med anledning av prop. 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition
Det energipolitiska omställningsprogram som regeringen
föreslagit, samt de höga kostnader som detta program
orsakar, är ett resultat av den extrema energipolitik som
regeringens bedriver.
I ett läge med rekordarbetslöshet väljer regeringen att medvetet föröda
produktionsresurser som står till det svenska folkhushållets förfogande.
Denna politik splittrar det svenska folket och kritiseras av den borgerliga
oppositionen i riksdagen, en samlad svensk fackföreningsrörelse, ett enigt
näringsliv och en majoritet i väljarkåren.
Avvecklingspolitiken får negativa konsekvenser för energiförsörjningen,
miljön, hushållens ekonomi, investeringarna, industrisysselsättningen och
samhällsekonomin i stort samt tilltron till Sverige som rättsstat. Politiken
innebär dessutom ett brott mot utslaget i 1980 års folkomröstning om
kärnkraften samt mot 1991 års energipolitiska och 1993 års klimatpolitiska
riksdagsbeslut.
De stöd och bidrag som regeringen föreslår, i syfte att lindra effekterna av
avvecklingspolitiken, kommer att kosta staten, och till sist skattebetalarna,
stora belopp. Dessa kostnader är onödiga eftersom problemen inte hade
uppstått om regeringen avstått från den extrema energipolitik som nu
föreslås. Det mesta pekar dessutom på att bidragspolitiken inte kommer att
ge de resultat som regeringen hoppas på.
De hittillsvarande omställningsprogrammen har utvärderats vid ett flertal
tillfällen, senast av Energikommissionen (SOU 1995:139), av Riksrevisions-
verket (RRV 1996:44) och av riksdagens näringsutskotts arbetsgrupp för
uppföljnings- och utvärderingsfrågor (1996/97:URD1). Dessa utvärderingar
har påvisat allvarliga brister i de omställningsprogram som nu har löpt ut.
Kritiken ger en fingervisning om att stöd och bidrag sällan leder till de
resultat som förväntas.
Regeringen föreslår i den energipolitiska propositionen (1996/97:84) att
nya statliga medel skall anslås för bidrag till byggande av vindkraftverk och
kraftvärmeverk. Förslaget innebär att dessa stödformer, som infördes genom
1991 års energipolitiska beslut, i praktiken permanentas. Regeringen föreslår
dessutom ett nytt bidrag för byggande av mindre vattenkraftverk. I den nu
föreliggande vårpropositionen föreslår regeringen att medel anslås på
tilläggsbudget under innevarande budgetår så att bidragen kan gälla från och
med den 1 juli 1997.
Bidragen till byggande av vindkraftverk och kraftvärmeverk blev föremål
för allvarlig kritik i Energikommissionens slutbetänkande. När det gällde det
förstnämnda stödet ansåg kommissionen att "den direkta effekten av stödet, i
form av ny biobränsleanvändning som inte skulle ha tillkommit utan stöd, är
svår att uppskatta då biobränslen även till följd av rådande beskattning har
en mycket stark ställning i värmeproduktionen. Investeringsstödet kan inte
bedömas ha haft någon större effekt på den tekniska utvecklingen."
Beträffande vindkraften konstaterade kommissionen att "investeringsstödet
tycks inte ha bidragit positivt till den tekniska utvecklingen".
Enligt vår mening innebär ett bidrag till traditionell biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion också ett hot mot en eventuell framtida utveckling och
uppbyggnad av energiproduktion genom förgasning av biomassa, då
förgasningstekniken riskerar att framstå som mindre intressant i jämförelse
med den bidragsberättigade kraftvärmen.
Vi anser att staten har en roll att fylla när det gäller stöd till forskning och
teknisk utveckling. Däremot är det olyckligt med statliga bidrag som tenderar
att utgöra en löpande subvention till gammal, befintlig teknik.
Energikommissionen konstaterade dessutom att investeringsstöden riskerar
att motverka en naturlig prispress på marknaden och att de därför endast bör
ges under en övergångsperiod. Från detta bortser regeringen nu helt. Även
om bidragsvillkoren försämras jämfört med vad som gällt tidigare utsträcks
programmen nu i ytterligare fem år. Dessutom föreslås ännu ett
investeringsstöd, denna gång till utbyggnad av småskalig vattenkraft. Det är
märkligt att regeringen på detta sätt vill subventionera en vatten-
kraftutbyggnad, som regelmässigt leder till konflikt med miljöintressena. I
den mån småskaliga vattenkraftprojekt kan realiseras utan påtaglig miljö-
påverkan bör de komma till stånd utan hjälp av subventioner från
skattebetalarna.
Vi motsätter oss också förslagen att anslå medel till provning, märkning
och certifiering av energikrävande utrustning samt till bildandet av en ny
energimyndighet. Dessa kostnader är en del av det energipolitiska
omställningsprogram som är en följd av den extrema energipolitik regeringen
förordar. Regeringen har i den energipolitiska propositionen inte kunnat visa
att åtgärderna är motiverade.
Det är viktigt att det finns en fungerande provning, märkning och
certifiering av elektriska produkter, men detta behöver inte åstadkommas på
ett sätt som belastar staten och skattebetalarna med ytterligare kostnader.
Några egentliga skäl för att bryta sönder NUTEK redovisas inte i
propositionen. Det förefaller i stället som om åtgärden är ett självändamål.
Detta framgår av att regeringen vill ha riksdagens godkännande av den nya
myndigheten för att först därefter låta en särskild utredare komma med
förslag om vilka uppgifter denna nya myndighet egentligen skall ha. Vi anser
att någon form av omvänt förfarande hade tett sig mer passande.
När förslaget om en ny myndighet först framfördes av Energi-
kommissionen - med en om möjligt än mer knapphändig motivering -
konstaterade Statskontoret i sitt remissvar att det varken framgick om de
föreslagna myndighetsuppgifterna över huvud taget behövs eller varför de i
sådana fall inte skulle kunna fullgöras av NUTEK. Några svar på
Statskontorets frågor ges inte i propositionen.
De statliga myndighetsinsatserna inom energipolitiken ställer krav på
kompetens inte bara inom energiområdet, utan också när det gäller teknisk
forskning, utveckling och demonstration, företagsutveckling och
transportfrågor. Sådan kompetens finns samlad på NUTEK.
Enligt vår uppfattning är det en helt onödig åtgärd att organisera en ny
myndighet också av det skälet att energisektorn inte är betjänt av ökad
politisk styrning. Som tidigare har redovisats krävs inga politiska beslut för
att säkerställa en långsiktig avveckling av kärnkraften. Förnyelsen och
omställningen av energisystemet gagnas bäst av stabila spelregler och ett
minimum av politisering. Myndighetsuppgifterna på energiområdet kan och
bör även fortsättningsvis skötas av NUTEK.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om tilläggsanslag under anslag
A 5 inom utgiftsområde 21,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om tilläggsanslag under anslag
A 6 inom utgiftsområde 21,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om tilläggsanslag, under anslag
A 7 inom utgiftsområde 21.
Stockholm den 30 april 1997
Karin Falkmer (m)
Mikael Odenberg (m)
Chris Heister (m)
Ola Karlsson (m)
Sten Tolgfors (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Jan Backman (m)
Lennart Hedquist (m)
Inga Berggren (m)
Peter Weibull Bernström (m)
Lennart Fridén (m)
Olle Lindström (m)
Per Westerberg (m)
Stig Rindborg (m)