Vad är förvaltningspolitik? Det finns inget entydigt svar på den frågan. Det finns numera en förvaltningspolitisk kommission, ett förvaltningspolitiskt råd och en politiskt ansvarig för förvaltningspolitik i regeringskansliet. Men det saknas en förvaltningspolitik.
Den politik som bedrivits gentemot den statliga förvaltningen de senaste åren har av budgetfinansiella skäl i allt överskuggande grad präglats av generella nedskärningar och omstruktureringar och mindre av hur myndigheter och verk skall fungera på bästa sätt. Genom den framgångsrika budgetsaneringen kommer det de närmaste åren att finnas möjligheter att föra en mera offensiv politik. För att den skall få full effekt krävs att myndigheter och övrig statlig verksamhet ges möjligheter att utvecklas.
Allt tyder på att besparingarna varit betydligt större än vad som kunnat sparas genom att effektivisera arbetet i de olika verksamheterna. Besparingen måste då ha tagits ut, antingen genom att vissa verksamheter inte längre utförs eller att kvaliteten i verksamheten blivit sämre. Det kan t.ex. innebära att väntetiderna för en ungdomsbrottsling att bli dömd blir längre, att ett mindre antal skatteskulder kan drivas in av kronofogden eller att Sjöfartsinspektionens inspektioner blir färre.
Det är av ett stort allmänintresse att veta om och i så fall vilka kvalitetssänkningarna, som faktiskt har skett i den statliga verksamheten under de senaste åren, är. Det är av stor vikt att riksdag och allmänhet får en samlad bild av vilka kvalitetssänkningar som eventuellt har skett i den statliga verksamheten. Detta för att kunna ta framtida ställning till metoden med generella besparingar och om eventuella kvalitetssänkningar lett till ökade kostnader för staten eller samhället i övrigt. Dessutom för att kunna ta ställning till den fortsatta finansieringen av den statliga sektorn.
När riksdagen tar ställning till anslag för en myndighet vet den inte om detta anslag kommer att förbättra, vidmakthålla eller försämra kvaliteten i den myndighetens verksamhet. En systematisk genomgång av det slag, som här föreslås kommer att leda till ett bättre underlag för de beslut om finansieringen av den statliga verksamheten som vi kommer att stå för i framtiden.
Eftersom de flesta politiska beslut som riksdag och regering fattar, skall genomföras av den statliga förvaltningen, är det av avgörande betydelse att denna fungerar på ett bra sätt. Aldrig så bra politiska beslut fungerar inte, om inte de myndigheter som skall se till att de blir genomförda fungerar bra. Minskningar av kontroll- och tillsynsmyndigheters resurser kan istället leda till ökade kostnader eller minskade intäkter för statskassan.
Jag vill ge några exempel för att visa på detta. De stora transfererings- systemen, som t.ex. ersättningar för sjukdom eller bostadsbidrag, blir dyrare om utbetalningsbeslut och olika kontroller ges mindre resurser. Skatte- intäkterna blir mindre om skatte- och kronofogdemyndigheten får mindre möjlighet att se till att alla betalar rätt skatt. Sjöfarts- och luftfartssäkerheten blir sämre, med ökad olycksrisk, om Sjöfarts- och Luftfartsinspektionen inte ges möjlighet att fungera på ett tillfredsställande sätt, miljonprogammen om miljön, Östersjösamarbetet och småföretagssatsningen får sämre effekt om de myndigheter som skall arbeta med dessa program inte har resurser att göra det och till slut det viktigaste, samordningen av kampen mot arbetslösheten som landshövdingarna fått ett ansvar för blir mindre effektiv om läns- styrelserna inte har möjlighet att arbeta med denna fråga. Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Sveriges ledande expertis inom nästan alla politikområ- den finns inom statsförvaltningen. Den måste kunna användas på ett bättre sätt än att koncentrera sig på att kosta så lite som möjligt. En viss förstärkning av kontroll inom de statliga verksamheterna skedde genom extra medel till bl.a. RRV, i vårpropositionen denna inriktning bör fullföljas.
Det bör ske en förskjutning av tyngdpunkten i statsförvaltningen från generella nedskärningar till att se till kostnaden i förhållande till den slutliga effekten på statens utgifter och inkomster. Men det får naturligtvis inte leda till att effektiviseringsarbetet i förvaltningen upphör. Myndigheter och verk måste ständigt arbeta för att verksamheten skall bli mer effektiv, dvs. mer resultat för mindre pengar. Men för det behövs inför framtiden mer än generella nedskärningar. Det behövs en förvaltningspolitik.
En förvaltningspolitik måste skapa nya förutsättningar för att rationalisera och utveckla statsförvaltningen. Ovanifrån pålagda omstruktureringar och besparingskrav har liten effekt på verksamhetens effektivitet. En alltmer omfattande forskning, framförallt i USA, visar på detta.
Alternativet är att skapa förutsättningar för ett eget inre förändringstryck där all personal involveras. Det är mångfalden av idéer och förändrings- förslag från dem, som dagligen kommer i kontakt med verksamhetens avnämare, som är själva motorn i allt modernt rationaliseringsarbete.
Dessutom måste det löna sig för ledningen och de anställda att utveckla och effektivisera. Den nya ramtekniken för myndigheternas anslag gör det nu möjligt för myndigheterna att behålla en del av rationaliseringsvinsten, som kan användas för personalens kompetensutveckling, arbetsmiljöförbättringar eller löneökningar.
En förvaltningspolitik måste dessutom innehålla en personalpolitik. Staten har för ett tiotal år sedan delegerat hela personalpolitiken till myndigheter och verk. I stora verksamheter har det gått någotsånär bra, men som helhet har riksdagsrevisorerna konstaterat att resultatet inte är tillfredsställande.
En gemensam personalpolitik för hela den statliga sektorn skulle kunna innehålla en kompetensinventering inom alla verksamheter som leder till att alla statsanställda får en individuell kompetensutvecklingsplan. Att alla anställda ges möjlighet att i organiserad form påverka planeringen och utvecklingen av det egna och arbetsgruppens arbete. Att arbetsmiljölagens internkontroll genomförs med deltagande från alla anställda. Att jämställd- hetsplanerna kvalitetssäkras och att löneskillnader på grund av kön tas bort.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny förvaltningspolitik.
Stockholm den 7 oktober 1996
Sonja Fransson (s) Anders Nilsson (s)