med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Den marina helikopterdivisionen på Säve har stor betydelse
för både den militära och den civila beredskapen på
Västkusten.
I proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse anför föredragande
statsrådet på sid. 115 att den marina helikopterverksamheten skall omorga-
niseras till två divisioner. Dock görs i propositionen inget ställningstagande
till var de två divisionerna skall vara lokaliserade i framtiden. Enligt min
mening talar starka såväl militära som civila skäl för att en division även
fortsättningsvis skall vara stationerad på västkusten, d.v.s. Säve.
Trots att det i propositionen inte anges något om den framtida
lokaliseringen av helikopterdivisionerna har marinchefen gjort märkliga
tidningsuttalanden som går ut på att det i princip är en självklarhet att
divisionen på Säve skall avvecklas.
En avveckling av 12:e helikopterdivisionen på Säve skulle innebära en
olycklig obalans och en koncentration av marina verksamheter till
Östersjöområdet.
För möjligheten att agera militärt på västkusten är det nödvändigt att den
aktuella personalen är väl förtrogen med de specifika förhållanden som råder
där. När det t.ex. gäller ubåtsjakt är goda kunskaper och erfarenheter om
Västerhavets salta vatten och strömmar, bottenförhållanden m.m. en
förutsättning för framgångsrikt agerande. Idag finns denna erfarenhet och
kompetens vid Sävedivisionen. Vid en avveckling å andra sidan förloras
denna specifika kompetens.
Marinens helikopterverksamhet är en omistlig del i det civila samhällets
räddningsverksamhet. Erfarenheterna visar att 40 % av landets sjöräddnings-
insatser görs i Västsverige. Det är dubbelt så många som vid sydkusten eller i
Stockholmsområdet.
Västerhavet (Kattegatt och Skagerrak) är det havsområde i Sverige där
sjötrafiken är som störst. Häri innefattas även yrkesfisket och fritidsbåtar.
Göteborg är Nordens största hamn där förutom gods- även persontransporter
är av stor dimension. På öarna i Göteborgs och Bohus läns skärgård bor fler
personer än i något annat skärgårdsområde.
Behovet och värdet för Västsverige av en stationering av militära heli-
kopterresurser på Säve är stort och väldokumenterat. Omfattande sjöfart,
landets näst största flygplats, den industriella strukturen med hantering av
stora volymer farligt gods, ett omfattande yrkesfiske och den stora
skärgårdsbefolkningen talar för att Västsverige behöver en mycket god
beredskap för räddnings- och bekämpningsinsatser. Marinens tunga
helikoptrar är en nödvändig resurs för olika civila räddningsuppdrag.
Till skillnad från det militära säkerhetsläget har inte det civila
säkerhetsläget förbättrats. Det kan därför med fog ifrågasättas i vilken
utsträckning besparingarna inom försvaret skall riktas mot de delar som har
störst betydelse för säkerheten inom den civila sektorn. Försvarsmakten har
ju i fred en klar och tydlig uppgift att stödja det civila samhället vid svåra
påfrestningar.
12. helikopterdivisionen på Säve har en mycket fördelaktig lokalisering
med hänsyn till risksituationen och den faktiska insatsberedskapen.
Divisionen har också varit föregångare inom försvaret för att finna olika
effektivitetshöjande och kostnadsbesparande sambruksmodeller både med
andra statliga myndigheter, kommunala och privata verksamheter.
Nuvarande dimensionering av helikopterdivisionen med fyra tunga
helikoptrar och fem besättningar behövs för att upprätthålla en dygnet runt-
beredskap. En minskning av resurserna eller en nedläggning av divisionen
kommer att försämra beredskapen och möjligheten till effektiva,
samtrimmade räddningsinsatser på ett sätt som är oacceptabelt.
De två marina helikopterförband som föreslås bör lokaliseras så att ett
svarar för verksamheten i mellersta Östersjön och det andra för Västerhavet.
För södra Östersjön kan andra förband svara för motsvarande verksamhet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering av en marin helikopterdivision till Säve.