Motion till riksdagen
1996/97:Fi921
av Sonja Fransson och Anders Nilsson (s)

Förvaltningspolitik


Vad är förvaltningspolitik? Det finns inget entydigt svar på
den frågan. Det finns numera en förvaltningspolitisk
kommission, ett förvaltningspolitiskt råd och en politiskt
ansvarig för förvaltningspolitik i regeringskansliet. Men det
saknas en förvaltningspolitik.
Den politik som bedrivits gentemot den statliga förvaltningen de senaste
åren har av budgetfinansiella skäl i allt överskuggande grad präglats av
generella nedskärningar och omstruktureringar och mindre av hur
myndigheter och verk skall fungera på bästa sätt. Genom den framgångsrika
budgetsaneringen kommer det de närmaste åren att finnas möjligheter att
föra en mera offensiv politik. För att den skall få full effekt krävs att
myndigheter och övrig statlig verksamhet ges möjligheter att utvecklas.
Allt tyder på att besparingarna varit betydligt större än vad som kunnat
sparas genom att effektivisera arbetet i de olika verksamheterna. Besparingen
måste då ha tagits ut, antingen genom att vissa verksamheter inte längre
utförs eller att kvaliteten i verksamheten blivit sämre. Det kan t.ex. innebära
att väntetiderna för en ungdomsbrottsling att bli dömd blir längre, att ett
mindre antal skatteskulder kan drivas in av kronofogden eller att
Sjöfartsinspektionens inspektioner blir färre.
Det är av ett stort allmänintresse att veta om och i så fall vilka
kvalitetssänkningarna, som faktiskt har skett i den statliga verksamheten
under de senaste åren, är. Det är av stor vikt att riksdag och allmänhet får en
samlad bild av vilka kvalitetssänkningar som eventuellt har skett i den
statliga verksamheten. Detta för att kunna ta framtida ställning till metoden
med generella besparingar och om eventuella kvalitetssänkningar lett till
ökade kostnader för staten eller samhället i övrigt. Dessutom för att kunna ta
ställning till den fortsatta finansieringen av den statliga sektorn.
När riksdagen tar ställning till anslag för en myndighet vet den inte om
detta anslag kommer att förbättra, vidmakthålla eller försämra kvaliteten i
den myndighetens verksamhet. En systematisk genomgång av det slag, som
här föreslås kommer att leda till ett bättre underlag för de beslut om
finansieringen av den statliga verksamheten som vi kommer att stå för i
framtiden.
Eftersom de flesta politiska beslut som riksdag och regering fattar, skall
genomföras av den statliga förvaltningen, är det av avgörande betydelse att
denna fungerar på ett bra sätt. Aldrig så bra politiska beslut fungerar inte, om
inte de myndigheter som skall se till att de blir genomförda fungerar bra.
Minskningar av kontroll- och tillsynsmyndigheters resurser kan istället leda
till ökade kostnader eller minskade intäkter för statskassan.
Jag vill ge några exempel för att visa på detta. De stora transfererings-
systemen, som t.ex. ersättningar för sjukdom eller bostadsbidrag, blir dyrare
om utbetalningsbeslut och olika kontroller ges mindre resurser. Skatte-
intäkterna blir mindre om skatte- och kronofogdemyndigheten får mindre
möjlighet att se till att alla betalar rätt skatt. Sjöfarts- och
luftfartssäkerheten
blir sämre, med ökad olycksrisk, om Sjöfarts- och Luftfartsinspektionen inte
ges möjlighet att fungera  på ett tillfredsställande sätt, miljonprogammen om
miljön, Östersjösamarbetet och småföretagssatsningen får sämre effekt om
de myndigheter som skall arbeta med dessa program inte har resurser att göra
det och till slut det viktigaste, samordningen av kampen mot arbetslösheten
som landshövdingarna fått ett ansvar för blir mindre effektiv om läns-
styrelserna inte har möjlighet att arbeta med denna fråga. Exemplen skulle
kunna mångfaldigas. Sveriges ledande expertis inom nästan alla politikområ-
den finns inom statsförvaltningen. Den måste kunna användas på ett bättre
sätt än att koncentrera sig på att kosta så lite som möjligt. En viss
förstärkning av kontroll inom de statliga verksamheterna skedde genom extra
medel till bl.a. RRV, i vårpropositionen denna inriktning bör fullföljas.
Det bör ske en förskjutning av tyngdpunkten i statsförvaltningen från
generella nedskärningar till att se till kostnaden i förhållande till den
slutliga
effekten på statens utgifter och inkomster. Men det får naturligtvis inte leda
till att effektiviseringsarbetet i förvaltningen upphör. Myndigheter och verk
måste ständigt arbeta för att verksamheten skall bli mer effektiv, dvs. mer
resultat för mindre pengar. Men för det behövs inför framtiden mer än
generella nedskärningar. Det behövs en förvaltningspolitik.
En förvaltningspolitik måste skapa nya förutsättningar för att rationalisera
och utveckla statsförvaltningen. Ovanifrån pålagda omstruktureringar och
besparingskrav har liten effekt på verksamhetens effektivitet. En alltmer
omfattande forskning, framförallt i USA, visar på detta.
Alternativet är att skapa förutsättningar för ett eget inre förändringstryck
där all personal involveras. Det är mångfalden av idéer och förändrings-
förslag från dem, som dagligen kommer i kontakt med verksamhetens
avnämare, som är själva motorn i allt modernt rationaliseringsarbete.
Dessutom måste det löna sig för ledningen och de anställda att utveckla
och effektivisera. Den nya ramtekniken för myndigheternas anslag gör det nu
möjligt för myndigheterna att behålla en del av rationaliseringsvinsten, som
kan användas för personalens kompetensutveckling, arbetsmiljöförbättringar
eller löneökningar.
En förvaltningspolitik måste dessutom innehålla en personalpolitik. Staten
har för ett tiotal år sedan delegerat hela personalpolitiken till myndigheter
och verk. I stora verksamheter har det gått någotsånär bra, men som helhet
har riksdagsrevisorerna konstaterat att resultatet inte är tillfredsställande.
En gemensam personalpolitik för hela den statliga sektorn skulle kunna
innehålla en kompetensinventering inom alla verksamheter som leder till att
alla statsanställda får en individuell kompetensutvecklingsplan. Att alla
anställda ges möjlighet att i organiserad form påverka planeringen och
utvecklingen av det egna och arbetsgruppens arbete. Att arbetsmiljölagens
internkontroll genomförs med deltagande från alla anställda. Att jämställd-
hetsplanerna kvalitetssäkras och att löneskillnader på grund av kön tas bort.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny förvaltningspolitik.

Stockholm den 7 oktober 1996
Sonja Fransson (s)

Anders Nilsson (s)