Fastighetsskatten har efter den senaste fastighetstaxeringen och det ökade skatteuttaget fått helt orimliga konsekvenser.
Många människor - särskilt i attraktiva områden - har drabbats av så kraftiga taxeringsvärdeshöjningar och därmed så hög skatt, att man inte har ekonomiska möjligheter att bo kvar.
Det är orimligt att fastighetsförsäljningar i visst område kan leda till att andra människor i samma område tvingas flytta därifrån för att fastighetsskatten höjts. Värdet i reda pengar uppstår realt först vid en försäljning, vilket givetvis också innebär att det i praktiken först då finns rimliga förutsättningar att betala skatt på fastigheten.
Det är tragiskt när inte minst äldre människor som i hela sitt liv bott i ett visst område, inte längre orkar med den höga skatten som blivit följden dels av att någon annan i området sålt till ett högt pris, men dels också p.g.a. regeringens höjning av skatteuttaget. Förmögenhetsskatten kan också slå mycket hårt genom den fiktiva värdeshöjningen. Den förmögenhetsskattefria gränsen passeras och skattebelastningen kan plötsligt mer än fördubblas.
Problemen måste lösas både på kort och på längre sikt. Dagens skattebelastning på boendet måste minska till vad som i princip gällde före den senaste fastighetstaxeringen.
Uttaget måste snabbt sänkas från 1,7 procent till 1,5 procent.
Särskild reduktion av fastighetsskatt måste ske i områden med extrema taxeringsvärden.
Det förmögenhetsskattefria beloppet måste höjas till minst 1 200 000 kronor.
På längre sikt måste den orättvisa fastighetsskatten slopas. Detta kan ske successivt. Förmögenhetsskatten måste också lindras och på sikt tas bort. Människor ska inte tvingas lämna sina hem till följd av för höga skatter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten.
Stockholm den 1 oktober 1996
Ingvar Eriksson (m)