Den statliga kulturpolitiken har präglats av en alltför
bristande förmåga att ta tillvara människors engagemang för
det svenska kulturarvet. Vården och driften av många
historiska byggnader, museer och kulturella institutioner har
skett och sker inom ramen för offentlig sektor
Inte sällan saknas mänskliga och ekonomiska resurser för att hålla
historiska byggnader i bästa skick och för att popularisera kunskap om
historia och kultur i breda läger. Den nuvarande formen för förvaltning
kanske ger kulturen grundtrygghet, men knappast verkliga förutsättningar för
en vital utveckling.
Det är riktigt och rimligt att staten bär ett yttersta ansvar för den svenska
kulturskattens bevarande. Det är dock inte alls givet att det bästa sättet för
staten att ta detta ansvar är via skattefinansierade institutioner inom ramen
för
den offentliga sektorn.
Betydande ekonomiska och verksamhetsmässiga vinster skulle kunna göras
genom att förutsättningar för en mer allsidig finansiering av verksamheten,
samt för tillvaratagande av ideella insatser, skapas i Sverige. Jag förordar att
en eller flera rikstäckande historiska kulturstiftelser formeras, med uppgift
att
förvalta statliga historiska byggnader som t.ex. slott och minnesmärken. I
förlängningen kan man se framför sig att modellen kanske också kan
användas för förvaltning av teatrar och museer.
I andra länder finns alternativ till renodlad statlig drift av kulturella
minnesmärken. I England verkar t.ex. de båda stiftelserna "English Heritage"
och "The National Trust". Miljoner britter stöder verksamheten genom med-
lemskap, donationer eller ideella arbetsinsatser. Stiftelserna förvaltar hundra-
tals slott, historiska byggnader och betydelsefulla naturområden samt bidrar
därmed till att hålla det historiska arvet levande.
Stiftelseformen möjliggör tillvaratagande av enskilda människors intresse
och vilja att arbeta för att bevara och utveckla kulturen. Arbetsuppgifter som
enklare underhåll och skötsel, guidning, vakthållning och insamling av medel
för verksamheten kan underlättas och understödas genom enskilda insatser.
Enskilda insatser kan också bidra till att stärka det lokala engagemanget för
och förankringen av kultur och historia samt till att uppmuntra utveckling och
spridande av kunskap både om den lokala och nationella historien.
Stiftelseformen möjliggör härtill också ökad mångfald i finansieringen av
verksamheten via medlemsavgifter i stödföreningar, enskilda bidrag, spons-
ring, kommersiella intäkter och statligt stöd. Stöd från staten kan - om sådant
fortsatt förordas - utgå t.ex. som driftsbidrag, men hellre som grundplåt för
verksamheten. Finansieringen måste ske inom existerande ram.
I den ökade marknadsorientering som stimuleras fram ligger både en
popularisering av det kulturella utbudet och drivkrafter för effektivt resursut-
yttjande. Eftersom fler än staten kommer att medverka till stiftelsens finan-
siering och medlemmarnas ideella arbetsinsatser kan sänka kostnaderna, så
talar mycket för att statens åtaganden stegvis kan minskas utan att verk-
samhetens kvalitet försämras.
Mängden objekt som förvaltas av samma stiftelse möjliggör effektiv hus-
hållning med pengar för underhåll, konservering och reparationer. Kunskap
och resurser samlas, expertis kan utnyttjas väl. Stiftelseformen fungerar också
bra för att sprida intresse för den svenska historien bland medlemmar och
allmänhet. Genom detta kan den bidra till ett mer levande kulturliv och ett
bättre bevarande av kulturbyggnader och institutioner.
I och med att staten kan stå kvar som ägare av berörda byggnader så kan
också staten stå kvar som yttersta garant för byggnadernas bevarande, även
om de förvaltas av enskilda stiftelser. Om staten upplåter t.ex. byggnader via
avtal till stiftelsen kan samarbetet brytas om verksamheten uppenbart skulle
misskötas.
Kulturens frihet är avgörande för dess vitalitet och för nytänkande. Kultu-
ren kommer med stiftelseformen bort från politisk styrning av verksamheten
och får möjlighet att utvecklas fritt.
En lämplig väg är att regeringen låter utreda formerna för den ovan
beskrivna verksamheten, för att sedan återkomma till riksdagen med förslag
till inriktning av ett överförande av förvaltningen av statliga historiska
byggnader till historiska stiftelser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om upprättande av
kulturstiftelser för förvaltning av statliga historiska byggnader i enlighet med
vad som anförts i motionen.