Behovet av skattefinansiering av offentliga verksamheter kommer att
vara stort även i framtiden. Samtidigt finns det en risk för att vissa
skattebaser urholkas, bland annat som en följd av allt öppnare gränser.
Miljöpartiet bedömer att den totala skattekvoten kommer att ligga kvar
på ungefär nuvarande nivå under överblickbar framtid.
Inom ramen för det totala skatteuttaget måste en skatteväxling ske med
lägre skatter på arbete och högre på energi, utsläpp och råvaruförbrukning.
Skatteväxlingen bör omfatta ca 25 miljarder kronor t.o.m. 1999 och ca 100
miljarder t.o.m. år 2010. Inom den ramen kan skatten på arbete (arbets-
givaravgifter, egenavgifter och i viss mån inkomstskatten) sänkas med nära
12 procentenheter.
Skatteväxlingen är det viktigaste styrmedlet för att få till stånd en
genomgripande och långsiktig omvandling av samhället mot ett ekologiskt
hållbart kretsloppssamhälle. För att detta skall kunna ske på effektivast
möjliga sätt behöver samhällets aktörer, företag och hushåll, klara långsiktiga
politiska beslut som anger färdriktningen. Riksdagen bör därför redan nu
fatta bindande beslut om skatteväxling för åren 1997-1999 och därutöver
fatta principbeslut om en fortsatt skatteväxling fram till år 2010.
Motionen innehåller även andra konkreta förslag till förändringar i
skattesystem och skatteuttag de närmaste åren. När värnskatten avskaffas
1998 bör ett ytterligare steg i den statliga skatteskalan med 25 procents skatt
införas för inkomster över taket i egenavgifterna. Skiktgränsen för statlig
skatt bör räknas upp på normalt sätt 1997. Uppräkningen bör inte, som
regeringen föreslagit, inhiberas för att finansiera lättnader i beskattningen av
förmånsbilar.
Som ett led i en arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan de närmaste
åren föreslås en sänkning av egenavgifterna till sjukförsäkringen och en
omläggning av grundavdraget i syfte att sänka inkomstskatten för låg-
avlönade heltidsarbetande. Det finansieras av sänkta kostnader för arbets-
lösheten till följd av arbetstidsförkortningen.
Hyres- och avgiftsrabatter när människor deltar i självförvaltning i
hyreshus, bostadsrättsföreningar och samfälligheter bör vara skattefria upp
till ett halvt basbelopp. Skattefriheten bör även gälla utbyte av tjänster i
bytesringar m.m.
Vi föreslår som en administrativ förenkling att de flesta av nuvarande
arbetsgivaravgifter slås ihop till en post.
Vi anser det också nödvändigt att en parlamentarisk utredning förut-
sättningslöst får utreda hur fastighetsskatten kan växlas ut. Problemet med
permanentfastigheter i attraktiva fritidsområden måste få en tillfredsställande
långsiktig lösning. Bland annat bör utredningen undersöka om en del av
fastighetsskatten i stället kan tas ut som en högre realisationsvinstskatt vid
försäljning av fastigheter. Utredningen bör även utreda för- och nackdelar
med en kommunal fastighetsavgift.
Vi föreslår att fastighetsskatten för bostäder sänks som ett led i
skatteväxlingen. Som ett första steg bör beslutet att höja skatten från 1,5 till
1,7 procent vid 1997 års taxering undanröjas. Detta finansieras 1997 med att
beslutet om sänkta stämpelskatter 1997 upphävs.
Miljöpartiet säjer nej till regeringens förslag att förändra och sänka skatten
på öl som ett led i EU-anpassningen. I stället bör regeringen verka för fort-
satta permanenta undantagsregler för införsel av alkohol m.m. till Sverige.
2 Bakgrund
2.1 Nuvarande skatter
Totalt beräknas under kalenderåret 1997 statens och kommunernas
skatteinkomster uppgå till omkring 925 miljarder kronor. Det motsvarar
ca 53 procent av BNP, den s.k. skattekvoten.
Tabell 1 Skatteinkomster 1997
Miljarder kronor och procent av BNP
Tabell 1: (Mdkr % av BNP )
Källa: Egna beräkningar efter budgetpropositionen 1997
Huvuddelen av skatteinkomsterna härrör från skatt på arbete. Det gäller i
första hand fysiska personers inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Men
även momsen är i huvudsak en skatt på arbete. Sammanlagt svarar dessa
skatter på arbete för ungefär 80 procent av de totala skatteinkomsterna.
De viktigaste övriga skatterna är skatter på naturresurser (främst
energiskatten), drygt 5 procent, på bolagsvinster ca 5 procent och på
egendom (främst fastighetsskatt och förmögenhetsskatt) ca 2,5 procent av de
totala skatteinkomsterna. Övriga skatter är främst punktskatter på tobak och
alkohol, stämpelskatt och tullar, m.m.
2.2 Skattekvoten
Skattekvoten, dvs skatternas andel av BNP, uppgick 1950 till ungefär 20
procent. Därefter ökade den stadigt under hela efterkrigstiden fram till
ungefär 1980, då skattekvoten närmade sig 50 procent. Därefter har den
pendlat mellan 50 och 55 procent och beräknas 1996 uppgå till drygt 53
procent.
Tabell 2 Skatternas fördelning i procent av BNP 1950-1996
Tabell 2: (1950 1960 1970 1980 1991 1996 )
Källa: Skattebetalarnas förening, Fakta om skatter och offentlig sektor,
1996:3.
Det är framför allt skatterna på arbete som ökat kraftigt. Totalt har
inkomstskatten på fysiska personer, arbetsgivaravgifter och moms mer än
fyrdubblats från 10 till 43 procent av BNP mellan 1950 och 1996. Övriga
skatter tar en ungefär oförändrad andel av BNP, ca 10 procent.
2.3 Skatteteori
De huvudsakliga motiven för skatter kan vanligen sökas inom någon av
följande kategorier.
1. Finansiera offentlig verksamhet
2. Påverka inkomstfördelningen
3. Styra resursförbrukningen i en för samhället önskad riktning (s k
effektivitetsbringande skatter)
4. Påverka den allmänna aktivitetsnivån i ekonomin.
5.
Skatter har i allmänhet effekter av olika slag, både önskade och
oönskade. Skatterna påverkar således konsumtionens sammansättning,
valet mellan arbete och fritid, konsumtions-, investerings- och
sparandebeslut samt kan ha effekter på utrikeshandeln. "Snedvridande"
skatter ger upphov till en samhällsekonomisk förlust genom de skat-
tekilar som uppstår mellan vad köparen betalar och säljaren får.
Snedvridningen uppstår dock bara för de varor och tjänster som köparen
värderar positivt och inte för de effektivitetsbetingade skatter som är
avsedda att minska utsläpp och annat. Sådana skatter har i stället en
"rättvridande" effekt på priserna.
Två kriterier är vägledande om man vill minimera den samhälls-
ekonomiska kostnaden för ett skatteuttag av en viss storlek och med en viss
önskad fördelningspolitisk profil: (i) skattebasens känslighet för skattesatsen
och (ii) de administrativa kostnader i vid mening som olika system är
förenade med. De här kriterierna är grundvalen för två delvis motstridiga
utgångspunkter för beskattning: teorin om optimal beskattning respektive
principen om neutralitet.
Enligt teorin om optimal beskattning uppstår den minsta samhälls-
ekonomiska kostnaden om skatten är högst för objekt och verksamheter som
är minst priskänsliga, till exempel nödvändighetsvaror. Neutralitetsprincipen
utgår i stället ifrån att man skall eftersträva likformighet mellan olika
skatter.
Systemet blir då mer robust och möjligheterna till vinster mellan olika typer
av skatteplanering minimeras.
2.4 Jämförelser med andra länder
Sveriges skattekvot är hög enligt gängse internationella jämförelser.
I verkligheten är dock inte skillnaderna lika stora som framgår av
tabellen. Det beror på att skatte- och transfereringssystemen är olika
konstruerade i olika länder. I Sverige är de flesta ersättningarna från
socialförsäkringar beskattade till skillnad från många andra länder där ett
nettobelopp betalas ut. Hos oss ges också stödet till barnfamiljer som en
utgift på statsbudgeten i form av barnbidrag, medan det i vissa andra
länder dras direkt som ett avdrag på skatten. Om man tar hänsyn till de
här olikheterna krymper skillnaderna i utgifts- och skattekvoter avsevärt.
Några länder, som Danmark och Nederländerna, har i stort sett samma
utgiftskvot (offentliga utgifter i procent av BNP) som Sverige.
Tabell 4 Den offentliga sektorns utgifter 1990, brutto och
netto
Procent av BNP
Tabell 4: (Procent av BNP Sveriges avvikelse )
Källa: ESO, Ds 1994:133, sid 36
3 Utgångspunkter för Miljöpartiets analys
3.1 Behov av skattefinansiering i framtiden
Det är, enligt vår mening, framför allt tre faktorer som är viktiga att ta
hänsyn till när man bedömer det totala behovet av skattefinansiering i
framtiden. Det är befolkningsutvecklingen, investeringsbehovet för en
"grön omställning" samt fördelningspolitiken. Alla tre talar för att
behovet av skattefinansiering kommer att vara fortsatt högt de närmaste
decennierna.
Befolkningsutvecklingen
En stor del av dagens skattefinansiering går till bidrag, pensioner,
omsorg och utbildning för unga och gamla. Skatterna betalas till stor del
av "mellangenerationen". I framtiden skall allt färre bidra till försörjning
och omsorg av allt fler.
Tabell 5 Andel i olika åldersklasser, samt försörjningskvot 1995-
2020
Tabell 5: (Ålder 1995 2000 2005 2010 2015 2020 )
Källa: SCB:s befolkningsprognos till 1995 års långtidsutredning.
Alternativet med årlig nettoinvandring av 15.000 personer.
Enligt befolkningsprognosen kommer antalet äldre att öka starkt, framför
allt efter år 2005. Å andra sidan väntas andelen barn och ungdomar
minska. Totalt sett är den s.k. försörjningskvoten ungefär oförändrad
fram till 2005, därefter ökar den stadigt men inte dramatiskt. Just nu
pågår dock en utveckling där det tar längre tid för ungdomarna att
etablera sig på arbetsmarknaden, ibland upp till 25-30 års ålder.
Samtidigt lämnar allt fler arbetslivet tidigare i 55-60-årsåldern. Om den
utecklingen fortsätter, kan försörjningskvoten drastiskt försämras i
framtiden.
Grön omställning
De investeringar som behövs för att ställa om till ett långsiktigt hållbart
och resursbevarande kretsloppssamhället är utomordentligt stora.
Professor Olof Eriksson uppskattar exempelvis behovet av investeringar,
exklusive industrin, till storleksordningen 50 miljarder kronor per år
under en period på kanske 25-40 år (Eriksson Olof, Bygg om Sverige till
bärkraft, ABF:s idé- och faktabibliotek, 1996). En stor del av de
investeringarna kommer att komma till stånd på marknadsmässiga villkor
förutsatt att de är lönsamma, vilket de blir med den skatteväxling vi
föreslår. En mindre del av investeringarna, Olof Eriksson uppskattar
andelen till 25 procent, kommer dock att sannolikt att behöva hel- eller
delfinansieras via offentliga budgetar. För statens del kan det gälla bland
annat investeringar i stomjärnvägar, bidrag till länstrafikanläggningar,
bidrag under en övergångstid till investeringar i ny energiteknik, etc.
Fördelning
Som visas i den fördelningspolitiska analysen i budgetpropositionen ökar
de ekonomiska klyftorna. Det beror både på förändringar på
arbetsmarknaden och på den förda skatte- och besparingspolitiken. Det
ställer nu större krav på en aktiv fördelningspolitik från samhället sida,
där omfördelningar i skattesystemet är en viktig, men inte den enda
vägen. En annan kompletterande väg som Miljöpartiet förespråkar är en
ökad betoning på grundtrygghet i socialförsäkringssystemen, som gör att
högre inkomsttagare får klara en större del av sitt försäkringsbehov själva
genom tilläggsförsäkringar.
3.2 Tillväxt ingen automatisk lösning
Den offentliga sektorn har, som visats i tabell 2, kunnat byggas ut till sin
nuvarande nivå genom att en allt större andel av landets samlade
inkomster via beskattning tagits i anspråk för offentlig konsumtion och
investeringar eller för omfördelning till hushåll och företag som
transfereringar.
Det är viktigt att notera att enbart en ekonomisk tillväxt i sig inte
automatiskt ger ökade resurser för att bygga ut den offentligt sektorn. Det
beror på att huvuddelen av den registrerade ekonomiska tillväxten är
resultatet av en ökad produktivitet i näringslivet. När produktiviteten stiger,
ökar de privatanställdas reallöner och köpkraft. Det ger också ökade
skatteinkomster, men huvuddelen av ökningen tas i anspråk till att ge också
dem som arbetar i eller försörjs av den offentliga sektorn en liknande
realinkomstutveckling. Mycket litet blir kvar till ökade reala resurser för att
höja produktionen i den offentliga sektorn.
Möjligheten att öka den offentliga sektorns produktionsvolym och
servicenivå blir då i huvudsak beroende på i vad mån produktiviteten i den
offentliga sektorn själv kan öka. Det sker naturligtvis en sådan
produktivitetsförbättring också i offentlig verksamhet, men den är betydligt
mindre än i näringslivet. Det beror på att det är mycket svårare att
rationalisera den typ av personliga tjänster som dominerar i den offentliga
sektorn utan att kvaliteten blir lidande. Huvuddelen av den offentliga
sektorns produktionstillväxt har därför skett genom att den tagit en successivt
allt större andel av de totala resurserna i anspråk genom höjda skatter
framför allt under tiden fram till 1980.
Ovanstående betyder inte att tillväxt genom produktivitetsförbättringar i
näringslivet saknar betydelse för den gemensamma sektorns storlek. Utan en
sådan tillväxt hade det knappast varit politiskt möjligt att höja skatteuttaget
såsom skett.
3.3 Bieffekter av höga skatter
Redan i början av 1950-talet fanns det debattörer som hävdade att vi
hade nått en övre gräns för skattetrycket. Det hindrade inte att
skattekvoten kunde mer än fördubblas från den nivå som då rådde. Sedan
början av 1980-talet har dock skattekvoten stabiliserats vid eller strax
över 50 procent av BNP. Det kan sannolikt ses som uttryck för att vi lig-
ger nära gränsen för hur höga skatter som kan tas ut utan svåra
samhällsekonomiska verkningar.
Det är inte siffran för den samlade skattekvoten i sig som sätter ett tak för
skatteuttaget. Det är snarare de negativa bieffekter som uppstår för varje
enskild skattebas om skattesatserna blir för höga. Bieffekterna är en följd av
hur människors beteende förändras vid successivt ökade skatter. De kan bli
särskilt kännbara i takt med att Sverige blir allt mer öppet mot omvärlden.
Effekter på människors beteende
I skatteteorin brukar man, som tidigare beskrivits, peka på de
snedvridande effekter som uppstår om de s.k. skattekilarna blir alltför
höga. Höga skatter på arbete kan leda till att mycket nyttigt arbete aldrig
blir utfört. Eller också utförs det på den svarta marknaden eller med olika
"gråa" arrangemang inom den informella sektorn som arbetsbyte, m.m. I
dagens debatt har framför allt de höga skattekilarna på olika typer av
tjänster, bl.a. hushållstjänster, uppmärksammats.
Alltför höga skatter på kapitalinkomster eller förmögenheter kan på
motsvarande sätt leda till att människor och företag avskräcks från att ta
risker genom att satsa på investeringar och företagsamhet.
Hög moms och punktskatt på varor kan leda till en dämpad konsumtion
genom att människor helt eller delvis avstår från att köpa den högbeskattade
varan. I många fall är det en avsedd effekt, t.ex. när det gäller varor som är
skadliga för miljö eller hälsa. Men det kan också uppstå negativa bieffekter
genom att det i stället uppstår en svart marknad.
Utlandet som begränsning
De negativa bieffekterna har förstärkts på vissa områden som en följd av
förbättrade kommunikationer och öppnare gränser mot utlandet.
Bieffekterna uppstår om skatterna inte är harmoniserade och Sverige har
högre skattesatser än i utlandet.
På varuområdet finns den största risken för att skattebasen exporteras för
produkter som har högt värde i förhållande till vikt eller volym, t.ex. alkohol
och tobak. Även för vissa dyrare sällanköpsvaror finns det en risk att höga
svenska skatter leder till ökade inköp utomlands.
Höga skatter på kapitalinkomster kan medföra att vissa kapitalägare väljer
att spara i utlandet eller bosätta sig utomlands. Kapitalmarknadens
internationalisering har gjort att det numera är mycket lättare att äga och
handla med kapital utomlands.
Arbetskraft har hittills betraktats som en ganska trögrörlig skattebas. Men
det finns faktorer som talar för att rörligheten kan komma att öka framöver,
kanske framför allt för välutbildade och högt avlönade personer.
Risken för skatteläckage och skatteflykt till utlandet är minst för de mest
trögrörliga skattebaserna. Hit hör till exempel skatt på baskonsumtion, som
mat, och skatt på fastigheter.
Hur känsligt för skatteläckage Sverige kommer att vara i framtiden beror
givetvis också på hur skatterna i utomlandet utvecklas. En faktor som kan
komma att tala till Sveriges fördel är att behovet av ökade offentliga insatser,
och därmed högre skatter, är ännu större i andra länder än i Sverige till följd
av åldersförändringar. Det beror på att "äldrepuckeln" har kommit tidigare i
Sverige.
Tabell 6 Åldersförsörjningskvoten, 60-w år/20-59 år, i olika länder,
procent
Tabell 6: (1990 2000 2010 2020 )
Källa: Svenska kommunförbundet "Kommunerna fram till 2020".
3.4 Våra slutsatser
Ovanstående diskussion visar på att det finns starka skäl som talar för att
behoven av gemensamma insatser kommer att öka ytterligare i framtiden.
Om behovet skall tillgodoses på samma sätt som idag betyder det högre
skatter. Samtidigt talar många skäl mot ytterligare större höjningar av det
totala skatteuttaget. Behovet av mer resurser till gemensamma insatser
kommer inte heller att lösas automatiskt genom en ökad tillväxt byggd på
produktivitetsförbättringar i näringslivet.
Vi bedömer att Sverige för närvarande ligger nära den övre gränsen för
möjligt totalt skatteuttag. Med hänsyn till de stora behoven och statens
ekonomiska läget anser vi det i nuläget orealistiskt att utlova någon påtaglig
sänkning av skattekvoten. Inom ramen för ett i huvuddrag oförändrat totalt
skatteuttag skall en skatteväxling ske, med höjda skatter på förbrukning av
naturresurser, energi och miljöutsläpp. I gengäld sänks andra skatter, främst
på arbete.
Kompletterande strategier
För att klara det ökade behovet av vård och omsorg i framtiden behövs
också kompletterande strategier. Medel kan på lång sikt frigöras genom
omprioriteringar av nuvarande statsutgifter. Till exempel minskade
kostnader för det militära försvaret och vägbyggen samt en satsning på
grundtrygghet i socialförsäkringarna, vilket på sikt minskar kostnaderna
för t.ex. pensioner.
Det är också nödvändigt att vi öppet och förutsättningslöst diskuterar om
mer av omsorg och omhändertagande kan ske inom det som vi brukar kalla
den informella sektorn. En sådan utveckling underlättas med en snabb
sänkning av arbetstiden till i första hand 35 timmar i veckan.
4 En grön skatteväxling - höjda miljörelaterade
skatter
En grön skatteväxling med höjda energi-, råvaru- och utsläppsskatter och
lägre skatter på främst arbete är den viktigaste ingrediensen i
Miljöpartiets skattepolitik. Vi anser att ambitionen bör vara en
skatteväxling på ca 100 miljarder kronor fram till år 2010, varav ca 25
miljarder de närmaste tre åren.
För att ge en mer konkret bild av hur en sådan skatteväxling skulle kunna
se ut har vi i en kalkyl räknat fram ett scenario med en skatteväxling av den
storleksordningen. Skattehöjningarna i kalkylen avser de energirelaterade
skatterna, eftersom det främst är de som kan ge underlag för en större
skatteväxling. Vi har inte i scenariot räknat in andra typer av miljörelaterade
skatter och avgifter. Det betyder dock inte att inte sådana kan vara
motiverade och viktiga i många fall.
4.1 Dagens energiskatter
Dagens energirelaterade skatter är ett delvis osystematiskt lapptäcke av
olika skatteslag, skilda skattenivåer, undantag och rabatter. Det beror på
att det växt fram under lång tid delvis som resultat av politiska
kompromisser och under hänsynstagande till olika särintressen. I det här
avsnittet ges en grov översikt utan att nämna några siffror.
Fossila bränslen
På fossila bränslen uttas dels en s k energiskatt, dels en koldioxidskatt.
Energiskatten får ses som en allmän skatt på energiförbrukning, vars
storlek varierar mellan olika bränslen. Den är väsentligt högre för
drivmedel till motordrivna fordon, dvs bensin och diesel, beroende på att
den här också skall täcka kostnader för väghållning.
Koldioxidskatten beräknas efter respektive bränsles kolinnehåll och
omräknas sedan till en skattesats per liter, kubikmeter eller ton för de olika
bränslena.
Industrin betalar f.n. ingen energiskatt och bara en fjärdedel av koldioxid-
skatten.
Förutom dessa skatter finns också speciella miljöskatter/avgifter för bl a
svavel och kväveoxider. Dessa ger i allmänhet små inkomster och behandlas
inte i den här motionen.
Biobränslen
Den absoluta huvuddelen av dagens biobränsleanvändning är inte
föremål för någon handel på marknaden. Biobränslen är befriade från
energi- och miljörelaterade skatter, men då de är arbetsintensiva belastas
de av relativt sett större skatter på arbete än t ex fossila bränslen. Någon
särskild energiskatt tas inte ut vilket stimulerar biobränsleanvändning.
Koldioxidskatt tas inte heller ut, eftersom det anses att
biobränsleanvändning inte ger något nettoutsläpp av koldioxid, då de
utsläpp som bildas vid förbränning åter tas upp av ny växtlighet.
El
Skatt på el tas ut i två led, dels vid produktion av el, dels i samband med
konsumtionen. Skatten i produktionsledet som är ganska liten, tas ut dels
på el från kärnkraftverk, dels från äldre vattenkraftverk. Skatten på el
från kärnkraftverk motiveras bland annat med kärnkraftens miljörisker.
Skatten på äldre vattenkraft har karaktären av en "övervinstskatt" för att
inte ägare till äldre vattenkraftverk skall göra oskäliga vinster när
elpriserna stiger.
I konsumtionsledet tas en energiskatt ut som till sina motiv väl ungefär
motsvarar energiskatten på fossila bränslen (dvs en ganska oklar blandning
av fiskala och energipolitiska motiv). Industrin är befriad även från
energiskatten på el.
Mervärdesskatt (moms)
Mervärdesskatt utgår på all energiförsäljning. Skatten beräknas på
produktpriset inklusive ovan nämnda punktskatter (energiskatt,
koldioxidskatt och ev miljöavgifter). Eftersom momsen är avdragsgill för
företag som köper energi, är det i realiteten endast hos slutförbrukare,
dvs hos hushållen, som momsen på energiinköp slår igenom som en extra
kostnad. I kalkylerna har vi alltså bara räknat in momsinkomster på den
energi som förbrukas av hushåll inkl bostadssektorn.
4.2 Principer för energirelaterade skatter
För det fortsatta arbetet med att utveckla en skatteväxlingsmodell är det
viktigt att försöka precisera mer tydliga principer och en genomtänkt
struktur för de energirelaterade skatterna. Det är viktigt när de skatterna,
enligt vår uppfattning, bör få en starkt ökad betydelse som styrmedel mot
ett kretsloppssamhälle samtidigt som de kommer att svara för en ökad
andel av finansieringen av offentlig verksamhet.
Energiskatten
Motiven och sättet att beräkna den s k "energiskatt", som idag tas ut med
varierande belopp på både fossila bränslen och elektricitet, behöver
preciseras.
Motivet för energiskatten bör vara att befrämja en allmän hushållning med
energiresurser oavsett energislag och användningsområde. Att det finns en
sådan allmän energiskatt som är oberoende av graden av farliga miljöutsläpp,
blir viktigt i en framtid när energiförsörjningen bör baseras till allt större
del
på förnyelsebara och miljövänliga energislag. Eftersom även tillgången på
sådan energi är begränsad blir det nödvändigt att hålla nere den allmänna
energiförbrukningen, vilket bör vara energiskattens uppgift. Energiskatten
garanterar därmed också att det finns en långsiktig skattebas i energiför-
brukningen även den dag när den i huvudsak grundas på förnyelsebara och
miljövänliga energislag.
Med hänsyn till syftet för skatten föreslås att den utgår som en enhetlig
skatt per kWh oberoende av energislag och användare. Som utgångspunkt
har vi valt dagens nivå för energiskatten på eldningsolja, ca 6 öre/kWh. Den
föreslås preliminärt höjas med 1 öre/kWh varje år fr o m 1997 så att den når
nivån 20 öre/kWh år 2010. Energiskatten för olika energislag och använd-
ningsområden får successivt konvergera mot denna enhetliga skattenivå.
Motivet med energiskatten gör att den del av energiskatterna på drivmedel,
dvs bensin och dieselolja, som egentligen är till för att bekosta vägväsendet
bryts ut från energiskatten och ges en särskild beteckning vägkostnads-
ansvar.
Energiskatten tas ut vid den slutliga energileveransen till förbrukaren
oavsett om denne är företag, hushåll eller offentlig sektor. I kraft- och
fjärrvärmeverk tas alltså energiskatten ut vid leveransen av färdig el och
värme till slutförbrukare, ej vid bränsleleveransen till produktionsanlägg-
ningarna.
Produktions- och miljörelaterade skatter
Den allmänna energiskatten kompletteras med speciella skatter i
produktionsledet för olika energislag av miljö- eller andra skäl. De
viktigaste av dessa skatter beskrivs nedan.
Koldioxidskatt tas ut på kolinnehållet i alla fossila bränslen. Som
utgångspunkt har använts dagens nivå som motsvarar ca 37 öre per kg CO2-
utsläpp. Det motsvarar exempelvis 88 öre per liter bensin eller 10 öre per
kWh av energiinnehållet i bensinen. För naturgas blir CO2-skatten lägre per
kWh och för kolprodukter högre, beroende på det varierande kolinnehållet i
förhållande till energiinnehållet i olika bränslen. Nivån på koldioxidskatten
föreslås preliminärt höjas med 10 öre per kg årligen fram till år 2010. Det
innebär exempelvis att koldioxidskatten blir ca 4,23 kr/l bensin år 2010.
Idag betalar industrin bara en fjärdedel av koldioxidskatten. Regeringen
har i en särskild proposition föreslagit att industrin fortsättningsvis skall
betala halv koldioxidskatt men att den energikrävande industrin får särskilda
nedsättningsregler. I kalkylen har vi räknat med att skatten även för industrin
successivt närmar sig den allmänna nivån och når denna senast år 2010 för
den energiintensiva industrin.
Skatt på kärnkraftsel tas ut bl. a. för att beakta kärnkraftens externa
effekter som risk för kärnkraftsolycka, radioaktiva utsläpp under
bränslecykeln och kostnader för slutförvaring. Skatten sätts på en sådan nivå
att den successivt gör kärnkraften alltmer olönsam och därmed styr mot en
avveckling. I kalkylen har vi preliminärt räknat med att skatten höjs från
nuvarande 1,2 öre/kWh med 1 öre/kWh varje år från 1997 upp till ca 15
öre/kWh år 2010.
Skatt på äldre vattenkraft tas ut för att inte kraftverkens ägare skall få stora
övervinster när elpriserna stiger i takt med att kärnkraften avvecklas och ny
dyrare kraft (främst kraftvärme och vindkraft) kommer in på marknaden.
Skatten på äldre vattenkraft motsvarar idag, utslagen på all vattenkraft, ca 2,8
öre/kWh. Även denna föreslås höjas med preliminärt 1 öre/kWh om året upp
till ca 17 öre/kWh år 2010.
Skatt på kärnkrafts- och vattenkraftsel bör i princip tas ut i
produktionsledet, dvs vid leveransen från respektive anläggning . Koldioxid-
skatten tas av praktiska skäl ut samtidigt som energiskatten vid leveransen
till slutförbrukaren av bränslet. När fossila bränslen levereras som insatsvara
i kraft- eller fjärrvärmeproduktion tas dock koldioxskatten, till skillnad från
energiskatten, ut vid leveransen till kraft- eller fjärrvärmeverket.
4.3 Priser på viktigare energislag och användningsområden
Med den struktur och de preliminära skattenivåer som föreslås ovan
erhålles följande prisutveckling för viktigare energislag och
användningsområden. Priset anges uttryckt i 1997 års prisnivå, dvs vi har
inte räknat in någon inflation. Exemplet bygger på att själva
produktpriset, exkl skatt, ökar med 1 procent årligen för fossila bränslen
och 3 procent årligen för el. Den snabbare prisutvecklingen för el antas
vara en följd av kärnkraftavvecklingen och introduktion av dyrare
vindkraft och kraftvärme. För biobränslen har antagits oförändrade
produktpriser, exkl skatt.
Industri
Tabell 7 visar jämförelse mellan prisutvecklingen på olika energislag för
energiintensiv resp övrig industri.
Tabell 7 Prisjämförelser industri. Kr/kWh
Tabell 7: ( Bas Miljöpartiet Ökning kr/kWh )
Energipriserna i industrin ökar snabbt när nuvarande befrielse från
energiskatten och rabatter på koldioxidskatten successivt tas bort. Vi har
i kalkylen antagit att industrin betalar fulla skatter år 2010 (se dock
senare resonemang om eventuella behov av undantag).
Av tabellen framgår att med gjorda antaganden ökar priserna på olja
snabbare än på el. Olja är billigare än el 1997 men något dyrare är 2010. Det
beror främst på att koldioxidskatten ökar snabbare än de skatter som
påverkar elpriset.
Transporter
Tabell 8 visar jämförelse mellan prisutvecklingen på energin, inkl skatt,
för landsvägstransporter resp järnväg.
Tabell 8 Prisjämförelser transporter. Kr/kWh där ej annat
anges
Tabell 8: (Bas Miljöpartiet Ökning kr/kWh )
Priset på bensin ökar från ungefär 7,60 kr/l idag till ca 13,60 kr/l år 2010.
Prisutvecklingen på bensin är i procent räknat långsammare än för
elektricitet till järnväg. Räknat i absoluta tal ökar dock prisdifferensen
från ca 50 öre/kWh 1997 till drygt 70 öre år 2010. Det borde påverka
järnvägens konkurrenskraft positivt.
Detsamma gäller jämförelsen av energipriserna för godstransporter, där
dagens differens på ca 10 öre/kWh ökar till 35 öre/kWh år 2010.
Tabellen visar vidare att priset på dieselolja ökar väsentligt snabbare än för
bensin. Den främsta orsaken är att vi räknat med att skatten för vägkostnads-
ansvaret, som idag är drygt 1 kr/liter för dieseln höjs till samma nivå som för
bensinen fram till år 2010 eller till ca 2,80 kr/liter.
Uppvärmning bostäder
Tabell 9 visar jämförelse mellan prisutvecklingen på energin, inkl skatt,
för olika sätt att värma upp bostäder.
Tabell 9 Prisjämförelser bostadsuppvärmning. Kr/kWh där ej
annat anges
Tabell 9: (Bas Miljöpartiet Ökning kr/kWh )
Även här ökar oljepriset snabbare än elpriset. Differensen minskar från
ca 30 öre 1997 till ca 15 öre år 2010. Mest fördelaktigt, i absoluta tal,
utvecklas dock priserna på biobränsle och fjärrvärme. Båda energislagen
förbättrar sitt avstånd från elvärme med mellan 10 och 20 öre/kWh
under perioden. Det torde vara nödvändigt för att göra konvertering till
individuell biobränsleeldning och till fjärrvärme attraktivt. Sannolikt är
dock inte den ökade prisskillnaden tillräcklig för att stimulera en
konvertering bort från olje- och eluppvärmning i stor skala. Det kan
också behövas någon form av investeringsstöd under en
övergångsperiod.
Det angivna priset på biobränsle avser pellets eller motsvarande som köps
in. För bränsle från egen skog har vi räknat med att man inte skall behöva
betala moms, däremot någon form av schablonberäknad energiskatt.
4.4 Energibalanser
För att kunna beräkna de långsiktiga inkomsterna från en skatteväxling är
det nödvändigt att upprätta långsiktiga balanser över energiförbrukningen
som kan ligga till grund för kalkylerna. Balanserna, som bygger på de
allmänna riktlinjerna i vår energimotion, har tagits fram enligt några
olika metoder.
Efterfrågan på energi
Efterfrågan på de olika energislagen har i kalkylen beräknats som en
funktion dels av vissa allmänekonomiska antaganden, dels som en
funktion av prisutveckling och uppskattade priselasticiteter.
Kalkylen bygger på att BNP ökar med 2 procent om året och att
energiförbrukande aktiviteter (bilåkning, antalet energikrävande hushålls-
maskiner, m m) ökar i en något snabbare takt än BNP (ytterligare 1 procent
om året). Å andra sidan pågår det hela tiden, och oberoende av
prisutvecklingen på energi, en teknisk utveckling mot effektivare
energianvändning (bränslesnålare bilar, etc) som har kalkylerats till 3 procent
om året. I stort sett tar dessa antaganden ut varandra och medför en konstant
energiförbrukning vid en oförändrad prisnivå på energi.
Efterfrågan på energi påverkas också starkt av prisutvecklingen. Det sker
på två sätt. Dels sker det en viss minskning av energikrävande aktiviteter
(mindre bilåkning, minskad lägenhetsyta, etc) när energipriset ökar. Dels
stimulerar högre energipriser fram en ytterligare energieffektivisering. I
kalkylen har vi beaktat detta genom att föra in antaganden om
priselasticiteter. De antaganden vi fört in varierar i allmänhet mellan 0,1 och
0,3. Det betyder i klartext att om priset fördubblas så sjunker förbrukningen
med mellan 10 och 30 procent. (Några antaganden om priselasticiteter är
hämtade från rapporter till skatteväxlingskommittén. Andra är tills vidare
insatta försöksvis av oss där vi ännu inte hittat någon forskning eller
beräkningar på området.)
Med de här antagandena minskar den totala energiförbrukningen med 12
procent fram till år 2010. Fördelningen på användningsområden framgår av
tabell 10.
Tabell 10 Energianvändning 1997-2010, TWh
Tabell 10: (Bas Miljöpartiet Minskning % )
4.5 Tillförsel av energi
Tillförselscenariot har konstruerats från följande utgångspunkter.
Kärnkraften antas avvecklas till år 2010. Kärnkraftselen ersätts främst av
energieffektivisering och sparande, biobränsleeldad kraftvärme och
vindkraft. För att en snabb utbyggnad av biobränsleeldad kraftvärme
skall vara möjlig måste en del av den nuvarande eluppvärmningen av
bostäder och lokaler ersättas med fjärrvärme.
Vidare förutsätts att el- och oljeuppvärmning i viss utsträckning ersätts av
individuell (eller gruppcentraler o d) uppvärmning med biobränslen. Vi
antar, bl a av hänsyn till den biologiska mångfalden, att ökningen av
biobränsleförbrukningen begränsas till 40 Twh fram till 2010. Huvuddelen
av denna ökning går åt till att ersätta kärnkraften. Det innebär att det inte
finns potential att före 2010 ersätta någon större del av bensin- och die-
selförbrukningen med biobränslebaserade drivmedel.
I det följande beskrivs scenariot mer i detalj.
Fossila bränslen
Tillförseln av fossila bränslen utvecklas enligt tabell 11.
Tabell 11 Tillförseln av fossila bränslen. Twh
Inkl insatsbränsle i kraft- och fjärrvärmeproduktion
Tabell 11: (Bas Miljöpartiet Förändr % )
Den minskade förbrukningen av bensin beror främst på minskad
bilåkning och bränslesnålare bilar till följd av prisökning. För dieselolja
minskar bränsleförbrukningen med 26 procent av samma skäl.
Minskningen av oljeförbrukningen sker främst genom effektivare
energiutnyttjande till följd av prisökning. En mindre del beror på att olje-
eldning för husuppvärmning ersätts med fjärrvärme eller individuell
biobränslebaserad uppvärmning.
Förbrukningen av olja, kol och naturgas som insatsbränsle i kraft- och
fjärrvärmeverk minskar till följd av övergång till biobränsleeldning.
Totalt sett minskar förbrukningen av fossila bränslen med 26 procent. Det
innebär i stort sett att också koldioxidutsläppen minskar lika mycket.
El
Tillförseln av el framgår av tabell 12.
Tabell 12 Tillförsel av el. Twh
Tabell 12: (Bas Miljöpartiet Förändr % )
Produktionen av vattenkraft, industriellt mottryck och oljekondens antas
oförändrad eller öka något. Det sista kärnkraftverket stängs sommaren
2010. Kärnkraften ersätts i huvudsak på tre sätt.
Den totala elförbrukningen minskar med 21 procent. Det beror dels på
effektivare elanvändning till följd av högre elpriser, dels på att en del av
eluppvärmningen av bostäder och lokaler ersätts av fjärrvärme eller
individuell biobränsleeldning. Av den beräknade elförbrukningen i elupp-
värmda hus år 2010, ca 26 tWh, ersätts ungefär 25 procent med fjärrvärme
och lika mycket med biobränsleeldning i individuella pannor eller mindre
gruppcentraler. En sådan konvertering har dubbel effekt. Dels minskar elan-
vändningen. Dels skapas ytterligare fjärrvärmeunderlag för en ökad
produktion av kraftvärme.
Produktionen av el från vindkraft byggs ut mycket kraftigt till 12 Twh år
2010. Men den allra största ökningen av elproduktionen står kraftvärmen för.
Kalkylen bygger på att drygt 60 procent av befintligt och nyskapat
fjärrvärmeunderlag utnyttjas för samtidig produktion av elektricitet. I
huvudsak sker detta i biobränsleeldade anläggningar. Härvid har vi antagit att
det fram till 2005 sker med konventionell teknik och efter 2005 till två
tredjedelar med konventionell teknik och till en tredjedel med biogasteknik
som ger ett väsentligt högre elutbyte.
Ca 5 Twh av kärnkraften ersätts i kalkylen med import av el.
Biobränslen
Tillförseln av biobränslen framgår av tabell 13.
Tabell 13 Tillförsel av biobränslen. Twh
Tabell 13: (Bas Miljöpartiet Förändr % )
Tillförseln av returlutar och biprodukter i massa- och träindustrin har
inte närmare analyserats utan antas vara oförändrad.
Den enskilda eldningen med biobränslen ökar med drygt 50 procent,
främst till följd av konvertering från elvärme, i någon mån också från
oljeeldning. Den enskilda eldningen omfattar både eldning med ved från
egen skog och med inköpta bränslen som pellets, etc. Eldningen kan ske i
den enskilda fastigheten eller i mindre gruppcentraler i villaområden, etc.
Kalkylen räknar inte med någon större användning av biologiska bränslen
som drivmedel för fordon beroende på att huvuddelen av ökningen av
biobränsleanvändningen reserverats för ersättning av kärnkraften.
Huvuddelen av den ökade biobränsleanvändningen sker i kraftvärmeverk
som producerar både el och bränsle.
Totalt ökar biobränsleanvändningen under perioden med drygt 40 Twh.
Om man bortser från returlutarna, biprodukterna i massa- och träindustrin
och vedeldningen från egen skog, så mer än tredubblas den övriga
"kommersiella" biobränsleanvändningen.
Total tillförsel
Den totala energitillförseln sammanfattas i tabell 14. Posten "övrigt"
omfattar spillvärme samt den uppväxlingsvinst som görs i värmepumpar
som används i fjärrvärmeproduktion. Energitillförseln till elproduktion i
kraftvärmeverk ingår i biobränslen och fossila bränslen.
Tabell 14 Total energitillförsel 1997-1998. Twh
4.6 Tabell 14: (Bas Miljöpartiet Förändr % )
4.7 Inkomster från energirelaterade skatter
Fördelat på skatteslag
Med de energirelaterade skatter och den energibalans som antagits ovan
har vi beräknat hur de totala skatteinkomsterna från energirelaterade
skatter utvecklas. Tabell 15 visar skatteinkomsternas utveckling fördelat
på skatteslag.
Tabell 15 Skatteinkomster fördelade efter skatteslag, mdr kr
Tabell 15: (Bas Miljöpartiet Ökning mdkr )
Totalt ökar skatteinkomsterna vid de föreslagna skattesatserna med nära
100 miljarder kronor, vilket är drygt en fördubbling jämfört med idag.
Om förbrukningen av energi hade sett precis likadan ut år 2010 som år
1997 skulle skatteinkomsterna ha blivit drygt 220 miljarder kronor, en
ökning med 150 mdkr. Det betyder att skattesatserna i genomsnitt mer än
tredubblas mellan år 1997 och 2010. Men till följd av att de höjda
skattesatserna har avsedd effekt, att sänka den totala energiförbrukningen
och styra om till miljövänligare energislag, reduceras intäktsökningen i
kalkylen avsevärt.
Av tabellen framgår att den absolut största delen av inkomstökningarna
faller på koldioxidskatten och den allmänna energiskatten. Av dessa är det
bara den allmänna energiskatten som kan betraktas som en på mycket lång
sikt hållbar skattebas.
Fördelat på sektorer
Hur de höjda energiskatterna belastar olika samhällssektorer framgår av
tabell 16.
Tabell 16 Sektorsvis fördelning av höjda energiskatter. Mdkr
Tabell 16: (Bas Miljöpartiet Ökning mdkr )
Av tabellen framgår att huvuddelen av de energirelaterade skatterna idag
belastar hushållssektorn inkl bostäder. Av totalt 49 mdkr faller 25 mdkr
på olika skatter på bensin medan resten till stor del består av skatter på
olja, el och fjärrvärme för bostadsuppvärmning. Skattebelastningen på
hushållen nästan fördubblas under perioden.
Den största relativa ökningen av skatteinkomsterna står dock industrin för.
Det beror på att industrin idag är nästan befriad från energirelaterade skatter.
Kalkylen bygger på att industrins skatteförmåner successivt tas bort under
perioden och att de år 2010 betalar i stort sett samma skatter som andra
samhällssektorer. Även transportföretagen får betydande höjningar.
Hur de höjda energirelaterade skatterna belastar olika samhällssektorer är
ett viktigt underlag inför den andra delen av skatteväxlingen: att bestämma
vilka skatter som skall sänkas och med hur mycket och om undantag från
höjda energiskatter måste göras i vissa fall. Liksom att bestämma om någon
del av de ökade skatteintäkterna skall reserveras för investeringsbidrag. Detta
diskuteras i nästa kapitel.
5 Grön skatteväxling - sänkning av andra skatter,
m.m.
Den gröna skatteväxling vi föreslår är det främsta styrmedlet för att ge
omställningen till ett långsiktigt hållbart kretsloppssamhälle en
avgörande skjuts framåt. En sådan omställning kommer att kräva en
omfattande ombyggnad av den svenska infrastrukturen inom bland annat,
energi-, transport- och avfallshanteringsområdena. Produktionsapparaten
måste på många områden förnyas.
Dessa investeringar skall på normalt sätt bekostas inom näringslivet och av
de stora aktörerna på energimarknaden, där de kommer att stimuleras fram
av den ändrade kostnadsstruktur som en skatteväxling leder till. För att
påskynda omställningen behövs dock i vissa fall sannolikt också
kompletterande statliga investeringsbidrag under en övergångsperiod. Vissa
investeringar, framför allt inom kollektivtrafiken, finansieras till en större
del
direkt över offentliga budgetar. Sådana investeringar och investeringsbidrag
måste därför prioriteras i de offentliga budgetarna, på såväl statlig som
kommunal nivå. Även regelverken måste ses över så att sådana prioriteringar
underlättas.
Utgångspunkten för en skatteväxling är naturligtvis det som ligger i själva
ordet, att höjda skatter på ett område skall kompenseras av sänkta skatter på
ett annat område. Skattesänkningarna bör också utformas så att negativa
industripolitiska och fördelningspolitiska effekter motverkas. Det innebär att
såväl skattesatser som avdragsmöjligheter för flera olika skatter kan behöva
justeras. Det är också viktigt att inom statsbudgetens ram uppmärksamma
behovet av kompletterande fördelningspolitiska åtgärder för grupper som
inte betalar inkomstskatt och som därför inte direkt kompenseras genom
skatteväxlingen.
Den viktigaste skattesänkningen är, som tidigare påpekats, sänkta skatter
på arbete. Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och/eller inkomster föreslår vi
sänks.
Tabell 17 Fördelning av skattesänkningar, m.m. Mdkr
Tabell 17: (1997 2000 2005 2010 )
I det följande beskriver vi mer i detalj hur skattesänkningar och övriga
åtgärder kan utformas dels för näringslivet och den offentliga sektorn,
dels för hushållssektorn.
5.2 Företag och offentlig sektor
Kompensationen till företagen och den offentliga sektorn skall ha
inriktningen att sänka kostnaderna för arbete. Det bästa sättet att
åstadkomma detta är genom en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Tabell
18 visar ett räkneexempel där huvuddelen av det tillgängliga utrymmet
används för sänkta arbetsgivaravgifter medan en mindre del (15-20
procent) disponeras för att vid behov kunna göra riktade åtgärder i form
av nedsättningar till den energiintensiva industrin och transportföretagen.
Tabell 18 Kompensation till företag och offentlig sektor. Mdkr
Tabell 18: (1997 2000 2005 2010 )
Av tabell 19 framgår hur olika delsektorer påverkats totalt av höjda
respektive sänkta skatter i skatteväxlingen. Årtalet 2010 har valts som
exempel.
Tabell 19 Effekter av skatteväxling på delsektorer år 2010.
Mdkr
Tabell 19: (Höjning Sänkning Netto )
Generella eller selektiva sänkningar?
Det har diskuterats om sänkningen av arbetsgivaravgifterna skall vara
generell och lika för alla eller om tillgängliga medel skall disponeras för
riktade och större insatser på vissa områden.
Om sänkningen görs generell kan den enligt kalkylen komma att uppgå till
ca 6 procentenheter. I debatten om skatteväxling hävdas ibland att mindre
generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna inte skulle vara tillräckligt
stora för att uppnå påtagliga positiva effekter på sysselsättningen. I stället
har
förslag framförts att genomföra större lättnader inom vissa begränsade
områden, framför allt inom "tjänsteområdet", exempelvis för vissa
hushållstjänster.
Även om det finns argument för en sådan selektiv sänkning har vi ändå
stannat för att föreslå att sänkningen skall göras generell. Vi har inte funnit
några argument för att selektiva sänkningar skulle ha en större total
sysselsättningseffekt. Vad som skulle åstadkommas är troligen snarare en
omfördelning av sysselsättningen. En generell sänkning av arbetsgivar-
avgifterna med ca 6 procentenheter som en del i en skatteväxling bör, genom
de förändringar i prisrelationer som detta åstadkommer, kunna få en klar
effekt på den långsiktiga sysselsättningen. Detta i synnerhet om också den
direkta skatten på arbete i form av egenavgifter och direkt inkomstskatt sänks
ungefär lika mycket. Det betyder sammanlagt en skattelättnad på arbete med
nära 12 procentenheter.
Av tabell 19 framgår också klart att redan en generell sänkning av
arbetsgivaravgifterna för alla medför en kraftig stimulans för tjänste-
sektorerna. Det är den offentliga sektorn och gruppen "övriga företag" (som
främst består av tjänsteföretag) som är vinnare på en skatteväxling eftersom
de förbrukar litet energi.
De energiintensiva företagen
Tabell 19 visar också klart att den energiintensiva industrin och
transportföretagen får en ökad skattebelastning vid en skatteväxling av
den omfattning vi föreslår. Det är en i grunden avsedd effekt för att
stimulera till en effektivare energianvändning i dessa företag och också
till att påverka konsumtionsmönstret i samhället till nackdel för energiin-
tensiva produkter och transporter. I kalkylen och i slutresultatet i tabell
19 är både en effektivare energianvändning och en påverkan på
konsumtionsmönstret inräknade.
För att få ett begrepp om storleksordningen av den ökade
skattebelastningen på de energiintensiva sektorerna kan denna ställas i
relation till omsättningen i dessa sektorer. Den energiintensiva industrin
(massa- och pappersindustri, järn- och stålverk, etc.) omsatte 1993
storleksordningen 200 miljarder kronor, något beroende av hur den definie-
ras. Den ökade skattebelastningen netto efter energibesparande åtgärder
uppgår enligt kalkylexemplet (tabell 19) till knappt 10 procent av
omsättningen. De genomsnittliga prishöjningar på sektorns produkter
kommer att ligga något högre.
Den ökade skattebelastningen på transportföretagen påverkar främst
lastbilstransporterna. Lastbilstransporterna hade 1993 en samlad fraktintäkt
på knappt 20 miljarder kronor. Den ökade skattebelastningen enligt tabell 19
motsvarar därmed, mycket grovt, omkring 50 procent av dagens omsättning.
Den utländska konkurrensen
Den ökade skattebelastningen på de energiintensiva företagen skulle inte
vara något problem om dessa inte var utsatta för utländsk konkurrens
eller om de utländska konkurrenterna påverkades av samma
skatteomläggningar vid samma tidpunkt. Slutresultatet skulle då bli det
avsedda: kraftiga incitament för energieffektivisering inom de berörda
branscherna men sannolikt ändå ganska kraftigt höjda priser på
produkterna, som i sin tur skulle påverka det slutliga konsumtions- och
transportmönstret i en mer resursbevarande och miljövänlig riktning.
Som argument mot en så kraftig skatteväxling som vi föreslår brukar
anföras att den bara leder till att miljöproblemen exporteras utomlands. Det
är inte till någon nytta för miljön, i synnerhet om motsvarande industri
utomlands inte är lika energieffektiv som den svenska. Dessutom försvinner
arbetstillfällen och exportinkomster i Sverige.
Miljöpartiets och hela den internationella gröna rörelsens utgångspunkt är
att den nödvändiga omställningen till en långsiktigt hållbar samhälls-
utveckling och produktion måste ske på bred front i hela världen. Det kräver
internationella överenskommelser om olika resursbevarande åtgärder och
också om lämpliga styrmedel, där miljöinriktade skatter och avgifter är ett av
de allra viktigaste inslagen. Mycket arbete pågår också i olika internationella
sammanhang, bland annat inom FN och EU för att få till stånd överens-
kommelser om sådana styrmedel. Tyvärr går det ganska sakta eftersom
etablerade intressen bedriver en stark lobbyverksamhet och många länder
snarare ser till sina kortsiktiga industriintressen än till den globala
långsiktiga
nödvändigheten.
Miljöpartiet anser att Sverige i det här läget måste arbeta efter flera
parallella linjer. Vi skall naturligtvis vara starkt pådrivande i det
internationella arbetet. Men det går inte att alla länder bara passivt inväntar
resultat från det arbetet. Miljöprogressiva länder måste också gå före och på
egen hand införa åtgärder som sedan kan tjäna som exempel och dra andra
med sig. Det kan i sin tur snabba på arbetet att få till stånd internationella
överenskommelser.
En sådan strategi betyder alltid en balansgång. Sverige, och andra
miljöprogressiva länder, kan om de har effektiva företag ligga ett eller två
steg före de mer senfärdiga men kanske inte tre eller fyra, utan att det leder
till allt för stora tillfälliga konkurrensnackdelar för de energiintensiva
företagen. På lång sikt kommer en sådan strategi, där vi strävar efter att ligga
ett till två steg före andra länder, med säkerhet att vara en stor konkurrens-
fördel för svenska företag. Den ökar omvandlingstrycket i svenskt näringsliv
och främjar uppbyggandet av en näringslivsstruktur som kommer att bli allt
mer konkurrenskraftig i framtiden.
En liknande utveckling kommer säkerligen också att ske internationellt,
först i många enskilda konkurrentländer och sedan på bred front genom
internationella överenskommelser. Den exakta takten i genomförandet av
skatteväxlingen får i verkligheten successivt anpassas efter utvecklingen i
omvärlden så att Sverige hela tiden ligger ett till två steg före.
Genomförandet kan också leda till att det under genomförandeperioden vid
olika tillfällen blir nödvändigt att göra olika former av undantag och
temporära nedsättningar för de mest utsatta företagen, i de fall där
skatteomläggningar i utlandet sackar efter alltför långt. I kalkylen har vi
reserverat ett rimligt belopp för den typen av undantag och tillfälliga
nedsättningar.
5.3 Hushållen
Även kompensationen till hushållen (där vi också räknat in
bostadsföretagen) skall i huvudsak ha inriktningen att minska skatten på
arbete. En mindre del av kompensationen bör dock reserveras för
fördelningspolitiska inslag och för lindringar i fastighetsbeskattningen.
Tabell 20 Kompensation till hushåll (inkl bostadsföretag).
Mdkr
Tabell 20: (1997 2000 2005 2010 )
Sänkningen av skatten på arbete bör i första hand ske genom att de
nuvarande och fram till 1998 planerade egenavgifterna till sjukförsäkring
och pensionering avvecklas. I andra hand kan också den direkta
inkomstsskatten minskas, t.ex. i form av höjt grundavdrag som ges en
sådan utformning att framför allt lågavlönade gynnas. Vi utvecklar
ytterligare vår syn på inkomstbeskattning och egenavgifter i kommande
kapitel.
Motivet till att också sänka fastighetsskatten utvecklar vi också i
kommande kapitel. Det är naturligt att finansiera den sänkningen som en del
av en skatteväxling eftersom de höjda energiskatterna kommer att leda till en
press uppåt på boendekostnaderna.
Vissa hushåll får ingen automatisk kompensation när egenavgifter eller
inkomstskatt sänks. Den största av de grupperna är pensionärerna.
Pensionärerna, och vissa andra grupper, kommer emellertid att få en
automatisk kompensation genom att konsumentprisindex och därmed
basbeloppet höjs, när energiskatterna ökar.
En annan grupp, som av fördelningspolitiska skäl kan behöva en
kompensation är barnfamiljer. Föräldrarnas inkomster, och därmed den
skattelättnad de får av sänkt skatt på arbete, är vanligtvis inte större om de
har flera barn. Däremot har barnfamiljer oftast större bostadsyta och reser
mera, vilket gör att de får extra ökade kostnader till följd av höjda
energiskatter.
Utrymme för kompensation till dessa grupper bör skapas inom ramen för
den totala statsbudgeten.
En ytterligare grupp som kan få en proportionsvis större kostnadsökning
vid en skatteväxling är boende i glesbygd. En studie bör därför göras av hur
en skatteväxling slår regionalt och om det är motiverat att införa en särskild
regional kompensation. Denna skulle eventuellt kunna utformas som en
särskild skatterabatt i glesbygden, som i så fall fick bekostas inom ramen för
sänkta inkomstskatter enligt ovan.
Det ligger i sakens natur att det knappast är möjligt att utforma en
kompensation som ger varje hushåll precis lika mycket tillbaka som det får i
form av ökade energiskatter. Det är inte heller avsikten med en skatteväxling,
som ju skall stimulera till att på sikt också påverka bostadsval, boende- och
resmönster.
6 Förslag 1997-1999
I det här avsnittet redogör vi för våra mer detaljerade skatteförslag för
åren 1997 till 1999, både sådana som har samband med skatteväxlingen
och andra förslag.
6.1 Direkta skatter på arbete
Kommunalskatten svarar för huvuddelen av de direkta skatterna på
arbete. Den genomsnittliga utdebiteringen för kommunsektorn
(primärkommuner, landsting och kyrka) 1996 är 31,66 procent eller, som
det också brukar uttryckas, kronor per skattekrona. Statlig inkomstskatt
tas bara ut på beskattningsbara inkomster över 209.100 kronor. Den
"ordinarie" statliga skattesatsen är 20 procent, men till och med 1997 tas
också en särskild s.k. värnskatt på 5 procent ut.
Innan skatterna beräknas får ett särskilt grundavdrag göras. Det uppgår
normalt till ca 8.700 kronor, men är högre (som mest ca 18.000 kronor) i ett
brett inkomstskikt mellan ca 70.000 och ca 180.000 kr/år.
Förutom dessa direkta skatter har de senaste åren också s.k. egenavgifter
introducerats, främst för sjukförsäkringen. Dessa är i realiteten också direkta
inkomstskatter. Egenavgifter uttas 1996 med 4,95 procent av inkomsten före
grundavdrag och är avdragsgill vid statlig och kommunal beskattning.
Egenavgifter tas ej ut på inkomstdelar över taket i sjukförsäkringen, ca
270.000 kr/år.
Ta bort kommunalskattestoppet
Miljöpartiet motsätter sig det kommunala "skattestopp" som införts för
1997 och 1998 och som innebär att staten håller inne med statsbidrag för
de kommuner som höjer skatten. Vi anser att denna bestraffning strider
mot kommunernas självbestämmande och yrkar att den avskaffas.
Skiktgränsen för statlig skatt bör räknas upp
Miljöpartiet avvisar regeringens förslag om lättnader i
tjänstebilsbeskattningen. Detta utvecklas närmare i motion med
anledning av regeringens proposition 1996/97:19. Regeringen och
Centerpartiet vill finansiera lättnaderna genom att inte göra någon
uppräkning av skiktgränsen för den statliga skatten 1997 från 209.100
kronor till 212.200 kronor, vilket skall göras enligt gällande regler. Det
betyder i praktiken att samtliga inkomsttagare som betalar statlig skatt
skall betala för att ett fåtal skall få åka tjänstebil billigare. Det är ett
orimligt förslag som ytterligare belyser nackdelarna med lättnaderna i
tjänstebilsbeskattningen. Vi avvisar därför regeringens förslag och
föreslår att skiktgränsen räknas upp enligt gällande regler.
Höjd statsskatt då värnskatten avskaffas
Enligt riksdagens beslut tas den s.k. värnskatten bara ut till och med
1997. Därefter avskaffas den automatiskt om inte riksdagen tar något
beslut om förlängning. Vi anser, av både statsfinansiella och
fördelningspolitiska skäl, att det även i fortsättningen är rimligt med en
statlig skattesats på 25 procent i högre inkomstskikt.
En internationell jämförelse visar att högsta marginalskattesatser mellan 50
och 65 procent är vanliga i många länder. De högsta skattesatserna inträder
dock oftast vid högre inkomster än i Sverige.
Tabell 21 Högsta marginalskattesatser 1994
Tabell 21: (Högsta skat-teuttag, % Tas ut på inkomster över SEK )
Källa: Ernst & Young, World Wide Personal Taxes, 1994 Edition
Den högsta marginalskatten i Sverige har höjts sedan 1994 och är 1996
ca 59 procent (vid en genomsnittlig kommunal utdebitering på 31,66 %).
Den förekommer vid taxerade årsinkomster mellan ca 218.000 och
270.000 kronor, där både statlig skatt, värnskatt och egenavgifter tas ut.
Över ca 270.000 kronor är marginalskattesatsen lägre, ca 57 procent,
beroende på att egenavgifter då inte längre tas ut. Dessa skattesatser kan
inte betecknas som anmärkningsvärt höga ur ett internationellt
perspektiv. För att undvika "marginalskattepuckeln" i det skikt där både
statlig skatt och egenavgift tas ut föreslår vi att den statliga skatten från
och med 1998 skall vara 20 procent i detta skikt. För inkomstdelar över
taket i egenavgifterna skall den statliga skatten vara 25 procent. Om taket
för egenavgifterna ändras ändras också denna skiktgräns. Vi har i annat
sammanhang föreslagit ett enhetligt tak i sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringarna vid 6,5 basbelopp, ca 235.000 kronor per år.
Avskaffa egenavgifterna på sikt
De nuvarande egenavgifterna har en dålig försäkringspolitisk profil.
Eftersom de är avdragsgilla "kostar" de mindre för högre inkomsttagare
än för lägre, eftersom de förra har en högre marginalskatt. De har också
ett tak, över vilket ingen ytterligare avgift utgår. Den planerade
höjningen av egenavgifterna med ytterligare 2 procentenheter till 6,95
procentenheter fram till 1998 skulle ytterligare förstärka denna dåliga
fördelningsprofil. De innebär dessutom en ytterligare belastning på
kommunsektorns redan dåliga ekonomi.
Vi föreslår i stället att egenavgifterna på sikt avskaffas. Det kan ske på två
sätt, som ett led i en skatteväxling och som en del i en arbetstidsförkortning.
Enligt våra beräkningar av en grön skatteväxling ovan finns en potential för
att sänka egenavgifterna med 4,5 procentenheter fram till 2005. Miljöpartiets
förslag om en arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan ger en ytterligare
potential för sänkta egenavgifter fram till sekelskiftet på ca 2,5
procentenheter. Förslaget presenteras i en annan motion.
Sammantaget ger detta en potential för att fram till år 2005 helt avskaffa
nuvarande och planerade höjningar av egenavgifterna. Av samma skäl som
vi ovan anfört bör inte heller den planerade växlingen av arbetsgivaravgifter
till egenavgifter i samband med ett nytt pensionssystem komma till stånd.
För åren 1997 och 1998 föreslår vi konkret att egenavgiften till
sjukförsäkringen ligger kvar på nuvarande nivå 3,95 procent och att alltså
beslutade/planerade höjningar med en procentenhet vardera året inte
genomförs. För 1997 finansieras detta som ett led i skatteväxlingen, för 1998
av minskade kostnader för arbetslösheten i samband med arbets-
tidsförkortning.
Höjt grundavdrag
I samband med den arbetstidsförkortning vi föreslår bör också vissa
justeringar av skatteskalan göras förutom de sänkta egenavgifter vi ovan
föreslagit. Justeringen skall framför allt syfta till en kraftigare
skattesänkning för lågavlönade heltidsarbetande med lönenivåer kring 12
000-13 000 kronor per månad. En sådan justering kan åstadkommas
genom förändringar i skiktgränserna för det förhöjda grundavdraget.
Nedan visar vi grundavdrag, skiktgränser och procentsatser enligt
nuvarande utseende och vårt förslag.
Tabell 22 Förslag till förändrat grundavdrag från 1999
Tabell 22: (Nuvarande Vårt förslag )
Förändringen av grundavdraget bör ske 1999 under förutsättning att en
arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan genomförs enligt vårt
förslag. Förändringen av grundavdraget tillsammans med en sänkning av
egenavgifterna med 2,5 procentenheter betyder ett inkomstbortfall på ca
20 miljarder kronor, vilket finansieras med lägre kostnader för
arbetslösheten till följd av arbetstidsförkortningen. I vår motion om
arbetstidsförkortningen visas hur de föreslagna förändringarna slår i vissa
inkomstskikt.
Skattefrihet för hyresrabatter, m.m.
I vissa hyreshusområden, bland annat i Holma i Malmö, har
hyresgästerna tagit över en del av fastighetsskötseln i området. På några
få år har man lyckats byta våld, förstörelse och rädsla mot gemenskap,
delaktighet och harmoni. Orsaken till detta är att man övertagit ansvar
och i gengäld fått rättmätig ersättning i form av hyresrabatt. Nu har det
visat sig att hyresrabatten antagligen kommer att beskattas med
nuvarande skatteregler. Det riskerar leda till att hyresgästmedverkan
avbryts.
Demokratiutvecklingskommittén har föreslagit en skattefrihet under vissa
förutsättningar på upp till ett halvt basbelopp för den typ av insatser som görs
i bl.a. Holma. Regeringen avvisar förslaget med motiveringen att det rör sig
om faktiska arbetsinsatser för andra som bör beskattas som allt annat arbete.
Regeringen hänvisar till att frågan i stället kan lösas genom att hyresgästerna
som kollektiv får en sänkt hyra och att de hyresgäster som inte deltar i
självförvaltningen eventuellt debiteras en extra skötselavgift.
Miljöpartiet delar inte regeringens bedömning. Vi anser att den typ av
verksamhet som bedrivs i Holma har ett stort värde och att det vore mycket
olyckligt om verksamheten skulle stupa på att de skattemässiga problemen
inte går att lösa. Vi anser också att frågan bör vidgas något till att inte bara
gälla självförvaltning för hyresgäster.
En liknande problematik finns också i bostadsrättsföreningar där
bostadsrättshavarna deltar i förvaltningen av de gemensamma delarna av
fastigheten. Likaså i olika slags samfälligheter, t.ex villasamfälligheter och
vägsamfälligheter, är det vanligt att delägarna genom egna arbetsinsatser
bidrar till att hålla nere kostnaderna samtidigt som man förstärker det egna
ansvarstagandet och sammanhållningen kring den gemensamma egendomen.
Regeringens förslag till lösning, med kollektiva nedsättningar av hyror och
avgifter, är i praktiken svåra att åstadkomma eftersom det i allmänhet är
sällan som samtliga hyresgäster/bostadsrättshavare/delägare i samfälligheter
ställer upp på gemensamma arbeten. Erfarenheten säger att om samtliga får
del av sänkta hyror eller avgifter när bara en del utför arbeten, brukar detta
uppfattas som orättvist och i allmänhet leda till att också de mest aktiva snart
drar sig tillbaka. Och därmed upphör också den positiva effekten.
Vi anser det därför nödvändigt att möjliggöra individuella hyres- och
avgiftsnedsättningar utan att dessa omedelbart skall betraktas som
skattepliktigt arbete. Det kan ske genom att ett skattemässigt avdrag får göras
för denna typ av arbete upp till ett visst belopp. Avdraget skall dock inte ge
skattefrihet för så stora belopp att det tangerar yrkesmässighet och blir en
väsentlig del av berörda personers försörjning. Syftet skall vara att
uppmuntra insatser under fritiden som stärker gemensamt ansvarstagande
och social samhörighet. En lämplig nivå på avdraget har föreslagits av
demokratiutvecklingskommittén till ca ett halvt basbelopp, f.n. ca 18.000
kronor per år eller 1.500 kronor per månad. Detta belopp skall också vara
befriat från arbetsgivaravgifter.
Bytesringar, m.m.
S.k bytesringar är en företeelse som börjar bli allt vanligare och som kan
sägas ha ett liknande syfte som försöken med självförvaltning i
bostadsområden. Bytesringarna innebär att personer kan byta varor och
tjänster med varandra utan att detta regleras med betalning i pengar. Ofta
används i stället system med s.k. Lets, vilka är en form av artificiella
pengar i form av poängsystem som registreras centralt i en dator av
någon som administrerar bytesringen. Så länge bytena enbart avser varor,
typ begagnade barnvagnar och dylikt, uppstår i allmänhet inga
skatteproblem. Men sådana problem har uppstått när bytet även avser
tjänster. Sådant byte av tjänster är i princip skattepliktigt, även om det
kan ifrågasättas hur stor del som deklareras i praktiken.
Även bytesringarna, som ofta förekommer lokalt i bostadsområden, har
förutom själva det materiella bytesvärdet i allmänhet också en utpräglat
social målsättning att stärka det sociala kontaktnätet i området och bidra till
att begagnade varor och människors vilja att göra insatser för varandra
tillvaratas på ett bättre sätt. På samma sätt som när det gäller
självförvaltningen är det angeläget om även denna typ av verksamhet kan ske
på ett skattemässigt reglerat sätt.
Vi föreslår därför att även byte av tjänster i bytesringar skall kunna
inkluderas i den föreslagna skattefriheten för hyresrabatter m.m. på ett halvt
basbelopp.
6.2 Arbetsgivaravifter
De totala arbetsgivaravgifterna uppgår 1996 till 33,06 procent av
företagets lönesumma. Avgifterna är fördelade på nio olika delposter, av
vilka de största är tilläggspensionsavgift, folkpensionsavgift,
arbetsmarknadsavgift och sjukförsäkringsavgift.
Slå ihop till en post
Uppdelningen av arbetsgivaravgifterna på ett antal olika delposter har
främst historiska orsaker. Tidigare fonderades inkomster från avgifterna i
olika fonder som sedan användes för utbetalningar till de olika ändamål
som avgiftens namn antydde. Detta var dock inte på något sätt
konsekvent genomfört. Vissa socialförsäkringar bekostades delvis på
detta sätt, delvis över statsbudgeten. Ibland uppstod stora över- eller
underskott i de olika fonderna och inte heller detta har hanterats på ett
konsekvent sätt. Avgiftssatser har sänkts och höjts för att något förbättra
balansen men fortfarande finns stora obalanser, t.ex överskott i
sjukförsäkringen och underskott i arbetsmarknadsförsäkringen.
I statens nya budgetsystem tas det mesta av de här kopplingarna bort.
Utgifterna för t.ex. sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen redovisas
brutto på statsbudgeten och tidigare kopplingar till de speciella
arbetsgivaravgifterna för varje ändamål har försvunnit. Vi anser detta vara en
i grunden riktig utveckling, eftersom det ger en bättre överblick över de
samlade statsutgifterna och ger riksdagen möjlighet att göra prioriteringar
mellan även de utgiftsprogram som tidigare delvis doldes i olika fonder.
Nästa logiska steg i denna utveckling är att slå ihop alla de nuvarande
arbetsgivaravgifterna till en inkomstpost. Detta skulle betyda en inte oansen-
lig administrativ förenkling som säkerligen kan spara en del pengar i enklare
hantering i många olika sammanhang. Undantag kunde möjligen göras för de
utgifter som fortfarande ligger utanför statsbudgeten: ATP, arbets-
skadeförsäkringen och delpensioneringen.
Sänkta avgifter genom skatteväxling
Vi har ovan beräknat en potential att inom ramen för en skatteväxling
sänka arbetsgivaravgifterna med cirka sex procentenheter fram till år
2010. För 1998 föreslår vi att arbetsgivaravgifterna sänks med 0,5
procentenheter och för 1999 med ytterligare 1 procentenhet.
6.3 Bolags-, kapitalinkomst- och förmögenhetsskatt
Skatten på juridiska personer, bolagsskatten, uttas för närvarande med 28
procent på vinsten. Det är internationellt sett relativt lågt, även om
jämförelser alltid är svåra att göra på grund av skillnader i avskrivnings-
och nedskrivningsregler, m.m. Å andra sidan har Sverige en mer utbyggd
skatt på inkomster av kapital än i många andra länder. I många andra
länder är det vanligt att flera slag av kapitalinkomster inte beskattas, t.ex.
aktieutdelningar och realisationsvinster.
Skatten på kapitalinkomster är 30 procent i Sverige och motsvaras av en
motsvarande skattereduktion på 30 procent av kapitalutgifter. Skatten på
förmögenhet uppgår till 1,5 procent på förmögenhet som överstiger 900.000
kronor.
Småföretagsbeskattningen
Regeringen har ännu inte presenterat något konkret förslag till
skattelättnader för bolags- och kapitalbeskattningen i småföretag i form
av bl.a. lättnader i dubbelbeskattningen. För att gynna småföretagens
tillväxt och framtidstro är det angeläget att ett sådant förslag kommer
snarast.
Avskaffa representationsavdraget
Regeringen föreslår i proposition 1996/97:12 att representationsavdraget
sänks från 180 till 90 kronor per måltid. Vi delar bedömningen att avdrag
för representation bör vara mycket restriktiva. Ett avdrag på endast 90
kronor per måltid torde dock i de flesta fall täcka endast en mindre del av
den totala kostnad för en måltid som är vanlig vid representation. Ett så
litet avdrag har förmodligen ett mycket begränsat värde för den som utför
representationen. Det skapar också ett extra administrationsarbete genom
att räkningar i de flesta fall får klyvas i två delar, ett avdragsgillt och ett
icke avdragsgillt belopp.
Eftersom representation i grunden avser privata levnadsomkostnader anser
vi det både principiellt och praktiskt lika bra att nu ta steget fullt ut och
helt
avskaffa representationsavdraget. Detta leder också till en ytterligare
statsfinansiell besparing på ca 500 miljoner kronor.
Upphäv beslutet om ändrad förmögenhetsskatt
Riksdagen beslutade nyligen att höja gränsen för förmögenhetsskatt från
800.000 till 900.000 kronor. Samtidigt beslöts att aktier skulle tas upp till
100 procent av marknadsvärdet i stället för som hittills 75 procent. Vi
ansåg då att den ändrade värderingen var fel eftersom det innebär en
skatt på en latent realisationsvinstskatteskuld som kan uppgå till 24
procent av marknadsvärdet. En sådan höjd värdering skulle också
ytterligare minska intresset för enskilt aktieägande, ett intresse som
tvärtom bör stimuleras.
Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att upphäva ovan refererade beslut
och återställa värderingen av aktier till 75 procent av marknadsvärdet.
Gränsen för förmögenhetsskatten bör också återställas till 800.000 kronor
men ett avdrag skall få göras med högst 100.000 kronor avseende
taxeringsvärde i permanentbebott småhus eller förmögenhetsvärde av
bostadsrätt.
6.4 Fastighetsskatt
Fastighetsskatten uppgår för närvarande till 1,7 procent av
taxeringsvärdet för bostadshus, till 1 procent på kommersiella lokaler och
0,5 procent på industrifastigheter. Vid skattereformen 1991 beräknades
att fastighetsskatten på bostadshus borde uppgå till 1,5 procent av
taxeringsvärdet för att uppnå neutralitet i beskattningen. De extra 0,2
procent som tillfördes fr o m 1996 har endast motiverats av
statsfinansiella skäl.
Fastighetsskatten på bostadshus, och framför allt värderingsprincipen, i
dess nuvarande utformning har enligt vår mening betydande nackdelar.
Problem med fastighetsskatten
Fastighetsskatten som den nu är utformad innehåller flera problem.
Basen för fastighetsskatten är ett fiktivt värde, taxeringsvärdet, som
bygger på det uppskattade marknadsvärdet. Värdet på en fastighet
bedöms efter vad andra liknande fastigheter i samma geografiska område
sålts för under den senaste tiden. Det ger i vissa fall upphov till oaccep-
tabla effekter. Särskilt har sådana effekter uppstått i attraktiva
fritidsområden, bland annat i våra skärgårdar, där den bofasta
befolkningen fått kraftigt höjda taxeringsvärden till följd av att
grannfastigheter sålts mycket dyrt till fritidsboende. Det här problemet
har blivit akut det senaste året, då alla taxeringsvärden räknats upp
samtidigt som skattesatsen höjts från 1,5 till 1,7 procent. Vi anser det inte
acceptabelt att bofasta i attraktiva fritidsområden på det här sättet kan
tvingas flytta från sina hem.
Ett annat problem med fastighetsskatten är sättet att värdera fastigheten.
Miljöriktigt byggnadssätt och utrustning ger ofta extrapoäng vid värderingen
och höjer därmed taxeringsvärde och fastighetsskatt. Detta blir i praktiken en
straffskatt på ett miljöriktigt beteende, vilket givetvis är det som minst av
allt
behövs idag. Tvärtom borde en miljöriktig utformning av en fastighet
premieras skattemässigt.
Lösningar på kort sikt
Som en kortsiktig lösning har regeringen i samarbete med Centerpartiet
föreslagit att fastighetsskatt för 1996 inte tas ut på uppräkningar av
taxeringsvärden som överstiger 40 procent eller 400.000 kronor. På
överstigande ökningar av taxeringsvärdena skall fastighetsskatten trappas
in successivt under en femårsperiod.
Detta förslag ger, enligt vår mening, ingen varaktig lättnad utan skjuter
bara problemet framåt i tiden. Det är inte heller tillräckligt för att mildra
problemen på kort sikt. Som framgått av avsnittet om skatteväxling ovan
anser vi också att fastighetsskattesatsen måste sänkas. I en första etapp måste
skattesatsen för bostäder återställas till 1,5 procent redan vid 1997 års
taxering. Detta kan för 1997 finansieras genom att riva upp beslutet om att
sänka stämpelskatten vid fastighetsskatt till den del detta avser
fastighetsöverlåtelser under år 1997. För åren efter 1997 kan sänkningen
finansieras med höjda energiskatter inom ramen av den av oss föreslagna
skatteväxlingen.
En reducering av fastighetsvärdet, med 100.000 kronor, vid förmögenhets-
beskattning måste också införas.
Förslag på längre sikt
På längre sikt måste fastighetsskatten stegvis sänkas och avskaffas. I vårt
förslag till skatteväxling föreslår vi att fastighetsskatten sänks med totalt
6 miljarder kronor. Det skulle kunna ske genom att nivån på skatten
sänktes till ca 1,2 procent. Ytterligare sänkning kan växlas mot
reducering av ränteavdrag för lån till bostadshus samt högre
realisationsvinst vid fastighetsförsäljning. Någon beräkning av denna
ytterligare växling ingår inte i vårt nuvarande förslag.
Vi anser det också nödvändigt att en parlamentarisk utredning förutsätt-
ningslöst får utreda hur fastighetsskatten kan växlas ut. Problemet med
permanentfastigheter i attraktiva fritidsområden måste få en tillfredsställande
långsiktig lösning. Bland annat bör utredningen undersöka om en del av
fastighetsskatten i stället kan tas ut som en högre realisationsvinstskatt vid
försäljning av fastigheter. Utredningen bör även utreda för- och nackdelar
med en kommunal fastighetsavgift.
Fastighetsskatt på vattenkraftverk
Regeringen föreslår att den nuvarande skatten på elektricitet från äldre
vattenkraftverk ersätts med en fastighetsskatt på vattenkraftverk,
outbyggt vattenfall som har verkställbart tillstånd att byggas ut samt
taxeringsenheter vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller
ersättningskraft. Omläggningen motiveras av regeringen med att den
nuvarande beskattningen i form av differentierade skatter per kWh för
äldre och yngre vattenkraftverk kan ge upphov till betungande
effektivitetsförluster då den inte premierar anläggningar med ett effektivt
energiutnyttjande. Förslaget med en fastighetsskatt riktar, enligt
regeringen, mer direkt in sig på att beskatta de läges- och
knapphetsräntor som uppstår när ekonomiskt värdefulla naturresurser
finns i begränsad mängd.
Miljöpartiet anser att det är svårt att helt utvärdera konsekvenserna av den
föreslagna omläggningen. Det uppgivna syftet, att verka för ett effektivt
energiutnyttjande, är gott. Vi anser också att skattens höjd skall vara ett
styrmedel för att påverka priset på elektricitet och ge ytterligare
skatteintäkter inom ramen för en skatteväxling. Det är oklart hur aktivt detta
kan ske med den föreslagna fastighetsskatten. Taxeringsvärdet och därmed
skatteinkomsterna kommer att öka om elpriserna höjs, dock framgår det inte
av propositionen hur ofta det är tänkt att taxeringsvärdet skall räknas om. Vi
anser att detta bör ske löpande, minst en gång vartannat år.
Efter en sammanvägning anser vi att regeringens förslag bör prövas för att
vinna erfarenhet av denna typ av beskattning. Skulle det senare visa sig att
omläggningen försvårar genomförandet av en skatteväxling, kan detta
regleras genom att ändra höjden på fastighetsskatten eller genom att återgå
till nuvarande system med en skatt efter producerad energi.
Vi kan dock inte acceptera att skattesatsen skall baseras på intäkterna bara
från nuvarande skatt på el från vattenkraften. Även den av riksdagen
beslutade höjningen av skatten till 6 resp 3 öre per kWh från 1 juli 1997
måste räknas med. Vi föreslår alltså att fastighetsskatten från och med 1997
skall utgå med 4,10 procent i stället för föreslagna 3,42 procent.
Vi anser inte heller att taxeringsenheter med outbyggda vattenfall skall
omfattas av skatten, även om de har verkställbart tillstånd för utbyggnad. Det
finns inget skäl att skynda på en utbyggnad som i vissa fall kan ha negativa
miljömässiga konsekvenser.
6.5 Alkohol- och tobaksbeskattningen
Sverige har i förhållande till många andra länder en hög beskattning av i
första hand alkohol, men även av tobaksvaror. Vi anser att en sådan
beskattning är väl motiverad med hänsyn till de stora skador som bruket
av alkohol och tobak orsakar både för enskilda människor och för
samhället i stort. Många ekonomiska beräkningar har visat att framför
allt skatten på alkohol egentligen borde vara ännu högre med tanke på
alla skador och kostnader för samhället som den orsakar. Detta är ett
dilemma eftersom samtidigt de allt öppnare gränserna mot EU leder till
ett ökat tryck att harmonisera skatten på en lägre nivå. Också risken för
hembränning, smuggling, m.m., gör att skatten på alkohol inte kan tas ut
helt på den nivå som vore kostnadsmässigt motiverat.
Den höga alkoholbeskattningen i Sverige har lett till att alkohol-
förbrukningen hos oss är relativt måttlig jämfört med många andra länder.
Trots det är de alkoholrelaterade problemen stora i Sverige. Mot den
bakgrunden avvisar vi regeringens förslag att sänka skatten på öl. De
eventuella problemen med en ökad gränshandel bedömer vi vara hanterbara
och mindre än de problem som kan uppstå till följd av en ökad konsumtion
av starköl, inte minst i yngre åldersgrupper. Regeringen bör i stället verka
aktivt för att problemen med gränshandeln begränsas, bl.a. genom att kräva
att Sveriges undantag från EU-reglerna permanentas och helst skärps.
6.6 Skatter på energi
Vi har i tidigare avsnitt utförligt redogjort för Miljöpartiets syn på
behovet av en reformerad energibeskattning och en skatteväxling med
höjda skatter på energi och sänkta skatter på arbete. De kalkyler som
presenterades skall ses som räkneexempel på en möjlig skatteväxling
fram till år 2010, inte som exakta förslag om skatteförändringar vid vissa
tidpunkter.
För att en skatteväxling skall leda till önskade långsiktiga förändringar av
konsumtionsmönster och teknik är det nödvändigt att den upplevs som
långsiktigt trovärdig. Det kan ske genom att riksdagen nu fattar formella
beslut om höjda skatter på energi och sänkta andra skatter för förslagsvis tre
år framåt, åren 1997-1999. Detta bör kompletteras med en avsiktsförklaring
om att skatteväxlingen sedan skall fortsätta i en viss takt i ytterligare t.ex.
10
år, men att fortsatta justeringar i takten kan göras beroende på vunna
erfarenheter och utvecklingen i andra länder.
Nedan redogör vi först för de skatteförändringar vi föreslår för åren 1997-
1999.
Koldioxidskatten
Skatten på koldioxid uppgår för närvarande till 37 öre per kg CO2. Vi
föreslår att skatten höjs med 10 öre per kg årligen den 1/1 1997, 1998
och 1999. Därtill kommer årliga indexuppräkningar enligt gällande
regler.
För närvarande betalar industriell verksamhet m.m. bara 25 procent av den
generella koldioxidskatten. Regeringen har i proposition 1996/97:29
föreslagit att uttaget höjs till 50 procent av det generella och att vissa
begränsningsregler skall gälla. Vi utvecklar vår syn på detta förslag i en
särskild motion med anledning av propositionen.
Energiskatten
Vi har tidigare utvecklat vår syn på energiskatten som en skatt som skall
ha till allmänt syfte att hushålla med energi oavsett energislag. Skatten
bör på sikt uttas med ett likartat belopp per kWh energiinnehåll i
energislaget. De kostnader som avser att täcka kostnader för väghållning
bör brytas ut ur skatterna för bensin och dieselolja och bilda ett eget
skatteslag.
För 1997 föreslår vi att energiskatten höjs från den första januari med
belopp som motsvarar 1 öre per kWh energiinnehåll för fossila bränslen och
elektrisk kraft. I princip motsvarande höjningar bör göras även 1998 och
1999. Takten i höjningarna bör dock varieras något mellan olika energislag i
syfte att energibeskattningen långsiktigt skall konvergera mot samma storlek
per kWh energiinnehåll. Regeringen bör senast under våren 1997 återkomma
med förslag om lämpliga skattesatser för år 1998 och 1999 från denna
utgångspunkt.
Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
Miljöpartiet föreslår att den särskilda skatten på elektrisk kraft från
kärnkraftverk höjs med 1 öre/kWh årligen den 1/1 1997, 1998 och 1999.
Av regeringen föreslagna höjningar
Riksdagen har nyligen beslutat att produktionsskatterna på elektrisk kraft
från kärnkraft och äldre vattenkraft skall höjas i två steg, den 1/9 1996
och den 1/7 1997. Regeringen föreslår nu att den senare höjningen, som
uppgick till 1 öre per kWh skall upphävas och ersättas med en höjning
av skattesatserna för bränslen med 2 procent av skatten på elektrisk kraft
med 0,8 öre/kWh.
Miljöpartiet föreslår som alternativ till såväl den beslutade höjningen som
till den föreslagna förändringen att skatterna på energi förändras i enlighet
med Miljöpartiets ovan refererade förslag. Skulle Miljöpartiets förslag falla
föreslår vi att av riksdagen redan beslutade höjningar den 1 juli 1997
kvarstår, med den förändringen att fastighetsskatten på vattenkraft då höjs
från 3,42 till 4,10 procent.
Långsiktigt principbeslut
Förutom de direkta besluten om skatteförändringar 1997, 1998 och 1999
föreslår vi att riksdagen skall fatta ett principbeslut om att
skatteväxlingen skall fortsätta i ungefär samma takt och enligt de
riktlinjer vi angivit i tidigare avsnitt även under perioden 2000-2010.
Takten i och den exakta utformningen av den fortsatta skatteväxlingen
får avpassas efter vunna erfarenheter och utvecklingen i andra länder.
Regeringen bör också få riksdagens uppdrag att i berörda internationella
sammanhang kraftfullt verka för reformerad och höjd energibeskattning.
6.7 Övriga skatter och avgifter
Fordonsskatt
Riksdagens beslut att höja fordonsskatten när bilaccisen slopades
innebar att en fast kostnad för bilägarna byttes mot en annan. Vi anser att
så mycket som möjligt av beskattningen i stället skall ligga på rörliga
skatter som utgår i förhållande till hur mycket bilen används. Vi föreslår
därför att medel motsvarande höjningen av fordonsskatten bör föras över
till den del av beskattningen av bensin och dieselolja som är avsedd för
att bekosta vägväsendet. Regeringen bör återkomma med förslag om
detta.
Avfallsskatt
Varje år samlas drygt 10 miljoner ton avfall in i kommunal regi. Det är
dock bara en del av allt avfall. Tillsammans med industrins avfall är
avfallsmängden 70 miljoner ton. Dessutom finns avfall från t.ex.
byggbranschen, en del sjukhusavfall etc. Miljöpartiet de gröna anser att
det är synnerligen viktigt att begränsa avfallsmängderna i samhället. En
av åtgärderna för att minska mängden avfall som vi föreslår är skatt på
avfall. Vi föreslår att skatt på avfall som deponeras ska införas från den 1
juli 1997. Skattesatsen bör sättas till 250 kr per ton avfall.
Höjd avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel
Miljöpartiet de gröna föreslår följande höjningar av miljöavgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Miljöavgifter på kväve. Vi föreslår att miljöavgiften höjs till 5,60 kronor
per kilo kväve i gödselmedel, om andelen kväve uppgår till minst 2 %.
Miljöavgift på kadmium. Vi föreslår en miljöavgift på kadmium i
gödselmedel på 50 kronor per gram för Cd-innehållet över 5 gram per ton
fosfor. Kadmium är en mycket giftig tungmetall, som bör försvinna ur
gödselmedel. I dag sker en fortsatt anrikning i mark och det levande. I
ministerdeklarationen från Nordsjökonferensen i Esbjerg 1995 har målet för
skadliga ämnen satts till 0.
Bekämpningsmedel. Idag är avgiften baserad på kilo substans. Vi ser helst
en avgift baserad på dos, men eftersom regeringen i jordbruksutskottets
betänkande 1994/95:JoU7 fått i uppdrag att återkomma med detta föreslås en
ökning av avgiften till 100 kronor för varje kilogram verksam substans.
Landningsavgifter på flyg
Regeringen har i proposition 1996/97:14 föreslagit att den nuvarande
miljöskatten på flyg skall ersättas av en förstärkt miljörelatering av
landningsavgifter från den 1 januari 1997. Vi anser att detta endast kan
accepteras under förutsättning att detta inte leder till minskade
skatteinkomster för staten. Vi utvecklar vårt förslag närmare i en separat
motion med anledning av propositionen.
7 Ekonomiska effekter
De ekonomiska effekterna för statskassan av Miljöpartiets förslag
framgår av tabell 23. I tabellen inkluderas även föreslaget ökat EU-
bidrag för ekologisk odling.
Tabell 23 Ändrade statliga inkomster till följd av Miljöpartiets förslag. Mkr
Miljöpartiets skatteförslag och vissa andra förslag, bl.a.
arbetstidsförkortning, får också indirekta effekter för kommunsektorns
skatteinkomster. Dessa effekter specificeras i tabell 24. Skatteeffekterna
föreslås reglerade med justeringar i statsbidragen till kommunerna. Detta
redovisas i vår ekonomisk-politiska motion.
Tabell 24 Beräknade skatteeffekter för kommunsektorn. Mkr
Tabell 24: (Prop/ Miljöpartiets förslag )
8 Hemställan
8 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av skattefinansiering, bieffekter av höga
skatter och skattekvoten i framtiden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en skatteväxling mellan skatter på energi och
arbete bör genomföras som omfattar ca 25 miljarder kronor t.o.m. år
1999 och ca 100 miljarder kronor t.o.m. år 2010,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tydligare principer och en genomtänkt struktur
för energirelaterade skatter,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för sänkning av andra skatter i en
skatteväxling,1
5. att riksdagen beslutar att upphäva tidigare beslut om indragning
av statsbidrag från kommuner som höjer utdebiteringen för år 1997
eller 1998,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om justering av
skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomstskatt,
7. att riksdagen beslutar att statlig skatt fr.o.m. 1998 skall utgå med
25 % på inkomstdelar som överstiger taket i egenavgifterna,2
8. att riksdagen beslutar att egenavgifterna till sjukförsäkringen
1997, 1998 och 1999 skall utgöra oförändrat 3,95 %,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av
grundavdraget vid kommunal och statlig beskattning i enlighet med
vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skatteavdrag för
hyresrabatter, m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen,1
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skatteavdrag för
tjänstebyte i bytesringar, m.m. i enlighet med vad som anförts i
motionen,1
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hopslagning av
arbetsgivaravgifter till en post i enlighet med vad som anförts i
motionen,2
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta
arbetsgivar- och egenföretagaravgifter 1998 och 1999 i enlighet med
vad som anförts i motionen,2
14. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut beslutar att
aktier skall värderas till 75 % av marknadsvärdet vid
förmögenhetsbeskattning,
15. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut beslutar att
gränsen för förmögenhetsbeskattning skall vara 800 000 kr med ett
avdrag på högst 100 000 kr för taxeringsvärde för permanentbebott
småhus eller förmögenhetsvärde i bostadsrätt,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fastighetsskatten,
17. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten för bostäder fr.o.m.
1997 års taxering (inkomståret 1996) skall vara 1,5 % av
taxeringsvärdet,
18. att riksdagen beslutar att den tidigare beslutade nedsättningen
av stämpelskatten inte skall genomföras under år 1997,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en parlamentarisk utredning om
fastighetsskatten,1
20. att riksdagen beslutar att den föreslagna fastighetsskatten på
elproduktionsenheter skall utgå med 4,10 % av taxeringsvärdet,
21. att riksdagen beslutar att fastighetsskatt inte skall utgå på
taxeringsenhet med outbyggt vattenfall,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning och
förändring av skatten på öl,
23. att riksdagen beslutar att höja den generella koldioxidskatten
med 10 öre per kg CO2 utöver indexhöjning enligt gällande regler den
1 januari 1997, 1998 respektive 1999,
24. att riksdagen beslutar att höja energiskatterna på fossila
bränslen och elektrisk kraft med belopp som motsvarar 1 öre per kWh
av energislagens energiinnehåll den 1 januari 1997,
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjda
energiskatter för 1998 och 1999 i enlighet med vad i motionen
anförts,1
26. att riksdagen beslutar att höja den särskilda skatten på elektrisk
kraft från kärnkraftverk med 1 öre per kWh den 1 januari 1997, 1998
respektive 1999,
27. att riksdagen, vid bifall till yrkandena 20 och 26, återtar
beslutet om höjning av produktionsskatterna på elektrisk kraft från
kärnkraft och äldre vattenkraft den 1 juli 1997,
28. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 20 och 26, avslår
regeringens förslag att återta beslutet om höjning av
produktionsskatterna på elektrisk kraft från kärnkraft och äldre
vattenkraft den 1 juli 1997 och ersätta dem med höjda energiskatter på
elektrisk kraft och fossila bränslen,
29. att riksdagen beslutar att i princip fortsätta att växla sänkta
skatter på arbete mot höjda skatter på energi under åren 2000-2010 i
enlighet med vad som anförts i motionen,1
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om överföring av
fordonsskatt till bensin- och dieselskatter i enlighet med vad som
anförts i motionen,1
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avfallsskatt att
träda i kraft den 1 juli 1997,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjda avgifter på
handelsgödsel och bekämpningsmedel i enlighet med vad som anförts
i motionen,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att miljörelaterade landningsavgifter på flyg skall
ge lika stora intäkter till statskassan som de nuvarande miljöskatterna.1
34.