med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Det svenska försvaret har genomgått dramatiska förändringar
under senare år. Teknisk upprustning i kombination med
personalneddragningar av både militär och civil personal har
medfört att ett stort antal förband har försvunnit från
fredsorganisationen, förändringar som också fått sitt
genomslag i krigsorganisationen. Om grundkonceptet är ett
"smalare men vassare" försvar finns anledning att ge denna
målsättning sitt fulla stöd. Neddragningarna har självfallet
medfört regionalpolitiska och tunga förändringar för
arbetsmarknaden. Så kommer det också att bli enligt den
senaste propositionen inom totalförsvaret.
De senaste månaderna har det varit en intensiv diskussion om slutsatserna
kring den nya organisationen. Överbefälhavarens förslag har mottagits med
blandade reaktioner men sammantaget har det ändå funnits fog att ge ÖB sitt
vitsord för en väl avvägd försvarsorganisation som har haft sin utgångspunkt
i den militära och operativa slagkraften i lägen av ofred. I det s.k. politiska
varvet har det skett i vissa avseenden stora förändringar. Uppenbart är att
regeringen har tagit betydligt mindre hänsyn till den försvarspolitiska
aspekten och sneglat på andra intressen som gjort sig gällande i samman-
hanget.
Regionalpolitiskt synes också överbefälhavarens militära bedömning vara
ur operativ synpunkt förhållandevis gynnsam. Att K 3 i Karlsborg blir kvar
känns riktigt av flera skäl och att det blir enligt ÖB viss verksamhet vid
MKV i Göteborg känns befogat. Vad som är olyckligt i propositionen är den
obefogade argumenteringen som sker till nackdel för I 15 i Borås och som
innebär att Älvsborgsbrigaden enligt propositionen skall läggas ned.
En märklig omständighet är att, inför bildandet av den civila västsvenska
regionen med Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs och Skaraborgs län,
förlägga den militära garnisonen utanför detta storlänsområde. Det känns fel.
Den andra invändningen är ur militärstrategisk synpunkt. Det är viktigt att ha
kontroll i en kris eller i ett krigstillstånd. Hamnarna i Göteborg, Uddevalla
och Stenungsund är ju viktiga för landets försörjning av varor i krisläge, och
Sverige måste ha beredskap för att förse människor och livsviktig industri
med förnödenheter. Det bygger på insikten om att också i krislägen kunna
importera en betydande del av oundgängliga varor.
Storflygplatsen på Landvetter och flygplatsen i Säve är viktiga att hålla
öppna för nödvändiga transporter. Ett uppgivande av dessa trafikstationer
skulle göra det mycket svårt att kunna klara en militär konflikt. Göteborgs-
området är därför speciellt viktigt för hela vårt land. Både de militära och
civila motiven kan tillgodoses med ett bibehållande av Älvsborgsbrigaden.
Den tredje invändningen vi har är att försvarsministern dömer ut Borås
som ett olämpligt utbildningsområde. Det övningsfält på nästan ett par tusen
hektar som finns i anslutning till kasernerna är synnerligen, för att inte säga
överlägset, väl lokaliserade. Militära experter anser dessutom att terräng-
områdena vara synnerligen lämpliga för aktuell utbildning.
Propositionens alternativ att förlägga brigaden till Halmstad, som för
närvarande har bara en dryg tiondel av Älvsborgsbrigadens markområden,
kräver oerhört stora kompletteringar och investeringar. Det är nödvändigt om
en brigad placerad i Halland skulle bli övningsduglig. Där torde det
dessutom röra sig om att ta i anspråk god åkermark, vilket knappast kan vara
i linje med vare sig jordbruksintressen eller miljöhänsyn. Detta ter sig så
mycket mer märkligt eftersom lämpligt övningsfält finns på I 15:s mark som
inte så lätt kan vara tjänligt på andra näringsområden.
I propositionen har angetts också ekonomiska motiv för att frångå ÖB:s
bedömning. Man har inte tagit i beaktande att en garnisonsamordning
Göteborg (MKV) - Borås (IB 15) ekonomiskt skulle vara ett fullgott alterna-
tiv. Propositionens belopp om investeringsbehov i Borås torde ifrågasättas
eftersom militären och ÖB gjort en annan bedömning. Här står två oförenliga
ståndpunkter mot varandra och riksdagen bör reda ut vad som är faktiskt
giltiga uppgifter. Detta och andra besparingar längre fram in på nästa sekel
bland annat finns anledning att ta tillvara. Det är ett viktigt påpekande att
den
totala förmågan att försvara området inom en ekonomisk ram är hållbar.
Andra skäl som motiverar en Boråslokalisering är närheten till storflyg-
platsen i Landvetter. Det skall heller inte bortses den folkliga förankring som
finns inom hemvärns- och frivilliga organisationer och som är ett starkt stöd
för totalförsvaret och samhället, särskilt i kristid. Det bör också än en gång
övervägas möjligheten att bilda en storgarnison Borås-Göteborg, som i sin
förlängning skulle innebära fördelar med en samordnad ekonomisk drift.
Vår slutsats är att det finns anledning att i Västsverige inte frångå över-
befälhavarens förslag och att riksdagen i denna del måtte korrigera
regeringens förslag. Det som nu sagts innebär att Älvsborgsbrigaden behålls
i Borås och att Hallandsbrigaden i Halmstad genomgår förändringar i
enlighet med ÖB:s förslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag att Älvsborgsbrigaden i
Borås läggs ned godkänner vad i motionen anförts om att Älvsborgsbrigaden
behålls och att Hallandsbrigaden genomgår förändringar enligt
överbefälhavarens förslag,
2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att en gemensam
garnison under C MKV ingår i Södra militärområdet.
Stockholm den 3 oktober 1996
Elver Jonsson (fp)
Eva Eriksson (fp)