Insättningsgarantinämnden är ansvarig för administrationen
av insättningsgarantisystemet. Myndighetens föregångare var
Bankstödsnämnden som fram till den 30 juni 1996 hade till
uppgift att hantera frågor enligt lagen (1993:765) om statligt
stöd till banker och andra kreditinstitut samt att förvalta
statens ägande i Securum-koncernen och Nordbanken.
Insättningsgarantinämnden har således drivit verksamhet endast sedan den
1 juli 1996. Någon redovisning av verksamheten har inte lämnats. Dessutom
utreds bl. a. frågor om insättningsgarantisystemets funktion vid solvens-
problem i banker av den sittande banklagskommittén. Trots detta föreslår
regeringen i budgetpropositionen för 1997 att den årliga avgift som betalas
av de institut som omfattas av insättningsgarantin skall höjas från 0,25 % av
det garanterade insättningsbeloppet till 0,50 %. Något rimligt motiv till
denna fördubbling av avgiften står inte att finna.
Regeringens förslag måste avvisas av flera skäl. För det första innebär
höjningen en snedvridning av konkurrensen på marknaden på ett sätt som
starkt missgynnar svenska banker i konkurrensen med utländska banker. För
det andra är höjningen inte orsakad av bristande garantier i systemet utan
förorsakad av regeringens iver att beskatta allt och alla.
De insättningsgarantisystem som finns i EU-länderna är så utformade att
bankerna alltid omfattas av hemlandets insättningsgarantisystem. Det innebär
att bankerna i sin utländska verksamhet omfattas av hemlandets och inte
värdlandets system.
Det svenska insättningsgarantisystemet har - vid en internationell jämför-
else - i dag höga avgifter till insättningsgarantin. I samtliga för svenska
banker viktiga länder betalar bankerna lägre insättningsgarantiavgifter än
0,25 % och i många betalar de för närvarande inga avgifter alls. Det senare
gäller exempelvis länder som Danmark, Frankrike, Holland, Luxemburg och
Storbritannien.
Om avgiften till insättningsgarantin höjs i enlighet med regeringens förslag
tvingas svenska banker att betala upp till 0,60 % mer för sin inlåning än de
utländska konkurrenterna. Detta är en stor nackdel på en marknad där redan
skillnader på en tiondels procent betraktas som stora. Denna nackdel
kommer att träffa svenska banker hårt både i Sverige, där idag 14 utländska
banker verkar via filialkontor, och på alla de utländska marknader där
svenska banker verkar.
Bank- och finansmarknaden genomgår en snabb globalisering. Med hjälp
av modern teknik och global kommunikation öppnas tidigare lokala
marknader för internationell konkurrens. Var huvudkontoret och kontorsnätet
är beläget får allt mindre betydelse ur kundernas synvinkel. I denna globala
konkurrens är det viktigt att de nationella reglerna är gynnsamma och inte
som i detta fall diskriminerar landets företag.
Med de trögheter som råder på bankmarknaden kommer ändå en
betydande del av avgiftshöjningen att kunna vältras över på kunderna i
Sveriges banker. Det förefaller som om redan införandet av avgiften har fått
en sådan effekt.
Skillnad mellan bankernas genomsnittliga in- och utlåningsräntor
Som framgår av diagrammet minskade skillnaden mellan
bankernas in- och utlåningsräntor stadigt från hösten 1994
till våren 1996. Detta kan förmodligen tillskrivas den ökade
konkurrensen och nischbankernas inträde på marknaden. Den
klart nedåtgående trenden bröts plötsligt under det andra
kvartalet 1996, då räntemarginalen ökade med 0.3 % till 5.2
%. Detta kan med stor sannolikhet tillskrivas bankernas
avgifter till insättningsgarantin, eftersom den ökade
räntemarginalen sammanfaller såväl i storlek som i tid med
avgiftsbetalningen.
Det kan slutligen konstateras att det sedan insättningsgarantin infördes
över huvudtaget inte har inträffat något i det finansiella systemet som
motiverar att fonden måste byggas upp snabbare än vad som avsågs i den lag
som infördes så sent som den 1 januari 1996. Tvärtom ter sig banksystemet
som allt mer stabilt. Lönsamheten är god och flera banker har fått höjd rating
av internationella ratinginstitut. Den höjda avgiften är således en ren
straffbeskattning av de svenska bankerna, som snedvrider konkurrensen och
till betydande del kommer att drabba kunderna i Sveriges banker.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja avgiften till systemet för
insättningsgaranti från 0,25 till 0,5 % av det garanterade insättningsbeloppet
i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 4 oktober 1996
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m)
Lennart Hedquist (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Per Bill (m)
Anna Åkerhielm (m)
Stig Rindborg (m)
Tom Heyman (m)
Margit Gennser (m)
Bo Lundgren (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Rune Rydén (m)