En försäkringsmäklare förmedlar försäkringar från flera olika försäkringsbolag. Mäklarens roll är att köpa en försäkring för kundens räkning. Mäklaren är alltså egentligen inte en kanal för försäkringsförsäljning. Ett grundläggande krav på en försäkringsmäklare är också att denne måste vara helt oberoende från försäkringsgivarintressen. Detta brukar betecknas som "oberoendekravet".Detta skall också utgöra en garanti mot att mäklaren låter ovidkommande hänsyn styra vilket bolag som väljs för försäkring. Kunden skall veta att det enbart är för hans bästa som mäklaren verkar, och att denne som en extra trygghet har en ansvarsförsäkring som lämnar ersättning vid eventuellt begångna fel och misstag.
I sin verksamhet kan en försäkringsmäklare även anlita bolag utanför Sveriges gränser för att erbjuda alternativa lösningar på kundernas försäk- ringsproblem. Genom att vända sig till en oberoende mäklare kan alltså kunderna få tillgång till den större internationella försäkringsmarknaden.
De flesta mäklarbolag och försäkringsmäklare är medlemmar i Svenska försäkringsmäklares förening, Sfm. Denna branschorganisation ser som sin främsta uppgift att upprätthålla stor erfarenhet och en hög kompetens hos sina medlemmar. Endast kontrollerat seriösa mäklare kan vinna inträde. För medlemskap räcker det inte med att ha fått registrering hos finans- inspektionen, utan att man har en längre erfarenhet än vad som krävs för registrering och att man går igenom ett utbildningsprogram. Sfm har en disciplinnämnd som kan ingripa mot medlemmar som inte iakttar de etiska regler som fastställts i föreningens stadgar. Den kund som vänder sig till en försäkringsmäklare synes således kunna förlita sig på att kunna få en mycket kompetent hjälp. Självfallet måste för alla eventualiteter mäklaren, som ovan antytts, också ha en ansvarsförsäkring.
Genom lagen om försäkringsmäklare (1989:508 m senare ändringar) och förordningen om försäkringsmäklare (1989:854 m senare ändringar) före- skrivs hur försäkringsskyddet skall vara utformat. Som princip gäller att försäkringen skall grundas på den s.k. orsaksteorin. Efter den senare ändringarna har också Finansinspektionen utfärdat föreskrifter (FFFS 1992:36).
Flera av de angivna kraven är mycket kostsamma för mäklarna och hotar dessutom att deras oberoende ifrågasätts eftersom försäkringskoassuradörerna inte velat förlänga den gruppförsäkring som man kunde teckna från 1990. Det har betytt att enskilda försäkringar till mycket höga premier måst tecknas och på försäkringsgivarens villkor. Härigenom har även konkurrensen i branschen försvagats.
De förslag som presenterats av Sfm och som bl.a. innebär att ansvarsförsäkringen helt kan baseras på den s.k. "claims-made"-principen med efterskydd enligt FFFS 1992:36 och att Finansinspektionen i fråga om försäkringar som omfattar flera juridiska personer, med andra ord gruppförsäkringar, får möjlighet att godkänna att försäkringsvillkoren kan avvika från förordningens föreskrifter (SFS 1990:979 6 § sista stycket) har bemötts positivt hos Finansinspektionen och även hos Finansdepartementet. Övervägande skäl, inte minst för oberoendet, talar för att dessa ändringar bör vidtas i nu gällande regelverk.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i bestämmelserna rörande försäkringsmäklarverksamhet.
Stockholm den 27 september 1996
Lennart Fridén (m)