psykologiskt försvar
Regeringen vill att riksdagen skall godkänna övergripande
mål för funktionen Psykologiskt försvar. Tyvärr nämner
regeringen inte ett ord om icke-militära motståndsfrågor i
propositionen. Miljöpartiet anser att de icke-militära
motståndsfrågorna skall ingå i det övergripande målet för
funktionen Psykologiskt försvar. Tidigare hade delegationen
för icke-militärt motstånd ansvar för de icke-militära
frågorna, men sedan den delegationen lades ned har ansvaret
gått över till Styrelsen för psykologiskt försvar. Vi anser att
de kunskaper och den kompetens som tidigare fanns inom
delegationen nu ska tas tillvara av Styrelsen för psykologiskt
försvar, samt att dessa kunskaper sprids och vidareutvecklas.
Miljöpartiet vill inrätta en försöksverksamhet i civilt
motstånd (se vidare motion 1996/97:Fö404).
Miljöpartiet föreslår i vår motion med anledning av budgetpropositionen att
mer pengar bör riktas till Styrelsen för psykologiskt försvar. Dessa pengar
skall användas för att utveckla de icke-militära motståndsfrågorna.
Flygtekniska
försöksanstalten
Flygtekniska försöksanstalten har som övergripande mål att
främja utvecklingen av flygtekniken i landet. Detta mål vill
regeringen att riksdagen skall godkänna. Det är enligt
Miljöpartiets mening andra, mer framtidsvänliga,
transportslag som behöver ökade resurser till sitt förfogande.
Miljöpartiet vill minska anslaget till denna verksamhet och
inrikta den mot det nya övergripande målet "att främja
utvecklingen av reducerade utsläpp och minskat buller till
följd av flygverksamheten".
Kustbevakningen
Kustbevakningen hör till de myndigheter som får en utökad
verksamhet till följd av EU-medlemskapet. Det är viktigt att
den icke-militära bevakningen av våra gränser fungerar
tillfredsställande, speciellt med tanke på de oljeutsläpp som
bara ökar och den allmänna miljöskyddsbevakningen som
tyvärr kan förväntas skapa ytterligare arbetsbelastning för
Kustbevakningen. Miljöpartiet anser att Kustbevakningens
fartyg skall utnyttjas i så hög grad som möjligt, det är därför
viktigt att medel tillskjuts så att mer personal kan anställas.
Miljöpartiet vill öka beredskapen runt Gotland, med tanke på
de flyktingar som kommer i sjönöd på grund av undermåliga
farkoster. Vi anser också att beredskapen skall höjas när det
gäller bevakningen av miljösituationen. Miljöpartiet vill
anslå mer pengar än regeringen till Kustbevakningen.
Underrättelsetjänst
Regeringen har aviserat att en översyn av den militära
underrättelsetjänsten skall genomföras. Miljöpartiet anser att
det är ytterst viktigt att särskilt uppmärksamma förhållanden
som kan leda till nya eller förstärkta hot eller andra svåra
nationella påfrestningar och låta dessa få reella
konsekvenser. Den säkerhetspolitiskt och militärt inriktade
underrättelsetjänsten bör enligt vår mening i nuvarande
säkerhetspolitiska läge särskilt lägga vikt vid informationen
om långsiktiga utvecklingstendenser och förändringar inom
miljömässiga, politiska, ekonomiska och militära områden av
betydelse för Sveriges säkerhet. Som exempel kan ges
atomubåtar på Ishavets botten och sociala
utvecklingstendenser (ökande klyftor) mellan människor.
Här måste en samordning ske mellan olika myndigheters
kompetensområden, men också att myndigheter bedömer
varandra, för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån
sakkunskap och inte tradition. Miljöpartiet föreslår i en
särskild motion att underrättelsenämnden måste vidgas till att
innefatta alla i riksdagens respresenterade partier, detta för
att öka insynen och att det är demokratiskt riktigt att låta
människor med olika syn på samhället ingå i en sådan
nämnd.
Krigsorganisationen
Miljöpartiet vill spara mer pengar på det militära försvaret än
riksdagsmajoritetens fastslagna besparing under
försvarsbeslutsperioden (1996-2001). Vi anser att ramen för
det militära försvaret bör vara 29 miljarder kronor år 2001,
vilket vi redovisar närmare i vår motion med anledning av
budgetpropositionen. Besparingen är av ideologiska och
säkerhetspolitiska skäl. Regeringen föreslår att den för år
1997 till år 2001 sammanlagda ekonomiska ramen för
utgiftsområde 6 Totalförsvar skall uppgå till 220,9 miljarder
kronor. Detta förslag yrkar Miljöpartiet avslag på med
hänvisning till de ekonomiska ramar vi presenterar i
anslutning till budgetpropositionen.
Detta innebär naturligtvis att vi förordar en mindre krigsorganisation än
dagens. I första hand vill vi naturligtvis att riksdagen beslutar om en lägre
ekonomisk ram för det militära försvaret med inriktning på en ekonomisk ram
för anslaget A 1 Försvarsmakten om 29 miljarder kronor år 2001, och
därigenom ger Försvarsmakten i uppdrag att utforma ett förslag till militärt
försvar byggt på denna ekonomiska ram. Inriktningen bör vara fyra
flygflottiljer med två divisioner JAS 39 Gripen på varje, samt 6 mekaniserade
brigader.
Fredsorganisationen
På sikt vill vi växla över det militära försvaret mot ett starkt
civilt försvar. Våra förslag skall ses i ljuset av att vi, på
vägen mot den omrustning vi vill få till stånd, vill bidra
konstruktivt till ett så bra försvarsbeslut som möjligt. Tyvärr
finner vi att en majoritet i riksdagen vill satsa mer pengar på
militären, Moderaterna och Kristdemokraterna t.o.m. mer än
regeringen och Centern. I första hand vill vi att vår
ekonomiska ram som redovisas ovan skall ligga till grund för
en Försvarsmaktsplan utarbetad av Försvarsmakten. Några
konkreta förslag skall dock ligga till grund för denna
inriktning (se nedan).
Miljövärnsregementen
Miljöpartiet föreslår att två regementen ställs om till
miljövärnsregementen under försvarsbeslutsperioden. Vi
föreslår att I 13, som enligt regeringens förslag skall finnas
kvar efter försvarsbeslutet, skall ställas om till ett
miljövärnsregemente med uppgifter och utbildning för att
utföra konkreta miljöuppgifter. Redan nu visar anställda på I
13 prov på framsynthet och visioner när det gäller
totalförsvarskoncept. Man har färdiga förslag på hur
civilpliktiga skall kunna utbildas på regementet och detta går
det enligt vår mening att bygga vidare på. När det gäller
FMB i Fårösund, Gotland, ser vi stora
utvecklingsmöjligheter. Verksamheten på Gotland är baserad
på att samtliga försvarsgrenar och civila myndigheter
inblandade i hela skalan kris-krig. Detta ger
samordningsvinster och också en optimering av den totala
effekten. Detta är eftersträvansvärt för fler garnisoner och
etablissemang runt om i Sverige. Här bör civilpliktig
personal utbildas för miljöskydd och räddningsinsatser. Till
detta har Fårösund ett utmärkt läge i Östersjön. Liksom när
det gäller I 13 anser vi att man bör samlokalisera civil och
militär utbildning i Fårösund. Kommunen har bedömt att
FMB kan ta emot minst 500-900 civilförsvarspliktiga om
året.
Arméstridskrafter
Regeringen föreslår att tre fördelningsstaber med
fördelningsförband samt 13 armébrigader bibehålls.
Territorialförsvaret reduceras till ca 90 000 man och
Hemvärnet utökas till 125 000 man. Luftvärn med medellång
räckvidd utvecklas så att anskaffning kan ske under
försvarsbeslutsperioden.
Miljöpartiet anser att vi skall växla ned till 6 armébrigader till 2001.
Krigsorganisationen får inte bli för stor i förhållande till ekonomin. Det blir
den med regeringens förslag om 13 brigader. Det kan inte vara operativa
utgångspunkter, med tanke på försvarseffekt och uthållighet, som står bakom
regeringens förslag utan regional- och arbetsmarknadspolitiska överväg-
anden.
Inriktningen på Miljöpartiets förslag är en bättre fördelning av brigaderna
över landet än vad som är fallet idag.
Marinstridskrafter
Regeringen föreslår bl.a. att fyra marinkommandon
bibehålls, 24, på sikt 20, ytstridsfartyg bibehålls och 9
ubåtar, varav två i materielberedskap.
Miljöpartiet har tidigare motionerat om att försvarsberedningens
bedömning om att det skall finnas sju ubåtar i det svenska försvaret skall
gälla. Detta anser vi fortfarande. Miljöpartiet redovisar vår syn på ubåtarna i
det svenska försvaret närmare i motion 1996/97:Fö43.
Flygstridskrafter
Flygstridskrafternas ledning organiseras i en central
flygledningsresurs och tre flygkommandostaber. Sex
stridsledningscentraler, 16 basbataljoner, 13
stridsflygsbataljoner och fyra transportflygsdivisioner
bibehålls enligt regeringens förslag. Miljöpartiet förordar ett
mindre antal flottiljer, fyra st med två divisioner på varje
flottilj, dels beroende på att buller och miljöstörningar talar
för att flygvapnet skall finnas på så få platser i landet som
möjligt i fredstid och dels beroende på att vi redan har
beställt JAS-plan till åtta krigsflygsdivisioner och vi anser att
vi inte skall beställa fler.
Enligt ÖB:s förslag skall det finnas tre flygflottiljer i det södra
militärområdet och två i det norra. Milo Mitt kommer däremot att ha en
flygflottilj, nämligen F 16 i Uppsala. I Uppsala finns det konflikter mellan
flottiljens behov och det omgivande civila samhällets krav. Det är mycket
som talar mot flottiljen i Uppsala:
Flottiljen ligger mellan Uppsala domkyrka och Gamla Uppsala högar. Än
viktigare än att F16 ligger mellan kyrkor och högar är att den ligger så nära
bebyggelse att många störs av buller, att olycksrisken är större än på andra
platser och att många kommunala byggprojekt, bl a för att skapa fler
bostäder, tvingats skrotas p g a denna flottilj. Kommunfullmäktige har "vid
en samlad bedömning" beslutat avstyrka JAS.
Naturligtvis skulle ingen komma på tanken att placera en flottilj där idag.
Problemen lär inte minska när JAS 39 i full skala kommer ut på flottiljerna
och ett antal JAS-divisioner skall förläggas till Uppsala. F 16 fick inte heller
koncession för fler än två divisioner JAS "med tvekan". Försvarsmaktens
egna beräkningar visar att de totala miljökostnaderna blir högre vid F 16 än
vid någon annan flottilj, redan vid en måttlig sänkning av de nuvarande
gränsvärdena för buller.
Näst högst blir kostnaderna för F 10 i Ängelholm. När det gäller de
långsiktiga miljöförutsättningarna vid F 10 bedömer koncessionsnämnden i
sin slutrapport att F 10 har bland de sämsta miljömässiga förutsättningarna.
F15 i Söderhamn har däremot bland de bättre. Det skall också påpekas att det
ännu inte gjorts någon miljöprövning för vare sig den militära flygskolans
verksamhet eller övriga utbildningar som enligt regeringens förslag skall
förläggas till F 10. Regeringen föreslår att flytta den grundläggande
flygutbildningen till F 10 Ängelholm. Detta framstår för Miljöpartiet som ett
felaktigt beslut. På samma plats skall man enligt det förslaget blanda tunga
stridssystem som AJS/Ja 37, JAS 39 och civil luftfart. Det måste vara
flygsäkerhetsmässigt förkastligt. Det har också framkommit argument som
tungt talar för att miljöproblemen är stora redan i detta område. Konkurrensen
från civilt flyg är större i södra än i norra Sverige. Luftrumsfrågan talar i
Försvarsmaktens remissmaterial till F 15 i Söderhamns fördel. Likaså när det
gäller övningsområden. Även standarden på byggnadsbeståndet och övrig
infrastruktur ger större säkerhet i investeringsbehovet på sikt. Sammantaget
anser vi att argumenten talar till F 15 i Söderhamns fördel. Miljöpartiet anser
att F 15 bör finnas kvar och F 10 samt F 16 bör avvecklas. Detta bör ligga till
grund för var de andra flottiljerna lokaliseras.
JAS Gripen delserie 3
Miljöpartiet de gröna har krävt stopp för JAS-projektet ända
sedan det över huvud taget började diskuteras. Vi har inte
ändrat åsikt i frågan. Det är nu hög tid att sätta stopp för
ytterligare anskaffning av JAS-plan. Hittills har JAS-plan till
8 stridsflygsdivisioner beslutats (delserierna ett och två).
Detta innebär enligt en majoritet i försvarsutskottet
(betänkande 1995/96:FöU1 Totalförsvarets förnyelse) att
flygplan med tillhörande utrustning till ytterligare fyra
divisioner bör anskaffas. Detta reserverade sig Miljöpartiet
emot. Dessa pengar skulle kunna investeras betydligt mer
effektivt för vår gemensamma säkerhet, speciellt i ett läge då
hotbilden inte är militär, utan (vilket en enig riksdag slagit
fast) mer reell i form av miljöförstöring, ökande klyftor i
samhället m.m. Här behöver pengar satsas! JAS-projektet är
en felprioritering.
Den nuvarande JAS-ramen uppgår till 71,4 miljarder kronor i prisläge
budgetåret 1995/96. Regeringen vill nu omdefiniera JAS-ramen så att den
inkluderar anskaffning och flygplan och utrustning för delserie tre. Ramen
beräknas uppgå till ca 73 miljarder kronor varav ca 17 miljarder utgör redan
utbetalade eller planerade utbetalade medel t.o.m. den 31 december 1996. Av
den omdefinierade ramen är ca 42 miljarder investeringar inom nuvarande
ram och ca 31 miljarder kronor avser tillkommande investeringar. Nuvarande
JAS-ram omfattar förutom investeringar i materiel även vidmakthållande av
detta materiel. Detta vidmakthållande vill regeringen lyfta ur JAS-ramen för
att redovisas i den normala programplaneringen. Detta utgör t.o.m. 2006 ca 6
miljarder kronor.
Miljöpartiet anser att det är anmärkningsvärt att en investering i
mångmiljardklassen som regeringen vill att riksdagen skall fatta beslut om
redovisas så summariskt i propositionen! I propositionen redovisas t.ex. inte
ens hur många plan regeringen avser att beställa. Detta är oacceptabelt och
det har ingenting med att göra huruvida man anser att en delserie tre skall
beställas eller inte, det är en principfråga vad gäller riksdagens inflytande
och
trovärdighet gentemot skattebetalarna (se vidare avsnittet om riksdagens
ledning av Totalförsvaret). Det handlar faktiskt om en kraftig utvidgning av
flygvapnet i förhållande till vad som hittills har beslutats!
Miljöpartiet anser att en beställning av JAS 39 delserie tre inte kan göras
utan att riksdagen har ett fullgott beslutsunderlag beträffande antal plan,
beväpning, prestanda, ekonomin och de säkerhetspolitiska motiven till en
ytterligare investering i JAS-projektet.
Helikopterförband
Miljöpartiet ser positivt på att Försvarsmaktens
helikopterresurser bör samordnas inom ett gemensamt
program. Vid planering av var dessa skall lokaliseras bör
hänsyn tas till samordning och samutnyttjning med det civila
samhället så att dessa resurser kan utnyttjas på ett så för
samhället effektivt sätt som möjligt.
Miljöpartiet anser att de tankar som har framförts om en nationell
räddningsflygsskola på Säve är värda att beakta. Vi vill också uppmärk-
samma att 12 hkpdiv samverkar på ett föredömligt sätt med civila delar av
samhället.
Totalförsvarsplikten
Miljöpartiet förordar en frivillig värntjänst istället för den
värnplikt som vi har idag.
Värnplikten som den ser ut idag är i praktiken ingen allmän värnplikt. Dels
är värnplikten inte allmän, trots den nya lagen om totalförsvarsplikt.
Kvinnorna står till stor del utanför organisationen. Dels finns stora problem i
och med att många som vill göra värnplikt nekas, och placeras i
utbildningsreserven. Detta sker samtidigt som man kan kalla in dem som inte
vill göra värnplikt. Av dessa vägrar somliga, med fängelsestraff som följd.
Det krävs ett nytt värnpliktssystem med folkförsvarstanken kvar som
bygger på frivillighet kombinerat med motivation och meriter.
Miljöpartiet vill inte ha en yrkesarmé, det är av yttersta vikt att inte
militären blir en separat maktfaktor i samhället.
Värntjänsten ska vara anpassad till den vidgade hotbild som riksdagen har
beslutat om och den skall naturligtvis vara öppen för både kvinnor och män.
Tyngdpunkten på värntjänsten skall ligga på internationella och nationella
punktinsatser vid miljöarbete och räddningsarbete samt förebyggande
fredsarbete. Genom volontärarbete i andra länder skulle värntjänsten kunna
öka förståelsen för och kunskapen om andra kulturer och därigenom bidra till
en fredligare värld. Viktigt att understryka är att värntjänsten inte innebär
grå
arbetskraft inom miljövårdssektorn. Tvärtom ska utbildningen vara adekvat
inför uppgiften och den ska kännas meningsfull, det förutsätter att man har en
bred miljökunskap och kan se insatserna i ett större perspektiv.
Värntjänstgöring kan jämställas med arbete i fråga om tilläggspoäng till
högskoleprovet. Man bör också ge direkta tilläggspoäng till högskoleprovet
för alla som genomför värntjänsten. De färdigheter och kunskaper som den
värntjänstgöriga inhämtar och som innebär civil kompetens ska ge civil
dokumentation. Värt att beakta är den naturliga merit som miljökunskap
kommer att vara under 2000-talet, då miljöproblemen tyvärr kommer att vara
än mer aktuella än idag. Människor med miljökunskap kommer då att vara
mer eftertraktade på arbetsmarknaden.
Regeringen har enligt vår mening en felaktig syn på hur man bäst uppnår
en bred folkförankring av försvaret. Vi anser att förbättrad utbildnings-
kvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjande av orättvisor är bättre
alternativ. Men det viktigaste ur motivations- och effektivitetssynpunkt är att
totalförsvaret ökar ungdomars kunskap och självtillit för att möta hot som
känns relevanta.
Regeringen anser det angeläget att utbildningen av totalförsvarspliktiga
med civilplikt utökas. Detta bör ske genom att en utbildning till civila
beredskapsstyrkor påbörjas under försvarsbeslutsperioden. Regeringen anser
att möjligheterna att utbilda även för uppgifter inom området för miljöskydd
under höjd beredskap bör utredas. Beträffande de av regeringen föreslagna
civila styrkorna, så anser vi att de måste utbildas inom det vidgade
säkerhetsbegreppet och inte snävas in till "katastrofutryckningsbrigad" vid
bränder eller andra akuta händelser.
För att undvika "vi och dem"-känsla mellan värnpliktiga och civilpliktiga
och för att befästa totalförsvarsandan bör utbildningen samlokaliseras och i
vissa delar ske gemensamt. Det är tyvärr tvärt emot vad ÖB anser eftersom
han har avvisat samlokaliserad utbildning.
Regeringen anger i propositionen att man förutsätter att Försvarsmaktens
och andra utbildningsanordnare aktivt arbetar för att, där det så behövs,
förbättra medinflytandet.
Enligt Miljöpartiets uppfattning bör medinflytande utvecklas till
medbestämmande i så hög grad som möjligt. Miljöpartiet anser att lag
(1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och medinflytande-
förordningen bör ses över tillsammans med företrädare för totalförsvars-
pliktiga. Översynen bör ha inriktning mot att t.ex. straff som drabbar olika
människor olika mycket beroende på ekonomisk status inte får dömas ut och
att möjligheten att utdöma utegångsförbud tas bort.
Miljöpartiets förslag beträffande totalförsvarsplikten utvecklas närmare i
motion 1996/97:Fö10 Totalförsvarsplikt eller frivillig värntjänst?
Rasism och
främlingsfientlighet
Efter en motion från Miljöpartiet uttalade försvarsutskottet i
samband med försvarsbeslutets första etapp att "rasism och
andra former av främlingsfientlighet är en allvarlig företeelse
och därför aktivt bör motarbetas med alla de medel som är
förenliga med vår demokrati och vårt rättsväsende. Inom
totalförsvaret gäller detta självfallet oavsett var det rasistiska
beteendet förekommer - hos anställda eller hos
totalförsvarspliktiga. Den som med utgångspunkt i rasistiska
eller främlingsfientliga handlingar eller beteenden visar sig
uppenbart olämplig för sin tjänst bör självfallet med lagliga
medel kunna skiljas från tjänsten." Utskottet anförde vidare
mot bakgrund av frågans allvar att "regeringen bör informera
riksdagen om problemets omfattning, om vilka åtgärder som
initierats eller avses vidtas samt om det finns behov av
ändrad lagreglering". Detta ställde sig en enig riksdag
bakom.
Nyligen kunde man läsa i DN att MKV (marinkommando väst) försökt
hemförlova en rekryt på grund av hans kriminella förflutna och hans
nazistiska sympatier. Totalförsvarets överklagandenämnd ändrade MKV:s
beslut p g a att det "inte fanns någon laglig grund för att hindra värnpliktiga
som försvaret inte vill ha".
I mars ställdes en fråga till försvarsministern hur riksdagens beslut skulle
förverkligas med anledning av uppgifter i pressen om att personer med
uttalade rasistiska åsikter trots detta hade tagits ut till internationell
tjänstgöring i Bosnien. Försvarsministern svarade att regeringen hade gett
Försvarsmakten uppdraget att redovisa problemets omfattning och vilka
åtgärder som initierats eller avser vidtas samt att "lämna förslag till
eventuella åtgärder för att underlätta myndighetens arbete i frågan men som
ligger utanför myndighetens ansvarsområde".
I propositionen räknar regeringen upp de åtgärder som Försvarsmakten har
vidtagit, bl.a. en faktaskrift, Religion och kulturmönster. Regeringen har
också beslutat om att bevilja Försvarsmakten 1 miljon kronor att användas
under 1996 för fyra ungdomsprojekt mot rasism. Uppenbarligen kan man
konstatera att det finns behov av ändrad lagreglering. Därför är det
anmärkningsvärt att regeringen i propositionen inte lämnar några förslag på
lagändringar som gör att Försvarsmakten genast kan stänga av totalförsvars-
pliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet.
Försvarsmakten får aldrig vara en utbildningsanstalt för antidemokrater,
rasister och kriminella. Vi skall inte behöva försvara oss mot försvaret!
Det civila försvaret
Det civila försvaret skall
- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa
de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga
till väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld
-
- kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser
och
-
- stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrestningar
i fred.
-
Regeringen föreslår, som tidigare anförts, i propositionen att
begreppet "svåra nationella påfrestningar" skall bytas mot
"svåra påfrestningar på samhället".
Regeringen anför att genomförandet av internationella insatser och
stärkandet av samhällets förmåga att möta svåra påfrestningar på samhället
inte är totalförsvarsverksamhet, men att totalförsvarsresurserna skall utformas
så att de också kan användas för dessa situationer. Detta anser inte
Miljöpartiet, eftersom man då inte tar konsekvenserna av den vidgade hotbild
som riksdagens har beslutat om.
Planeringen för det civila försvaret skall enligt regeringen inriktas på att
- det civila försvaret skall kunna anpassas till det säkerhetspolitiska läget
-
- en helhetssyn på beredskapsåtgärderna skall tillämpas
-
- de kompletterande beredskapsåtgärderna i större utsträckning än hittills
skall avse de viktigaste infrastrukturområdena
-
- den fredstida samordningen skall förbättras samt att
-
- ledningsförmågan skall förbättras.
-
Miljöpartiet vill framhålla betydelsen av den första
strecksatsen beträffande det säkerhetspolitiska läget. Här är
det viktigt att betona det vidgade säkerhetspolitiska
begreppet. I detta sammanhang måste en samordning ske
med underrättelsetjänsten, så att den kommer både det civila
och det militära försvaret till godo.
Inför nästa försvarsbeslut
Miljöpartiet stödjer regeringens förslag vad gäller
säkerhetspolitiska kontrollstationer. Enligt
försvarsberedningens rapport (Ds 1996:51
Omvärldsförändringar och svensk säkerhetspolitik) skall
kommande kontrollstationer uppmärksamma "de hot och
risker, s.k. lågnivåhot, som kan följa av till exempel sociala
och ekonomiska klyftor, inomstatliga konflikter,
miljöförstöring och brist på naturresurser samt det moderna
komplexa samhällets sårbarhet". Miljöpartiet vill i det
sammanhanget uppmärksamma att denna säkerhetspolitiska
kontrollstation utöver den parlamentariska delaktigheten sker
med stöd av kompetens från olika samhällsområden, bl.a.
experter på miljö- och sociala utvecklingstendenser samt
informations- och ledningskrigföring. Kontrollstationen bör
också ske i samarbete med ÖCB.
När det gäller kommande överväganden av krigs- och fredsorganisationen
bör man utgå från noll, utan bindningar från nuvarande freds- och
krigsorganisation eller materielplaner. Med utgångspunkt i de analyser som
den säkerhetspolitiska kontrollstationen ger bör spel genomföras i
Högkvarterets krigsspelscentrum där man utgår från Totalförsvarstänkandet
och där man låter det militära försvarets huvuduppgifter ligga till grund för de
spel man genomför (t.ex. stöd till det civila samhället vid svåra
påfrestningar). ÖCB måste inkluderas redan från början i arbetet inför nästa
försvarsbeslut. Miljökriterier måste också få väga tungt när det gäller
lokaliseringsfrågor, både med tanke på miljön i dagsläget och på att
Totalförsvaret har ett speciellt ansvar när det rör miljöfrågor (se vidare
avsnittet om miljö ovan, samt motionen Givakt för miljön, 1996/97:Fö2).
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall betona vikten av fredsförebyggande arbete i
FN, speciellt orsaker till konflikter, utvecklingen av inomstatliga konflikter
och miljöfrågornas koppling till säkerhetspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ansträngningar för att skapa en bra fredsfrämjande kapacitet
bör koncentreras till FN,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljöfrågornas betydelse för regionens säkerhetspolitiska
utveckling måste föras upp på OSSE:s dagordning, liksom bl.a. kopplingen
mellan en negativ säkerhetspolitisk utveckling och ökande ekonomiska och
sociala klyftor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inte skall verka för att ge EU militära muskler för
att kunna genomföra fredsbevarande åtgärder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör lämna observatörsposten i VEU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inte skall söka medlemskap i WEAG,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slå fast att Sverige varken vill närma sig eller söka
medlemskap i NATO,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagen skall avgöra vad Sverige skall medverka i och vår
viljeinriktning inom PFF-samarbetet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till de baltiska länderna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det viktigaste för att stärka samhällets robusthet är
omställningen till ett ekologiskt hållbart, småskaligt och decentraliserat
samhälle,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om totalförsvarsbegreppet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet för säkerhetspolitiken,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt behandling av styrning, uppföljning och utvärdering med
anledning av UTFÖR-utredningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett frivilligt samarbetsprogram för hemvändande FN-soldater,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överväga en "uppehållstid" mellan internationella uppdrag så
att det finns möjlighet till ordentlig behandling mot posttraumatiskt
stressyndrom,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en säkerhetsstrategi inom IT-området samt om en
offensivare ledning av säkerhetssamarbete än för närvarande,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att forskning om icke-dödliga vapen är viktig och bör prioriteras,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte trampminorna skall ersättas med något annat vapen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbudet mot trampminor i det svenska försvaret bör skrivas in
i lag,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en tät och återkommande rapportering till riksdagen bör ske
över arbetet med åtgärder för att nedbringa antalet förluster av militära
skjutvapen till noll,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de icke-militära motståndsfrågorna skall ingå i det
övergripande målet för funktionen Psykologiskt försvar,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det övergripande målet för Flygtekniska försöksanstalten bör
vara "att främja utvecklingen av reducerade utsläpp och minskat buller till
följd av flygverksamheten",
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Kustbevakningens beredskap skall höjas när det gäller
bevakningen av miljösituationen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det måste ske en samordning mellan olika myndigheters
kompetensområden för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån
sakkunskap, inte tradition,
25. att riksdagen till ekonomisk ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar för
perioden 1997 t.o.m. 2001 anvisar 34,9 miljarder kronor mindre än vad
regeringen föreslagit, eller således 186 miljarder kronor,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att I 13 i Falun bör ställas om till miljövärnsregemente,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att FMB i Fårösund ställs om till miljövärnsbrigad,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sex armébrigader till 2001,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte avveckla F 15,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avveckla F 10,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avveckla F 16,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte anskaffa delserie tre av JAS 39 Gripen,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte beställning av JAS 39 Gripen delserie tre kan göras utan
att riksdagen har ett fullgott beslutsunderlag beträffande antal plan, ekonomin
och de säkerhetspolitiska motiven till en fortsatt utvidgning av
flygstridskrafterna,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det skall finnas åtta divisioner JAS 39 Gripen år 2001,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av lagändring som gör att Försvarsmakten genast kan
stänga av totalförsvarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och
främlingsfientlighet,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till Baltikum,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetet inför nästa försvarsbeslut.
Stockholm den 3 oktober 1996
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Thomas Julin (mp)
Peter Eriksson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)