Regeringens förslag att slå samman Försvarshögskolan
överensstämmer med LEMO-utredningens ursprungliga
förslag. Enligt vår mening saknas motiv för att slå ihop dessa
båda väsentliga verksamheter. MHS bör vara en skola som i
första hand utbildar officerare i enlighet med de önskemål
Försvarsmakten har under det att FHS utbildar kvalificerade
civila befattningshavare med ett stoff av en avsevärt mer
allmängiltig och mindre yrkesinriktad karaktär. Sannolikt
finns vissa samordningsvinster, men dessa torde vara
begränsade. Den långsiktiga risken för MHS-delen är att
Försvarsmakten i större utsträckning börjar genomföra
"inomverksutbildning" av officerare. Det vore enligt vår
uppfattning en mindre bra lösning.
För FHS är risken att den totalförsvarsidentitet som varit skolans
kännemärke i snart ett halvt sekel riskerar att gå förlorad om skolan å andra
sidan lyckas i sin ambition att vara just den militära högskolan - MHS.
Risken finns att FHS identitet försvinner i den nivåhöjande utbildningen av
officerare som är MHS kännetecken.
MHS fungerar liksom FHS väl efter 1994 års myndighetsreform. MHS
ambitionsnivå har höjts, liksom Försvarshögskolans, och anpassningen till
civil högskola påbörjats. Det är rätt väg även för framtiden. Följaktligen
finns inget motiv att slå samman två väl fungerande verksamheter för sakens
egen skull. En ökad civil "kontroll" över utbildningen av officerare riskerar
att motverka sitt syfte och kan leda till de konsekvenser vi ovan angivit.
Därför bör regeringens förslag avvisas.
Vad gäller den rent civila utbildningen för offficerare, som vi anser bör
öka kraftigt, bör denna genomföras av helt civila universitet och högskolor.
Militärhögskolan skall specialisera sig på militära ämnen och på militära
tillämpningar av civila ämnen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Militärhögskolan
och Försvarshögskolan den 31 december 1996 och att inrätta den nya
myndigheten Försvarshögskolan den 1 januari 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 4 oktober 1996
Arne Andersson (m)
Henrik Landerholm (m)
My Persson (m)
Olle Lindström (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Göthe Knutson (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Stig Grauers (m)
Anders Björck (m)
Ingvar Eriksson (m)
Ola Karlsson (m)
Inga Berggren (m)
Henrik S Järrel (m)