av Ingemar Josefsson och Ann-Kristine Johansson (s)
Heltäckande lönestatistik
Lönebildningen och löneförhandlingar på den svenska
arbetsmarknaden har en tradition av öppenhet. En viktig
orsak till detta har varit att parterna på arbetsmarknaden haft
tillgång till en gemensam heltäckande lönestatistik. Det har
varit av stort värde att parterna kunnat göra sina analyser och
förhandla utifrån ett gemensamt underlag. Därigenom har en
källa till konflikter kunnat undvikas.
Till den del statistiken gjorts offentlig har den också använts för analyser
av olika slag inom hela det ekonomisk-politiska fältet.
Löner har stor betydelse för människors ekonomiska och sociala ställning.
Genom en tillförlitlig lönestatistik har orättvisa löneskillnader kunnat lyftas
fram och genom förhandlingar har sådana orättvisor kunnat åtgärdas.
Lönestatistiken är ett viktigt instrument både för att visa dagsläget och mäta
resultatet av strävandena att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och
män.
Underlagen har nu gradvis övergått till urvalsundersökningar istället för
som tidigare totalräknad statistik.
Statistiken som ursprungligen producerades av SAF blev sedermera genom
avtal en gemensam angelägenhet för LO/SAF. Det finns därmed en lång
tidsserie över lönerna i det svenska samhället som inte minst har använts som
underlag för många forskningsprojekt.
Den årliga statistiken har till stor del producerats från arbetsgivarsidan.
Synen på lönebildningen och löneförhandlingarna har emellertid förändrats
under 80- och 90-talen.
Förändringen har gått i riktning mot individualisering av lönerna och
decentralisering av löneförhandlingarna. Ett uttryck för detta är SAF:s upp-
sägning av statistikavtalen.
I ett samhälle som går mot en ökad öppenhet och ett allt större beroende av
tillförlitlig information är det beklagligt att det på lönestatistikens område
nu
sker en dramatisk försämring genom att stora löntagargrupper inte kommer
att omfattas av någon ordentlig lönestatistik eftersom det på många
avtalsområden inte varit möjligt att förmå arbetsgivarna att teckna avtal om
en heltäckande lönestatistik.
SAF är oroligt över att en central statistik blir för styrande i avtalsför-
handlingarna. Den ursprungliga rekommendationen från LO-SAF-avtalet var
att ta fram statistik en gång per år men i många förbundsuppgörelser avtalade
man om kvartalsvisa redovisningar. Detta ansåg arbetsgivarparterna blev för
tidsödande och kostnadskrävande. SAF anser också att vissa arbetstagargrup-
per missbrukade statistiken på så sätt att man detaljstyrde avtalsinnehållet för
mycket med hjälp av den befintliga lönestatistiken.
Men även arbetsgivarnas behov av statistik över löner och arbetskostnader
föreligger då detta har en dominerande betydelse bland arbetsgivarens totala
kostnader.
Den statistik som idag finns från Statistiska centralbyrån (SCB) kan ej
ersätta LO-SAF-statistiken då de delvis har andra indelningar.
Om det bara var arbetsmarknadens behov som skulle tillfredsställas skulle
man kunna nöja sig med att säga att om det behövs kan parterna via upp-
dragsverksamheten inom SCB beställa den statistik man kan anse sig behöva.
Men om samhället vill att arbetsmarknadens parter ska sköta avtalsför-
handlingarna och ett nytt lönebildningssystem måste förutsättningar skapas så
att parterna har relevanta underlag för dessa förhandlingar.
Även samhället har behov av en bra statistik. Det är viktigt att ha en så god
kunskap som möjligt om de faktorer som bestämmer lönebildningen, få en
god bild över lönenormeringen och kunna följa utvecklingen över tiden. Ett
nödvändigt inslag i en sådan kunskapsuppbyggnad är en lönestatistik av god
kvalitet.
Regeringen har uttalat att det är viktigt att regering och riksdag ska kunna
följa löneutvecklingen också ur jämställdhetssynpunkt och att det är viktigt
att den centrala statistiken är av sådan kvalitet och utformning att den kan
utgöra underlag för analyser. Idag är kvaliteten mycket ojämn, vissa
branscher har fullgod statistik, andra inte. En analys av orsakerna till
löneskillnader mellan kvinnor och män kräver en god lönestatistik. Man ska
kunna analysera lönebildningen och utvecklingen av löneskillnader.
Regeringen har sagt sig fästa stor vikt vid detta arbete.
Också Sveriges medlemskap i EU har på många punkter förändrat förut-
sättningarna för den officiella statistiken genom olika krav från Eurostat.
SCB medverkar i olika arbetsgrupper för att försöka begränsa och förändra de
gemensamma kraven så att de stämmer med svenska intressen, t ex vilka
variabler som ska användas.
I årets budgetproposition framgår att regeringens uppfattning är att beslutad
EU-statistik ska styra vilken typ av officiell statistik som ska produceras.
Detta kan innebära att inhemsk statistik måste nedprioriteras eller t.o.m.
läggas ner i det fall alternativa finansieringsformer inte står till buds. Dock
kommer vissa områden att kräva inhemska lösningar.
SCB:s huvuduppgift är att producera statistik, däribland lönestatistik.
SCB har tidigare grundat en hel del av den officiella statistiken på SAF-
statistiken. Dess uppgifter kan man inte med säkerhet längre utgå ifrån.
SCB:s ambition är att framställa statistik med en god täckning och en god
jämförbarhet över hela arbetsmarknaden, både inom privat och offentlig
sektor, som har en god aktualitet. Ett intensivt arbete pågår för att uppfylla
dessa mål. Det blir dock mer kostnadskrävande att SCB framställer egen
statistik utan SAF:s underlag.
Det bästa vore naturligtvis om den tidigare ordningen skulle kunna återin-
föras, att det finns avtal mellan arbetsmarknadens parter om att ta fram en bra
och gemensam heltäckande lönestatistik. Detta verkar emellertid inte
framkomligt.
En möjlig men sämre väg är att den tradition som funnits med en partsge-
mensam lönestatistik upprätthålls genom att parterna genom riksdagsbeslut
åläggs att fortsätta produktionen av lönestatistiken eller den mer kostsamma
vägen att man överväger att överföra produktionen av behövlig statistik i
offentlig regi. Detta kan komma att innebära en omfördelning av statistik-
resurser.
Ett ytterligare alternativ skulle kunna vara att inrätta ett gemensamt institut,
ett "trepartsalternativ" mellan arbetsgivarparten, arbetstagarparten och sam-
hället, där man överenskommer om statistik från arbetsmarknadens parter
som kan ligga till grund för den offentliga statistiken och att SCB försöker att
i samarbete med parterna öka jämförbarheten mellan olika delar av
arbetsmarknaden, exempelvis genom att individstatistiken krävs in för hela
SCB:s urval och att statistiken bygger på ett SCB-urval för hela den privata
sektorn, dock måste branschområden o dyl korrigeras. På den offentliga sidan
kan man tills vidare utgå ifrån att statistiken är totalräknad.
Den allmäninformativa lönestatistiken kan då få större betydelse eftersom
den ger, eller bör ge, en god överblick över hela arbetsmarknaden.
Vi måste bestämma oss för vilken offentlig statistik som ska finnas och
vilken statistik som behövs för att klara de framtida behoven för att underlätta
forskning, följa utvecklingen av löner ur jämställdhetssynpunkt, förklara
sociala samband och behov samt minimera konfliktrisker på den svenska
arbetsmarknaden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att trygga en
kvalitativt hög offentlig lönestatistik.