Vi läser i årets budgetproposition att regeringen är positiv - nu ska ekonomin vända och Sverige komma på fötter igen! Vi läser också att den politik regeringen tänker sig föra är en politik som samverkar med de kapitalintressen som vidgar klyftorna i vårt samhälle. Vänsterpartiet tror inte att marknadskrafterna ensamma kommer att minska klassklyftorna eller skapa mindre arbetslöshet. Det krävs en stark politisk vilja och hårt arbete. Historien har visat att Sverige klarat sig mycket bra även internationellt sett genom att föra en politik som syftar till att minska de sociala och klassmässiga klyftorna i samhället. Men den politiken är lämnad och istället kommer larmrapporter och statistik som pekar på att klyftorna ökar dramatiskt.
Det är i och för sig positivt att Svrige har en regering med självförtroende. De flesta vet dock att verkligheten består av att 700 000 personer står utanför arbetsmarknaden, att socialbidragstagarna ökar dramatiskt och bland dem är kvinnorna överrepresenterade. Kommunernas finanser urholkas av de ökande socialbidragskostnaderna, vilket får till följd att än fler människor hamnar i ekonomiska problem. Till viss del kan Sveriges ekonomiska problem hänvisas till internationella lågkonjunkturer, men det är svårt att förneka att regeringens politik har förstärkt denna trend.
Till 1965 års riksdag fanns ett antal motioner som föreslog en särskild utredning om låginkomsttagarna och deras problem. Utredningen kom att få en central ställning i samhällsdebatten när dess resultat nådde offentligheten genom delbetänkanden (SOU 1970:34 och 1971:39) samt utkast till kapitel i slutbetänkandet. Till uppmärksamheten bidrog att utredningen förhindrades att lämna sitt slutbetänkande.
Låginkomstutredningen tillkom vid en tidpunkt då den ekonomiska till- växten under flera år varit synnerligen god. Många såg det som problematiskt att standardhöjningen inte hade lett till minskade välståndsklyftor. Så utgav exempelvis det socialdemokratiska studentförbundet en antologi om detta med inlägg av bland andra Villy Bergström, Kjell-Olof Feldt och Assar Lindbeck.
Vad har hänt sedan dess?
Många statistiska sifferserier pekar mot minskande skillnader under 1970- talet men ökande under 1980- och 1990-talet. Detta gäller både mellan olika löntagargrupper, mellan kvinnor och män samt mellan löntagare och kapitalägare. Under 80-talet har också invandrarna fått en sämre ställning på arbetsmarknaden. Allt större belopp betalas ut i socialbidrag. Och den skattereform som genomfördes 1990/91 genom ett samarbete s och fp har fått stor kritik för att ha ökat de sociala klyftorna.
Enligt siffror från Statistiska centralbyrån har de som tillhör den fattigaste tiondelen av hushållen tappat 27 % av sin reala disponibla inkomst 1989- 1994 medan de som tillhör den rikaste tiondelen har vunnit 17 %. Regering- ens egna beräkningar i budgetpropositionen visar också att budgetsaneringen har bidragit till att ytterligare öka skillnaden mellan de mest lågavlönade och de med de högsta inkomsterna. Statistiken visar också att det är stora skillnader mellan kvinnor och män, något som Vänsterpartiet ser som mycket olyckligt.
Vänsterpartiet har tidigare krävt en ny låg- och höginkomstutredning och med tanke på vad som händer i dag är behovet om möjligt större.
Till skillnad från den gamla låginkomstutredningen bör den nya också uppmärksamma höga inkomster och förmögenheter. Vilka grupper har fått det bättre under och efter 1980-talet? Vilka vann och vilka förlorade på den avreglerade penning- och kreditmarknaden samt på börsuppgången. Vänster- partiet anser också att utredningen skall redovisa de könsmässiga skillnader- na. T.ex. vann eller förlorade kvinnorna på den avreglerade penning- och kreditmarknaden, eller på börsuppgången?
Det är av vikt att få fram vilka komponenter som ligger bakom låginkomst- tagares minskade och höginkomsttagares ökade disponibla inkomster. För låginkomsttagare kan tänkbara komponenter vara arbetslösheten, bidrags- nivåerna, lönerna och höjda skatter medan ökade inkomster för höginkomst- tagare kan bero på aktiekurser, löner och sänkta skatter. Dessa samband är av stor vikt att redovisa i en ny hög- och låginkomstutredning.
Utredningen bör kunna hämta sitt material till stor del från redan gjorda undersökningar som undersökningen av levnadsförhållanden (ULF) och av hushållens inkomster (HINK) vid Statistiska centralbyrån.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättandet av en låg- och höginkomstutredning enligt vad som i motionen anförts om studier av fördelningseffekter i olika befolkningsgrupper.
Stockholm den 1 oktober 1996
Hanna Zetterberg (v)
Charlotta L Bjälkebring (v) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) Marie Engström (v) Ulla Hoffmann (v) Tanja Linderborg (v) Stig Sandström (v) Alice Åström (v)