I denna motion kommer vi att ta upp försvarets organisation i
Västsverige och Skåne. I propositionen föreslår regeringen
att Borås Garnison (Fostab, regementet, och
Älvsborgsbrigaden) avvecklas och att Halmstad Garnison
(Fostab, regemente, Hallandsbrigaden, Luftvärnskåren Lv6
och Flygvapnets Halmstadsskolor) blir kvar. Dessutom
kommer viss verksamhet att finnas kvar vid MKV i
Göteborg och verksamheten vid K3 blir kvar i Karlsborg.
Detta förslag står i bjärt kontrast till ÖB:s förslag. I
Överbefälhavarens försvarsmaktsplan 1997 (FMP 97), som
är gjord och utformad med utgångspunkt från den
ekonomiska ram som riksdagen beslutade om i våras, satsar
ÖB på I15 i Borås och Lv4 i Ystad. Detta gör ÖB såvitt vi
förstår därför att den lösningen ger det bästa försvaret inom
givna ekonomiska ramar.
Vi föreslår i denna motion att Älvsborgsbrigaden behålls i Borås
(Regemente och Fostab läggs ned) och en storgarnison bildas med Göteborg
där Fostab och övriga stabs- och stödfunktioner grupperas (det
överensstämmer i detta avseende med regeringens förslag). Detta ger inom
den ekonomiska ram som finns, en i jämförelse med förslaget i propositionen
ökad försvarseffektivitet.
I propositionen utgår man från att övningsfältet i Borås inte lämpar sig för
utbildning av mekaniserade förband, ett märkligt påstående. I Borås finns ett
övningsfält på 1 610 ha direkt utanför kaserngrindarna. Dessutom finns
ytterligare stora markområden ca 6 000 ha, som ägs av kommunen om det
behövs ytterligare mark. Områdets karaktär påminner om de
markförhållanden som finns i aktuella stridsområden. Enligt de militära
experter vi talat med lämpar sig denna terräng bra för den aktuella
utbildningen. I Halmstad inskränker sig det övningsfält som finns i
anslutning till kasern till 190 ha, därför krävs en komplettering och i
propositionen beskrivs det som att det köp som kommunen och landstinget
gör inte kostar något och att några investeringar för iordningställande inte
behövs. Så är det naturligtvis inte. Att på detta sätt ta bra åkermark och göra
det till militärt övningsfält är inte i linje med god hushållning av våra
naturresurser, speciellt inte när det redan finns ett lämpligt övningsfält
iordningställt i Borås. Det borde vara olämpligt ur samhällsplanerings-
synpunkt att utvidga ett övningsfält som sträcker sig från I16:s kasernområde
till det övningsfält man har på Nyårsåsen. Till detta skall tilläggas att om de
soldater som utbildas här skall försvara västkusten och Göteborg blir de
utbildade i en terräng som inte alls överensstämmer med vad de kommer att
möta i ett verkligt läge.
Borås är bättre beläget än Halmstad rent geografiskt för att försvara
Göteborg med hamn och Landvetters flygplats. Vägarna från Borås leder till
Göteborg och Landvetter, avståndet är normalt pendlingsavstånd till ett jobb.
Soldater utbildade i Borås kan i sina ordinarie övningar nå Göteborgsområdet
och även om utbildningen sker på det egna övningsfältet är förhållandena
snarlika dem som en soldat möter i Göteborgsområdet. I propositionen förs
ett resonemang om grundutbildningens placering och där står det så här
"Grundorganisationens utformning har dock på olika sätt en inverkan på
dessa förutsättningar. Lokaliseringen påverkar var den fasta personalen är
bosatt. Krigsorganisationens material måste kunna utnyttjas för utbildning
m.m. och mobiliseringsförråden bör av rationalitetsskäl finnas inom rimligt
avstånd. Klimat och terräng kan påverka förbandens användbarhet." Om
regeringen menar något med dessa ord har man, när man väljer Halmstad,
satsat på fel förband. Borås ligger precis där som citatet skulle placera
utbildningsförbandet för Göteborgs försvar. Man måste utgå från att
mobiliseringsförråd för de förband som skall försvara Göteborgsområdet
måste finnas i trakten av Borås och Alingsås med omnejd, alltså inte speciellt
nära Halmstad. Mobiliseringsplatser söder om Kungsbacka är av terrängskäl
helt olämpliga, ett sådan förband blir lätt avskuret och får då gå långa
omvägar för att nå Göteborg. Om nu mobiliseringområdet är ganska givet
anser vi att den utbildningsplats som bäst stämmer in på den beskrivning som
vi nyss citerat ur propositionen skall väljas. I valet mellan Borås och
Halmstad är svaret givet, det är bara Borås som kan uppfylla det krav på
närhet till mobiliseringsplatserna och rätt terrängtyp för utbildningen som
propositionen ställer krav på.
Som ett motiv att bevara Halmstad har sagts att de som flyttade från
Göteborg till Halmstad inte ska behöva flytta en gång till, detta är vällovligt.
Men då tar man inte hänsyn till att i Borås finns över 40 officerare som flyttat
till Borås när andra förband lagts ner. På samma sätt bortser man ifrån att det
blir en stor flyttkarusell med försvarsministerns förslag. Samtliga
robotförband vid LV4 i Ystad skall flytta till Halmstad och
luftvärnsautomatkanon m/48 skall flytta från Ystad till Gotland. Förband i
Halmstad skall enligt uppgift flytta till Boden, Norrtälje och Gotland. Detta
skapar naturligtvis problem för människor och kostnader för försvaret.
Regionalpolitiska skäl och sysselsättningsskäl har nämnts i debatten. Vi
anser att det är de försvarspolitiska skälen som ska avgöra. Men om
situationen på arbetsmarknaden ska få ha någon betydelse då blir det Borås
och Ystad som går före Halmstad. I både Borås och Ystad är arbetslösheten
större än i Halmstad.
I dag står vi inför att bilda en västsvensk region, med Göteborg, Bohuslän,
Älvsborgs och Skaraborgs län. Det förefaller oss bakvänt att i dag förlägga
den militära garnison som skall försvara regionen utanför densamma.
Kontakterna mellan civila och militära myndigheter blir allt viktigare om vårt
försvar och vår beredskap är intimt sammanflätade. Borås blir det naturliga
valet för lokalisering för det förband som skall ha huvudansvaret för försvaret
av västkusten. Med regeringens förslag att ha kvar en utbildning vid MKV i
Göteborg blir detta val ännu naturligare, då finns en möjlighet att förverkliga
det förslag som cheferna för MKV och Borås Garnison skisserade redan i
vintras med en gemensam garnison för dessa båda förband. Med stor säkerhet
det allra billigaste förslaget. I detta sammanhang ser vi det som synnerligen
viktigt att behålla helikopterdivisionen på Säve, den har inte bara en militär
betydelse utan framförallt en viktig del i den civila beredskapen på
västkusten.
För frivilligförsvaret och för hemvärnet är ett regemente i bygden mycket
viktigt, det är också något att tänka på. Med vårt förslag säkerställs stödet
till
hemvärnet och frivilligorganisationerna i Bohuslän, Hallands län och i
Älvsborgs län samt i Göteborg. Det är viktigt att ge hemvärn och
frivilligorganisationer bra förutsättningar för sin verksamhet. Med ett
krympande försvar sett till volym blir hemvärnet den viktiga grund vi har att
stå på för att kunna försvara viktiga anläggningar i samhället. Hemvärnet
måste ges bättre materiel och det är viktigt att kontakten med
utbildningsförbanden bibehålls.
Västsverige är för vårt lands försvar och försörjning strategiskt och viktigt
att skydda. I kris och krigstillstånd är hamnarna i Göteborg, Uddevalla och
Stenungsund liksom flygfälten i Landvetter och Säve viktiga för vår
försörjning. Även i krig skall det civila samhället fungera, naturligtvis
annorlunda än i fred, men de grundläggande funktionerna för vår försörjning
skall vara intakt även i ett krisläge. Skall vårt försvar fungera och våra
soldater kunna göra en fullgod insats måste de veta att anhöriga hemma har
en rimlig tillvaro. Sedan ett antal år tillbaka bygger den svenska beredskapen
och försörjning med mat och förnödenheter på att vi i alla lägen kan få varor
och förnödenheter från andra länder. Handeln förutsätts kunna fungera även i
dessa svåra sammanhang. Ska detta kunna fungera är förutsättningen att
västkusthamnar och flygplatser finns under svensk kontroll. Flygplatserna i
Landvetter och Säve är viktiga för inrikes transporter och om de föll i en
angripares händer skulle angriparen kontrollera stora delar av Sverige. Det
finns både militära och civila motiv för att ha ett så starkt och väl
lokaliserat
försvar som möjligt i Göteborgsområdet.
I propositionen sägs att den av försvarsministern valda lösningen blir
billigare än ÖB:s förslag (FMP 97). De beräkningar som leder fram till detta
konstaterande är enligt vår mening framtagna på ett bristfälligt underlag.
Ingen hänsyn har heller tagits till möjligheten att göra en
garnisonssamordning Göteborg (MKV) och Borås (IB 15), vilket avsevärt
skulle förbilliga försvaret av Göteborg och västkusten.
Vad avser det använda ekonomiska underlaget utgår regeringen från
Försvarsdepartementets promemoria 1996-09-11 (Dnr FO96 574 ESU) i
vilken står (sid 3) att investeringsbehovet i Borås är 70 miljoner kronor. Detta
är fel! Rätt siffra för investeringar under perioden är i Borås 18 miljoner
kronor (ÖB FMP 97 Bilaga 9, Underbilaga 9:2 sid 1) detta innefattar
investeringar för Fostab, regemente och brigad. Flyttas K 3 till Borås ökar
siffran för investeringar med 4 miljoner till 23 miljoner kronor. Men detta är
enligt förslagen i propositionen inte aktuellt. Den i propositionen beräknade
investeringskostnaden i Borås är alltså 52 miljoner högre än den verkliga
kostnaden.
Försvarsdepartementet redovisar att en avveckling av Borås/Ystad i stället
för Halmstad 2001 och framåt skulle ge en årlig besparing på 34 miljoner
kronor. Underlaget för att komma fram till detta resultat är enligt vår
uppfattning inte korrekt. Det är felaktiga antaganden om investeringsbehovet
i Borås som ger en felaktig kostnad för Boråsalternativet. Man har heller inte
tagit hänsyn till kostnader för köp eller arrende av de 700 ha som skall köpas
utav Vapnö Gods. Ej heller är det medräknat en kostnad för att iordningställa
övningsfältet i Halmstad. Detta tillsammans gör att den beräknade
besparingen i försvarsministerns förslag äts upp och byts mot en högre
kostnad i Halmstad. Detta förstärks ytterligare när man också i Halmstad
måste iordningställa ett övningsfält för övning och utbildning med robot 77
alternativt åka till Revingehed och öva.
Att sammanföra MKV och IB15 i en garnison ger besparingar som har
beräknats till 43 miljoner kronor per år. Tar man hänsyn även till detta blir
vårt förslag ännu gynnsammare och måste bedömas vara billigare än förslaget
i propositionen. Vårt förslag är också att föredra rent försvarstaktiskt.
Underlag för de beräknade driftskostnaderna och besparingar med en
gemensam Garnison Göteborg-Borås är presenterade av C MKV, CI 15/Fo34
och CIB 15. (samordnad försvarsmaktsorganisation i Göteborgs- och
Boråsområdet MKV:LED 02 300:101 1996-01-17), utredningen är verifierad
(Kompletterande granskning av MKV/I 15 inlämnade kalkyler IB 15
beteckning 02 300:80 053, 1996-01-23).
Vårt förslag, som enligt vår uppfattning kan genomföras inom givna
ekonomiska ramar uppnår följande fördelar:
- Förslaget innebär en allsidig militär närvaro på västkusten med en
kraftsamling till det för landet strategiskt viktiga Göteborgsområdet.
- Vårt förslag förhöjer initialeffekten av försvarsförmågan i
Göteborgsområdet samt bibehåller totalförmågan och uthålligheten. Detta
klaras inom givna ekonomiska ramar.
- Landvetter kan nås från Borås tidigt vilket är viktigt. Där kan i annat fall
en motståndare om han disponerar fältet på några timmar bygga upp större
styrka än en brigad innan vi hunnit mobilisera.
- Försvarets förankring hos människorna är viktigt, folkförsvarstanken kan
bibehållas och till och med utvecklas.
- Stödet till hemvärns- och frivilligorganisationerna kan bevaras på en
behövligt hög nivå. I en bantad försvarsorganisation ökar vikten av det
frivilliga inslaget i vårt totalförsvar.
- Bildandet av en storgarnison Borås-Göteborg innebär ekonomiska
stordriftsfördelar fullt jämförbara med andra garnisonsorter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Älvsborgsbrigaden i Borås behålls och bildar
en garnison under C MKV ingående i Södra militärområdet.