med anledning av prop. 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition
I december 1996 beslöt riksdagen om inriktningen för
totalförsvaret för åren 1997-2001. I beslutet gavs också de
ekonomiska förutsättningar som avsågs gälla för
femårsperioden uttryckta såväl i anslag för 1997 som i en
ekonomisk ram för femårsperioden.
Den ekonomiska ramen beslutades av riksdagsmajoriteten till 220,9
miljarder kronor. Moderata samlingspartiet förordade en ekonomisk ram på
240,6 miljarder kronor - alltså 19,7 miljarder kronor utöver regeringens
förslag.
I regeringens förslag till utgiftsramar för åren 1998-2001 och tilläggsbudet
för 1997 förändras nu de förutsättningar som gavs i riksdagsbeslutet i
december. Utgiftsområde 6 dräneras på medel utöver den kraftiga besparing
som redan genomförts. Detta är oacceptabelt.
Regeringens förslag till ytterligare besparingar skall ses i ljuset av den
underfinansiering som försvarsbeslutet 1996 innebar. Enligt 1998 års
försvarsmaktsplan innebär redan nuvarande ekonomiska ramar att 300-500
miljoner kronor per år fattas för att klara ambitionsnivån i riksdagsbeslutet.
Allmänt kan sägas att regeringens återkommande intecknande av rationali-
seringar och osäkra tillgångar inte motsvaras av samma beredvillighet att
täcka brister som uppstår på grund av de osäkerheter som kan ge negativt
utfall. Det är enligt vår mening ologiskt att ta varje potentiellt överskott
till
intäkt för besparingar om man inte är beredd att tillföra medel när det
ekonomiska utfallet blir sämre än planerat.
I den moderata partimotionen avseende vårpropositionen läggs de moderata
förslagen till utgiftsramar för åren 1998-2000. Det innebär att de förslag
gällande inriktning och omfattning av försvaret som lades fram i höstas kan
förverkligas. Ambitionsnivån i 1992 års försvarsbeslut kan sålunda i
huvudsak fullföljas med våra förslag.
Tilläggsbudget 1997
Regeringens förslag att minska det ingående saldot på
Försvarsmaktens räntekonto i Riksgälden betyder en
ränteförlust för Försvarsmakten på ca 25 miljoner kronor.
Trots denna förlust finns starka motiv för att genomföra
denna förändring. Försvarsmakten skall inte vara mer likvid
än vad som är nödvändigt för genomförande av
verksamheten. Ränteförlusten bör kunna bäras eftersom den
förväntade vinsten till del kan betraktas som en oförutsedd
effekt av det tidigare högre saldot.
Vad gäller förslaget att minska kassabehållningen för reservmaterial och
drivmedel saknas bärande motiv. Likviditetsindragningen på 200 miljoner
kronor ger visserligen ingen omedelbar negativ effekt. Denna visar sig först
senare då övningsverksamheten når en sådan nivå att kostnaderna synliggörs.
Det finns dessutom anledning att konstatera att det redan i dagsläget råder
brist på reservdelar. Indragningen gör att denna brist till del kan bli
bestående
eller i värsta fall förvärras. Den viktiga verksamheten i Bosnien är ett
exempel på materielförslitning som orsakat ett stort förnyelsebehov som
beräknats till uppemot 2 miljarder kronor. Detta accentuerar nyanskaffnings-
behovet av bl.a. reservdelar. Således saknas utrymme för besparingar på detta
område.
De 200 miljonerna blir med andra ord en ren verksamhetsneddragning,
eftersom pengar kommer att fattas vid den tidpunkt då de behövs för
drivmedels- och reservdelsanskaffning som följd av dagens och framtida
verksamhet inom Försvarsmakten. Denna förändring bör ej genomföras.
Utgiftsramar 1998-2000
I propositionens sammanställning över preliminär fördelning
på utgiftsområden (tabell 5.8) anges minskningar på 237
miljoner kronor för 1998 och 614 miljoner kronor 1999.
Dessa siffror korresponderar inte med den beskrivning av
besparingsförslagen som redovisas under rubriken
Utgiftsområde 6: Totalförsvar på s. 105-106.
De förslag som förs fram i det senare stycket omfattar årliga indragningar
av dels 100 miljoner kronor som förväntas som följd av en översyn av
räntesättning och utbetalningsrutiner för medel till materielinköp, dels 150
respektive 200 miljoner kronor i tillkommande besparingar mot bakgrund av
att ökade effektivitetskrav ställs på Försvarsdepartementets myndigheter samt
neddragningar på den fredsfrämjande verksamheten.
Vi är inte främmande för att rationaliseringsvinster går att göra, men enligt
vår uppfattning är den rationalisering som förutsätts inom stödmyndigheterna
som FMV och FOA i huvudsak redan intecknad. Allmänt hållna
beskrivningar som "ökade effektivitetskrav" saknar täckning i verkligheten.
Följaktligen kommer besparingskravet att innebära en uppenbar risk för
kännbara verksamhetsneddragningar. Förslagen bör därför avvisas.
Avseende den fredsfrämjande verksamheten anför regeringen att framtida
förändringar är svårbedömda och att förhållanden snabbt kan ändras. Vidare
förutsätter regeringen att inga ytterligare krav på svensk medverkan ställs. I
dessa avseende vilar regeringens förslag på mycket svag grund. Fromma
förhoppningar bör inte utgöra grund för regeringens förslag.
Den fredsfrämjande verksamheten har kontinuerligt minskat under senare
år trots den retoriska ambitionshöjning som försvarsbesluten 1995 och 1996
innebär. Det finns anledning att påpeka att trots att deltagande i
internationell
verksamhet numera är en huvuduppgift för totalförsvaret, så kommer denna
verksamhet med regeringens förslag att ligga på den lägsta nivån sedan 1955.
Oavsett uppfattning i frågan om deltagande i internationell verksamhet
skall vara en huvuduppgift eller inte, tvingas man konstatera att regeringen i
praktiken sänker den svenska ambitionsnivån och skickar en signal av snålhet
och ovilja till omvärlden. Det är beklagligt. Därför bör riksdagen också i
denna del avvisa regeringens förslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om likviditetsindragningar för Försvarsmakten,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag i avsnitt 5.6.2 avseende
besparingar inom utgiftsområde 6: Totalförsvar i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 30 april 1997
Arne Andersson (m)
Henrik Landerholm (m)
My Persson (m)
Olle Lindström (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Göthe Knutson (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Stig Grauers (m)
Anders Björck (m)
Ingvar Eriksson (m)
Ola Karlsson (m)
Inga Berggren (m)
Henrik S Järrel (m)