Värdepapperscentralen VPC AB och statens engagemang i infrastrukturen på den svenska finansmarknaden
I den ekonomiska vårpropositionen föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att sälja, byta eller på annat sätt helt eller delvis avyttra statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen VPC AB. Vidare föreslås att riksdagen skall bemyndiga regeringen att disponera ersättning som härrör från avyttring av aktier i VPC till förvärv av aktier i eller bildandet av bolag som direkt eller indirekt driver verksamhet enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller aktiekontolagen (1989:827).
Bakgrunden till regeringens förslag är de genomgripande förändringar som skett på den svenska finansmarknaden. Avregleringen, data- och informa- tionsteknologin och många finansiella innovationer är bara några av för- ändringarna. Den viktigaste av dem alla är dock att den svenska finans- marknaden blivit en integrerad del av den internationella finansmarknaden. Detta ställer nya krav på finansmarknadens infrastruktur till vilken även VPC kan räknas.
Vi ser positivt på dessa förändringar och anser det vara av stort värde om ett av Europas finansiella centra kan skapas i Stockholm. I detta syfte förs det redan diskussioner mellan OM Gruppen AB och Stockholms Fondbörs AB om en sammanslagning. Eftersom det enligt vår uppfattning saknas anledning för staten att genom eget ägande kontrollera börs- och clearingverksamhet, bör statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen VPC AB i enlighet med förslaget i propositionen avyttras.
Vi bifaller även regeringens förslag att anvisa 10 miljoner kronor som ett ramanslag för kostnader i samband med denna försäljning.
Däremot avvisar vi regeringens förslag att riksdagen skall bemyndiga regeringen att disponera ersättning som härrör från avyttring av aktier i VPC till förvärv av aktier i eller bildandet av bolag som direkt eller indirekt driver verksamhet enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller aktiekontolagen (1989:827).
Det finns enligt vår mening inget skäl till att staten skall vara delägare i ett framtida sådant bolag på den svenska finansmarknaden. De säkerhets- och kontrollaspekter som tidigare anförts för delägandet av VPC kan tillgodoses genom tillsyn. Regeringens begäran om 500 miljoner kronor för detta ända- mål bör därför avslås.
Vissa bolags- och fastighetsfrågor (försvarsfastigheter och Securum AB)
Regeringen föreslår bildandet av ett bolag med uppgift att utveckla de fastigheter som utnyttjats av organisationsenheter inom Försvarsmakten, vilka enligt 1996 års försvarsbeslut skall avvecklas. Det nybildade utvecklingsbolaget skall inordnas i Vasakronan-koncernen, dit även återstående fastighetsrelaterade tillgångar i Securum AB skall föras.
Vi tillstyrker dessa åtgärder. Utvecklingen av de tidigare försvarsfastig- heterna kräver speciell kompetens och finansiell uppbackning, om de skall kunna nyttiggöras för andra ändamål. Enligt vår uppfattning bör en privati- sering av Vasakronan i dess helhet förberedas. Från denna utgångspunkt är det angeläget att de tidigare försvarsfastigheterna inte förs in i det nya bolaget med ett bokfört värde som avsevärt överstiger uppskattat marknadsvärde. Den enligt propositionen nödvändiga nedskrivningen bör därför ske, innan det nybildade utvecklingsbolaget blir ett dotterbolag till Vasakronan. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Inlåning i Riksgäldskontorets regi
I propositionen föreslås att Riksgäldskontoret skall undantas från bankrörelselagens tillämpningsområde. Därmed skulle kontoret få möjlighet att ta emot inlåning på konton från allmänheten i egen regi.
Enligt vår mening skulle en sådan nyordning verka snedvridande på kreditmarknaden. Bl.a. skulle Riksgäldskontoret slippa betala den avgift till insättningsgarantin som svenska banker är skyldiga att erlägga. Detta skulle förstärka den redan rådande obalans som ligger däri att utländska banker med verksamhet på den svenska marknaden undgår avgifter på den höga nivå som av fiskala skäl föreskrivits i Sverige.
Över huvud taget saknas det anledning för Riksgäldskontoret att bedriva upplåning direkt från allmänheten. Det är mer kostnadseffektivt att utnyttja på marknaden redan befintliga kontorsnät. Allmänhetens medverkan i statsupplåningen får därmed formen av placeringar via t.ex. banker eller förvärv av andelar i obligationsfonder m.m. Lägre statliga pålagor på bankväsendet och lika konkurrensvillkor skulle pressa de avgifter som bankerna nu tar ut för sina tjänster.
Riksdagen kommer att få anledning att återkomma till statsskuldspolitiken med anledning av betänkandet Statsskuldspolitiken (SOU 1997:66), vilket nyligen avlämnats av utredningen om statlig upplåning. Där förordas en ny målformulering för statsskuldspolitiken och en förändrad beslutsstruktur för hantering av statsskuldspolitiska överväganden. I det sammanhanget bör Riksgäldskontorets roll och användande av olika låneinstrument belysas mer samlat. I avvaktan härpå bör regeringens förslag beträffande kontoinlåning från allmänheten avslås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att disponera ersättning härrörande från avyttring av aktier i Värdepapperscentralen VPC AB för insats i bolag med liknande inriktning på finansmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förberedelser för Vasakronan AB:s privatisering och tidpunkt för nedskrivning av f.d. försvarsfastigheters värde,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring av bankrörelselagen (1987:617).
Stockholm den 30 april 1997
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m) Lennart Hedquist (m) Fredrik Reinfeldt (m) Per Bill (m) Anna Åkerhielm (m) Stig Rindborg (m) Tom Heyman (m) Margit Gennser (m) Bo Lundgren (m) Margareta E Nordenvall (m) Rune Rydén (m)