Enligt tidigare riksdagsbeslut skall växthusodlingens uppbörd av energiskatt från den 1 januari 1997 ske efter samma system som i dag gäller för tillverkningsindustrin, dvs. att full allmän energiskatt och koldioxidskatt skall betalas över fakturan på bränslet. Återföring av nedsättningsberättigad skatteandel till företagen skall därefter kunna ske efter två skilda upplägg. Dels kan ansökas om återbetalning av skatt kvartalsvis till den del nedsättningen avser den allmänna energiskatten och 50 % av koldioxidskatten och dels kan ansökas på årsbasis om återbetalning av den skatt som utöver detta medges enligt den av regeringen föreslagna 0,8 procentsregeln.
Hittills har för växthusodlingens skattenedsättning sedan 20 år tillbaka tillämpats ett administrativt förfarande som inneburit att växthusföretagen mot försäkran till bränsleleverantören på fakturan endast påförts den nedsatta skatten. Systemet har varit väl anpassat till växthusföretagens produktions- och likviditetssituation. Det har varit utan administrativa kostnader för sam- hället och har också fungerat utan missutnyttjande av försäkransförfarandet.
En omläggning av uppbördsförfarandet såsom nu avses ske kommer inte bara att kraftigt öka samhällets kostnader för skatteuppbörden. Den kommer också att utsätta företagen för en likviditetsbelastning och för ett admi- nistrativt merarbete som får orimliga proportioner i förhållande till företagens omsättning och i förhållande till driften av företaget i övrigt. Den kommer också helt eller delvis att eliminera den skattenedsättning som växthusföretagen skulle beredas genom regeringens förslag om 0,8 procents- regeln.
För växthusodlingens del medför förslagen i regeringens proposition att ca 1 200 av de totalt ca 1 500 växthusföretagen i landet får en oförändrad eller sänkt koldioxidskatt. För det resterande antalet företag innebär förslaget en ökning upp till en fördubbling av nuvarande skatt. Detta utfall av förslaget är i och för sig en olycklig omständighet då samtliga växthusföretag oavsett inriktning och omsättning i förhållande till energiförbrukning är lika starkt konkurrensutsatta. Detta utfall av skatteförslaget ger också förslaget en negativ profil i det att ett energieffektivare företag relativt sett får en högre skatt och att ett företag med en högre omsättning baserad på ett dyrare inköpt utgångsmaterial för produktionen också beskattas högre, trots således att förädlingsvärdet är detsamma. Eftersom förändringen av uppbördssystemet kommer att drabba alla företag med kraftigt ökade kreditkostnader slår det också relativt sett hårdast mot dem som genom skatteförslaget får en ökad koldioxidskatt. Det kan således inte hävdas att omläggningen av uppbörds- systemet skall accepteras med hänsyn till förslagets skattesänkningseffekt för endast en del företag.
Regeringen anvisar i propositionen en möjlighet att beträffande nedsätt- ningen enligt 0,8 procentsregeln i början av året söka ett preliminärt besked hos besksattningsmyndigheten om tillämplig skattesats. Med detta besked, vilket således bygger på ett försäkransförfarande, kan sedan företaget hos sin bränsleleverantör erhålla nedsättning av denna del av skatten direkt på fakturan. Det förefaller oss lämpligt att denna försäkran och detta besked utvidgas till att avse hela växthusföretagets skattenedsättning, således även den del som avser den allmänna energiskatten och 50 % av koldioxidskatten.
Eftersom försäkransförfarandet på det sätt som regeringen här öppnar för görs tillämpligt, bör man, av hänsyn inte minst till de administrativa kostnaderna och resursbehoven både för samhället och i företagen, i första hand sträva efter att bibehålla det nuvarande uppbördsförfarandet för växthusodlingen med försäkran till bränsleleverantören, kombinerat med det föreslagna förfarandet med ansökan om preliminärbesked hos beskattnings- myndigheten enligt 0,8 procentsregeln för de företag som kan utnyttja denna för ytterligare nedsättning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar vad i motionen anförts om systemet för uppbörd av energiskatt för växthusodlingen.
Stockholm den 7 oktober 1996
Eskil Erlandsson (c) Lennart Brunander (c)