med anledning av prop. 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition
Liberal skattepolitik
Sänk skattetrycket
Regeringsskiftet 1994 blev en rivstart för nya
skattehöjningar. Tre år med socialdemokratisk politik har
medfört att skatteuttaget höjts från ca 50 procent av BNP till
nära 54 procent.
Dagens nivå är oacceptabelt hög. Det höga skattetrycket innebär att de
enskilda initiativ som driver ekonomisk utveckling och stigande
sysselsättning hämmas. Sverige har ett av de högsta skattetrycken bland
jämförbara länder - ett fåtal länder når liknande höjder. Genomsnittet bland
EU-länderna ligger på drygt 40 procent av BNP. Vi anser att det är
nödvändigt med en successiv sänkning.
Ett sänkt skattetryck strider inte mot kraven att skatterna skall kunna
finansiera en ambitiös välfärdspolitik med omfattande skattefinansierad vård,
omsorg, utbildning och miljöarbete eller starkt ansvar för de människor som
behöver det offentligas stöd. Tvärtom kan sådana ambitiösa välfärdsmål bara
tillgodoses om ekonomin växer i tillfredsställande takt och många människor
övergår från att bli beroende av arbetslöshetsförsäkring, AMS-åtgärder,
socialbidrag, förtidspension, m.m. till att kunna leva på sin lön. En
skattepolitik som medverkar till goda förutsättningar för tillväxt och
framåtskridande är nödvändig just för att kunna förverkliga högt ställda
välfärdsambitioner.
Mest skadliga skatter skall sänkas
först
När det gäller skattepolitikens närmare utformning anser
Folkpartiet att den principen bör gälla att de mest skadliga
skatterna skall sänkas först. Begreppet skadlig bör tolkas från
ett samhällsekonomiskt perspektiv, vilket innebär att det
handlar om de skatter som är mest skadliga för enskilda
människors kreativitet och initiativ. Sådana skatter kväver de
välståndsbildande krafterna och bromsar därmed tillväxt och
sysselsättning. Basen för välfärden urholkas. I vår motion om
den ekonomiska politiken föreslår vi nära 35 miljarder lägre
skatt för företagande. En del finansieras genom höjd
matmoms, men sammantaget föreslår vi att skatteuttaget
sänks med ca 25 miljarder kronor.
Skatter på sparande och kapitalbildning
Enligt Folkpartiets uppfattning handlar det i första hand om
skatter på sparande och kapitalbildning, skatter som
omintetgjort principen om "hälften kvar" i den stora
skattereformen samt skatter som motverkar expansionen
inom tjänstesektorn. Inhemskt sparande och kapitalbildning
är nödvändigt för god tillgång till riskkapital, särskilt för de
mindre och medelstora företagen, som inte har tillgång till
den internationella kapitalmarknaden. Det är också
uppenbart att den internationella rörligheten av kapital kräver
en konkurrenskraftig svensk kapitalbeskattning. Detta
innebär t ex att dubbelbeskattningen av riskkapital måste
avskaffas, samt att dagens hårda beskattning av s k
fåmansbolag måste lindras.
"Hälften kvar"
Folkpartiet håller fast vid den princip om "hälften kvar" som
slogs fast i den stora skattereformen för att det skall löna sig
att arbeta. Det innebär bl a att den högsta marginalskatten bör
sänkas till ca 50 procent, dvs kommunalskatt plus en statlig
inkomstskatt på högst 20 procent. Den s k tillfälliga
värnskatten bör självklart inte ersättas av någon annan skatt
med samma effekter. En hög marginalskatt innebär inte bara
att det lönar sig dåligt med förvärvsarbete, den gör det också
mindre lönsamt för individen att satsa på utbildning eller
enskilt företagande.
Sänkt skatt på tjänster
Enligt samstämda uppfattningar är tjänstesektorn den del av
ekonomin som kan förväntas växa snabbast i framtiden.
Samtidigt är det uppenbart att stora delar av denna sektor inte
kan bära lika hög skatt som varuproduktion. Det gäller t ex
de s k hushållsnära tjänsterna som för närvarande drabbas av
en dubbel skattekil. För att en uppdragstagare skall få ett
visst belopp kvar efter alla skatter krävs att uppdragsgivaren
arbetar ihop ett mångdubbelt högre belopp. Effekten av att
dagens höga skatter på detta sätt skär emellan blir ofta att
arbetet ej utförs, utförs svart eller genom mindre effektivt
egenarbete. Det är därför mycket angeläget att sänka
skattebelastningen på tjänster. En möjlighet kunde därvid
vara att sänka momsen, men detta förhindras av EU-regler.
Folkpartiet föreslår därför att arbetsgivaravgifterna inom
tjänstesektorn sänks.
Skattepolitiken på längre sikt
Fortsatta skattesänkningar bör enligt Folkpartiet mildra
marginaleffekterna för barnfamiljerna och göra det möjligt
för fler låginkomsttagare att leva på sin lön. Många
barnfamiljer har idag totala marginaleffekter på 80 procent
eller högre, genom en kombination av inkomstskatt,
progressiva barnomsorgsavgifter och avtrappningsregler i
bostadsbidragen. Det innebär att det är nästan omöjligt för
dessa familjer att genom egna insatser förbättra sin
ekonomiska situation - de är fast i den s k fattigdomsfällan.
Folkpartiet anser det angeläget att fler människor kan leva på
sin lön. Alla nytillkommande arbetstillfällen kan inte
förväntas vara högavlönade och det är därför viktigt med
lägre skatt. Detta kan rent tekniskt ske genom förändringar i
inkomstskatteskalan, genom höjda grundavdrag eller genom
sänkta löneskatter. Även lägre kommunalskatt skulle ge
liknande effekter.
Folkpartiet vill dessutom poängtera behovet av en socialförsäkringsreform
som skapar större inslag av "raka rör" mellan avgifter och förmåner. Det
innebär att avgifterna till socialförsäkringarna skall vara försäkringspremier
och inte skatter. De avgifter som för närvarande tas ut på inkomstdelar som
inte berättigar till förmåner bör därför på sikt avskaffas.
Vi har noterat att regeringen i kalkylerna för de offentliga finansernas
utveckling lagt in ett "beräkningstekniskt antagande" om skattesänkningar
för hushållen motsvarande drygt 15 miljarder 1999 för att kunna "bringa ned
överskotten till de målsatta nivåerna". Statsminister Göran Persson har
emellertid redan signalerat att den tänkta överföringen till hushållen lika
gärna kan komma att ske i form av högre bidrag. Vi har större sympati för
lägre skatt än för höjda bidrag, men vill för vår del se de prognostiserade
överskotten realiserade innan vi ställer ut löften om större skattesänkningar.
Ansvarsfulla skattesänkningar
Skattesänkningarna får inte medföra underskott i de
offentliga finanserna. Detta skulle bl.a kunna leda till misstro
till den ekonomiska politiken, högre räntor och stigande
inflation. Sänkt skatt måste därför finansieras genom
minskade offentliga utgifter. Folkpartiet föreslår därför
besparingar på de s k selektiva företagsstöden och
planekonomiska investeringsprogrammen, renodling av
offentlig verksamhet samt minskade utgifter för socialbidrag
och förtidspensioner, det senare t ex genom ökad
rehabilitering. Allt eftersom sysselsättningen ökar och fler
människor kan leva på sin lön i stället för olika bidrag ökar
möjligheterna ytterligare till fortsatta, finansierade
skattesänkningar.
Grön skatteväxling
Folkpartiet anser att lägre skattekilar på arbete ökar
sysselsättningen. Samtidigt blir miljöpolitiken effektivare om
skatte- och avgiftsinstrumentet används i större utsträckning
än idag. Därför är vi positiva till så kallad grön skatteväxling.
Då miljöskatterna förändras är det viktigt att ta hänsyn till den
internationella utvecklingen. Sverige har redan idag internationellt sett höga
miljöskatter och ytterligare höjningar förutsätter att omvärlden går i samma
riktning. Skatteväxlingsutredningen har i ett sådant perspektiv pekat på
möjligheterna med en grön skatteväxling, där skatt på arbete i viss
utsträckning kan ersättas med skatter på miljöförstörande verksamheter.
Skatteväxlingsutredningen har också påtalat riskerna med att gå allt för
mycket i otakt med omvärlden vad gäller nivån på miljöskatterna, eftersom
det kan medföra övergångsproblem för svenskt näringsliv och därmed
välståndsminskningar. Folkpartiet vill därför poängtera vikten av att Sverige
verkar aktivt och pådrivande för t ex EU-beslut om en lägsta nivå för
koldioxidskatter i medlemsländerna. Införandet av en sådan skatt skulle
underlätta för Sverige att gå vidare med miljöskatter och möjliggöra
sänkningar av skatten på arbete.
Lägre fastighetsskatt
De skatte- och taxeringsregler som införts under åren 1996-
1997 har inneburit orimliga och för många boende
obegripliga skattehöjningar.
Folkpartiet har därför tidigare i riksdagen föreslagit skattelättnader. En
möjlighet är att ändra principerna för taxeringen. Ett förslag som därvid
aktualiserats är att utreda den s k Kaliforniamodellen där beskattningen i
högre grad än för närvarande skjuts upp till realisationstillfället. Ett annat
förslag är att utreda möjligheterna till större hänsyn till miljöförbättringar
vid
taxeringen. Reglerna för fastighetsskatt och fastighetstaxering måste också
ses över för ökad rättvisa och för att stimulera till miljöförbättringar.
Regeringen har nu tillsatt en utredning för att se över reglerna om
fastighetstaxering. Det är bra, men i avvaktan på den utredningen krävs att
beslut fattas som lindrar det höga skatteuttaget på permanentboende. Vi
anser att markvärdet spelar en på tok för hög roll i beräkningen av
taxeringsvärdet. Detta är ett skäl till att taxeringsvärdena blivit så
snedvridna.
Vi föreslår därför att riksdagen genom initiativ ger regeringen till känna att
endast hälften av markvärdet på småhus skall utgöra underlag för
fastighetsskatt, samt att det införs en takregel vad gäller markvärde. Vidare
föreslår vi att sambeskattningen av förmögenheter avskaffas. Även detta
skulle underlätta för många drabbade småhusägare. I vårt budgetalternativ
har vi avsatt 1 miljard kronor till lägre fastighetsskatt.
Förmögenhetsskatten
I förmögenhetsbeskattningen finns den sista kvarlevan i vårt
skattesystem av den föråldrade syn på kvinnor som förr
genomsyrade hela samhället, nämligen sambeskattning.
Det principiella argumentet för att avskaffa den föråldrade sambeskatt-
ningen är väl känt. Var och en bör betraktas som en individ vilket också
innebär att betraktas som ett eget skattesubjekt. Detta måste gälla oavsett om
det avser löpande inkomster (vilket det gör sedan 1970) eller förmögenhet.
Utöver de principiella skälen för avskaffande av sambeskattning finns det
bärande argument av praktisk natur. Skattemyndigheter måste hålla reda på
vem som bor med vem i vilken konstellation. Särbo, sambo, gift, registrerat
partnerskap, barn, styvbarn, särkullsbarn, delad vårdnad. Eftersom man inte
i förväg vet vilka som kommer upp i tillräcklig förmögenhet för beskattning
måste hela befolkningens "sambeskattningspotential" kontrolleras. Man hade
kunnat tro att "världens mest jämställda regering" skulle passa på tillfället
att
avskaffa sambeskattningen, men så långt sträcker sig tydligen inte viljan att
se oss människor som individer.
Vi anser också att förmögenhetsvärderingen av aktier bör återgå till 75
procent av det noterade värdet. Höjningen av förmögenhetsvärderingen till
100 procent försvagar motiven till privat risksparande, vilket är mycket
olyckligt. Ett stort privat sparande, såväl risksparande i aktier - som är en
förutsättning för en fungerande privat riskkapitalmarknad - som det enskilda,
långsiktiga trygghetssparandet, är positivt för den enskilde individen och
samhällsekonomin.
Fortsatta sänkningar av förmögenhetsbeskattningen är angelägna, bland
annat anser Folkpartiet att den skattefria gränsen bör höjas till 2 miljoner
kronor. Dagens nivå på 900 000 kronor medför att många vanliga
småhusägare betalar denna specialskatt för särskilt "förmögna" människor.
På grund av riksdagsordningens bestämmelser är vi förhindrade att i
denna motion framställa yrkanden i enlighet med vad som nu anförts. De
framställs därför i en särskild motion.
Ändringar i gåvobeskattningen
I propositionen föreslås att gåvobeskattningen ändras så att
den oklarhet beträffande beskattningen som uppstod i
samband med förmyndarreformen 1995 undanröjs.
I medierna har förekommit uppgifter om att samma oklarhet beträffande
när gåvan skall anses vara fullbordad, och när gåvobeskattningen skall ske,
också skulle gälla mor- och farföräldrar. Enligt vår uppfattning grundas detta
på ett missförstånd. Gåvor från andra än dem som är förmyndare för barnet -
som exempelvis mor- och farföräldrar - är alltid fullbordad vid insättandet
på barnens bankkonto. Oklarhet kan alltså bara råda för gåvor från föräldrar
som är förmyndare och därför enligt de nya förmyndarreglerna i egenskap av
barnets förmyndare har haft dispositionsrätt över barnet konto.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitikens inriktning.