Det är dyrt att bo, både i hyreshus och i villa. Kommuners socialkontor har i en tid präglad av arbetslöshet, i många fall fått träda in och hjälpa till när den egna inkomsten inte räcker för vardagsutgifterna, där boendet tar en allt större del av en krympande pengakaka.
I Sverige fanns förr en omhuldad princip att boendet inte fick ta mer än 20 % av den egna intäkten. Det finns skäl att ha detta i åtanke när ekonomiska restriktioner som fastighetsskatt och höjda taxeringsvärden tränger in i våra allrum.
Den 1 januari 1996 höjdes fastighetsskatten från 1,5 % till 1,7 %. Taxeringsvärdena höjdes så till den milda grad att änkefru Svensson som inte haft det så fett under sitt liv plötsligt fann sig vara miljonär där hon bodde ensam i stugan vid havet i Bohuslän. Snart skulle hon förstå att med den pension hon hade skulle hon få betala både förmögenhetsskatt och fastighetsskatt som om hon vore en guldkantad sommargäst från huvudstaden.
Idag mår fru Svensson illa. Huset har hon och maken strävat ihop till under många mödor. Här har barnen växt upp, här finns alla minnen, här i detta hus har hon sitt liv. Hon har förstås haft otur som råkar bo kvar i ett litet kustsamhälle där flera hus köpts upp av sommargäster som gladeligen betalat miljoner för att komma in i en pittoresk miljö i det vackra Bohuslän.
Hon har fått råd att låna på huset till att betala skatten med. Eller sälja och flytta till det fina servicehuset i centralorten. Tills vidare är hon beredd att ta av det lilla kapital maken lämnade efter sig för att betala skatten och ett av barnen har lovat skjuta till några tusenlappar. Sen hoppas hon att politikerna ska ta sitt förnuft till fånga och inse att sjöutsikt för en fiskare inte är lyx utan hänger ihop med helt andra saker.
Kommer politikerna att ta sitt förnuft till fånga? Fru Svensson ska nog inte hoppas för mycket, för de partier som bestämt om skatten har majoritet i riksdagen. Som riksdags-man för de liberala väljarna i Bohuslän yrkar jag att fastighetsskatten måste reformeras. Till att börja med måste skatten frysas på den tidigare nivån som var 1,5 %. Sedan måste sättet för att beräkna taxeringsvärden reformeras. Markvärdet spelar alldeles för stor roll i beräkningen av taxeringsvärdet. Därför blir taxeringsvärdena snedvridna. Det är också en skymf mot rättsmedvetandet att ombyggnader, förbättringar och investeringar i syfte att få ett hus energisnålt bestraffas genom högre taxeringsvärde. Tvärtom anser jag att sådana förbättringar skall premieras genom införande av en s.k. miljöfaktor.
I ärendet har majoritetspartierna försökt lindra de orimliga effekterna av fastighetsskatten, men förslagen är otillräckliga och inget annat än kosmetika över ett boskattesystem som förenar orättvisa med godtycke.
Det finns ytterligare en effekt som har med vår nuvarande bostadsskatte- politik att göra: Fru Svenssons barn vågar vare sig köpa hus eller bygga. De är i gott sällskap med många andra i de yngre generationerna. I Lysekils kommun är egethem-byggandet nollat, i andra kommuner nästan lika illa. Visst spelar ränteläget roll, men i ännu högre grad ovissheten inför nya pålagor på boendet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsskattens effekter för åretomboende i skärgården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformering av markvärdesberäkningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av s.k. miljöfaktor avseende förbättringar på energi- och miljösidan.
Stockholm den 3 oktober 1996
Kenth Skårvik (fp)