med anledning av prop. 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition
Sammanfattning
Kristdemokraternas vår(d)budget i
sammanfattning
Kristdemokraternas alternativ till regeringens vårproposition
innebär en storsatsning på vård och omsorg samtidigt som
massiva insatser görs för fler och nya jobb.
Motionen innehåller förslag som sammantaget ger 10,5 miljarder kronor
till vård och omsorg i förhållande till dagens situation, det vill säga 2,5
miljarder kronor mer än vad regeringen satsar. En del av detta tillskott åstad-
koms genom en sänkning av de allmänna egenavgifterna med 2,5 procent-
enheter i den överfinansierade sjukförsäkringen. Egenavgifterna som är
avdragsgilla orsakar stora bortfall av skatteinkomster för kommunerna och är
en betungande utgift för alla löntagare.
Som ett alternativ till regeringens statistikpolitik på arbetsmarknads-
området gör Kristdemokraterna en 15-miljarderssatsning för att få till stånd
ett bättre klimat för företag och företagande - det enda som kan skapa nya
jobb. Skattesänkningarna finansieras genom besparingar.
Barnfamiljerna och de sämst ställda pensionärerna är två grupper som blir
vinnare med Kristdemokraternas politik. Sammantaget satsas ca 3 miljarder
kronor bland annat på vårdnadsbidrag, återinförande av flerbarnstilläggen
och förbättrade bostadsbidrag.
För pensionärerna handlar det om ca 2 miljarder kronor för bättre bostads-
tillägg och pensionstillskott. Regeringens försämringar för efterlevande upp-
hävs.
För att vända rättsväsendets underläge gentemot brottsligheten föreslås ett
resurstillskott för de kommande åren.
Kristdemokraterna som kraftigt kritiserat regeringens nedskärningspolitik
när det gäller biståndet satsar stort för att återställa biståndet till
enprocents-
nivån. 1998 satsas 2 miljarder kronor, 1999 2,4 miljarder kronor och år 2000
2,8 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Med Kristdemokraternas politik sänks det totala skattetrycket med ca 15
miljarder kronor netto. I förhållande till regeringens förslag blir utgiftstaket
1998 15 miljarder kronor lägre i statsbudgeten, 1999 14 miljarder kronor
lägre och för 2000 15,2 miljarder kronor lägre.
Tabell 1. Kristdemokraternas budgetalternativ i
sammanfattning
Förändringar i förhållande till regeringen, miljarder kronor
1998
1999
2000
Åtgärder för nya jobb, tillväxt och
företagande
15,1
14,0
16,2
Ökade satsningar på vård, omsorg och
skola
2,5
2,5
2,5
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
1,2
1,2
1,2
Förbättringar för barnfamiljer
2,9
2,9
3,0
Förbättringar för pensionärer
2,1
2,1
2,1
Höjt bistånd
2,0
2,4
2,8
Sänkt skattetryck netto
14,9
14,8
16,5
Minskade utgifter
15
14
15,2
Budgetförstärkning
1,9
1,5
1,7
Kristdemokraternas
kommentarer till
regeringens proposition
Ett sjunde misslyckande
Vårpropositionen 1997 är den sjunde stora proposition som
den socialdemokratiska regeringen lägger på riksdagens bord
i syfte att få ner arbetslösheten. Fyrpartiregeringen
genomförde ett antal strukturreformer för att stärka
tillväxtkraften i svensk ekonomi. Den socialdemokratiska
regeringen började sin bana med ett antal ideologiskt
betingade återställare tillsammans med Vänsterpartiet.
Samtidigt introducerades den s k Perssondoktrinen. Den går
ut på att det är omöjligt att samtidigt sanera statens finanser
och undanröja strukturella hinder för tillväxt och nya jobb.
Tidigare propositioner har helt varit inriktade på
budgetsanering oavsett om de kallats
sysselsättningsproposition, tillväxtproposition eller
budgetproposition. Den gemensamma faktorn är att
tillväxtfrämjande åtgärder helt har saknats.
Nu hävdar regeringen att budgetsaneringen är fullbordad. Trots detta lyser
fortfarande de tillväxtfrämjande, strukturella åtgärder som skulle kunna ge
nya jobb i det privata näringslivet med sin frånvaro.
Allt tal om vändpunkter kan inte överskyla det faktum att regeringen har
misslyckats med sin viktigaste uppgift. Arbetslösheten i Sverige är nu högre
än när den socialdemokratiska regeringen tog över hösten 1994. Detta står i
bjärt kontrast mot de vallöften som ledde till regeringsmakten. Därför är det
häpnadsväckande att visioner och offensiva åtgärder när det gäller att
åstadkomma nya riktiga jobb saknas även i denna proposition, när nu mer än
halva mandatperioden har passerat. Vårpropositionen visar hur regeringen
vill finansiera och dölja den rekordhöga arbetslösheten, däremot inte hur den
skall halveras. Huvudlinjen är att köpa sysselsättning för skattepengar, som
med felaktig fördelningsprofil och allt mer tillväxthämmande skattekilar
gastkramar det svenska folkhushållet.
Regeringen verkar nu i praktiken ha gett upp alla tankar på att öka
sysselsättningen. I stället handlar det om en kamp mot statistiken. Att överge
arbetslinjen och att i stället generationsväxla bort människor med livser-
farenhet skapar lätt känslan hos de äldre att de inte behövs. Kristdemokra-
terna varnade för denna utveckling redan när regeringen presenterade sitt
löfte att halvera just den öppna och inte den totala arbetslösheten, ett mål
som nu bevisligen leder till helt fel åtgärder.
Socialistisk ideologi - inget växthus
för företagande
Det går inte att bortse från att socialistisk ideologi inte är
ändamålsenlig när det gäller att stimulera företagare att
expandera och nyanställa. Vårpropositionen vittnar om en
allvarlig brist på förståelse för företagandets villkor. Det
räcker inte att i vissa miljöer tala positivt om de mindre
företagen som det viktigaste verktyget för att få ner
arbetslösheten. Regeringens handlingar visar att man inte
förstått vad som gör att så få familjeföretag i Sverige vill
eller vågar växa och ta på sig det fulla ansvaret för fler
anställda. Bevisen är bl a det benhårda fasthållandet vid 28
dagars arbetsgivaransvar i sjukförsäkringen, den förtida
momsinbetalningen, dubbelbeskattningen av risksparande i
noterade företag, den otidsenliga arbetsrätten och de nya
långbänkarna i kampen mot en dåligt fungerande
lönebildning.
Regeringen minskar arbetskraften,
inte arbetslösheten
Grundproblemet är att regeringen saknar såväl ideologi som
strategi för tillväxt i det privata näringslivet. I stället för att
försöka ta bort hindren för nya jobb, spänner nu regeringen
och Centern alla krafter för att minska arbetskraften genom
ett antal arbetsmarknadspolitiska s k åtgärder. Detta skapar
inget hopp för de arbetslösa. Man gör nu nästan allt som är
fel, utom det självklara, att försöka öka jobben i det privata
näringslivet.
Av de miljarder i fempunktsprogrammet som 1997 och 1998 satsas på s k
reformer går ca 1,5 miljarder till småföretagande (varav ca 35 procent till
jordbruket), medan satsningen på att få bort äldre medborgare från arbets-
livet är hela 1,7 miljarder samma period. Regeringen och Centern satsar
alltså i denna mening 200 miljoner mer på att få bort folk från arbetskraften
än på riktiga jobb genom företagande. Detta är en defensiv statistikpolitik.
Den kan aldrig skapa framtidstro, vilket är en förutsättning för att få igång
hemmamarknaden och därmed nya jobb.
Politiken måste riktas in på att fler skall gå från a-kassa och socialbidrag
till en egen lön där man betalar kommunalskatt och bidrar till välfärden. En
sådan politik verkar dock vara ideologiskt blockerad. Nu skall istället
uppenbarligen fler leva på bidrag och pensioner.
Skall Sverige komma bort från massarbetslösheten måste politiken helt
byta spår och börja sänka trösklarna in till arbetsmarknaden. Den måste
bidra till att enskilda människor och företagare känner trygghet och finner
det vara mödan värt att starta och driva företag.
En positiv sak i propositionen är en liten satsning på småföretagande. Där
finns som första åtgärd att man skall kunna få sex månaders tjänstledighet
när man skall starta eget. Det är nog bra. Reformen gäller dock endast
personer som har jobb, även om det kan leda till ett vikariat. Men det blir
meningslöst om man inte samtidigt gör något åt det bistra företagsklimat som
fortfarande råder i Sverige.
Sverige har förlorat två och ett halvt år i kampen mot arbetslösheten. Förra
året (1996) försvann 88.000 jobb i Sverige, sysselsättningsgraden fortsatte att
sjunka med 241 jobb om dagen. I september -94 tillkom ca 1.000 nya jobb
om dagen när Socialdemokraterna tog över efter fyrpartiregeringen.
Fortsatt dålig utvecklingskraft
Sedan 1970 har ekonomin i Sverige utvecklats sämre än i
andra industriländer. Bakgrunden är att den svenska
modellen har överlastats. Det personliga ansvarstagandet har
alltför mycket tagits över av staten och kommunen. Under ett
antal decennier etablerades också den förödande
värdeneutraliteten och normlösheten. Moral och etik var,
fram till för något år sedan, närmast fula ord. Om villkoren
varit bättre på dessa områden och tillväxten varit densamma i
Sverige som genomsnittet i Västeuropa, hade varje svensk
under åren 1970-1995 haft en sammantaget högre
ekonomisk standard på 250.000 kr. Inkomsten för varje
svensk hade 1994 varit 3.300 kr högre per månad i
genomsnitt, om Sverige haft samma tillväxt som andra
industriländer sedan 1970. På 25 år har Sverige fallit från 3:e
till 17:e plats bland OECD-länderna. Kräftgången fortsatte
under 1996. Utvecklingen i Sverige är fortfarande sämre än
genomsnittet bland EU-länderna. Utöver Sverige var det
endast i Portugal som arbetslösheten ökade under 1996.
Den ekonomiska
utvecklingen
Den internationella utvecklingen
I propositionen beskrivs den internationella utvecklingen
som gynnsam. Den amerikanska ekonomin har en fortsatt
hög ekonomisk tillväxt. I EU väntas konjunkturen förstärkas
gradvis. Tillväxten i resten av världen är också fortsatt god.
Utvecklingen inom OECD-länderna väntas gynna den
svenska ekonomin via exportindustrin. En viktig tendens är
mycket riktigt att den internationella inflationen väntas
fortsätta vara låg.
Det finns dock orosmoln som inte beskrivs eller ens var kända när propo-
sitionen lades fram. Den politiska osäkerheten har ökat i Europa. President
Chiracs beslut att utlysa nyval och utfallet av detta val kommer att få en
avgörande betydelse för utvecklingen av hela EMU-projektet. Även i
Tyskland finns betydande problem med att klara budgetkriteriet för valuta-
unionen. Även den italienska regeringen verkar få allt svårare att få majoritet
i parlamentet för sina beslut i kampen för att kvalificera sig för EMU. Den
ekonomiska oro som mot denna bakgrund kan komma att uppstå riskerar
själv att i första hand drabba de länder som har en svag ekonomisk situation.
Den svenska utvecklingen
Den ekonomiska utvecklingen har ännu en gång blivit sämre
än vad regeringen förutspått. Den starka förbättring av
ekonomin som började redan under 1993 bröts i slutet av
1995. Regeringen skyller detta helt på externa faktorer som
den svaga europeiska utvecklingen. Man konstaterar
lakoniskt att avmattningen gjorde att arbetslösheten ökade
och sysselsättningen minskade. Några effekter av den egna
politiken finns inte i sinnevärlden. De starkt tillväxt- och
företagsfientliga återställarna med Vänsterpartiet hösten
1994 antas ha gått helt spårlöst förbi. Men mycket talar för
att regeringens egen politik bidragit till den sämre
utvecklingen av företagsklimatet.
Regeringen har klarat budgetkonsolideringen, huvudsakligen med skatte-
höjningar. Inflationen har nedbringats till nivåer som ligger klart inom de
fastställda målen. Men vissa oroande tecken kan dock skönjas. Av vårpropo-
sitionen framgår att KPI-effekterna från skatter och subventioner kommer att
bli ca 0,4 procent högre än tidigare känt.
Mycket talar också för att regeringen inför valet kommer att prioritera en
expansiv finanspolitik. En sådan politik förespråkas visserligen inte direkt i
propositionens konkreta förslag, men kan utläsas i antaganden bl a bakom
regeringens försörjningsbalans för 1998 och 1999. I prognosen beräknas att
den reala disponibla inkomsten kommer att stiga med hela 3,7 procent 1999.
Detta förväntas ske med en inflation på endast 2 procent. En sådan ekvation
går endast ihop med en lönerörelse i obalans eller ett nytt budgetunderskott.
Ett scenario är att regeringen planerar att klara en expansiv finanspolitik som
smörjmedel i valrörelsen genom att räkna in de fonderade premiereserverna i
kalkylen.
En sådan politik kan leda till marknadsreaktioner som omöjliggör fortsatta
räntesänkningar. Ett fortsatt stort bytesbalansöverskott verkar dock i motsatt
riktning. Även om räntenivån fallit kraftigt, är realräntan och marginalen
gentemot den tyska räntan jämförelsevis höga.
Som vanligt försöker regeringen få ihop försörjningsbalansen genom
orealistiska antaganden om att sparkvoten skall sjunka kraftigt under
perioden. Detta har hittills inte inträffat. Utvecklingen av sparkvoten beror
främst på förväntningar om framtida disponibel inkomst, utvecklingen på
arbetsmarknaden och inom socialförsäkringssystemet. Den senaste utveck-
lingen av hushållens framtidstro är åter negativ efter en viss uppgång. Den
höga arbetslösheten, regeringens ryckiga politik med dess osäkerhet kring
socialförsäkringssystemen kommer utan tvekan att hålla uppe sparkvoten och
hämma den privata konsumtionen. Löntagarna har inte glömt att real-
löneökningarna under 1996 och 1997 till stor del ätits upp av höjda skatter
och egenavgifter.
Det fundamentala misslyckandet för regeringen och det stora återstående
problemet är den fortsatt höga arbetslösheten. Dessvärre saknar proposi-
tionen helt förslag till strukturella, tillväxtfrämjande åtgärder som
långsiktigt
kan nedbringa arbetslösheten. Tvärt om talar mycket för att jämviktsarbets-
lösheten nu gått upp ytterligare. Detta innebär i praktiken att Riksbanken
kommer att tvingas strama åt penningpolitiken om arbetslösheten kryper ner
mot det nya jämviktsläget. Det är fullt tänkbart att detta numera ligger
snarare över än under 5 procent.
Orealistiska antaganden
Regeringens antaganden om sysselsättning och arbetslöshet
vid sekelskiftet vilar på synnerligen bräcklig grund.
Konjunkturinstitutet, på vars prognoser propositionen
bygger, kommer fram till en öppen arbetslöshet på 7,1
procent år 2000. Nordbankens ekonomer tror på en avsevärt
högre tillväxt, 3,5 procent per år de kommande åren. En
sådan tillväxt har inte Sverige upplevt sedan 60-talet. Trots
dessa synnerligen optimistiska antaganden anser Nordbanken
att den öppna arbetslösheten blir 5,5 procent år 2000.
Regeringen däremot räknar med 4,5 procent öppen
arbetslöshet. Statsministern gör uttalanden som om
arbetslösheten redan vore nere på 4,5 procent och att det nu
bara återstod 0,5 procent till målet.
Regeringens prognos innebär en skillnad på 2,6 procentenheter jämfört
med KI, eller ca 110.000 personer vad gäller öppen arbetslöshet år 2000.
Förre finansministern Kjell-Olof Feldt har nyligen varnat för de förödande
konsekvenserna för landets kommuner som uppstår när arbetslinjen överges
och skatteunderlaget för vård och omsorg därmed ytterligare minskar.
Att sälja skinnet innan björnen är skjuten
Regeringen lägger fram en valbudget ett år för tidigt. Man
delar ut pengar som ännu inte finns. Däremot saknas helt
beredskap för att det skulle gå sämre än vad regeringen tänkt
sig. Man tycks redan ha glömt att det konstlade
budgetöverskott som kunde avläsas i nationalräkenskaperna
de överhettade åren 1989 och 1990 snabbt försvann när
konjunkturen föll. De svenska offentliga finanserna är
fortfarande extremt konjunkturkänsliga. Om räntan skulle bli
0,5 till 1 procent högre än beräknat blir budgeteffekten minus
ca 10 miljarder kronor. Om arbetslösheten följer KI:s
prognoser i stället för regeringens, får även detta stor
budgeteffekt. Lägger man därtill de dramatiskt ökade
behoven inom äldrevården som redovisas i
sjukvårdsutredningen HSU 2000 framgår att regeringen
försöker sälja skinnet till väljarna långt innan björnen är
skjuten. Ett illavarslande tecken är att utgiftstaket visserligen
sägs ligga fast, men utgifterna ökas inom
budgeteringsmarginalen utifrån en synnerligen osäker
prognos.
Nej till ökat offentligt sparande - ja till ökat
hushållssparande
Regeringen föreslår i propositionen ett långsiktigt mål om ett
överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. Detta är uttryck för den
ideologiska linjen att kapitalbildning och sparande skall ske
inom den offentliga sektorn och inte i hushållen. Om
förslaget förverkligades skulle det innebära ett offentligt
nettosparande på drygt 30 miljarder kronor per år i
genomsnitt. Det totala sparandet bör öka i den svenska
ekonomin, men Kristdemokraterna anser att det i första hand
är familjer och individer som måste få bättre möjligheter att
fungera och ta personligt ansvar. Då är det viktigt att
kapitalbildning också kan ske inom hushållssektorn. Detta är
en grundförutsättning också för att nya företag skall kunna
starta och utvecklas. Därför är det rimligt att i ett
medelfristigt perspektiv ha målet om balans i de offentliga
finanserna över konjunkturcykeln.
Kristdemokraternas
ekonomiska politik
Målet är att minska den totala
arbetslösheten
Regeringens målsättning när det gäller kampen mot
arbetslösheten är att halvera den öppna arbetslösheten. Vi
kristdemokrater motsatte oss regeringens förslag och
förordade istället målsättningen att halvera den totala
arbetslösheten. Regeringens linje medför en uppenbar risk att
leda till felaktiga åtgärder. Istället för att sikta på nya
reguljära jobb kan målsättningen leda till en statistikpolitik
som har som huvudsyfte att rensa i statistiken. Denna vår
fruktan har i och med föreliggande proposition besannats.
Kristdemokraterna vill driva en politik som syftar till att stärka tillväxten i
den privata sektorn så att samhällsekonomin kan expandera och det totala
antalet arbetstillfällen öka. För att detta skall ske fordras strukturella
åtgärder
som förbättrar ekonomins funktionssätt.
Den höga arbetslösheten innebär stort lidande för den enskilde. Den är
också det främsta hotet mot en rättvis fördelning av våra gemensamma
tillgångar. Därmed är arbetet med att skapa förutsättningar för nya jobb den
enskilt viktigaste fördelningspolitiska åtgärden. Kristdemokraterna anser
vidare, till skillnad från regeringen, att sanering av statens finanser kan
genomföras parallellt med kampen mot den höga arbetslösheten.
Social och ekologisk
marknadsekonomi
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk
marknadsekonomi. Vårt val av ekonomiskt system grundar
sig i vår ideologi, men också på övertygelsen att
marknadsekonomin är den mest effektiva och den mest
demokratiska formen för att hushålla med begränsade
resurser. Den renodlade marknadsekonomin måste korrigeras
av sociala och ekologiska hänsyn.
Inom marknadsekonomins ram vill vi förena frihet och solidaritet. Grund-
läggande är frihet under ansvar. Strävan är att uppnå en balans mellan den
enskilde och samhället. Enskilda initiativ och personligt ansvar skall upp-
muntras. Staten skall sätta ramarna för en sund konkurrens, främja kon-
kurrensneutralitet och särskilt ta hänsyn till småföretagens villkor. Staten
skall vidare säkra social trygghet för alla samt garantera hänsynstagande till
vad miljön tål. Kontrollinstrument och ekonomiska styrmedel måste
användas för att styra den ekonomiska aktiviteten till en långsiktigt hållbar
produktion och konsumtion.
Marknaden bör också styras av strävan efter gemensamma etiska värde-
ringar och riktlinjer. Etik i marknadsekonomin ger smidighet och sänker de s
k transaktionskostnaderna. Kristdemokraterna vill se en ökad avreglering
med ökat personligt ansvarstagande och etiska riktlinjer. Ekonomisk
brottslighet måste bekämpas med kraft. Kristdemokraterna avvisar därför
besparingarna inom polisen och rättsväsendet.
Målet för den ekonomiska tillväxten är att ge möjlighet till ett bättre liv för
fler, ökad välfärd och livskvalitet. Ekonomisk tillväxt får inte ske på
bekostnad av andra människor eller miljön. En förutsättning för att för-
verkliga den sociala och ekologiska målsättningen är goda statsfinanser. Den
ekonomiska saneringen är en prioriterad uppgift, men den måste ske
parallellt med att skapa fundamentala tillväxtförutsättningar. Individuellt
sparande skall premieras, inte minimeras.
En gott företagsklimat skapar nya
framtidsjobb
Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på
de mindre företagen. Det är också naturligt med
utgångspunkt från att studier av svenska företag visat att
cirka 70 procent av nya arbetstillfällen genererats i mindre
företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått
genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en
tredjedel tillkommit genom nyetablering.
Nästan alla är idag överens om att de nya jobben i huvudsak måste skapas i
den privata sektorn. Men Kristdemokraterna redovisar också i sitt budget-
alternativ hur ökade resurser kan skapas för att möta det dramatiskt ökade
behovet av vård och omsorg i kommuner och landsting.
Utrymmet för produktivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de
stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka produk-
tionen och minska antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden
minskade antalet anställda i storindustrin med 19 procent medan små-
industrin ökade antalet anställda med 11 procent.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt
inför 1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten och för sanering av
statsfinanserna. På kort sikt spelar nyföretagandet en relativt liten roll för
att
påverka näringsstrukturen i Sverige, men för förnyelsen av näringslivet på
längre sikt är nyföretagandet av största betydelse. Nyföretagandet i Sverige
ligger på en nivå som klart understiger exempelvis Tysklands och Frankrikes
och många andra länder i Europa. Det är också anmärkningsvärt att så många
nya företag inte överlever i det svenska företagsklimatet.
Skall vi vända trenden och långsiktigt få ner arbetslösheten måste
regeringen våga se familjeföretagaren som en tillgång som måste värnas och
stimuleras. Det räcker inte att tala om vikten av ett ökat företagande. Något
måste också visa sig i praktisk politik. Det handlar om att skapa bättre
förutsättningar så att kreativitet kan frigöras, så att människor skall våga
förverkliga sina affärsidéer, våga språnget att starta eget, utvidga, ta risker
och nyanställa. Transaktionskostnaderna måste hållas så låga att medborgar-
na kan dra nytta av varandras vilja och kunnande. Här finns den ekonomiska
utvecklingens kanske viktigaste drivkrafter. Därför är det katastrofalt att
regeringen ännu inte förmått presentera kraftfulla tillväxtskapande åtgärder.
Kristdemokratisk tillväxtpolitik
Insikten om att endast den privata sektorn kan skapa den
expansion av samhällsekonomin och den ökning av det totala
antalet arbetstillfällen som Sverige så väl behöver föranleder
oss att förorda en kraftfull tillväxtpolitik som bygger på
strukturella och tillväxthöjande åtgärder. Den traditionella
konjunkturorienterade tillväxtpolitiken måste ge plats för en
politik som via djupverkande och långsiktiga insatser främjar
de reella förutsättningarna för tillväxt.
Attityderna till företagande måste bli bättre. Inställningen till företagande,
företagsklimatet, är avgörande för benägenheten att starta företag. Politiker,
skolor, företagare, organisationer med flera har ett gemensamt ansvar för
detta.
En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. För att en sådan skall främjas
krävs att devalveringspolitik undviks. En väl fungerande infrastruktur,
inklusive telekommunikationer och informationsteknologi, är också en
central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet ska kunna
expandera.
Stora satsningar på forskning och utbildning är nödvändiga om svenskt
näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt
konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings-
och utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet
och näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskningsresultat
måste förbättras.
Många, framför allt mindre företagare, upplever sig ofta kämpa mot en
kompakt byråkrati. Detta avskräcker många från att starta företag och gör
företagandet krångligare än det borde vara. Samordning av de olika statliga
verksamheterna som handhar företagarfrågor bör ske samtidigt som en
kontinuerlig omprövning av regleringar, uppgiftsinhämtande och bestämmel-
ser genomförs. Kristdemokraterna välkomnar mot denna bakgrund att
regeringen nu tillsätter ytterligare en utredning för att se över byråkratin för
småföretagare. Det finns även anledning att se över alla de myndigheter,
institutioner och organisationer som på olika sätt handhar företagarfrågor och
hitta former för att samordna de olika verksamheterna på ett sätt som dels
förenklar för företagen, dels kan innebära rationaliseringar och effektivise-
ringar av de olika stöd som staten står bakom till företagen.
Varje departement bör vid lagstiftningsärenden undersöka vilken effekt
lagen kommer att ha för företagande. Många av de lagar, förordningar, avtal
och andra regler som styr näringslivet och arbetsmarknaden är anpassade till
de stora och multinationella företagen. Den skillnad som finns mellan stora
och små företag måste avspeglas även i regelverken.
Kapitalförsörjningen för de mindre företagen måste förbättras genom ett
permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av dubbelbeskattningen.
Den av regeringen tidigare vidtagna åtgärden att ändra tidpunkten för
redovisning av moms är ett dråpslag mot många företags likviditet och
principiellt helt felaktig. Vår uppfattning är att reglerna måste ändras för
alla
företag.
Arbetsrätten måste reformeras så att den bättre svarar mot dagens arbets-
marknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större krav på
fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera till såväl
egen kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas.
Kristdemokraterna föreslår att ett system med individuella utbildningskonton
införs.
Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år för att
därefter beskattas som inkomst av kapital. Minst 1 procent av all statlig
teknikupphandling bör kanaliseras till små och medelstora företag. Nya rön
inom FoU bör göras mer tillgängliga för småföretagen.
Målet för den översyn av företagsstöden som nu görs bör kunna vara
sänkta företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter, till exempel arbetsgivar-
avgifter. En rättvisare konkurrenssituation ska eftersträvas.
Den ekonomiska tillväxten måste spridas över hela landet. Staten har en
viktig roll att spela i detta sammanhang. För att det ska ske behövs regioner
med flera lokala tillväxtpooler.
Stimulera tjänstesektorn
Stimulanser för att påskynda utveckling av antalet
tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter på antalet nya jobb.
Också ur resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme för
tjänstesektorn, till exempel när det gäller reparationer och
underhåll, angeläget.
Att generellt minska tjänsteföretagens kostnader genom till exempel sänkt
moms eller sänkt arbetsgivaravgift skulle, för att ge någon betydande effekt, i
dagsläget vara en statsfinansiellt alltför dyr åtgärd. Som ett första steg bör
därför en selektiv lösning väljas. Det är grundläggande när viss verksamhet
särskilt stimuleras att inte osund konkurrens mellan olika branscher och
företag uppstår.
Hushållssektorn har en stor potential. Ca 45 procent av allt arbete utförs i
hemmen. Samtidigt som allt fler går arbetslösa ökar arbetsbördan för andra
genom dubbelarbete på jobbet och i hemmet. Genom de höga så kallade
skattekilarna är den vita marknaden för den typ av tjänster som går att utföra
i egen regi i stort sett utplånad. Den svarta marknaden är dock mycket
omfattande.
Kristdemokraterna vill avsätta ytterligare resurser utöver regeringens ROT-
program för att kunna bredda basen för arbete som berättigar till avdrag
liksom för att möjliggöra en större skattereduktion. Vi vill också stimulera
hushållssektorn och sysselsättningen genom att införa den modell för
hushållstjänster som finns i Danmark.
En reformerad
arbetsmarknadspolitik
Tillväxtåtgärder är det centrala för att få fler i arbete och
därmed skapa bättre förutsättningar att få balans i svensk
ekonomi. Men också arbetsmarknadspolitiken bör
reformeras. Idag är just detta område ett av de mest genomre-
glerade.
Arbetsmarknadspolitiken måste som mycket annat utgå från subsidiaritets-
principen. Det vill säga att det en lägre nivå klarar av på egen hand ska inte
högre nivåer lägga sig i. Arbetsmarknadspolitiken ska vara subsidiär på så
sätt att samhällets insatser ska vara stödjande när så krävs, dock utan att
skada ordinarie arbetsmarknad.
Arbetet är viktigt för människans möjlighet att utveckla sin identitet. Ett
arbete har ett värde i sig. Därför skall arbete åt alla vara ett av de
viktigaste
målen för den ekonomiska politiken. Även om arbetet har ett egenvärde
innebär det inte att avsaknaden av ett arbete påverkar det absoluta och unika
människovärdet. Arbetslöshet är ett allvarligt slöseri med mänskliga resurser
och förmågor. Vårt synsätt är att alla arbeten som utförs i samhället är
värdefulla och bidrar till det gemensamma samhällsbyggandet, oavsett om de
utförs i industriproduktion, inom vård och omsorg, i privata tjänstesektorn, i
den ideella sektorn eller i det egna hushållet.
Kristdemokraternas utgångspunkt för arbetsmarknads- och näringspoliti-
ken är att den sammantagna politiken ska skapa förutsättningar för ekono-
misk utveckling. Därigenom skapas också förutsättningar för nya arbetstill-
fällen. Med fler i arbete skapas också via skattesystemet gemensamma
resurser för att förstärka budgeten och därmed värna välfärden.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift är dels att fungera som ett försäkrings-
system för den som blir arbetslös vid normala konjunktursvängningar, dels
att underlätta nödvändig omställning från krympande till växande sektorer.
Inom arbetsmarknadspolitiken ska den s k arbetslinjen eftersträvas där
meningsfull sysselsättning och utbildning ska erbjudas framför passivt
kontantstöd vid arbetslöshet.
En reformerad a-kassa
Arbetslöshetsförsäkringen är ett viktigt och nödvändigt
inslag i det svenska välfärdssystemet. Vid en period av
arbetslöshet ska inte den som står till arbetsmarknadens
förfogande behöva förlora möjligheten till försörjning.
Arbetslöshetsförsäkringen ska bygga på en rimlig
inkomstrelaterad ersättningsnivå, incitament för att hitta ett
nytt arbete och ge trygghet för att våga pröva något nytt.
Dagens stora belastning på arbetslöshetsförsäkringen är i sig ett betyg på
den ekonomiska politik som förts i Sverige under de senaste 20-25 åren. Den
socialdemokratiska regeringen förefaller vara handlingsförlamad när det
gäller att vidta adekvata åtgärder för att få fart på företag och företagande,
det som leder till att belastningen på arbetslöshetsförsäkringen minskar.
Arbetslöshetsförsäkringen är tänkt att vara en omställningsförsäkring som
finansieras genom avgifter som betalas både av arbetsgivare och av
arbetstagare. Den höga arbetslöshetsnivån har lett till att försäkringen sedan
flera år tillbaka är kraftigt underfinansierad. Bristen täcks över
statsbudgeten.
Från kristdemokratiskt håll anser vi det angeläget att arbetslöshetsförsäk-
ringen åter blir en omställningsförsäkring som finansieras genom avgifter.
Genom avgiftsfinansiering uppnås ett bättre samband mellan lönebildning
och arbetslöshet. På så sätt förbättras arbetsmarknadens funktionssätt.
Genom branschvisa avgifter som återspeglar arbetslösheten inom sektorn
skapas incitament för övergångar till sektorer med bättre framtidsmöjlig-
heter.
Kristdemokraterna har under lång tid pläderat för en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring med rimlig ersättningsnivå, en nivå som innebär att
den arbetslöse inte skall behöva komplettera med socialbidrag. Alla som står
till arbetsmarknadens förfogande skall på detta sätt finnas inom
försäkringssystemet, något som inte gäller idag.
Den obligatoriska arbetslöshetsförsäkring som utformades av den tidigare
fyrklöverregeringen hade alla förutsättningar att fungera på ett tillfreds-
ställande sätt. Den socialdemokratiska regeringen avskaffade denna för-
säkring i ett av de ideologiskt betingade återställarbesluten tillsammans med
Vänsterpartiet. Sedan dess har a-kassan befunnit sig i ett moras med ständigt
förändrade regler och upprivande av fattade beslut vad gäller villkoren. Detta
har varit till stor skada för de enskilda medborgarna och arbetsmarknadens
funktionssätt i stort.
Socialdemokraternas och Centerns sänkning av ersättningsnivån i a-kassa
och KAS har inneburit en hård ekonomisk påfrestning för många hushåll.
Samtidigt har kommunernas socialbidragskostnader ökat lavinartat när
många tvingats gå till socialbyrån.
Under senare år har staten och därmed ytterst skattebetalarna stått för en
stor del vad gäller kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Företagens
arbetsmarknadsavgift har likaså stått för en avsevärd del medan de enskildas
medlemsavgifter till a-kassorna har utgjort en marginell andel av finansie-
ringen. Målet måste vara en finansiering där egenavgifter och företagens
arbetsgivaravgifter balanserar inkomster och utgifter över en konjunktur-
cykel. Denna förändrade finansiering måste dock ske successivt. En sådan
modell kommer också att vara ett incitament till en bättre fungerande
lönebildning, något som i sig verkar för att belastningen på försäkringen
minskar och för en bättre ekonomisk utveckling.
Regional balans
Det är utifrån ett socialt ansvarstagande viktigt att alla
människor oavsett var de bor i landet kan bidra till att
utveckla livskraftiga regioner. För att skapa regional balans
är det nödvändigt att arbetsmarknadspolitiken och den
ekonomiska politiken harmoniseras med regionalpolitiken. I
huvudsak krävs en aktiv generell regionalpolitik där
näringsliv och offentlig sektor i glesbygd kompenseras för
långa avstånd, små lokala marknader, brist på utbildad
personal, sämre kringservice etc. En effektiv regionalpolitik
med målsättningen att hela Sverige ska leva motverkar att
"flaskhalsar" uppstår i ekonomin i en uppgångsfas och
minskar sårbarheten i en konjunkturnedgång. En väl utbyggd
infrastruktur är ett av de viktigaste medlen för att skapa goda
förutsättningar för hela Sveriges utveckling.
Miljösatsningar
Ett viktigt område för ökad sysselsättning är miljö- och
energisektorn. Genom en skatteväxling med höjda skatter på
ändliga naturresurser och miljöskadliga utsläpp och sänkta
kostnader för arbete skulle det bli fler arbetstillfällen
samtidigt som vår miljö skyddas. Det finns dock en uppenbar
risk att regeringen håller på att förfuska utrymmet för
skatteväxling genom ensidiga energi- och
miljöavgiftshöjningar. Utifrån Skatteväxlingskommitténs
nyligen avlämnade förslag bör en genomtänkt strategi för
successiv skatteväxling utarbetas och presenteras för
riksdagen.
Inom miljö- och energiområdet kommer arbetstillfällena att öka högst
avsevärt när vi ställer om samhället till ett resursbevarande och ekologiskt
synsätt.
På miljöområdet är det väsentligt att föra en långsiktig politik som syftar
till att bevara nuvarande miljö och naturresurstillgångar samt återställa de
skador som uppkommit. Kristdemokraterna vill prioritera fortsatt satsning på
miljörestaurering av Östersjön, kalkningsinsatser för att få sura vattendrag
och sjöar att tillfriskna samt återställande av miljöförorenade områden.
Införandet av en avfallsskatt skulle bidra till en förbättrad avfallshantering.
Hushållssparande är nödvändigt
Sparande framställs ibland som ett betydande problem och
en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den
höga arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt.
Vår syn på sparande kan härledas bland annat ur den
kristdemokratiska förvaltarskapstanken. Sparande är även en
metod att kunna öka det personliga ansvarstagandet genom
att bygga upp en buffert i den egna ekonomin.
Att spara i Sverige missgynnas med gällande skatteregler. De hindrar att
förmögenheter byggs upp. Den nuvarande regeringen har genom olika för-
slag ytterligare höjt beskattningen på olika former av sparande. Syftet är upp-
enbarligen att ånyo förlägga sparande och kapitalbildning inom den offent-
liga sektorn.
Vi menar att enskilt sparande behövs och ska premieras. Det enskilda
sparandet är viktigt både ur individens eget och ur statens och kommunernas
perspektiv. Det enskilda sparandet är av vikt även för svenskt näringsliv.
Tillgången till riskkapital säkras genom ett högt sparande. Ett stort sparande
är angeläget för att säkerställa tillgången till kapital för att motsvara de
investeringar som är nödvändiga för att klara förnyelsekraven i näringslivet
och för att i ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd.
Fördelningspolitik och tillväxtstrategi
Det finns all anledning att hålla fast vid en stram ekonomisk
politik. De marginaler som den svenska ekonomin har att
röra sig inom är fortsatt snäva. Om t ex en ränte- och
valutaoro skulle sprida sig inom Europa som en följd av en
möjlig utveckling beträffande EMU-frågan skulle sannolikt
den svenska ekonomin utsättas för betydande påfrestningar.
Kristdemokraterna har länge kritiserat regeringen för att man inte har
förmått att samtidigt sanera statsfinanserna och bedriva en tillväxtfrämjande
politik. Från regeringshåll har hävdats att man först måste ägna sig åt
saneringen för att sedan ta sig an uppgiften att komma tillrätta med arbets-
lösheten. Detta är ett ödesdigert förhållningssätt, för landet men framförallt
för alla de människor som idag saknar arbete. Inte heller i föreliggande pro-
position återfinns några verkliga åtgärder som är anpassade till utmaningens
dimensioner. Regeringen har ännu inte kunnat samla sig till åtgärder för att
åstadkomma den tillväxt av jobb inom den privata sektorn som man säger sig
verka för.
En del av de besparingsåtgärder som regeringen vidtagit är förödande för
enskilda människor och ett uttryck för en betydande okänslighet för
människors faktiska situation. Som exempel på sådana kan nämnas bespa-
ringar på änkepensionerna, bostadsbidragen och försämringar för ålders-
pensionärer. Regeringen har också genom de utomordentligt omfattande
skattehöjningar som skett pressat många hushålls ekonomier över den gräns
där de själva klarar av att försörja sig utan socialbidrag. Exempel på detta är
egenavgiftshöjningarna och de för många orimliga effekterna av fastighets-
skatten.
Den kristdemokratiska politiken tar sikte på att få till stånd ett klimat som
skapar förutsättningar för nya jobb inom den privata sektorn, inte minst
tjänstesektorn. I ett längre perspektiv är det endast så välfärden kan bevaras
och utvecklas. Den ekonomiska politiken ska vidare vara inriktad på att hålla
statsfinanserna i balans med en riktig fördelningspolitik.
Vad är det som skapar nya jobb? Det är den fråga som ständigt måste
ställas för att styra politik till rätt åtgärder. Vårt svar är att nya jobb
kommer
till stånd när enskilda människor finner det vara mödan värt att starta eller
utveckla en befintlig verksamhet. Politiken måste således inriktas på att
underlätta för just detta genom att sänka trösklarna för nyföretagande och
utvecklande av de företag som redan finns.
I föreliggande motion presenteras Kristdemokraternas besked om vilka
åtgärder vi anser vara nödvändiga för att få fart på företag och företagande.
Totalt uppgår kostnaderna för skattesänkningar och andra åtgärder till ca 15
miljarder kronor. Åtgärderna är finansierade fullt ut.
Till väsentliga inslag i en politik för fler jobb hör bland annat:
- avbyråkratisering av företagande
-
- klargörande av statens roll som skapare och upprätthållare av regelverk
-
- utförsäljning av statliga företag
-
- stabila spelregler
-
- en arbetsrätt som är bättre anpassad till de mindre företagens situation
-
- skatter som uppmuntrar till hushållssparand
-
- skatteregler som inte missgynnar produktiva investeringar i förhållande
till riskfritt sparande
-
- en effektivare lönebildning
-
- avskaffande av uppenbart företagsfientliga regler som förtida inbetalning
av moms och förlängd sjuklöneperiod
-
- reduktion av skattekilar som motverkar expansion inom tjänstesektorn
-
- satsningar på utbildning, införande av s k utbildningskonton.
-
Sammantaget syftar dessa åtgärder till att förbättra
förutsättningarna för nya jobb genom tillväxt och
företagande.
Fempunktsprogrammet
Vård, omsorg, skola
Kristdemokraterna finansierade i sitt budgetalternativ för
1997 ökade resurser till kommuner och landsting med ca 6,5
miljarder kronor. Under riksdagsbehandlingen av
budgetpropositionen och bl a Kristdemokraternas förslag
hävdade regeringen och dess riksdagsmajoritet att några
ytterligare resurser till kommunsektorn inte var nödvändiga
eller möjliga. När nu budgetarbetet sedan länge är avslutat
och en betydande del av budgetåret gått, föreslår regeringen
på tilläggsbudget och inför de kommande åren ökade
statsbidrag till kommunsektorn. Samtidigt föreslås att
balanskravet för kommunerna förskjuts till samma år som för
landstingen.
Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting
kommer att få ca 2,5 miljarder kronor större resurser 1998, 1999 och 2000 än
med regeringens förslag. Överföringen av resurser sker främst genom att en
2,5-procentig sänkning av egenavgifterna i sjukförsäkringen ger kommun-
sektorn större skatteintäkter. Samtliga åtgärder presenteras mer utförligt
nedan under rubriken 6 Kommunsektorn.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Regeringens trovärdighet vad gäller
arbetslöshetsbekämpning måste anses i det närmaste
obefintlig. Raden av misslyckanden på såväl det
näringspolitiska som det arbetsmarknadspolitiska området
kan göras mycket lång. Riktat anställningsstöd, offentligt
tillfälliga arbeten (OTA), europastipendier, avskaffandet av
ungdomspraktiken, förtida momsinbetalning för företag och
den förlängda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen är
några exempel. Mot bakgrund av dessa misslyckanden fanns
det vissa förhoppningar om att regeringen tänkt om i sin
vårbudget. Dessa förhoppningar har dock kommit på skam,
och några genomgripande förslag som kan öka
sysselsättningen lyser tydligt med sin frånvaro.
Regeringens prioriteringar på det arbetsmarknadspolitiska området präglas
av uppgivenhet och av tankegången att det bara finns ett bestämt antal jobb
och arbetstimmar att fördela. Man försöker främst lösa arbetslöshets-
problemet genom att på olika sätt minska utbudet av arbetskraft. Genom att
få bort folk från arbetsmarknaden skall den öppna arbetslösheten nedbringas.
Denna utgångspunkt är felaktig eftersom antalet jobb inte är konstant.
Kristdemokraterna vill istället skapa förutsättningar för att få fram fler
ordinarie arbetstillfällen i nya och växande företag inom den privata sektorn.
Vi vill också skapa förutsättningar för arbetstillfällen inom den kommunala
och landstingskommunala sektorn, framförallt inom vården, äldreomsorgen,
barnomsorgen och på skolans område.
Regerigens konkreta förslag saknar inte sällan substans. Åtgärder riktade
till ungdomar - där ska regeringen återkomma. Generationsväxling - där ska
regeringen återkomma. Tidigareläggning av infrastruktursatsningar, förslag
som regeringen tidigare skjutit på, innebär följaktligen inget nytt.
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna innebär en minsk-
ning jämfört med tidigare. Regelförenklingarna som nu föreslås på detta
område är en bekräftelse på vad vi kristdemokrater hävdat. Samma sak gäller
omprioriteringen vad gäller arbetsmarknadsutbildningen. Interpraktikstipen-
dier är ett resultat av misslyckandet med europastipendier. Det nya är
utpensionering av arbetslösa samt förslaget att arbetslösa skall få jobba för a-
kassenivån istället för att få ett ordinarie arbete. Detta är definitivt inte en
offensiv politik för att få fler i arbete, utan snarare ett exempel på en
defensiv
hållning. Talet om en mångmiljardsatsning på arbete och utbildning är i detta
avseende ett luftslott.
Insatser för en ekologiskt hållbar
utveckling
Under sken av att regeringen bedriver en politik för
ekologiskt hållbar omställning har man systematiskt avrustat
miljöpolitiken. På område efter område har anslagen
minskats. Detta får nu dramatiska följder för såväl
Naturvårdsverkets som länsstyrelsernas och kommunernas
möjligheter att bedriva aktiv miljötillsyn. Miljöpolitiken har
ersatts med något som regeringen kallar lokala
investeringsprogram där statsmakterna ska bedöma vilka
kommuner som ska belönas med pengar för lokala projekt.
Hela denna uppläggning är feltänkt. Kristdemokraterna
kommer däremot även i fortsättningen att verka för en
upprustning av miljöpolitiken. Vi föreslår nödvändiga
förstärkningar på de olika miljöområdena.
Vad gäller programmet för omställning av energisystemet har vi i samband
med energipropositionen redovisat vår principiella hållning till programmen
för att få fram förnybar el och effektivisering/sparande av el. Dessa program
har i sina huvuddrag vår acceptans.
Angående infrastruktursatsningarna motsätter vi oss inte satsningen på
Botniabanan och när det gäller Inlandsbanan måste den finansiella beredskap
som propositionen anger ska skapas, garantera att banan kan hållas samman i
hela sin längd från Mora till Gällivare. När regeringen presenterar sin
aviserade proposition om Inlandsbanans framtid återkommer vi med ytter-
ligare synpunkter.
Vad gäller trafiklösningarna i Göteborg och Stockholm kan bara konsta-
teras att regeringen genom sina uppgörelser med Centerpartiet skapat full-
ständigt kaos i finansieringen. Enda sättet att nödtorftigt ersätta den nu helt
havererade regionala finansieringen med miljö- och trafikantavgifter är
följaktligen att nu föreslå en helstatlig finansiering. Kristdemokraterna
poängterar vikten av att frågan om tredje spåret och Centraltunneln får en
snar lösning. Ett intressant exempel på kreativ rubriksättning är när
regeringen och Centern ersätter miljöavgifter på Dennispaketets motorvägar
med en helstatlig anslagsfinansiering under rubriken "Insatser för en
ekologiskt hållbar utveckling".
Småföretagen
Lättnader i beskattningen för ägare i små och
medelstora företag
Regeringens förslag till lättnader i ägarbeskattningen bygger
på några av de mest snåriga och oöverskådliga skatteregler
som uppvisats i svensk skattelagstiftning. Lagstiftningen
bygger bl.a. på spärregler som stänger ute de minsta
företagen och samtidigt ställer krav på vissa löneskillnader
mellan företagets ägare och den högst betalda anställde, för
att lättnaden skall godkännas.
Kristdemokraternas krav är att helt avveckla den dubbelbeskattning som
uppstår då företagens vinster först beskattas i företaget och sedan också
beskattas hos den person som får utdelningen. Risksparande får inte
missgynnas jämfört med banksparande.
Positiv räntefördelning
Positiv räntefördelning infördes av den förra regeringen.
Syftet är att enskilda näringsidkare skall får en reducerad
beskattning på i företaget arbetande kapital. Avkastningen
skall beskattas på ett sätt som är likvärdigt med det som
gäller för ägare till enmansaktiebolag. Då regeringen nu
något lite minskar dubbelbeskattningen på aktier i aktiebolag
följer man upp det med att också öka räntesatsen vid denna
modell (positiv räntefördelning) för att likabehandla enskilda
näringsidkare. Kristdemokraterna anser att förslaget är ett
steg i rätt riktning, men vill på sikt helt avveckla
beskattningen på arbetande kapital för att främja företagande
och därmed öka sysselsättningen.
Kristdemokraterna redovisar under respektive utgiftsområde sin syn på
detaljförslagen i fempunktsprogrammet.
Kommunsektorn
Trots överenskommelsen med kommunförbunden om den s k
finansieringsprincipen har indirekta effekter av regeringens
politik i praktiken minskat kommunernas och landstingens
resurser med mellan 15 och 20 miljarder kronor under
innevarande mandatperiod. Häri ligger grunden till de
resursproblem som landets kommuner och landsting nu
brottas med. Till följd av den allmänna ekonomiska
utvecklingen med minskade skatteintäkter, minskade statliga
bidrag, skattestopp och ökade sociala kostnader har den
kommunala sektorn under de senaste åren varit utsatt för
mycket omfattande förändringar.
Den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det samhälls-
ekonomiska utrymmet medger. I detta arbete fordras klara prioriteringar.
Inom det kommunala området är nyckelområdena framförallt sjukvården,
äldreomsorgen och skolan. Dessa områden måste under alla förhållanden
värnas. Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden är enligt
vår uppfattning obefintligt, tvärtom krävs ökade resurser för att kvaliteten
inom dessa sektorer skall upprätthållas.
Kristdemokraterna välkomnar att regeringen till sist insett att kommuner
och landsting dränerats på resurser dithän att man inte längre kan fullfölja
sina primära uppgifter inom vård, omsorg och skola. Därför är förslaget att
återföra indragna resurser med 8 miljarder i ökade statsbidrag från år 1998
välkommet, men inte tillräckligt.
Kristdemokraternas samlade ekonomiska politik medför påtagliga för-
bättringar för kommunsektorn i förhållande till regeringens politik. Kommu-
ner och landsting får med Kristdemokraternas politik ett tillskott på 2,5
miljarder kronor per år utöver regeringens satsning åren 1998, 1999 och
2000.
Den valda metoden att ge resurser, som främst bygger på sänkta
egenavgifter i sjukförsäkringen, ger både högre köpkraft för löntagarna med
drygt 12 miljarder kronor och ökade resurser till kommunsektorn med drygt
6 miljarder. Kristdemokraterna har fullt ut anvisat den högre finansiering
som metoden kräver på statsbudgeten.
Kristdemokraternas förslag att sänka egenavgifterna i sjukförsäkringen
med 2,5 procentenheter innebär att kommunernas skatteunderlag förbättras
så att skatteintäkterna ökar med drygt 6 miljarder kronor. Delar av dessa
medel dras tillbaka i enlighet med finansieringsprincipen, vilket innebär att
anslaget för utgiftsområdet minskar.
Kristdemokraterna vill också återinföra vårdnadsbidraget, vilket leder till
minskade barnomsorgskostnader för kommunerna. Detta motiverar på
samma sätt att anslaget för utgiftsområdet minskar. En återgång till 14 dagars
arbetsgivaransvar i sjukförsäkringen, en andra karensdag samt en effektivare
skatteindrivning minskar kommunernas kostnader ytterligare och ökar skatte-
intäkterna.
För att inte överkompensera kommunsektorn återförs 7,6 miljarder kronor
så att nettoförstärkningen av den kommunala ekonomin blir 2,5 miljarder
kronor utöver regeringens 8 miljarder kronor 1998. Detta är anledningen till
att nettobeloppet på utgiftsområde 25 blir lägre än i propositionen, trots att
kommunsektorn alltså får en nettoförstärkning med 2,5 miljarder kronor
jämfört med regeringens politik.
Tilläggsbudget 1997
I vårpropositionen återfinns regeringens förslag till
tilläggsbudget för 1997. I detta avsnitt lämnas
Kristdemokraternas kommentarer i de delar där vi är av
annan uppfattning än regeringen.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Som framgår av regeringens egna beräkningar har
utvecklingen vad gäller arbetslösheten gått motsatt väg mot
den regeringen trodde vid fastställandet av statsbudget för
budgetåret 1997. Den öppna arbetslösheten har på ett år ökat
med 1 procent till 8,4 procent. Detta får nu genomslag i
kostnaderna för arbetslöshetsersättning.
Istället för att passivt acceptera denna utveckling har Kristdemokraterna i
tidigare budgetförslag satsat på tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder. En
sådan politik hade skapat förutsättningar för att minska arbetslösheten och
därmed minskat kostnaderna för arbetslöshetsersättning. Riksdagen avvisade
våra förslag i budgetbehandlingen. Kvittot på detta är den växande arbetslös-
heten. Regeringen tvingas nu därför tillföra ytterligare ett antal miljarder
till
den växande arbetslösheten.
Som redan framförts i Kristdemokraternas motion angående en samman-
hållen arbetslöshetsförsäkring vidhåller vi såväl ARBOM-utredningens
förslag liksom tidigare riksdagsbeslut om arbetsvillkoret för att få arbetslös-
hetsersättning. Det innebär en besparing i förhållande till regeringens förslag
motsvarande ca 500 miljoner kronor för budgetåret 1997.
Eftersom vi snarast vill avskaffa åtgärden offentligt tillfälligt arbete (OTA)
anslår vi inte heller den särskilda stimulansersättningen, vilket innebär en
besparing med 59 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Kostnaderna i övrigt för denna åtgärd skulle kunna undvikas om
kommunerna tillåtits behålla tillräckliga resurser för att kunna behålla
personal inom omsorgerna och skolan.
Regeringen lanserar en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd genom förslaget
om en mer flexibel användning av arbetslöshetsersättningen. Det handlar om
en försöksverksamhet med särskilda projekt till en kostnad på 500 miljoner
kronor 1997 och 1 000 miljoner kronor 1998. Den finansieras genom att
medel överförs från de traditionella åtgärderna. Beslutsunderlaget i propo-
sitionen understiger vad som borde krävas för riksdagsbeslut. Kristdemokra-
terna motsätter sig dock inte försöksverksamheter som kan leda till nya
erfarenheter i arbetslöshetsbekämpningen. Tvärtom har vi varit pådrivande
för att pröva t ex arbetsdelningsprojekt i kommunal regi. Vidare har
Kristdemokraterna lagt förslag om att få ned beslutsfattande och resurser till
den lokala nivån för att finna bra lösningar. Problemet i detta fall är att man
redan i propositionen kan se avgränsningsproblemen i detta förslag. Det
verkar knappast färdigtänkt. Det finns heller ingen strategi för hur de
föreslagna åtgärderna i förlängningen ska kunna leda till ett ordinarie arbete.
Det vore bättre om man i samverkan på den lokala nivån själva kunde få
avgöra detaljutformningen. Samverkan gäller då förutom kommun, arbets-
förmedling och försäkringskassa även lokala företagarorganisationer och
fackliga organisationer samt ideella organisationer. Ett sådant förfaringssätt
skulle vara ett verksamt medel för att undanröja risker för konkurrens-
snedvridningar och undanträngnings- eller inlåsningseffekter. Regeringen
bör återkomma med ett sådant förslag.
Kristdemoraterna avvisar Kalmarmodellen med s k resursarbeten. Det är
fel väg att först avskeda människor för att sedan få komma tillbaka som ett
B-lag på a-kassenivå som kvalitetshöjare, utan att få göra ordinarie
arbetsuppgifter. Undanträngningseffekterna kommer att bli betydande. Efter-
som denna åtgärd dessutom bara är tänkt för verksamheter som bedrivs av
kommuner och landsting kommer den att få en konkurrenssnedvridande
effekt i förhållande till kooperativ och privata entreprenörer.
Bättre vore då, som vi kristdemokrater föreslagit, att tillskjuta mer resurser
till kommuner och landsting så att man kan behålla personal och förstärka
med ordinarie personal. Det är dessutom förvånande att regeringen nu vill att
en försöksverksamhet som bedrivits i Kalmar, vars utvärdering skall vara
klar 1 juli i år, nu skall permanentas i hela landet. Detta trots den växande
listan av förhastade och upprivna beslut. Bättre vore då att satsa på ett s k
sabbatsår/friår som vi kristdemokrater tidigare föreslagit. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om en försöksverksamhet som innebär
att man från och med 45 års ålder ska kunna ta ut ett sabbatsår/friår om
motsvarande plats ersätts med ett vikariat som kan finansieras genom
arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiska medel.
Förslaget om tillfällig avgångsersättning är ett sätt för regeringen att
ytterligare minska arbetskraftsutbudet. Detta är inte en långsiktigt riktig
inriktning. Tvärtom krävs fler i arbete för att vi ska få tillräckliga inkomster
till folkhushållet och därmed kunna värna välfärden. De långsiktiga ekono-
miska effekterna för den som antar erbjudande om tillfällig avgångs-
ersättning klarläggs inte heller i propositionen. Pensionering av arbetsmark-
nadspolitiska skäl har tidigare utrangerats ur den arbetsmarknadspolitiska
arsenalen. Också för dem som har medicinska skäl för en förtidspensionering
har regelsystemet stramats åt så att färre kan komma i fråga för pension. Det
är alltså en uppgiven och inkonsekvent linje att nu föreslå en tillfällig
avgångsersättning. Antalet personer som kan komma att beröras av denna
åtgärd är dock förhållandevis begränsat. Det handlar om drygt 17 000
personer. Dessa har varit arbetslösa eller i åtgärd under lång tid. Eftersom
regeringen för en politik som får de ödesdigra konsekvenser som man nu
tydligt ser på arbetsmarknaden, motsätter vi oss inte denna tillfälliga åtgärd.
Dock menar vi att man ska ha varit arbetslös i minst två år för att kunna ta
del av denna åtgärd.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Regeringen drar nu liksom Kristdemokraterna ned
kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vi
kristdemokrater förutsåg i vår budgetmotion svårigheterna
med att ha igång åtgärder i de volymer som regeringen
föreslagit.
Regeringen har också anammat det kristdemokratiska synsättet att man ska
öka omfattningen på den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och
förenkla och effektivisera de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Frigjorda
resurser borde i huvudsak avsättas till tillväxt- och företagsfrämjande
åtgärder. Att förstärka arbetsförmedlingarna och AMI med 100 miljoner
kronor anser vi dock i detta läge vara en riktig åtgärd.
Vi avvisar regeringens förslag om försämrad nivå i utbildningsbidraget för
dem som inte får a-kassa eller KAS. Detta är ett orättfärdigt förslag som
drabbar dem som inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden. Vi anslår
därför de medel som behövs för studiebidrag på rimlig nivå för denna grupp.
I konsekvens med våra ställningstaganden till försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder behövs inte särskilda medel för detta under
1997, en besparing i förhållande till regeringens förslag med 55 miljoner
kronor
Kristdemokraterna avvisar den föreslagna metoden att sänka bidrags-
nivåerna till högst 60 procent av den lönebidragsgrundande lönekostnaden.
Regeringens förslag kan leda till att gravt handikappade inte kommer i fråga
vid nya beslut om lönebidrag, något som är helt oacceptabelt för
Kristdemokraterna.
Invandrare med enbart bristande kunskaper i svenska språket ska enligt
propositionen inte kunna omfattas av anställning med lönebidrag.
Regeringen måste finna en annan lönebidragsliknande åtgärd som inriktas på
denna grupp liksom för långtidsarbetslösa, lokalt bundna personer som har
fyllt 60 år. För den senare gruppen kan en sådan åtgärd vara en betydligt
bättre lösning än förtidspensionering eller regeringens linje om s k OTA-
jobb.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande
När riksdagsmajoriteten våren 1996 ändrade
bostadsbidragsreglerna ledde det till uppenbart orimliga
effekter för många hushåll. Regeringens politik omöjliggör
för många barnfamiljer att bo i småhus.
Vi kristdemokrater opponerade mot de nya bostadsbidragsreglerna redan
vid riksdagens behandling i maj 1996. Vi varnade för de konsekvenser som
lagstiftningen skulle leda till för många barnfamiljer.
Problemet med reglerna är egentligen två. Det ena handlar om ytbegräns-
ningsreglerna, det andra om de individuella inkomstgränserna som slår hårt
mot de hushåll där en av personerna ligger över den individuella inkomst-
gränsen, men där båda tillsammans inte gjorde det enligt det gamla systemet.
Föräldrarna tillåts därmed inte själva besluta om hur man vill fördela för-
värvsarbetet mellan sig eller hur de gemensamma inkomsterna ska intjänas
och förvaltas. Många barnfamiljer har därmed i ett slag förlorat omkring
2 000 kr per månad. Till detta ska läggas effekterna av besparingar på
barnbidrag, borttagande av flerbarnstillägg och försämrade ersättningsnivåer
i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. Sammantaget har detta
naturligtvis raserat ekonomin för många familjer.
Regeringen har mot bakgrund av den hårda kritik som riktats mot bespa-
ringarnas utformning backat en aning och föreslår en smärre korrigering av
reglerna för ytbegränsning. Dessa korrigeringar föreslås träda i kraft först
den 1 november 1997.
Vi är mycket kritiska till den valhänthet och senfärdighet som präglat
regeringen och riksdagens majoritet i detta ärende.
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag. Istället föreslår vi att
riksdagen beslutar att inkomstberäkningen ska göras på familjeinkomsten. Vi
föreslår vidare att de ytbegränsningsregler som regeringen föreslog i prop.
1995/96:186 införs. Dessa regler bör träda i kraft den 1 juli 1997.
De utökade kostnader som uppkommer för statsbudgeten delvis finansieras
genom att besparingar sker på bostadsbidragen för ickestuderande unga utan
barn från den 1 juli 1997.
Utgiftsområde 21 Energi
Kristdemokraterna accepterar i princip uppläggningen av
omställningsprogrammet. Vad gäller investeringsbidragen
för vindkraft och småskalig vattenkraft har vi dock föreslagit
en 25 procent högre nivå än regeringen. Det innebär att vi
avsätter 15 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Uppbyggnaden av den digitala blockdatabasen borde
finansieras via omfördelningar inom Jordbruksverkets
administrationskostnader under samma tidsrymd som den nu
beslutade kartavgiften beräknas klara denna finansiering.
Vad gäller ersättning för viltskador mm tvingas regeringen
på denna punkt skriva upp anslaget, något vi kristdemokrater
föreslog i budgetmotionen. I övrigt hänvisar vi till tidigare
lagt budgetförslag som skulle inneburit en
inkomstförstärkning till jordbrukssektorn, något riksdagen
avvisade.
Angående radon i dricksvatten har regeringen äntligen efter ett
exempellöst förhalande av frågan om gränsvärden nu lämnat ett förslag.
Regeringen bör förklara det dröjsmål som förekommit i denna allvarliga
fråga.
Utgiftstak för den offentliga
sektorn
I följande avsnitt presenteras kortfattat Kristdemokraternas
syn på regeringens förslag till utgiftstak för år 2000, samt
den preliminära fördelningen på statsbudgetens 27
utgiftsområden. Vi kommenterar de utgiftsområden där vi
har en annan uppfattning än regeringen. I förhållande till
regeringens preliminära förslag till fördelning per
utgiftsområde åren 1998, 1999 och 2000 presenteras
Kristdemokraternas preliminära förslag till förändringar av
ramen per utgiftsområde. Förslagen sammanfattas i tabell 2.
Utgiftsområden
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen
och riksdagen. Dessutom ingår bland annat stöd till politiska
partier, presstöd och utgifter för vissa centrala myndigheter.
Kristdemokraterna anser att ramen för utgiftsområdet kan minskas med 60
miljoner kronor från och med år 1998.
Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket. Dessa
verksamhetsområden är centrala för att upprätthålla de
skatteregler som riksdagen fastställer. Skattebrott
undergräver samhällets gemensamma resurser och skapar
illojal konkurrens inom näringslivet. Försök visar att varje
satsad krona på ökad kontroll och kamp mot den ekonomiska
brottsligheten kan ge tio till tolv kronor tillbaks till
statskassan. Av dessa anledningar anslår Kristdemokraterna
extra resurser för skattemyndigheternas samverkan med
polisen i kampen mot den allt mer omfattande ekonomiska
brottsligheten.
När det gäller tullen anser Kristdemokraterna att regeringen skurit ner
resurserna till tullen i orimlig omfattning. Regeringen hänvisar i vår-
propositionen till en utvärdering av Tullverket avseende den tidigare besluta-
de neddragningens och den påföljande omorganisationens effekter på
kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt. Denna utvärdering ska
vara klar senast 1 oktober 1997, alltså efter det att regeringen har lämnat sin
budgetproposition till riksdagen. Kristdemokraterna anser liksom tidigare att
det finns mycket goda skäl att förstärka tullens möjligheter att hindra
smuggling av bland annat narkotika, tobak, alkohol och avsätter därför extra
resurser för nya tjänster inom Tullverket.
Förslaget till ram för utgiftsområdet bör utökas med 300 miljoner kronor
från och med år 1998.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, rättshjälp, kriminalvården,
exekutionsväsendet och några ytterligare myndigheter inom
rättsområdet.
Polis, åklagare, domstolar, kronofogde och kriminalvård har idag en
mycket pressad arbetssituation. Kristdemokraterna går därför emot de ned-
skärningar regeringen föreslår inom utgiftsområdet. De besparingar som kan
göras på grund av effektiviseringar och förändrade ekonomiska förhållanden
ska återföras och bidra till förbättring och utveckling inom utgiftsområdet.
De myndigheter som omfattas av utgiftsområdet måste få möjlighet att verka
i praktiken.
Det tar lång tid att bygga upp ett fungerande rättssamhälle. Kristdemokra-
terna har under många år betonat värdet av de långsiktiga brottsförebyggande
åtgärderna. En god etik- och normöverföring hemma och i skolan är
nödvändig. De värderingar om rätt och fel som skapas i barndomen finns
med resten av livet. Likaså förutsätter rättssamhället att människor kan känna
en tilltro till att polis, åklagare, domstolar, kronofogde och kriminalvård
faktiskt har en möjlighet att upprätthålla de regler som ställts upp av sam-
hället. Exempelvis måste adekvata åtgärder vidtas mot den snabbt ökande
ekonomiska brottsligheten. Om inte denna typ av brottslighet stoppas är
risken stor att konkurrensen snedvrids och fri och fungerande marknads-
ekonomi äventyras.
Kristdemokraterna avslår de kännbara besparingar regeringen föreslår
inom utgiftsområdet. De medel som frigörs genom effektiviseringsåtgärder
ska användas för förstärkningar inom utgiftsområdet. Kristdemokraterna
föreslår att ramen för utgiftsområdet 1998 utökas med 346 miljoner kronor,
för år 1999 med 373 miljoner kronor och för år 2000 med 383 miljoner
kronor.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och
delar av det civila försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt
stödverksamhet till det militära och civila försvaret.
Kristdemokraterna avstyrker de kommande besparingarna 1998 på 150
miljoner kronor och sammanlagt 200 miljoner kronor från och med 1999
som bland annat innebär neddragningar på de internationella fredsfrämjande
insatserna. Fredsfrämjande insatser är numera en av totalförsvarets
huvuduppgifter och när vi nu organiserar ett internationellt kommando med
en snabbinsatsstyrka måste vi och omvärlden utgå ifrån att krav på svensk
medverkan kan öka. De sammanlagda besparingarna åren 1998-2001
innebär en kraftig minskning av försvarsbeslutsramen som kommer att
försämra vår försvarsförmåga.
Vidare vill Kristdemokraterna tillföra resurser till Kustbevakningen för att
tillgodose de ökade krav på övervakning som ställs bland annat i samband
med Sveriges medlemskap i EU.
Kristdemokraterna föreslår att ramen för utgiftsområdet utökas med 170
miljoner kronor 1998, 220 miljoner kronor 1999 och 220 miljoner kronor år
2000.
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar Sveriges bistånd till världens
fattigaste länder.
För Kristdemokraterna har bekämpandet av den globala fattigdomen
genom ett effektivt och kraftfullt utvecklingsbistånd alltid intagit en central
och självklar plats i den svenska statsbudgeten.
Grundläggande för den kristdemokratiska biståndspolitiken är solidaritets-
tanken - att alla människor har ett gemensamt ansvar för varandra. Vi
beklagar därför regeringens stora nedskärningar av biståndet. Nedskärningar
som trots löften om motsatsen före valet, nu innebär att världens fattigaste
berövas ytterligare medel och därmed möjligheter till att äta sig mätta, bo
under drägliga villkor, skaffa sig en ordentlig utbildning, få ett arbete, kort
sagt förvägras rättigheter som för oss i Sverige anses som självklara.
Regeringens förslag innebär att biståndsbudgeten under de närmast komman-
de tre åren blir 7,2 miljarder kronor lägre, jämfört med Kristdemokraternas
biståndsram.
Kristdemokraterna står fast vid att biståndet som andel av BNI åter måste
nå enprocentsnivån i början av nästa sekel. För att nå denna målsättning bör
regeringens förslag till biståndsbudget för 1998 höjas med 2 000 miljoner
kronor, för 1999 med 2 400 miljoner kronor och för år 2000 med 2 800
miljoner kronor.
Vidare bör delar av SIDA:s stora reservation av outbetalda medel enligt
vår mening omfördelas till katastrofanslag, samt stöd till enskilda organisa-
tioners biståndsarbete. Detta kan uppnås genom att SIDA ges möjlighet till
en mer flexibel hantering av reserverade medel som möjliggör omför-
delningar till akuta insatser.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 2 000 miljoner kronor år 1998,
2 400 miljoner kronor för år 1999 och 2 800 miljoner kronor för år 2000.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för
vård och omsorg inklusive utgifterna för den övervägande
delen av myndigheterna under Socialdepartementet, bidrag
till organisationer inom det sociala området samt stimulans-
och utvecklingsbidrag för skilda ändamål.
Kristdemokraterna har tidigare avvisat regeringens besparingar på
handikappområdet och står fast vid att assistansreformen inte bör försämras
på det sätt som beslutades om under 1996. När det gäller de aviserade
förändringarna av personlig assistans återkommer vi i samband med den
särskilda propositionen i ärendet. Kristdemokraterna anser det vara ett
absolut krav att valfriheten för brukaren beträffande val av personlig
assistent bibehålls.
När det gäller egenavgifterna i sjuk- och tandvårdsförsäkringen anser vi att
dessa tillsammans är för höga. Vi hemställer därför om att en översyn bör
göras i syfte att slå samman sjuk- och tandvårdsförsäkringarna. Det finns
inga hållbara skäl varför just tänderna ska ha en egen separat försäkring.
Samtidigt bör man undersöka möjligheten att i likhet med tandvården införa
även fri barnsjukvård.
Missbrukarvården har varit aktuell under våren 1997. Vi kristdemokrater
beklagar djupt att inte den socialdemokratiska regeringen tillsammans med
Centern kunde undanröja LP-stiftelsens konkurs. Att satsa på denna utslagna
grupp måste vara ett prioriterat område varför vi anvisar särskilda medel till
missbrukarvården.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 1 235 miljoner kronor åren
1998, 1999 och 2000.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som
lämnas vid ohälsa. Förmånerna ges i form av dagersättningar
såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning,
närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar.
Därutöver ingår folkpension och pensionstillskott i form av
förtidspension samt handikappersättning.
Kristdemokraterna har från början avvisat regeringens och Centerns
förslag att förlänga sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar och finansierat
detta fullt ut. Detta gäller även fortsättningsvis och därför är extra medel
avsatta inom utgiftsområdet för att klara detta. Vidare föreslås en ökad
satsning på rehabilitering för att minska förtidspensioneringen, vilket i sin
tur
leder till besparingar för statskassan. Kristdemokraterna föreslår också en ny
beräkning av SGI och en andra karensdag i sjukförsäkringen kombinerat med
ett högkostnadsskydd. Det betyder att den försäkrade får stå en större risk
men att risken genom högkostnadsskyddet aldrig kan vara större än 10
karensdagar per tolvmånadersperiod. Reglerna bör utformas på ett sådant sätt
att särskild hänsyn tas till deltidsarbetande så att de vid kortare sjukdomsfall
inte drabbas av flera karensdagar än andra arbetstagare.
Ramen för utgiftsområdet kan sammantaget minskas med 1 900 miljoner
kronor år 1998, 2 900 miljoner kronor år 1999 och 4 400 miljoner kronor år
2000.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i
form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna,
bostadstillägg till pensionärer samt särskilt pensionstillägg.
Regeringen har enligt Kristdemokraterna genomfört en rad orimliga
försämringar inom utgiftsområdet. Kristdemokraterna anser att inkomst-
prövningen av änkepensionen bör tas bort och kompensationsgraden i
bostadstillägget återställas. Vidare ska inte fritidsfastighet ingå i inkomst-
prövningen och omställningspensionen bör förlängas till ett år.
För att kompensera de sämst ställda pensionärerna anslår Kristdemokrater-
na 900 miljoner kronor i höjt pensionstillskott till de ca 375 000 pensionärer
som bara har folkpension. Detta innebär ett tillskott på 200 kronor i månaden
för denna grupp pensionärer.
Ramen för utgiftsområdet utökas med 2 075 miljoner kronor åren 1998,
1999 och 2000.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till
barnfamiljer bland annat i form av allmänna barnbidrag,
föräldraförsäkring, underhållsstöd och vårdbidrag till
handikappade barn.
Vi kristdemokrater hävdar bestämt att familjen själv ska få avgöra hur man
bör ordna sin barnomsorg. Utfallet av det vårdnadsbidrag som den förra
regeringen genomförde visade att reformen var både angelägen och viktig.
Vi anser att ett vårdnadsbidrag ska införas på nytt, detta är en förutsättning
för att den s k barnomsorgsgarantin ska fungera tillfredsställande. Netto-
kostnaden för denna reform är 2 600 miljoner kronor vilket finansieras
genom en motsvarande sänkning av statsbidraget till kommunerna som
kommer att avlastas kostnader genom reformen.
Vi ser med tillfredsställelse på att regeringen nu föreslår att barnbidraget
på nytt ska utbetalas den 20:e i varje månad. Alltsedan regeringen genom-
drev att barnbidraget skulle betalas ut den 27:e har vi aktivt motsatt oss detta
på grund av att det för många barnfamiljer är av avgörande betydelse för att
klara de viktigaste utgifterna under den senare delen av månaden. Vi föreslår
också att flerbarnstilläggen återinförs.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 1 964 miljoner kronor år 1998,
2024 miljoner kronor 1999 och 2093 miljoner kronor år 2000.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsförsäkringen,
kostnader för kontant arbetsmarknadsstöd samt bidrag till
lönegarantiersättning.
Med Kristdemokraternas samlade förslag för tillväxt- och företags-
främjande åtgärder samt ökade resurser till kommunsektorn kan syssel-
sättningen öka vilket kommer att innebära minskad belastning för utbetalning
av arbetslöshetsersättning. Ett avskaffande av åtgärden tillfälligt offentligt
arbete (OTA) med tillhörande stimulansersättning innebär också en minskad
kostnad på detta område under 1998. Vidare föreslår vi strukturella
förändringar i arbetsvillkoret, vilket leder till minskade utgifter för stats-
kassan. En ökad finansieringsgrad inom a-kassan, som vägs upp av sänkta
egenavgifter, gör också att anslaget på detta utgiftsområde kan minska.
Sammantaget innebär vårt förslag en minskad ram för 1998 med 7 472
miljoner kronor, 3 900 miljoner kronor år 1999 och 2 900 miljoner kronor år
2000.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar utgifter för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader. Dessutom ingår kostnader för statliga
arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns också
utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder.
Eftersom vi kristdemokrater lämnar förslag om aktiva insatser för att
minska arbetslösheten kommer trycket på de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna att minska. Detta innebär att vi på detta område kan ha ett lägre
resursanslag än vad regeringen föreslagit. Vi avser dock att bland annat
föreslå ytterligare medel för Samhalls verksamhet och lönebidragen.
Regeringens förslag till försämringar av utbildningsbidragen avvisas.
Sammantaget kan ramen minska med 2 900 miljoner kronor från och med
1998.
Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområde 15 omfattar utgifter för studiefinansiering för
studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier.
Det nuvarande studiestödssystemet innehåller många brister. Vissa förbätt-
ringar kan ske inom ramen för nuvarande system, men ett bättre fungerande
system måste utformas snarast möjligt.
Kristdemokraterna kommer att inom ramen för studiemedel anvisa medel
för att återställa barntillägget i svuxa. Det är en förutsättning inte minst för
många ensamstående föräldrar att kunna studera.
Vi kommer liksom tidigare att avvisa anslag till stipendier på 10 000
kronor för dem som genomgår basåret på komvux. Vi anser bl a också att det
särskilda N/T-stödet bör tas bort liksom att studiemedlen bör vara
resultatrelaterade. Vissa krav måste ställas på de studerandes studietakt inte
minst för att förbereda dem för arbetslivet. Samtidigt måste det vara möjligt
att dra ned på takten någon termin om särskilda omständigheter finns eller
om tidigare studieresultat är goda.
Den av regeringen föreslagna utbyggnadstakten av högskola och
vuxenutbildning är inte realistisk. Detta redogör vi för under utgiftsområde
16. Kristdemokraterna anser att utbyggnaden måste ske i ett lugnare tempo
och fördelningen av utbildningsplatserna göras på ett annat sätt. Resurser för
studiemedel minskas i motsvarande grad under detta utgiftsområde.
Regeringen föreslår en sänkning av utbildningsbidrag till studerande i
arbetsmarknadsutbildning utan a-kassa. Man motiverar sänkningen med att
bidraget inte bör överstiga vad som ges i reguljär utbildning. Vi krist-
demokrater anser också att jämlikhet bör råda och att sänkningen därför är
befogad. Vårt villkor är dock att även denna grupp ges möjlighet att utnyttja
en lånedel för att kompensera bortfallet och för att jämställa dem med övriga
studerandegrupper. Vi avsätter medel till detta under utgiftsområde 14.
Sammantaget bör regeringens förslag till utgiftsram minskas med 1 128
miljoner kronor år 1997, med 1 461 miljoner kronor 1998 och med 1 070
miljoner kronor 1999.
Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområde 16 omfattar utgifter för skolväsendet,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning samt universitetsforskning.
I budgetpropositionen för år 1997 lade regeringen fram en plan för en
kraftig utbyggnad av högskola och vuxenstudier och de siffror som redo-
visades var 30 000 respektive 100 000 nya platser mellan 1997 och 1999. Vi
vet i dag att inte alla dessa platser är nya utan vissa innebär endast en
permanentning av tidigare tillfälliga platser. Trots detta rör det sig om en
kraftig expansion över en relativt kort tidsperiod, särskilt mot bakgrund av
den stora expansion som redan pågått sedan slutet av 1980-talet. Enligt SFS
har antalet helårsstudenter ökat med 72 % de sista tio åren medan antalet
lärare ökat med endast 26 % under samma period.
Vårpropositionen föreslår att den redan kraftiga utbildningssatsningen
ytterligare ska byggas på med 30 000 platser inom högskola, 40 000 platser
inom vuxenutbildningen och 8 600 platser inom kvalificerad yrkesutbild-
ning.
Redan i samband med höstbudgeten välkomnade Kristdemokraterna
utbildningssatsningen samtidigt som vi då varnade för att den inte får ske i
för hög takt då det skulle innebära en risk att kvaliteten på utbildningen blir
lidande. När vi nu ska ta ställning till vårpropositionen är det svårt att finna
någon som helst konsekvens och långsiktighet i regeringens handlande. Om
det hade varit svårt att öka antalet kvalificerade lärare och bygga ut andra
kringresurser för att möta den i höstbudgeten annonserade utbildnings-
satsningen så blir det enligt vår mening nu omöjligt att göra detta.
Vårpropositionen skjuter visserligen till 236 miljoner kronor år 1998 för
att garantera kvaliteten, vilket är välkommet, men tiden är alltför knapp. Nya
lärare kommer knappast att hinna utbildas i tid och det korta varslet innebär
också att högskolornas och vuxenutbildningens planering försvåras. Vi
kristdemokrater vill därför att utbildningssatsningen sker i en långsammare
takt. Den föreslagna utbyggnadstakten är inte realistisk om kvaliteten inte ska
urholkas.
Man kan dessutom ifrågasätta det kloka i att enbart satsa på eftervård och
inte på förebyggande insatser. Alltfler elever lämnar idag grundskolan utan
att kunna läsa och skriva och utan andra elementära kunskaper. Samtidigt
tvingas kommunerna av ekonomiska skäl att utöka antalet elever per klass
och dra ned på den personal som är till för elever med särskilda stödbehov.
En viktig del av utbildningssatsningen måste därför göras inom grundskolan
och gymnasieskolan. Bland annat för att möjliggöra för kommunerna att
genomföra nödvändiga satsningar inom skolans område har vi tidigare i
motionen presenterat en politik som sammantaget leder till en förstärkning
av kommunsektorn med 2,5 miljarder kronor i jämförelse med regeringens
politik.
Komvux, folkhögskolor och studieförbund är tre utbildningsformer som
kompletterar varandra. Alla tre bör därför få utökade resurser. Vi anser
dessutom att man bör överväga att öronmärka de pengar som går till var och
en av de tre utbildningsformerna. Vi vill också se en omfördelning av
utbildningssatsningen så att en större del av resurserna används till att bygga
ut den kvalificerade yrkesutbildningen. Här finns en mycket stor efterfrågan.
Den svenska undervisningen i utlandet riskerar att drabbas hårt av de
föreslagna nedskärningarna av statens bidrag. Ökade rationaliseringskrav
ställs på all utbildningsverksamhet men Kristdemokraterna anser att den
föreslagna nedskärningen skulle drabba utlandsundervisningen orimligt hårt.
Vi avsätter därför medel för att dämpa de negativa effekterna.
En stor osäkerhet som kvarstår från höstens budgetproposition gäller den
stora nedskärning på 1 miljard kronor som regeringen meddelat för 1999
inom utgiftsområdet. Inte heller i vårpropositionen preciseras inom vilka
områden denna besparing ska göras.
Utgiftsramen för område 16 bör minska med 390 miljoner kronor 1998,
med 790 miljoner kronor år 1999 och med 1 190 miljoner kronor 2000.
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund
och fritid
Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, bland annat museer,
kulturmiljövård, konstnärer, teater, dans, musik, bibliotek,
hemslöjd, den samiska kulturen och folkbildningen.
Ett mångsidigt kulturliv och en förståelse för vår egen och andras
kulturtradition är en viktig förutsättning för ett högtstående samhälle. Det är
oerhört angeläget att kulturen finns nära människorna och ger en möjlighet
till utveckling. Den satsning som fyrklöverregeringen gjorde på den ideella
sektorn har successivt urholkats. Den nu lagda tilläggsbudgeten innebär
ytterligare ett mycket hårt slag mot arbetet med utvecklingen av denna
sektor.
Kristdemokraterna föreslår att extra satsningar inom detta utgiftsområde
ska göras bland annat på folkbildningen och länsmusiken. Ramen för
utgiftsområdet bör utökas med 93 miljoner kronor åren 1998, 1999 och
2000.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar främst räntebidragen,
bostadsbidragen, Bostadskreditnämndens verksamhet och
länsstyrelserna. Avgörande för utfallet av anslaget för
räntebidrag, det största anslaget inom området, är naturligtvis
räntenivån och den allmänna ekonomiska utvecklingen.
Kristdemokraterna vidhåller att fastighetsskatten ska sänkas från 1,7 till
1,5 procent av taxeringsvärdet. Vi vidhåller också att de individuella
inkomstgränserna som bidragsgrund för bostadsbidragen slopas. Likaså
avvisar vi de snäva reglerna för den bidragsgrundande bostadsytan. Utöver
de 180 miljoner kronor vi redan tidigare anvisat godtar vi regeringens
tillskott på 155 miljoner kronor men lägger då detta på att ytterligare öka den
bidragsgrundande bostadsytan och avvisar således förslaget att kombinera
ytbegränsningsreglerna med bestämmelser om bostadskostnader enligt
propositionen. Det särskilda bostadsbidraget för ungdomar mellan 18 och 29
år, utan barn, avvisas. Vi vidhåller också vårt tidigare förslag om minskning
av det generella barnbidraget med 40 kronor per månad och barn och för
över dessa pengar till den barnrelaterade delen av bostadsbidraget för att
bättre gynna de familjer som har en sämre ekonomisk situation. Vissa
besparingar görs på räntebidragen.
Vi godtar propositionens förslag att räntebidraget skall exkluderas från den
bostadsbidragsgrundande inkomsten.
Kristdemokraterna föreslår att ramen för utgiftsområdet minskas med 483
miljoner kronor från och med 1998.
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av
företagsstöd, medel för medfinansiering av EG:s
strukturfondsprogram, medel från EG:s regionalfond samt
utgifter för Glesbygdsverket och Statens institut för regional
forskning.
Kristdemokraterna avvisar regeringens aviserade besparingar om 90
miljoner kronor avseende regionalpolitiska insatser och anslår därför 90
miljoner kronor mer än regeringen från och med år 1998. Dessa medel kan
användas för att förändra stödområdesindelningen. De gränser som nu gäller
har gällt under lång tid. Stora förändringar har dock skett de senaste åren vad
gäller strukturen för arbetsmarknaden i stödområdena och dess gränsområ-
den, inte minst förhållandet mellan stödområde 1 och stödområde 2. EU:s
strukturfonder har också påverkat situationen. Det är därför rimligt att av
regeringen begära förslag om reviderad stödområdesindelning som kan
föreläggas i samband med budgetpropositionen. Norsjö är exempel på en
kommun som drabbats hårt av att stödområdesgränsen mellan stödområde 1
och stödområde 2 lagts så att denna kommun missgynnats.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 90 miljoner kronor åren 1998,
1999 och 2000.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande hushållning med
naturresurser, biologisk mångfald och naturvård, vatten- och
luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd,
miljöforskning, avfallsforskning, kemikaliekontroll,
strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete.
Kristdemokraterna avvisar regeringens aviserade besparingar avseende
miljöpolitiken. Ytterligare resurser bör i stället tillföras för bland annat
kalkningsverksamhet, miljöövervakning och miljösanering. Sammantaget
innebär detta att ramen för utgiftsområdet bör utökas med 180 miljoner
kronor per år från och med 1998.
Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar energiforskning och energiteknisk
utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad av el- och
värmeproduktion samt ekonomiskt stöd för effektivisering
och minskad elanvändning.
I enlighet med vårt principiella ställningstagande till omställnings-
programmet ökar vi ramen med 30 miljoner kronor per år från och med 1998
för ökat investeringsbidrag till vindkraft och småskalig vattenkraft.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och
underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar
även sjöfart, luftfart, post, telekommunikationer, forskning
samt övergripande informationsteknikfrågor.
Kristdemokraterna anser att besparingar kan göras genom rationaliseringar
av Ban- och Vägverket. En ökad satsning för att kunna bevara kommunala
flygplatser i skogslänen föreslås också.
Ramen för utgiftsområdet bör därför vara 185 miljoner kronor lägre än vad
regeringen föreslår åren 1998, 1999 och 2000.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring, fiske,
rennäring, djurskydd och djurhälsovård, livsmedelskontroll,
viss utbildning och forskning samt skogsnäring.
Det är bra att regeringen äntligen ser till att EU:s miljöstöd kan användas
fullt ut. Dessvärre drar man samtidigt ned på det regionala stödet vilket
innebär att LFA-områden kan drabbas och att EU-stödet inte utnyttjas fullt
ut. Bättre är då att inte avhända sig de möjligheter som finns men i ett senare
skede acceptera att inte alla stöd kunnat utnyttjas fullt ut. Ytterligare 12
miljoner avsätts för att i första hand kunna stärka LFA-områden. Kristdemo-
kraterna avvisar också regeringens tänkta besparing på avbytarverksamheten
med 13 miljoner kronor.
Ramen för utgiftsområdet bör vara 25 miljoner kronor högre än vad
regeringen föreslagit för åren 1998, 1999 och 2000.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, marknads- och konkurrensfrågor, teknisk
forskning och utveckling, konsumentfrågor, kooperativ
utveckling samt exportfrämjande.
Många av framtidens arbetstillfällen kommer, om rätt politik förs, att
tillkomma inom tjänstesektorn. De trösklar som idag motverkar en kraftig
expansion på detta område måste identifieras och elimineras. Sannolikt
innebär utformningen av arbetsrätten ett hinder för en snabb tillväxt men det
tydligaste problemet är de närmast extrema skattekilarna som motverkar
efterfrågan på tjänsterna i reguljära former. Hindren leder till att många
arbetsuppgifter inte blir utförda eller att de utförs svart.
Kristdemokraterna förordar en rejäl satsning på den personalintensiva
privata tjänstesektorn. Detta sker dels genom en modell som har likheter med
ROT-avdragen. Basen för avdragsmöjligheterna breddas och procentsatsen
höjs. Vidare vill vi införa den modell för hushållstjänster som med framgång
praktiseras i Danmark. Den senare modellen hamnar budgetmässigt under
detta utgiftsområde.
Kristdemokraterna vill vidare i förhållande till regeringen satsa mer på
teknisk forskning.
Ramen för utgiftsområdet utökas med 400 miljoner kronor 1998, 700
miljoner kronor 1999 och 1 000 miljoner kronor år 2000.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till
kommuner och landsting.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens satsning på kommuner och
landsting. Den innebär som vi tidigare påpekat att delar av de resurser som
dragits in från kommunsektorn via oreglerade skatteförändringar, främst
höjda egenavgifter, nu återförs. Men regeringen fortsätter också att höja den
allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen som redan går med stora
överskott, vilket innebär att kommuner och landsting får minskade resurser
genom ett krympande skatteunderlag. Kristdemokraternas förslag att sänka
egenavgifterna i sjukförsäkringen med 2,5 procentenheter innebär att
kommunernas skatteunderlag förbättras så att skatteintäkterna ökar med
drygt 6 miljarder kronor. Delar av dessa medel dras tillbaka i enlighet med
finansieringsprincipen, vilket innebär att anslaget för utgiftsområdet minskar.
Kristdemokraterna vill också återinföra vårdnadsbidraget, vilket leder till
minskade barnomsorgskostnader för kommunerna. Detta motiverar på
samma sätt att anslaget för utgiftsområdet minskar. En återgång till 14 dagars
arbetsgivaransvar i sjukförsäkringen, en andra karensdag samt en effektivare
skatteindrivning minskar kommunernas kostnader ytterligare och ökar
skatteintäkterna. Nettoeffekten av Kristdemokraternas politik är att kommun-
sektorn får 2,5 miljarder kronor mer per år än med regeringens politik,
sammantaget en ökning med 10,5 miljarder från och med 1998.
Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 7 600 miljoner kronor år 1998
samt 8 200 miljoner kronor åren 1999 och 2000.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten
Större delen av socialförsäkringarna redovisas på
statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten ligger den
allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt
arbetsskadepensionen. De socialförsäkringar som redovisas
vid sidan av statsbudgeten ingår dock i det totala utgiftstak
som ska anges för staten.
Kristdemokraternas satsningar på ökad rehabilitering gör att kostnaderna
minskar genom att den reella pensionsåldern höjs och arbetsskadepensionen
inte belastas i samma grad.
Ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten kan
minskas med 1 750 miljoner kronor 1998, 2 750 miljoner kronor 1999 samt
4 250 miljoner kronor år 2000.
Förslag till utgiftstak
I avsnitten 8.1 och 8.2 har vi redogjort för våra preliminära
fördelningar per utgiftsområde samt förändringar för
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för åren
1998, 1999 och 2000. Kristdemokraterna föreslår att
utgiftstaket för staten för år 2000 ska vara 729 000 miljoner
kronor, alltså 15 000 miljoner kronor lägre än vad regeringen
föreslår. I tabell 2 visas Kristdemokraternas preliminära
förslag till förändringar per utgiftsområde.
Kristdemokraternas neddragningar på utgiftssidan motsvaras av ned-
dragningar på intäktssidan i form av sänkta skatter och egenavgifter för att
stimulera till ett bättre företags- och tillväxtklimat, men också för att skapa
incitament och förutsättningar för arbete, sparande och personligt ansvars-
tagande.
Våra satsningar för att förbättra den kommunala ekonomin görs framför
allt via förändringar på inkomstsidan via skattesystemet.
Tabell 2. Preliminär fördelning per utgiftsområde
Förändringar i förhållande till regeringens förslag, miljoner
kronor
Utgiftsområde
1998
1999
2000
1. Rikets styrelse
-60
-60
-60
2. Samhällsekonomi och finansförvaltning
0
0
0
3. Skatteförvaltning och uppbörd
300
300
300
4. Rättsväsendet
346
373
383
5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan
0
0
0
6. Totalförsvar
170
220
220
7. Internationellt bistånd
2 000
2 400
2 800
8. Invandrare och flyktingar
0
0
0
9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg
1235
1 235
1 235
10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom o handikapp
-1 900
-2 900
-4 400
14. Arbetsmarknad och arbetsliv
-2 900
-2 900
-2 900
15. Studiestöd
-1 128
-1 461
-1 070
16. Utbildning och universitetsforskning
-390
-790
-1 190
17. Kultur, medier, trossamfund och fritid
93
93
93
18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning o byggande
-483
-483
-483
19. Regional utjämning och utveckling
90
90
90
20. Allmän miljö- och naturvård
180
180
180
21. Energi
30
30
30
22. Kommunikationer
-185
-185
-185
23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
25
25
25
24. Näringsliv
400
700
1 000
25. Allmänna bidrag till kommuner *)
*) Nettoeffekten för kommunsektorn är +2,5 miljarder kronor
per år utöver regeringens 8 miljarder. Stora förändringar görs
på inkomstsidan som påverkar den kommunala ekonomin.
-7 600
-8 200
-8 200
26. Statsskuldsräntor m.m.
0
0
0
27. Avgift till Europeiska gemenskapen
0
0
0
Summa utgiftsområden
-13 210
-11 134
-10 864
Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor
-13 210
-11 134
-10 864
Minskning av anslagsbehållningar
0
0
0
Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten
-1 750
-2 750
-4 250
Budgeteringsmarginal
0
0
0
Utgiftstak för staten
-14 960
-13 884
-15 114
Statens inkomster
Regeringen redogör mycket knapphändigt för statens
beräknade inkomster under de kommande åren, vilket
naturligtvis försvårar bedömningen av effekterna av
förändringar på inkomstsidan i statsbudgeten. Vissa förslag
på skattesidan aviseras dock, och dessa kommenteras nedan.
Eftersom många av Kristdemokraternas förslag berör inkomstsidan i
statsbudgeten, så redogörs här för några av de viktigare förslagen för att ge
en mer heltäckande bild av det kristdemokratiska budgetalternativet. Innan
man har sett både utgifts- och inkomstsidan i en budget kan man inte avläsa
de totala effekterna av en samlad politik. Därför är det en stor brist att den
nya budgetordningen inte kräver en tydligare redovisning av inkomstsidan i
vårpropositionen. Kristdemokraterna återkommer, liksom regeringen, med en
mer detaljerad redovisning i samband med höstens budgetbehandling.
Ökade inkomster
Kristdemokraterna föreslår ett fåtal inkomstökningar för att
finansiera angelägna satsningar. En av dessa är höjd
livsmedelsmoms. Momsen på livsmedel sänktes den 1
januari 1996 till 12 procent. Åtgärden motiverades med
fördelningspolitiska argument, trots att sänkningen av
momsen betyder mest i kronor räknat för de relativt
välbeställda. Detta gjordes samtidigt som regeringen
genomförde försämringar inte minst för sjuka och arbetslösa.
Kristdemokraterna motsätter sig momssänkningen just av
fördelningspolitiska skäl. För att kunna förbättra för grupper
som idag kan sägas vara de sämst ställda är en höjning av
livsmedelsmomsen motiverad. Höjningen skulle drabba alla
men de reformer och förbättringar som därmed kan föreslås
kommer de sämst ställda till del. När det gäller momsens
försämring för hushåll i allmänhet vägs den upp av andra
skattesänkningar, framför allt en sänkning av de allmänna
egenavgifterna med 2,5 procentenheter som
Kristdemokraterna också föreslår. Kristdemokraterna verkar
också för en förbättrad konkurrenssituation både i
produktions- och detaljistledet. Genom ytterligare åtgärder
på detta område kan livsmedelspriserna pressas. Med en
sådan politik är det rimligt att den höjda livsmedelsmomsen
inte slår igenom fullt ut i konsumtionsledet.
Andra förslag till inkomstökningar är höjd avfallsskatt utöver vad
regeringen föreslår, höjd skatt på maltdrycker samt en fortsatt utförsäljning
av statliga företag. Avfallsskatten har en miljömässigt riktig profil och
alkoholskatten innebär att Kristdemokraterna återställer den sänkning som
gjordes i samband med höstens (1996) budgetproposition. Skälen för
privatiseringar av företag är bland annat att renodla statens roll, att sprida
ägandet, att skapa mer livskraftiga företag, att skapa utrymme för investe-
ringar i de företag som idag är statliga och att minska statens räntebörda.
Ytterligare ett förslag som stärker inkomstsidan är en ökad satsning på
bekämpning av ekonomisk brottslighet och en effektivare skatteindrivning
genom ökad kontroll.
Minskade inkomster
För att utveckla tjänstesektorn och skapa förutsättningar för
nya jobb föreslår Kristdemokraterna en skattereduktion för
reparationer, om- och tillbyggnader inom huhållssektorn.
Kristdemokraterna föreslår också sänkt skatt på arbetande
kapital, återinförande av riskkapitalavdraget, avskaffad skatt
på royaltyinkomster under två år, avskaffad värnskatt och
slopat grundavdrag vid statlig beskattning, slopad
dubbelbeskattning för alla företag, slopad särskild löneskatt
på vinstandelar samt återgång till gamla tidpunkten för
momsinbetalning.
Vidare föreslår Kristdemokraterna sänkt fastighetsskatt, slopad sambe-
skattning av förmögenhet, höjd avdragsrätt för pensionssparande, ett yrkes-
fiskeavdrag, avdragsrätt för individuella utbildningskonton, slopad moms på
barnböcker samt att brytpunkten i skatteskalan ska följa inflationen.
Den största och viktigaste enskilda satsningen är sänkta allmänna sjukför-
säkringsegenavgifter med 2,5 procentenheter. Denna satsning sänker skatten
för alla inkomsttagare med drygt 12 miljarder kronor.
Vissa skattefrågor
Regeringen redovisar i avsnitt 7 i vårpropositionen vissa
skatteförändringar. Kristdemokraterna kommenterar några av
dessa förändringar nedan.
Omräkningstalen för 1998 års taxeringsvärden
Regeringen har i mars 1997 förordnat en särskild utredare
som har till uppgift att se över förfarandet vid
fastighetstaxeringen. Uppdraget ska vara avslutat före
utgången av år 1998.
Regeringen föreslår i propositionen att omräkningstalen för 1998 års
fastighetstaxering för hyreshus i vad avser värderingsenheter för bostäder
samt för småhusenheter skall vara desamma som dem som gäller för år 1997.
Förslaget accepteras av Kristdemokraterna men löser inte problemet, att den
höga beskattningsnivån tvingar människor från sina hem.
Regeringsföreträdare har flera gånger sagt att man förstår att den höjda
skatten ger låginkomsttagare och pensionärer problem och att Regerings-
kansliet ser över frågan. Trots fagert tal och utfästelser från regeringsföre-
trädare och riksdagsmajoriteten har det endast skett mycket marginella för-
ändringar.
Det mycket marginella förslag som regeringen kom med under hösten
1996 hjälper inte många. Åtgärden innebär en temporär lindring av
fastighetsskatten och berör endast knappt 50.000 fastigheter eller 3 % av
småhusen. Den genomsnittliga lindringen blir t ex i Stockholm endast 1 600
kronor. Det finns åtskilliga småhusägare som får kraftigt höjd skatt men som
inte får någon lindring.
Kristdemokraterna anser att systemet med statlig fastighetsskatt på sikt bör
avvecklas. Istället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en avgift för
täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal
service kopplad till fastigheten.
Som ett första steg har Kristdemokraterna i motioner krävt att skatten
sänks från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet. Vidare har Kristdemokraterna i
sitt budgetalternativ för 1997 anslagit 500 miljoner för att lindra skatten, bl
a
att fastighetsskatten enbart ska beräknas på en tredjedel av markvärdet
ovanför ett taxeringsvärde på 150.000 kronor.
Höjda skatter på boende och fastigheter är inte bra för samhällsekonomin.
I längden gynnar det inte budgetsaneringen att genom höga
skatter göra allt fler människor beroende av bidrag från stat
och kommun. Det är en helt felaktig politik att beskatta
människor så att de får överge sina hem.
Energibeskattningen
Regeringens avsaknad av besked på energibeskattningens
område skapar fortsatt osäkerhet inom energiområdet. Några
tydliga principer borde redan nu läggas fast så att de som har
att investera och se långsiktigt på energiproduktion och
konsumtion skall få klara spelregler. Bland sådana principer
skall ingå att förnybara energikällor som sol, vind och
biobränslen, inklusive torv, skall vara skattebefriade för
överskådlig tid och att fossilbränslen successivt skall
beläggas med högre koldioxidavgifter. Harmonisering med
EU skall eftersträvas.
En bieffekt av koldioxidavgiften är att förädling av en biprodukt från
massaindustrin, råtallolja, drabbas. Detta kan inte ha varit avsikten varför
regeringen till budgetpropositionen bör återkomma med förslag som
undanröjer denna olägenhet.
Beskattningen av lantbruksföretag
Jordbrukets och livsmedelssektorns konkurrenskraft
gentemot omvärlden måste stärkas. I dagsläget är svenska
skatter på el, diesel, eldningsolja och handelsgödsel i
jordbruket mycket högre än i våra konkurrentländer.
Skillnaden måste utjämnas och ett sätt att få en
skattenedsättning är att lantbruksföretag och företag inom
livsmedelssektorn får motsvarande befrielse från
konsumtionsskatten på el som företag med industriell
tillverkning har. Regeringen bör återkomma med ett sådant
förslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag antar de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om överskott i de
offentliga finanserna på 2 % som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om målet balans i de offentliga finanserna över en
konjunkturcykel,
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten till 705 miljarder kronor
år 1998, 721 miljarder kronor år 1999 och 729 miljarder kronor år 2000,
4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 1998-2000
som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad som anförts i
motionen (tabell 2),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av a-kassan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för tillväxt och företagande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förkortad sjuklöneperiod,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tjänstesektorn,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiken,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av egenavgifter med 2,5 procentenheter fr.o.m. den 1
januari 1998,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiken,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av fastighetsskatten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöpolitiken,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndspolitiken,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hushållssparande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för energibeskattningen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattningen av lantbruksföretag,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om assistansersättning,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om försök med
resursarbeten,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med särskilda projekt,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillfällig avgångsersättning,
22. att riksdagen beslutar om nya bostadsbidragsregler att gälla fr.o.m. den
1 juli 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsbidraget,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönebidrag,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Jordbruksverkets blockdatabas,
26. att riksdagen beslutar om ändring i förhållande till regeringens förslag
till tilläggsbudget för budgetåret 1997 i enlighet vad som anförts i motionen
och tabell (bil. 1),
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsvillkoret för att få arbetslöshetsersättning,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsbidragen för vindkraft och småskalig vattenkraft.