I propositionen föreslås vissa förändringar för att stärka och utveckla arbetsförmedlingsnämnderna. Detta för att öka det lokala inflytandet.
Arbetsmarknadspolitiken är en del av den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitik måste bygga på och syfta till att höja kompetensen för att kunna ta ett nytt arbete, förhindra passivisering och social utslagning. I detta sammanhang är samordning och samverkan mellan olika myndigheter viktigt.
Arbetsmarknadspolitiken behöver decentraliseras. Det är på den lokala nivån man känner behoven och vet möjligheterna. Därför bör den lokala nivån stärkas än mer.
Flera steg har tagits för att förenkla och decentralisera den traditionella arbetsmarknadspolitiken. Större samordning och samverkan lokalt skapar större effektivitet. Arbetsförmedling, försäkringskassa och kommunen bör i ökad utsträckning samarbeta. Förändringar har gjorts för att arbetsförmed- lingarna ska kunna hantera bland annat de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på ett mer flexibelt sätt. Det är viktigt att detta nu går vidare. Inom kommunerna, arbetsförmedlingarna etc. finns en ambition att så långt möjligt åstadkomma samverkan och samordning mellan arbetsförmedling, försäkringskassa, sociala myndigheter och företrädare för näringsliv etc. Genom ökad samverkan kan ett sektorsövergripande arbete nås, och därmed ökar effektiviteten. Inte minst är detta viktigt för de arbetslösa som riskera "falla mellan stolarna", eller befinner sig i en gråzon mellan olika myndigheter. Regler som försvårar sådant samarbete måste ses över.
Det lokala inflytandet måste vara reellt och operativt. Den kompetens och det engagemang som finns i de lokala arbetsförmedlingsnämnderna måste tas tillvara. Då kan mer av arbetet präglas av de behov och de möjligheter som finns i respektive kommun. Centrala regelverk får inte omöjliggöra lokala sysselsättningsbefrämjande åtgärder.
Mer flexibla lösningar måste blir möjliga. Av bland annat denna anledning behöver regler ses över så att klara besked om arbetsförmedlingsnämndernas uppgifter och deras mandat kan ges. Regeringen bör därför snarast utöka arbetsförmedlingsnämndernas befogenheter och förtydliga deras uppdrag. Stelbenta centrala regler och detaljregleringar får inte leda till att denna decentraliseringsreform blir ett slag i luften. Lokala behov måste kunna styra åtgärdernas inriktning och fördelning. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklat regelverk och ökade lokala befogenheter.
Stockholm den 2 maj 1997
Marie Wilén (c)