1983 tecknade Elektrikerförbundet ett kollektivt avtal med försäkringsbolag om en för alla medlemmar obligatorisk hemförsäkring. Frågan väckte redan då starka reaktioner bland medlemmarna. Ett antal av medlemmarna ifrågasatte om det låg inom ramen för ett fackförbund att teckna sådana för medlemmarna bindande avtal.
En statlig utredning fick i uppdrag att utreda grunderna för gruppför- säkringsavtal. Betänkandet (SOU 1985:34) ledde dock inte till någon lagstift- ning, sannolikt därför att utredningen visade stor oenighet i huvudfrågan som just gällde obligatorisk skadeförsäkring.
Under perioden fram till 1994 tecknade ett antal LO-förbund obligatorisk hemförsäkring och den kom att omfatta cirka 400 000 medlemmar. Våren 1995 anmäldes frågan till Konkurrensverket (KV) och Finansinspektionen. I anmälan till KV angavs att LO-förbunden hade en inköpssamverkan som är förbjuden enligt nya konkurrenslagen och att ett försäkringsbolag skulle få en dominerande ställning på hemförsäkringsmarknaden och att den obligatoriska anslutningen innebär missbruk av denna ställning. Frågan har ännu inte slutbehandlats i KV.
I anmälan till Finansinspektionen hänvisades till sundhetsprincipen. Anmälaren ansåg att den obligatoriska försäkringen medförde en osund utveckling av försäkringsmarknaden och föreslog att detta skulle åtgärdas genom att försäkringsavtalslagen (FAL) skulle ändras.
Trots omfattande medlemsprotester inom flera av de fackförbund som tecknat avtal, framhärdar dessa sin rätt att över huvudet på medlemmarna teckna bindande försäkringsavtal. Den genomgående reaktionen som flitigt redovisats i massmedia, är att medlemmarna känner sig kränkta och menar att de fråntagits sina normala rättighet att själva välja hemförsäkringsbolag. Den kollektiva försäkringen gäller dessutom för alla medlemmar i ett hushåll. Familjemedlemmar som ej är anslutna till det aktuella fackförbundet ansluts alltså många gånger mot sin egen vilja till ett kollektivt försäkringssystem. Möjligheten för dessa människor att tacka nej är helt obefintlig. Detta upplevs ofta som mycket kränkande och känslan av att vara utsatt för maktövergrepp är lätt att förstå. Föreningsrätten kan enligt vår mening inte omfatta individer som ej är anslutna till organisa- tionen/föreningen.
Enligt vår mening föreligger det starka skäl för att i FAL föra in en bestämmelse som eliminerar möjligheten att teckna obligatorisk hemförsäk- ring. Konsumenträtten är mycket tydlig vad avser privatpersoners rätt att tacka nej till ett erbjudande om köp av en vara eller tjänst. Negativ avtalsbindning är sedan lång tid tillbaks förbjuden när det gäller individuella avtal. Det är orimligt att denna rättsordning skulle kunna förbigås genom att ett fackförbund mot medlemmars vilja tecknar en bindande obligatorisk hemförsäkring.
Denna syn överensstämmer också väl med vad Konsumentverket anger som sin principiella inställning i frågan. I ett yttrande i ärendet, 1995- 09-01, pläderar verket för att anslutningen till en gruppförsäkring skall vara frivillig:
Konsumentverket anser därför, att även om anslutningen beslutas genom vederbörliga majoritetsbeslut i en ideell förening, att det bör finnas möjlighet att reservera sig mot anslutningen.------- Den gruppmedlem som reserverar sig bör inte belastas av kostnaderna för gruppförsäkringen. I annat fall riskerar valmöjligheten att bli en chimär. Om kostnaden för försäkringen är inbakad i exempelvis en fackföreningsavgift bör således konsumenten ha rätt att återfå så mycket som motsvarar premiens del av avgiften.
Vi föreslår att lagen (1927:77) om försäkringsavtal kompletteras med en ny paragraf med följande lydelse:
Avtal om gruppskadeförsäkring får endast ske genom frivillig gruppskadeförsäkring utom såvitt avser försäkringsklasserna 1 och 2 enligt kap. 3a § Försäkringsrörelselag (1982:713). Med frivillig gruppskadeförsäkring avses sådan försäkring som gruppmedlemmen ansluter sig till genom personlig anmälan. Avtal om frivillig gruppskadeförsäkring anses ingånget mellan försäkringsbolaget och gruppmedlemmen på grundval av gruppavtalet. Den som ingår sådant avtal med försäkringsbolaget är försäkringstagare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att lagen (1927:77) om försäkringsavtal kompletteras i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 30 september 1996
Lars Björkman (m) Karl-Gösta Svenson (m)