med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Ang försvarets
utbildningsförband S 2 i
Karlsborg
När dåvarande regeringen föreslog (prop 1991/92:102) att
Västgöta Flygflottilj i Karlsborg, F 6, skulle läggas ned,
uttalade regeringen i sin proposition att det förelåg ett stort
behov av regional- och arbetsmarknadspolitiskt stöd för att
mildra följderna av beslutet. Regeringen anförde följande
motiv härför:
Regeringen har noga analyserat arbetsmarknadsläget m.m. i kommuner och
regioner som genom förslagen förlorar arbetstillfällen. Analysen visar att det
främst är i Karlsborg som det på sikt kan uppstå regionala och
arbetsmarknadspolitiska problem av betydande omfattning.
När riksdagen senare, den 3 juni 1992, beslutade enligt
försvarsutskottets ändringsförslag att inte lägga ned F 6 i
Karlsborg uttalades bl a:
Av betydelse har härvid varit att Karlsborgs kommun skulle drabbas mycket
hårt av effekterna av en nedläggning.
Trots riksdagens ovannämnda försvarsbeslut i juni 1992
drabbades kommunen ändå genom att ca 145 arbetstillfällen
försvann från verkstads- och materialförvaltning,
Vanäsverken och K 3. I samband med behandlingen av
1992 års försvarsbeslut insåg kommunen att det stora
försvarsberoendet inte var hållbart i längden. Kommunen och
näringslivet bildade därför en näringslivskommitté, som
arbetade tillsammans med dåvarande Utvecklingsfonden
(numera ALMI) i Skaraborgs län med avsikt att göra en
kommunanalys, som skall ligga till grund för ett
näringspolitiskt program. Målsättningen med programmet
blev att kommunen tillsammans med länsstyrelsen skulle
kunna hantera bortfallet av arbetstillfällen som 1992 års
försvarsbeslut innebar för Karlsborg.
I samband med det så kallade krispaketet, överenskommet mellan
dåvarande regeringen och Socialdemokraterna under hösten 1992, beslutade
riksdagen i detta läge att ändå lägga ned F 6 (prop 1992/93:50), vilket
medförde att ytterligare mer än 500 arbetstillfällen försvann i Karlsborg, en
kommun som idag har ca 7 600 invånare. Med anledning av följdmotioner
till propositionen uttalade försvarsutskottet:
Försvarsutskottet utgår från att regeringen noga kommer att följa
utvecklingen i Karlsborgs kommun och tillsammans med berörda
myndigheter vidtar de arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m., som i detta
sammanhang behövs i samband med nedläggningen. Med ett riksdagens
uttalande av denna innebörd synes syftet med motionerna i huvudsak kunna
bli tillgodosett.
Konsekvenserna av besluten för enskilda och kommunen
blev så stora att detta inte gick att klara utan statligt stöd.
Med effekter i service och näringsliv i övrigt beräknades vid
den tidpunkten att drygt 900 jobb hotades, dvs vart fjärde
arbetstillfälle i kommunen.
Dilemmat för de anställda är att många bor i bostadsrätt och egna villor
och någon egentlig fastighetsmarknad existerar inte längre på orten. Detta
kan innebära att erbjudet arbete på annat ort kan gå om intet om hus eller
lägenhet ej går att sälja.
Det är mot den ovan relaterade historiska bakgrunden som den nu aktuella
propositionen skall bedömas. I propositionen (sid 114) redovisar regeringen
följande ställningstagande:
Försvarsmakten har föreslagit att Livregementets husarer, K 3 och
Fallskärmsjägarkåren omlokaliseras till Borås respektive Östersund. Mot
bakgrund av regeringens ovan redovisade syn på omlokaliseringar anser
regeringen att K 3 och Fallskärmsjägarkåren skall bibehållas i Karlsborg.
Däremot bör utbildningen av stabs- och sambandsförband i Karlsborg
upphöra.
Den utbildningskapacitet som finns i Enköping och Boden är tillräcklig.
Vi delar uppfattningen att K 3 och Fallskärmsjägarskolan
skall bibehållas i Karlsborg. Däremot kan vi inte acceptera
den andra delen av förslaget, som i realiteten innebär en
omlokalisering av utbildningsförbandet S 2.
Vi vill i sammanhanget påpeka att frågan om att samordna stödproduk-
tionen mellan förbanden i Skövde och Karlsborg har aktualiserats, vilket
enligt vår mening kan ge rationaliseringsvinster och därmed önskvärda
besparingar av statsmedel. Full effekt får givetvis dessa åtgärder om
nuvarande garnison i Karlsborg förblir intakt.
Vår tolkning av regeringens ovan citerade förslag att "utbildningen av
stabs- och sambandsförband i Karlsborg" bör upphöra är att S 2:s
utbildningsförband med personal flyttas till S 1, såväl befäl som värnpliktiga.
S 2 svarar idag för att operativ ledning kan utföras från berganläggningar,
och sådana skall underhållas och vara klara att kunna driftsättas. Allt detta
omfattar idag verksamhet inom Milo Syd. En flyttning till S 1 medför att
krigsförbanden splittras.
Vi har inhämtat att flyttningen föranleder dryga merkostnader. Det handlar
om nyinvesteringar vid S 1, ökade hyreskostnader, konsekvenser av
personalens flyttning eller annan omställning, resor och transporter, ökade
utbildningskostnader m.m. Därtill kommer de merkostnader för Karlsborgs
fästning som faller på det där kvarvarande förbandet K 3. Det är uppenbart
att en krigsförbandsövning med S 2 i Karlsborg blir väsentlig mindre
kostnadskrävande än om verksamheten skall ske från S 1 i Enköping.
Således konstaterar vi att den i propositionen redovisade synen på
"omlokaliseringar" även måste gälla utbildningsförbandet S 2 i Karlsborg.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag i motsvarande del.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att utbildningen av stabs-
och sambandsförband skall upphöra i Karlsborg i enlighet med vad som
anförts i motionen.