med anledning av prop. 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition
Vi är nog alla överens om att villkoren för mindre och
medelstora företag skall vara goda och stabila, att de skall få
utvecklas för att ge nya jobb i Sverige. Vi är också överens
om att vi skall ha en levande landsbygd, att "Hela Sverige
skall leva". Om detta skall vara möjligt måste vi ha goda
kommunikationer.
För många boende på landsbygden och i mindre tätorter, som har lång väg
till sina arbeten, är oftast den egna bilen det enda alternativet för att ta sig
till
och från sin arbetsplats. Många skall dessutom lämna barn på daghem eller
hos dagmamma.
Företag med lokalisering ute på landsbygden berörs också av regler för
reseavdrag, då ökade pendlingskostnader kan innebära att de har svårt att få
kvalificerad arbetskraft.
Det är självklart att där man kan välja kollektivtrafik skall detta göras, men
i vårt avlånga land med stora glesbygdsområden har vi, och kommer att ha,
stort behov av privatbilar.
Kostnaderna för bilåkande har stigit och för många är detta en mycket stor
utgiftspost, därför är det viktigt att avdragsregler är så utformade att de inte
förhindrar lokaliseringar av företag eller val av boendeort.
Enligt vår uppfattning är avdragsrätten för lågt tilltagen. Det grundar vi
bl a på att den verkliga kostnaden, i de allra flesta fall, är högre för den som
tvingas använda privat bil för transport till och från arbetet. De människor
som drabbas särskilt hårt är de som har lång resväg och saknar kollektiva
transportmöjligheter.
Avdragsrätten för resor till och från arbetet bör även gälla resor till och
från barnomsorg under förutsättning att nu gällande krav på tidsvinst och
avstånd uppfylls.
Med hänvisning till vad som anförts i motionen föreslås att reseavdragen
höjs till 15 kronor per mil.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade reseavdrag.